Inga kommentarer
Som Uppsalastudent får man en liten tår i ögat när Valborg ska firas och man inte är på plats. Vi gjorde vårt bästa och tog Champagnegaloppen till Boulder!
Inga kommentarer
Kära läsare,
Uppdateringarna har hållit samma frekvens som snöfallen på sistone och det skyller vi på Kung Bore som har tagit sommarlov. Vi bloggare passade på att ta lite Spring Break och utforskade då Kalifornien, själklart med GoPron i högst hugg. Här kommer en liten teaser på Cali12 filmen jag hoppas hinna redigera klart i helgen
Simma Lugnt
G
Thanks for the birthday wishes! from Gustav Wessman on Vimeo.
1 kommentar
Vänner,
Det har varit en jämn och fin väderprognos över Colorado de senaste 7 dagarna, och vårvädret skall försätta till Måndag. Det betyder 22 grader, sol och att jänkarna äntligen, enligt min mening, har nytta av sina skjorts som de bombat runt med under vintermånaderna.
Ingen skidåkning ihelgen, men desto mer livsnjutande. Helgen började redan i torsdags med en rejäl holmgång på Hapa Sushi. Att få hänga på sig hakklappen, plombera bordet med vaxduk och sedan arrangera sake-bomber får mig att tänka på dagis. Det kan ibland vara ganska skönt att bete sig som en 6-åring.
"We welcome the Spring to Colorado, and we welcome the spring storms" öppnade igår professor Kirschling sin föreläsning i Tech Ventures. Folk i Boulder går dagligen runt och väntar på att himlen skall öppna sig, vilket den inte riktigt gjort ännu denna säsong. Med stormar som dragit ner över New Mexico har bloggen i alla fall lärt sig en hel del om "cut-off storms" som går sin egen väg. Om detta fenomen börjar arta sig i Sverige är jag väldigt säker på att vi snart ser en Boulder-bo istället för Tone.
För att höja moralen i gruppen tänkte jag bjuda på lite best-of bilder redan i Mars, trots att säsongen pågår ytterligare minst 5 veckor.
Håll i Hatten,
Fridens,
Tompa
Inga kommentarer
I helgen var det så dags för den beryktade festivalen Frozen Dead Guy Days som går av stapeln första helgen i mars varje år i den lilla byhålan Nederlands ca 30 min från Boulder.
Nyanlända till Nederland (c) P-dawg
Det här eventet är något jag personligen sett fram emot ganska mycket eftersom man hört mycket om det och hur ”spårat” det skall vara med alla hippies och sköna locals som firar den nedfryste norrmannen Bredo Morstøl. Bredo har alltså legat nedfryst i Nederlands sen tidigt 90-tal i väntan på upptining och återupplivande. Frågan är dock hur det där med att väcka honom till liv igen egentligen kommer gå då han av misstag redan råkat tina upp ett par gånger till följd av lite pengaproblem.
Dagen började med en brunch som Sofia kl. 04.30 natten innan fått order av Kak-Larsson att fixa och den skulle gå av stapeln 09.30. Själv kom jag dit lite sent kl 10, men det visade sig att jag mer eller mindre var först på plats, bara Lil J var där innan mig och han hade inte ens partajjat kvällen innan. Efter många försök på telefonen lyckades radiokontakt upprättas med en något trött Kak-Larsson som trillade in en stund senare, käkade en blåbärspannkaka och ersatte morgonkaffet med en ljummen Corona.
Att ”folket” var sletna pga fest till soluppgången tyckte förståndiga människor som jag själv (som var hemma och under täcket redan innan kl 02) bara var bra för det innebar ju fler blåbärspannkakor och kaffe till mig – Hah!
Klockan 12 avgick så bussen till Nederland och jag måste säga att även om stämningen var trött så var folk ändå rätt peppade. När vi väl kom fram till Nederland blåste det, ja, så in i h-vete!
På grund av vinden hade arrangörerna därför skjutit upp många av dagens huvud-event till söndagen, men ack den som ger sig. Vi tågade därför till första bästa bar som var mer än överbefolkad(eftersom samtliga öltält bokstavligen blåst bort) och beställde in dagens första grönsaker och andra nödvändiga vitaminer i form av Nordamerikas antagligen kryddstarkaste Bloody Mary. Om man gillar att dricka något som smakar som tabasco utspätt med i princip ett helt pepparkar så kan jag (fortfarande med svidande tårar i ögonen) starkt rekommendera valfri lokal hippiebar i Nederland.
