Powtranny.

Idag är det bluebird powday i Umeå. Det kom ungefär 20-25 cm i natt och nu är det sol. Och jag sitter inne på skolan. Det är vid sånna här tillfällen som motvationen försvinner och skoltröttheten blir extrem. Inte så konstigt tycker jag. 

Nu i helgen var jag i alla fall hemma. Inte i Kittelfjäll. Jag avbokade det på grund av skadan i benet. Plus att jag inte kunde missa någon skola. Plus att min morfar skulle komma til Tärna. Så så var det. Men hemma var det nice. Det var precis så som jag ville att det skulle vara.

Lördagen var det inte jättebra åkning, och greybird. Jag hade bestämt redan innan att jag skulle ta det lungt och känna hur det kändes i benet. Benet kändes grymt, kändes lite, men det var inte svagt. Åkte runt i några timmar själv, ibland var det lite svårt att hålla sig från att ta lite luft. På eftermiddagen var det dags för differens-slalom, hotellet mot liften. Det är en tradition som har pågått in några år nu, och av någon anledning vinner alltid liften. Det var skitkul att köra lite bana igen, det hade jag inte gjort sedan Lucia förra året. Patronerna funkar så galet bra så det är sinnesjukt. Helt ärligt, ska man endast en skida, är det den som gäller. Aldrig testat någon annan 110mm+ som faktiskt har isgrepp. På riktigt.

Söndagen var hur nice som helst. Soligt och fint. Jag och brorsan åkte runt och lyxåkte. Ingen filmning, ingen press, ingenting. Underbart. Det hade snöat lite under natten, och snön var mycket bättre än på lördagen. Vi snurrade mest i Linbanan, och det var så sjukt bra. Gjorde inget extremt, men hittade lite små pillow-lines och så. Det finns rätt många klippor i Tärna runt 3-5 meter, men de allra flesta har i princip hel platta landningar. Jag körde en som var drygt 3 m, och landade precis perfekt i trannyn. Så gött det var. Hade nästan velat ha det på film.

Ikväll blir det åkning i Bräntis. Kan bli nice med all nysnö.

Kärlek.