Dagen började fint med att ett stort område, som vart avstängt på grund av säkerhetsarbete, öppnade och var helt orört och fint. Många hungriga puder-rävar och två timmar senare var detta paradis förvandlat till vm i puckelpist men innan det han Jesper tappa bort sin ena skida och det gick till såhär; Samtidigt som jag njöt av fantastisk snö lyckades Jesper hitta den enda isfläcken på hela berget och föll ned för ett brant parti med lite sten och buskar. Jag såg inte händelsen men långt flög han, något som ett antal nedslagsmärken kunde vittna om. I processen lyckades en skida smita iväg utom synhåll men Jesper klarade sig utan skråmor. Vi letade ett tag men gav upp när Jespers spade gick sönder. Såhär glad såg han ut just då!
Nåja, dagen fortgick och det gick ganska bra för honom att ta sig ned på endast en skida. Jag fortsatte dagen med att åka ut i vad som kallas för Fish Bowl, en skål som är utanför området. Åket där är inte så långt då man måste avbryta för att inte behöva gå tillbaka så mycket.
Det var även min fars sista dag idag efter 5 veckor och han lyckades pricka in ett bra snöfall som avslutning.
Mathias
Jahaja, 36 cm till. Det är bara ut och åka på en gång!
Vi har fått ytterligare 56 cm gosig snö här i fernie och som förut så vräker det fortfarande ner. Imorgon kommer vi vakna med ännu mer snö och solsken hela dagen. För en månad sedan levde jag i tron om att man har tur om man får uppleva sådana här snöfall en gång i livet. Nu har det alltså hänt igen, lite mer än en månad senare och vi var, precis som igår, uppe i tid till liftöppning och fick idag helt fantastisk åkning. Jag kan med säkerhet säga att snön idag var den näst bästa jag någonsin har åkt i och jag är inte ensam om att lyfta den här dagen som en av de bästa skiddagarna i livet. Malin var helt i extas, min far såg helt borta ut och Jesper var lyckligare än på länge!
Inte mycket i området var öppet då skidpatrullen har hunnit spränga bort potentiella laviner och andra faror som mycket snö för med sig men det som var öppet räckte för oss idag. Dessutom avslutade jag och Jesper dagen med att låtsas att curry bowl var öppen och fick därmed ett helt orört, långt och ganska fantastiskt åk. Allt som allt en helt otroligt bra dag med fantastiskt före. Som grädde på moset kommer resten av skidorten öppna imorgon och då har alla semesterfirande familjer och weekend resenärer åkt tillbaka dit de kom från vilket betyder tomma backar och mer puder till oss säsongare.
 |
| Förutom de 56 cm som föll natten till idag så snöade det då ytterligare 19 cm under förmiddagen. |
34 CM NYSNÖ! och det fortsätter bara snöa. Skoj att jag måste jobba en sådan här dag, tänker nog nästan säga upp mig. NU ska vi ut å åka. TJOHO!
20 cm nytt har välsignat fernie men jag och Jesper är fast på jobbet och får glatt se på när resterande inte kan hålla mungiporna nere. Beppo, som ska åka hem inatt, tvekade först att åka över huvud taget men ångrade sig inte när han väl kom ut i backen och Fernie ärade Beppos sista dag genom att visa sig från sin allra bästa sida.
Vid grillen var det full fart och vi producerade lite över 150 hamburgare tillsammans men all dricks i världen kan inte ersätta värdet av en puderdag som idag förlorades till hungriga gäster. Lyckligtvis förutspår norska yr mer snö under kommande dagar och då är vi lediga.
Patric är nu hemma i Sverige för att återhämta sig och i kommande dagar väntar en del läkarbesök och olika röntgen undersökningar. Hoppas det går bra för honom och att det inte är för allvarligt!
 |
| Säsongaren Christoffer blev så här glad av all ny fin snö |
 |
| Och skam den som inte också tar sin några stora fina svängar i det vita guldet |
Det har inte varit mycket aktivitet här på bloggen och anledningen är mycket enkelt. Det har inte hänt något vårt att skriva om på länge. Inget nytt och fantastiskt puder har fallit, fernie har inte byggt en bra park som kan underhålla oss i väntan på snö, Tanner Hall har inte kommit hit och erbjudit oss privatlektioner och jobbet har inte helt plötsligt förvandlats till en chokladfabrik. Däremot har Jesper nu anslutit den skara människor som ser Griz Bar som sitt andra hem och är ett välkommet och uppskattat tillskott nu när Alex, min förra kollega, har åkt hem för att återuppta sina advokat studier i Tasmanien. Trött på städ och tvätt jobb står han nu nästan dagligen vid min sida och lagar burgare. Vanligtvis brukar söndagar inte vara den jobbigaste dagen i veckan men för att fira Jespers tredje dag på jobbet hade vi nog den tuffaste dagen sedan julveckan. Men Jesper knegar på som om han aldrig gjort något annat och vi klarade dagen utan att hela grillen gick upp i lågor som den då och då gör när du inte har orkat rengöra den ordentligt undertill.
