Prognosen för kommande dagar visar sol, och efter veckor av moln och mulet väder är det mycket välkommet. Den nya liften upp till toppen av berget var igång och utnyttjades för fullt och det märktes på underlaget som var uppåkt puckelpist och lite stenigt på toppen. Molnen hade lagt sig som en sjö mellan topparna och dess böljande vågor gjorde dalgången omöjlig att se. Mot eftermiddagen sprack det upp över hela berget men vi valde istället att bekanta oss med en rik man från Calgary vars namn jag har tyvärr glömt men drinkarna han bjöd på finns kvar i minnet. Han hade diverse bilar att skryta om, ett antal söner och ett stort brett leende utan framtänder som vittnade om hans hockeyspelande ungdom. En mycket stolt och välmående man i sin absoluta helhet och hockey spelade han fortfarande, tre gånger i veckan. Han var ett koncentrat av vad en rik kanadensare består av med en bakgrund som gör det möjligt för honom att kunna vara mycket stolt över sig själv. Som så många andra började han på noll och efter att hans påstådda rodeo karriär tagit slut började han snickra på sitt livsverk, en brandsäkerhets firma som utan överdrift verkar ha gett honom det mesta livet har att erbjuda och nu kan han bekvämt luta sig tillbaka i en av sina bubbelpooler och förnöjt fundera på vilken svindyr bil som hans ska köpa åt sin dotter och vilken bil han ska köpa åt sig själv nu när hans son snart kommer ta över deras Cadillac Escalade för egentransport till och från high school.

Det är härligt att möta genuint trevliga och självsäkra kanadensare!