Slog en nock out på mig själv.
Rätt så ovärt kan man ju lätt konstatera. Det känns som att efter att suttit och titta på finalen att jag nog hörde hemma där. Fast samtidigt så när man kraschar och som Dick uttryckte det "strösslar utrustning" omkring sig så har man ju inget där att göra. Kan bara konstatera att det var dumt att försöka gå så stort och sen landa som en påse skridskor, helt utan att spänna någon muskel... Vi tar det nästa år i stället
Kika på klippet jag har lagt upp (kommer så snart jag har gjort det i vettig storlek).
Idag vaknade jag lagom sliten. Hade faktiskt vett att gå hem i vettig tid. Inte för att jag har koll på när det var men vaknade och pallrade mig iväg i god ordning.
På åkarmötet på morgonen så berättar de vilka kvalfacen är. Idag är det 4st. Detta ger en stor fördel till de åkare som brukar hålla till här men samtidigt så är det rätt skönt att inte behöva fundera på det dagen innan. Medans jag spanar in första åket så träffar jag en svenskt till. Vi är två. Jag trodde jag var själv ända till dess. Skönt med lite sällskap som snackar svenska.
Av de fyra åken kommer de att räkna resultaten från de två eller tre bästa åken. Vilket det blir berättar de i kväll om 35 minuter. Jag tycker det är skönt att man har så många åk på sig. Tyvärr så körde jag lite fel och stod lite för dåligt men är ändå rätt nöjd för att igår när jag åkte hittade jag lite självförtroende igen =)
Det finns ingen startordning utan man måste göra sina 4 åk innan 15 då de slutar döma. Detta är inga problem så länge man inte kikar på linjerna FÖR länge. När man kommer upp så sätter man upp sig på listan och väntar sedan på sin tur. Lunchen är ett ”pasta party” Skönt med riktig mat och att faktiskt ha tid att käka. Maten som ingår vilket är två middagar och två luncher är mat på riktigt och inte en kaffe och en bulle som på andra tävlingar…
Efter att ha testat en bräda, de har bräd och skidtest helgen till ära. Så kommer jag hem och somnar som en bäbis i soffan. Detta gör att jag missar början av den hoppsession de har på festområdet. De har grävt i ordning ett ordentligt gap hopp där de har folk som sprutar eld medans åkarna hoppar. Det är hög nivå på det lilla jag hinner se innan de slutar.
Ikväll spelar två olika band på scenen på det som tidigare vart en parkering och två olika DJ´s kommer hålla låda senare.
Uppdaterar senare.Batteriet dör om två min.
I år är det 15 års jubileum. Ett ståltält står uppställt på en parkeringsplats i utkanten av byn. Kommunen gillade inte att de hade fest hela helgen i fjol och i år så kommer festen bara att bli större och därför har centrumet för tävlingen hamnat på lagom krälavstånd från hotellet där jag bor. Mycket tacksamt. I går på festen som för min egen del blev en lite lugnare tillställning pratade jag med Zuff som är en av de tre organisatörerna, och har hand om sponsorerna och det som händer på snön, för denna tävling. Han har varit med från starten då det var en del av snowoboardföreningen som var arrangörer. I dagsläget är det tre stycken, förutom Zuff så är det Sam som sköter maskinerna de använder och Luc som är administratören av dem. Tillsammans så arbetar ideellt med tävlingen. Ett antal år så hade de haft ett nyårsfirande för att kunna finansiera tävlingen som annars går med förlust. Jag frågar varför de inte är med i i touren och till svar får jag att de inte anser att det tillför tävlingen någonting. För dessa tre killar så handlar det om att göra en tävling som de själva hade velat vara med på. Med fokus på åkning och för dessa herrar, självkart fest också. Han vill att det ska var en skön känsla och i stället för poäng så vill de att det ska handla om åkning. Vilket man märker då första dagen så finns det ett antal bergsguider som tar en med på baksidan berget ner till Grimentz där det är afterski. Redbullbilen står uppställd och spelar musik och det finns öl och givetvis redbull till deltagarna. I stället för prispengar så delar de ut en massa goodies och säljer öl för en Swf styck.
Som följdfråga på detta så frågar jag självklart hur festen kommer bli? Till svar får jag att den kommer att bli ”Crazy, really crazy. Everything, Dj´s, and so on.”
