Vi minns nästan de först två gångerna vi såg dig. Den första gången var snabb och dimmig. Vi tror det var en söndag på Longhorn. Vi visste att det fanns ett större sällskap killar från skåne men vi visste inte vilka ni var. Du var då förtrollad av en annan kvinna, så att hälsa på dig var inte att tala om. Du var lycklig.
Den andra gången vi sågs var en torsdag på Splitz. Du åt din klassiska Splitzburger som om det vore en liten munsbit. Vi tog ett eget bord och vågade inte riktigt hälsa. Vi såg alla på varandra med förvirrade miner. Du var lycklig.
Efter det har vi inte rikigt sett dig så lycklig som du en gång var. Vi vill inte säga att du inte uppskattat din tillvaro eller att du varit dyster. Nej, tvärtom, du är alltid nöjd och belåten. Men vi har inte sett dig så lycklig som du var de två första tillfällena vi såg dig.
Tills i natt. När du trottsade dina vänner i maxxfish-kön och hoppade ut till oss med orden: "jag är lite sugen på donken". När vi gick mot McDonalds glimrade dina ögon. Där och då upplevde vi det igen, du var lycklig.
Här har ni en småsexig vampyr på runt 57 kilo som heter Terry Baldwin och letar efter någon från Härjedalen. Du är en våldsbenägen narcissist vars fritid kretsar mycket kring döden och grekisk mytologi. Jag är trofast och får gåshud av curry. Får jag chans på dig?