I tron om att solen skulle värma även idag så drog vi iväg till Rogers med mål att fota lite puffs. Tyvärr var vädrets makter inte på vår sida, dimman låg som ett lock över oss och känslan var mestadels råkall.
Ångan hölls uppe genom pulsande i den blöta djupsnön men ändå blev resultatet av vårt mission inte speciellt bra. Emma försöker komma över panikkänslorna vid dagens första hopp och övar på att tränga bort dåliga tankar om misslyckande. Att inte ha tekniken, inte lita på sig själv och tro att allt kommer gå åt skogen gör upplevelsen inte lika bra som den skulle kunna vara… Men träning ger förhoppningsvis färdighet och alla har vi väl någon gång varit nybörjare?
Emma summerar dagen ganska bra såhär.
Tillbaka i Golden lagade vi middag och gick sedan till bowlinghallen med ett gäng stockholmare och kirunabor som vi lärt känna här. Fridas kvällsform gick upp och ner men framstod i stort som en naturbegåvning på bowling med miniklot.
//Emma och Frida- som under dagen klotat på mer än ett vis.
Lite finess hade inte skadat..
Äntligen känns Fridas knä bra igen och hon kunde njuta fullt ut av dagen i Kicking Horse. Det vackra vädret håller i sig, vi försökte samla på fräknar och fick trevligt sällskap på berget av Lane, Mitchel och Drew som bor i Golden och lever för skidåkning.
Stairway to heaven
..Senare under kvällen, då vi var bjudna hem till Drews slott på tacomiddag, kom det fram att han jobbar som freestylecoach. Inte konstigt att det var svårt att hålla tempo med grabbarna på berget och att Emma tog sig vatten över huvudet när hon körde en ränna som hon aldrig skulle ha gjort utan grupptrycket. Bra eller dåligt? Roligt och adrenalinfyllt i alla fall.
//Emma och Frida- anpassningsbara prinsessor
Golden är inte så stort att man kan spendera lediga dagar i byn utan viss tristess. Här bor ca 5000 invånare, alla känner alla, och de locals vi träffat uttrycker en stor skopa rastlöshet. Nu har vi varit här i nästan 3 veckor och imorse insåg vi att det var dags för lite äventyr för omväxling och nöje.
I krokarna av Lake Louise
Vi hoppade in i vår hyrbil och gasade iväg österut. Efter en kisspaus i Lake Louise, som är omgivet av riktigt spektakulära bergsmassiv, var vi inte långt från vårt utflyktsmål; Banff. Vi är osäkra på om man kallar Banff för by eller ort, men det är i alla fall ett väldigt trevligt samhälle med småstadskänsla.
Vi har spenderat dagen med att flanera bland alla fina sportbutiker, suktat efter snygga kläder och dreglat över handgjorda chokladpraliner. Banff fångade våra hjärtan med känsla av gemytlig lyx. Solen strålade hela dagen och riktiga vårkänslor hann ta fäste i kroppen! Uppfriskande.
Frida steker
Emma funderar på att matcha sin t-shirt med mössa och vantar
Hemlängtan till badhusparken i Östersund?
Tillbaka i Golden igen så har vi ätit middag med ett gäng norskar på restaurangen The Island (där de av okänd anledning spelade Håkan Hellström som bakgrundsmusik) och rundade slutligen av vid biljardbordet på klassiska The Taps.
// Emma och Frida- framtida Banff-bor?
Rogers pass fick idag ännu ett besök och, tro det eller ej, men det levererade våra livs åk IGEN. Det måste vara snön, den var liksom annorlunda idag. Inte riktigt lika luftig som sist men fortfarande djup och helt fantastisk. Den bar oss med högre hastigheter och mer stabilitet. Trots att många kommit på samma idé som oss, att tura lite i Rogers, så fanns det oändligt mycket orört puder.
Bäst av allt är att det fortfarande kräksnöar och ska göra det i flera dagar till. Vi klagar inte!
Dagens fångst:
//Emma och Frida- två nöjda puderbrudar
Trötta efter gårdagens tur till Rogers pass var vi tillbaka i Kicking Horse igen. Fridas knä spökar så hon värmde upp lunchstolarna i caféet medan Emma passade på att införskaffa fler stavfel i backen.
Tydligen är det inte alltid helt smart att vara snäll. När Emma skulle upp i gondolen missräknade personalen passagerarna och tryckte in en person för mycket, det blev nio personer på åtta platser. Mannen som kom in sist och insåg att det inte fanns någon plats över fick panik men valde att stå kvar i dörröppningen och konstatera att vi var en för många.
Gondolen svängde runt och skulle precis stänga dörrarna när Emma bestämmer sig för att överlåta sin plats till den vilsna karlen. Hon studsade upp, lyfte ur sina skidor ur stället och just i den stunden så rasade en lavin från lifthustaket rakt över henne. ( konvexa lutningar och stora temperaturskillnader är, som ni säkert redan vet, upplagt för ras. )
Tro inte att vi överdriver när det fullständigt vällde ner snö under ett par sekunder. Emma stod som förstenad, blev en levande snögubbe och släpade sig sedan till liftkön igen. Snön smälte långsamt ner i nacken och blev sådär lagom mysig när det blåste kallt uppe på toppen. Glasögonen blev fulla av snö och gjorde att hon såg allt i extra många upplagor.