För Zuff så handlar det bara om känslan, han använder ”spirit” vilket man kan tolka lite djupare än vad jag valt att göra.
Känslan jag har av denna tävling är samma som har uppe i gränsen. Där handlar det också om åkningen i första hand inte prispengar och poäng. Känslan att i en stor grupp duktiga åkare ta sig ner för berget tillsammans är densamma, och jag gillar den!
När jag kommer fram på förmiddagen så har hela byn stängt, som brukligt i alpbyar. Brukligt brukar också vara att när en schweizare säger att han ska lägga ut en nyckel så brukar den finnas där det var sagt. Idag var ett undantag. På väg tillbaka till packningen från från uthyrningskontoret så stannar helt oprovocerat en bil. Den backar tillbaka lite och rutan åker ner. Killen som kör frågar om det löste sig för mig med boendet. Lite läskigt men mina små grå går snabbt igång och jag inser att chauffören är huvudorganisatören och han känner igen mig från ifjol och när jag mailade om boende i år igen så känns det helt naturligt att han känner igen. Schweiz är ett säkert land men att låta packningen ligga flertalet timmar på trottoaren känns som at pröva lyckan lite för mycket. Jag frågar om det går bra om jag lägger in sakerna i hans bil och sedan bär det iväg till den parkeringsplats som kommer vara centrum för så mycket denna helg.
När jag kliver ut så möts jag av ett gäng killar som snackar fort, på franska, och till varandra. Känner mig aningens utanför då jag inte har en chans att hänga med. Efter att vad som i mina ögon såg ut att vara springa runt och kackla som yra höns så börjar det hända grejer. En hjullastare börjar köra snö, två killa i pjäxor tar var sin machete och en motorsåg och börjar röja det som ska bli inrun till hoppet som hjullastaren håller på att skotta ihop. I landningen står en grävskopa som även den pysslar med samma projekt. Efter att ha hjälpt till att dra lite elkabel i det tält, fast frågan är om man kan kalla det för tält när väggarna är i stål, så får jag skjuts till lägenheten jag ska bo i. En minimalistisk etta där man får hämta vatten till kokvrån från handfatet på toan. Det känns väldigt skönt att ha kommit fram, fått koka en kopp te och käkat lite ost och slappna av. Dagen började dåligt med att jag missade bussen. Inte för att jag var för sen, utan för att jag, uppenbarligen, stod på fel sida vägen. En dryg timme senare hade jag dock lyckats få lift med min boardbag med 4 brädor i. Min jättestora väska, sen dagstursäck jag i vanliga fall åker med, min mindre, handbagagerygga och en kasse mat. Nu känner jag hur lugnet sprider sig i kroppen och jag ska göra en andra kopp te och ta lite siesta innan den enligt arrangörerna inplanerade festen.
Det var på tok för lätt att somna på soffan. Jag hann hämta alla goodies och registrera mig innan det blev för sent dock.
Nu ska vi se om festen är så bra som de säger :D
Framförallt så är det en enda sak jag behöver börja göra på tävling för att det ska börja gå bättre. Det handlar inte om linjeval, till viss del om att läsa terrängen vilket jag inser att jag gör för dåligt. Eller i alla fall gjorde för dåligt nu under helgen i Nendaz. Men det jag behöver göra är väldigt enkelt.
Stå!
Det är inte svårare än så. Det verkar ju självklart näst intill korkat att jag inte tänkt så tidigare. Tyvärr så skulle det ju kunna vara så att jag är korkad. Frågan är varför jag står mindre stabilt på tävling jämfört med i vanliga fall är ju lite lurigt att svara på. Hade behövt en massa film för att kunna analysera det på ett vettigt sätt. En anledning skulle kunna vara nervositet, och jag är nervös. Innan Chandolin så började det två dagar innan vilket är lite ovanligt tidigt, men jag har nog aldrig startat utan att vara nervös. Men oavsett varför jag inte gör det så är det dags att jag börjar stå sådär stabilt som jag vet att jag kan.
Det jag tycker är kul är att jag inte upplevt nåt av det jag åkt på i år som läskigt brant. Det har varit en lutning som gör att det börjar gå undan om man släpper på, vilket jag är lite rädd för.
