Dags igen

Det har inte varit mycket aktivitet här på bloggen och anledningen är mycket enkelt. Det har inte hänt något vårt att skriva om på länge. Inget nytt och fantastiskt puder har fallit, fernie har inte byggt en bra park som kan underhålla oss i väntan på snö, Tanner Hall har inte kommit hit och erbjudit oss privatlektioner och jobbet har inte helt plötsligt förvandlats till en chokladfabrik. Däremot har Jesper nu anslutit den skara människor som ser Griz Bar som sitt andra hem och är ett välkommet och uppskattat tillskott nu när Alex, min förra kollega, har åkt hem för att återuppta sina advokat studier i Tasmanien. Trött på städ och tvätt jobb står han nu nästan dagligen vid min sida och lagar burgare. Vanligtvis brukar söndagar inte vara den jobbigaste dagen i veckan men för att fira Jespers tredje dag på jobbet hade vi nog den tuffaste dagen sedan julveckan. Men Jesper knegar på som om han aldrig gjort något annat och vi klarade dagen utan att hela grillen gick upp i lågor som den då och då gör när du inte har orkat rengöra den ordentligt undertill.

Jespers nya jobb är en av två anledningar till att riva upp bloggen igen, den andra anledningen är av vansinnigt mycket dystrare ton. Patric drog på sig en skada tidigare i vintras men anade inte då att det skulle vara så allvarligt som det faktiskt verkar vara och han är nu tvungen att lämna Fernie och Kanada för att återvända till Sverige där muskelröntgen väntar.
Patric har inte kunnat åka skidor på riktigt på ett tag med skadan som anledning och det är helt klart bäst för honom att få ordning på sin axel så att han inte lider av det resten av livet. Det ekar tomt här i huset efter hans farväl och snart ska även beppo följa i hans fotspår. Patric verkade dock inte så ledsen då försäkringsbolaget betalar för all transport i första klass och lite ersättning för sveda och verk. Beppo ska hem till Sverige av andra orsaker och han kommer att bli minst lika saknad som Patrik! Kvar blir då Jag, Jesper, Malin och Ida som får fullfölja säsongen utan skador, knock on wood.

I övrigt har Malin börjar sticka, jag försöker förgäves kopiera en god curry-maträtt från en närliggande restaurang då de vägrar ge mig receptet, Patric sitter på ett flyg och njuter av livet i första klass och det snöar faktiskt lite. Om några dagar får vi ett glädjande besök av min syster som kommer hit en vecka för lite redlöst och sinnessjukt supande och eventuellt en och annan skiddag men oavsett intention så blir det för en vecka lite mer folk i huset nu när alla trillar iväg på sina håll och det ser jag fram emot.




Bilderna ovan togs för några dagar sedan då Patric betraktade smärtan som marginell och begav sig ut för lite åkning. Det var en fin dag som för personerna på bilderna bestod av att ta sig upp på toppen av berget och där gräva sig en fin liten grop i vilken man kan sitta och åtnjuta både sol och utsikt. Själv var jag fast nere vid foten av berget och njöt av solen på mitt håll.

Mathias