Jespers nya jobb är en av två anledningar till att riva upp bloggen igen, den andra anledningen är av vansinnigt mycket dystrare ton. Patric drog på sig en skada tidigare i vintras men anade inte då att det skulle vara så allvarligt som det faktiskt verkar vara och han är nu tvungen att lämna Fernie och Kanada för att återvända till Sverige där muskelröntgen väntar.
Patric har inte kunnat åka skidor på riktigt på ett tag med skadan som anledning och det är helt klart bäst för honom att få ordning på sin axel så att han inte lider av det resten av livet. Det ekar tomt här i huset efter hans farväl och snart ska även beppo följa i hans fotspår. Patric verkade dock inte så ledsen då försäkringsbolaget betalar för all transport i första klass och lite ersättning för sveda och verk. Beppo ska hem till Sverige av andra orsaker och han kommer att bli minst lika saknad som Patrik! Kvar blir då Jag, Jesper, Malin och Ida som får fullfölja säsongen utan skador, knock on wood.
I övrigt har Malin börjar sticka, jag försöker förgäves kopiera en god curry-maträtt från en närliggande restaurang då de vägrar ge mig receptet, Patric sitter på ett flyg och njuter av livet i första klass och det snöar faktiskt lite. Om några dagar får vi ett glädjande besök av min syster som kommer hit en vecka för lite redlöst och sinnessjukt supande och eventuellt en och annan skiddag men oavsett intention så blir det för en vecka lite mer folk i huset nu när alla trillar iväg på sina håll och det ser jag fram emot.
Bilderna ovan togs för några dagar sedan då Patric betraktade smärtan som marginell och begav sig ut för lite åkning. Det var en fin dag som för personerna på bilderna bestod av att ta sig upp på toppen av berget och där gräva sig en fin liten grop i vilken man kan sitta och åtnjuta både sol och utsikt. Själv var jag fast nere vid foten av berget och njöt av solen på mitt håll.
Mathias
Det är fint väder i fernie just nu vilket är helt okej förvisso men mer snöstormar hade inte skadat. Sol gör att den nya liften upp till toppen är öppen men efter flera dagar med sol och öppen lift så är det uppåkt och lite stenigt. Jag själv jobbade hela dagen om man kan kalla det för jobb när man tar det lugnt i solen och gör en hamburgare då och då och fick vackert se på när beppo och Jesper njöt av åkningen.
Kvar hemma i stugan fanns Patric som stiftade bekantskap men några av Fernies lokala befolkning. En hjortfamilj med något skeva horn som matades med gurkor.
Just nu! Ska vi iväg till en pub och glo på SUPER BOWL XLVI (46). Ingen kan reglerna så det är mest en ursäkt för att få i sig lite öl och en burgare.
Mathias
Prognosen för kommande dagar visar sol, och efter veckor av moln och mulet väder är det mycket välkommet. Den nya liften upp till toppen av berget var igång och utnyttjades för fullt och det märktes på underlaget som var uppåkt puckelpist och lite stenigt på toppen. Molnen hade lagt sig som en sjö mellan topparna och dess böljande vågor gjorde dalgången omöjlig att se. Mot eftermiddagen sprack det upp över hela berget men vi valde istället att bekanta oss med en rik man från Calgary vars namn jag har tyvärr glömt men drinkarna han bjöd på finns kvar i minnet. Han hade diverse bilar att skryta om, ett antal söner och ett stort brett leende utan framtänder som vittnade om hans hockeyspelande ungdom. En mycket stolt och välmående man i sin absoluta helhet och hockey spelade han fortfarande, tre gånger i veckan. Han var ett koncentrat av vad en rik kanadensare består av med en bakgrund som gör det möjligt för honom att kunna vara mycket stolt över sig själv. Som så många andra började han på noll och efter att hans påstådda rodeo karriär tagit slut började han snickra på sitt livsverk, en brandsäkerhets firma som utan överdrift verkar ha gett honom det mesta livet har att erbjuda och nu kan han bekvämt luta sig tillbaka i en av sina bubbelpooler och förnöjt fundera på vilken svindyr bil som hans ska köpa åt sin dotter och vilken bil han ska köpa åt sig själv nu när hans son snart kommer ta över deras Cadillac Escalade för egentransport till och från high school.
Det är härligt att möta genuint trevliga och självsäkra kanadensare!
Inga kommentarer