Anledningen till varför jag skrotat de senaste tre gångerna är att när jag landat i lössnön så har jag grävt ner nosen i snön så jag slår runt. Och det är ju dumt så det ska jag sluta med. Jag har en hel uppsjö bortförklaringar och anledningar till varför. Fast de är egentligen helt onödiga. Det jag behöver göra nu är att STÅ!
Frågan är vilken lärdom jag ska dra av helgens tävling. Vi hade två åk på oss. Jag tumlade i båda och hade på det hela en rätt så trevlig helg fastän jag slutade sist. En av sakerna jag sa under tävlingen till Joonas när jag pratade med honom var att "Jag skulle vilja ha en linjecoach". Någon som helt enkelt vet hur duktig jag är, vilka mina styrkor är och sedan välja en linje där man utnyttjar detta. Jag har sedan rätt många år tillbaka brottats med ett dåligt självförtroende. Efter lite funderandes/tänkade/analyserande har jag kanske kommit fram till att när jag väljer linje att åka så gör jag det med utgångspunkt ur min egen bild av hur jag åker. Detta kanske gör att jag väljer bort linjer jag egentligen kan åka på ett adekvat sätt om jag inte sett hur linjen sett ut från håll och tänkt för mycket på det. Frågan är om jag inte i stället ska kika på berget efter linjer jag skulle vilja se någon åka, och sen göra det själv. Då skulle jag kanske lägga ribban på en bättre nivå. Eller så skulle jag kanske gå sönder... :/
Jag vet, precis som vanligt, inte vilken linje jag ska välja. Någon linjecoach där ute?
Magnetracktion är när kanten på brädan inte går i en jämn linje utan är krokig så det blir mindre stålkant mot underlaget (förutsatt att det är hårt) vilket även medför att det blir större tryck (läs kraft) på de punkterna. Då kraften är större blir även friktionen det på dessa kontaktpunkter.
Detta gör att man får bättre grepp när det är betonghårt i backen.
Magnetracktion Traditionell stålkant
När det är hårt och ojämnt underlag så gör Magnetracktion att det är blir fler punkter som hugger tag i snön och den känns nervös även fast greppet är bra.
Detta märks tydligt när man kör fort och det är hårt och ojämnt.
När snön är mjuk, i puder och slask, har jag inte upplevt någon skillnad. Detta för att kanttrycket blir mindre då den mesta av kraften går genom belaget ner i snön och inte som när det är hårt och den måste genom kanten.
Har man som jag gjort kört brädan tre veckor offpist (och träffat varenda jävla sten under snön) så blir stålkanten slö. Då man med magnetracktion har mer tryck på de delar som sticker ut så tar även stålkanten mer stryk just där. Detta medför att när man sedan kör på betong igen så är det den slöaste delen av stålkanten som är i kontakt med snön/isen.
Sammanfattningsvis.
Det är skönt att ha magnetracktion i stenhård pist.
Har du magnetracktion så kör inte på sten (det ska du ju i och för sig aldrig göra, men stålkanten blir förhållandevis mer slö där det spelar roll).
Kör du i hård offpist blir åkningen mindre avslappnad jämfört med en traditionell kant.
Railar man kan jag tänka mig att stålkanten blir lite jämnare slö än när man kör på sten och mer centrerad till mellan bindningarna vilket borde betyda att det fortfarande är förhållandevis bra grepp i de punkter som är utanför fötterna då trycket där borde bli mycket mindre när man väl railar, på kanten, utanför fötterna.
Hoppas någon blev hjälp av detta!
(Jag tror magnetracktionbilden jag gjort fyller sitt syfte men är någon duktig på grafik så får ni jättegärna hjälpa mig med en snygg...)
Konstigt att jag kan vara så nöjd med åket och få så lite poäng. Känns lite snett men jag förstår varför, även om jag inte gillar det. Anlednigen till att jag fick lite poäng var att dommarna tyckte jag körde för långsamt. Tyvärr så är jag så otränad att jag inte orkar så mycket mer än så i dagsläget. Det kommer jag ändra på tills Engadin om två veckor. Jag borde hinna få min nya bräda med som kommer vara betydligt längre än den jag har nu och även det kommer göra det lättare att köra stabilt i lite högre farter. Jag ska bara försöka lista ut till vilken adress den ska skickas. Sen blir det till att beställa med en gång =)
Inga kommentarer