Nordamerikas och kanske världshistoriens pepprigaste Bloody Mary (c) P-dawg
Efter debaklet med drinkarna begav vi oss så på nytt ut i stormen för att utforska ”staden”. Efter 5 minuters promenad var den saken avklarad och vi intog nästa bar och åt en pizza slice. Nytt försök och ut i stormen – 100 meter senare, ny bar och nya människor. Det skulle visa sig att vi skulle vara fast i denna baren i ca 6 timmar där vi träffade massa sköna locals, tokiga riddare, läskiga cowboys och nåt som mest skulle kunna liknas vid en crazy cat lady. Vi hann även delta i en frozen t-shirt contest, brrrr. Vi stolta svenskar trodde vi skulle regera i denna tävling men ack så fel man kan ha, blev walkover efter ca 5 minuters lönlösa försöka att vika upp den djupfrysta t-shirten (krävdes ett skållhett vattenbad cirkus 7 timmar senare när vi kom hem för att få upp den....)
Allt som allt får Frozen Dead Guy Days 4,5/5 toasters för sin gott och blandat mix av lusiga filurer, gemytliga atmosfär och galenskap!
Skönt med Svenskt på topp bland sponsorerna! (c) P-dawg
Hårdaste kobåjsarn på stället (c) P-dawg
Tjena, läget? (c) P-dawg
Frozen T-shirt contest - helt omöjligt när det är minusgrader och storm ute! (c) P-dawg
Väl mött!
Fries
Inga kommentarer
Heeeej bloggen!
Som framhävdes i föregående inlägg så gillar vi pickup trucks! Så mkt att Mr Svozil som hade vänner på besök den här helgen såg till att hyra en Dodge Ram 5.7 l Hemi V8! YEY!
Nedan är en liten video editerad av Kak-Larsson från Berthoud Pass och Loveland.
Väl mött
Fries
Berthoud Pass & Loveland Pass from Jakob Larsson on Vimeo.
Var ju som sagt även på Frozen Dead Guy Days i lördags men det äventyret förtjänar en alldeles egen blogg-post. Men kan väl redan nu säga att vi har aldrig stött på så många alternativa, men ack så trevliga, människor på 10 timmar.
Bjuder på ett par bilder redan nu!
Inga kommentarer
Mina vänner, jag hoppas ni gillar bilder för idag begav sig 75 % av bloggen iväg tidigt tidigt till en gammal ghost skitown, även känd som Berthoud Pass, för att passa på att fånga 11 tummar färskt puder. Målet för dagen var att roffa åt sig så mycket puder som möjligt, men även att fånga detta på kort och film. Filmen gick det sådär med för Gopro'n laddade ur sig efter ca 3 mins filmande, så nytt försök imorgon. Men bilder blev det. Massor!
Väl uppe i Berthoud Pass, eller Bertan som vi döpt om det till, möttes vi av en klarblå himmel, strålande sol och ett ruggigt fint lager nysnö. Det var snabba ryck som gällde när utrustningen lastades ut ur Subarun, skidorna upp på ryggan och snöskor/hudar på för nu skulle det hajkas. Det var The Soundtrack Of Our Lives som fick stå för underhållningen under den relativt jobbiga hajken, men snöskorna tuggade på bra och att det kändes riktigt tungt i början berodde nog enbart på att undertecknad inte fått mer än ungefär 45 minuter sömn under natten till följd av läxarbete in på lite mer än bara småtimmarna.
Undertecknad traskar på med snötofflorno i solskenet © Jacob Ericsson
Blåste en del när man närmade sig toppen © Per Fries
Berthoud Pass är som tidigare nämnt en gammal nedlagd skidort och den stängde så sent som 2002 till följd av ”inga pengar på kontot”. Idag är passet en populär destination för backcountry skiers och annat löst folk som gillar natur och rikligt med snö. Toppen på Berthoud pass ligger på en höjd av 3,446 m.ö.h.
Undertecknad på toppen av Bertan © Jacob Ericsson
Berthoud bjuder, till skillnad från de flesta andra ski areas i Colorado, på varierande åkning som emellanåt faktiskt är så brant vi är vana vid i alperna. En av fördelarna med att åka här är just att det är en gammal nedlagd skidort, det beror på att mycket av åkningen här i Colorado faktistk sker under trädgränsen och då är det trevligt att faktiskt åka in i någon av de gamla backarna där skogen inte riktigt hunnit växa upp igen – med andra ord riktigt gles och trevlig skogsåkning med många öppna och relativt branta face.