Drygt halvvägs ner för berget gav hon upp, valde att inte ha på sig sina goggles för bättre sikt och bara några sekunder senare kom en snowboardåkare och flög förbi i ögonhöjd. Killen tyckte det var en bra idé att komma ur skogen och hoppa över en vältrafikerad transportsträcka bara sådär. Självklart var det Emma, bland alla andra som befann sig på samma plats, som kunde ha blivit ett huvud kortare.
Skärrad av snöras och oförsiktiga snowboardåkare tog hon en paus inne hos Frida, torkade sina blöta kläder och tryckte i sig medhavd lunch. Just innan hon skulle bege sig ut i backarna igen så sa det bara SPLASCH och ett smärre skyfall regnade över vårt bord. -INNE I VÄRMESTUGAN!! Det visade sig ha blivit en vattenläcka av något slag precis ovanför vårt bord.
Med nysamlat mod och Frida kvar vid den då mer droppande läckan, gav sig Emma sedan iväg igen. Denna gång fick hon åka lift med en mycket trevlig kanadensare som spelat hockey i Göteborg. Han hade visst brutit både foten och nyckelbenet ganska snabbt och då fått lämna Sverige, men antydde ändå en kärlek till landet där alla verkar ha det så väldigt bra. ”Sverige och Nya Zeeland måste vara de bästa länderna i världen.”
Det är väldigt mycket hockey här borta och många pratar gärna om det svenska landslaget. Vissa med en bitter ton, andra med imponerad stämma.
Hur som helst så blev det ett par riktigt fina åk i Kicking trots en gnutta oflyt. Solen tittade fram en hel del och värmde skönt vid dalstationen.
//Emma och Frida- olycksfågeln och halta-Lotta
This is us.
Säg gärna hej om ni ser oss..
Wohooooooooo! Imorse tuffade vi iväg som rediga iceroadtruckers mot Rogers pass. Vägarna är luriga med djup snömodd, men det gick okej att ta sig fram ändå. ( Inte riktigt lika galant gick det för alla andra, en hyrbil framför oss var fasligt nära att sladda av vägen och lastbilarna tog sig knappt framåt. )
I Rogers betalade vi parkeringsavgift och checkade in oss för att vara säkra på hjälp utifall vi skulle irra bort oss på berget. Det känns tryggt att vara relativt övervakad i terrängen om något skulle hända!
En kombination av mildare väder och nysnö gjorde att endast två ryggar var öppna för tillträde. Bergspatrullerna skulle spränga laviner på alla andra områden och man vill inte gärna komma i vägen för en Haubitzer! Vi bestämde oss därför att börja med Grizzlys shoulder och avverkade en 3,5 timmars svettig vandring med magnifik utsikt. Det var bara att sätta ena foten framför den andra, föreställa sig vägen ner som morot och fylla på med vätska då kroppen inte ville gå längre.
-10 grader, minst en meter orört puder och växlande sol gjorde dagen fulländad. Under åket ner fick vi först en chock när pudret sprutade över våra ansikten då vi egentligen inte vågat tro att det skulle ske. Vi var först lite nervösa över skogsåkningen men det visade sig snabbt att vi oroat oss i onödan, hela berget blev till en enorm lekpark och det var ingen konst att bana väg. Perfekt brant, perfekt många träd och perfekt mycket snö. Vi gjorde utan tvekan våra livs åk. Perfektion.
Vi försökte att ta lite bilder, men det glömdes liksom bort när snön distraherade alla sinnen.
Dagens stavfel: Frida åkte det bästa åket i sitt liv med de nya pjäxorna inställda på gåfunktion. Grattis!
//Emma och Frida- Rogers lovers.
När vi vaknade imorse kunde vi konstatera att det den här gången borde vara Emma som tilldelas ett stavfel. Mitt i natten fick hon för sig att det dinglade fågelspindlar från taket i sovrummet och sprang vettskrämd in på toaletten för att gömma sig. Vi som annars sover som stockar här i Kanada!
Vi blir trötta av hög höjd och kalla dagar så idag tar vi det lite lugnt. Vi har lyckats knappa in filmkanalen som får tiden att gå snabbare under lediga stunder. Våra liftkort gäller endast vardagar så på helgerna får vi sysselsätta oss med annat!
Temperaturen ute har i alla fall blivit betydligt behagligare, nu bara -14 och lätt snöfall. Vi bestämde oss därför att utforska Golden lite extra denna lediga dag och begav oss ut på upptäcktsfärd. Vi fann en kanadensisk motsvarighet för minigolf; hästskokastning, men banan var dessvärre översnöad. Vi fann även seniorernas loppmarknad där det gick att fynda allt från förfärligt julpynt och diverse husgeråd till gratis erotikböcker som kassörskan försökte propsa på oss.
En sväng förbi mataffären var sedan ett måste och vi försöker att planera vår mat för att spara på slantarna så gott det går. Vi kan väl inte direkt påstå att vi njuter av kulinariska matupplevelser men det duger hur som helst.
Ikväll blir det pyssel med tillskärning av stighudar för imorgon bär det av mot Rogers pass!
// Emma och Frida- som kryper till kojs kl 20.
Inga kommentarer