Hajken till toppen tog oss väl någonstans mellan 30-45 minuter, kan inte säga exakt då jag inte kollade på klockan, men allt som allt tog en hajk till toppen med åkning ner inräknad ca 1h30min. Och då gjorde vi ganska många stopp på vägen för att navigera rätt genom skogsgläntorna och låtsas vara ”proffs”fotografer.
När vi väl kommit till toppen efter första hajken blåste det på med ganska rejäla kastvindar men så fort vi fått på oss utrustning och börjat ta oss ner på nordöst-sidan av berget kom man genast i lä och snön var ruskigt fin och lättåkt med ett hårt lager under.
Tomao/Tompa/Tomba studsar ut för första facet från toppen © Jacob Ericsson
Undertecknad får sig en go' sväng! © Tomas Svozil
Åket vi valde var helt klart varierande och riktigt riktigt roligt med både flacka och branta öppna face kombinerat med en del gles skogsåkning.
Väl nere efter sista branten kom vi så till en mindre parkeringsplats intill vägen som går från I-70 och upp till skidorten Winterpark. Det var bara att slänga av sig vanten och sätta tummen i vädret och efter en sisådär 15 minuter var det äntligen en eminent herre som kom körandes i sin pickup truck med snöplog och han var snäll nog att stanna till vid vägkanten. Vi langade upp både skidor och oss själva på hans flak och liftade med upp tillbaka till den gamla basstationen för att påbörja nästa hajk.
Lifta lite och åka lite flak - soft! © Jacob Ericsson & Per Fries
En sak som vi alla kan enas om är att vi gillar pickup trucks, faktiskt så mycket att vi har en egen Dodge Ram till morgondagens åkning! Att sitta i full krigsmundering (ja, jag menar skidutrustning) på flakkanten uppför en serpentinväg i strålande sol och lyssna på mullret på den nog inte så miljövänliga 5,2 liters V8an är en svårslagen känsla, helt klart!
Dagens andra och sista hajk upp gick nog något fortare då vi och flera andra hunnit spåra stigen upp till toppen. Trots att det var relativt många skidenusiaster (LÄS: Hippies i övre medelåldern) lyckades vi ändå hitta ospårad snö under detta åk och det var med en riktigt riktigt skön och trött känsla man kom ner igen och stod där i solen med tummen i vädret . Och ja, vi fick åka flak igen!
Tomas dammar på © Per Fries
Jag tror vi alla kan enas om att livet i Colorado är rätt gött ändå! © Per Fries
Kladdkakan får ett par fina svängar © Per Fries
Little J slafsar på med ett ordentligt sprut! © Tomas Svozil
Little J igen © Tomas Svozil
En Kladdkaka bland träden © Tomas Svozil
Till helgen skall vi även besöka en riktigt liten tråkig byhåla som heter Nederland och ligger circus 45 min från Boulder uppe i bergen. Ska bli VANSINNIGT ROLIGT! I Nederland bor det enl. den mycket välrenomerade och källsäkra sajten wikipedia ca 1337 personer.
Nu rynkar ni säkert på pannan och undrar varför det ska bli så satans roligt att besöka den här byhålan. Enkelt svar! Nederland är känt för att vara något av ett tillhåll och koloni för gamla hippies och 1989 tänkte Norrmannen Trygve Bauge att det kunde vara en så att säga "skön grejj" att plocka med sin döde fars kropp till Staterna, frysa ner honom och kanske med lite tur, någon gång i framtiden, tina upp och återuppliva honom.
Som en liten tradition för att hylla sin något annorlunde medborgare i Nederlands började man år 2002 anordna den årliga "Frozen Dead Guy Festival" som skall vara en riktig hippie-fest i dagarna tre och under den här tiden ökar stadens befolkning plötsligt från 1337 personer till 20 000 för ett par dagar. Frågan är dock om man någonsin kommer lyckas återuppliva gamle "grandpa" då det ryktas att till följd av vissa finansiella problem har "frozen dead guy" råkat tina upp några gånger när man inte haft råd att fylla på med dry ice....
Väl mött!
Per
EDIT: Funderar på om man kanske skulle inta Frozen Dead Guy festival iklädd den mer lr mindre hemmagjorda Vikingautstyrseln från Halloween. Any thoughts?!
Inga kommentarer
Det var en helt okej födelsedag. Just Sayin'...
We welcome the Spring to Colorado, and we welcome the spring storms Tentaångest, Stolta Svenskar och Nordamerikas Snyggaste Takbox Ich bin wieder hier - Boulder Ich bin wieder hier - Boulder Winter is coming...
