Jag tror säsongen är slut nu. Om vi inte orkar åka till Stryn i juni eller så. Men just nu känns det faktiskt helt ok att ställa ner skidorna i källaren igen. Det har varit en grym säsong. Avslutades med flaggan i topp på after ski med dyngförkylning som resultat. Tydligen känner man inte riktigt att det är kyligt när man dricker pilsner. ;D
Och framförallt, äntligen lite solbränna i nyllet.
Spanks and kisses!
Uppdatering.
Har faktiskt inte varit jättesugen på att åka skidor de senaste veckorna. Konstigt nog, kanske är det den annalkande våren som gör det. Hursomhelst hade vi bestämt oss för Trysil över påsk och (no thanks to us) fick vi campa i bilen. Stugorna gick åt fort som helvete däruppe. Man kan väl säga att morgontemperaturen -14 gjorde att en natt kändes tillräcklig.
Men vilket skidväder! Bra sikt på fredagen (om än ganska grått) och strålande sol på lördagen. Knappt en människa utanför pisten. Helt jävla underbart (pardon my french). Det absolut bästa av allt måste ändå vara att veckorna på det livsfarliga berget i Kanada har gett resultat, har helt ärligt aldrig åkt såpass bra skidor förut. Det är så rooooooligt, för typ första gången kändes det som att jag faktiskt inte var en belastning utan faktiskt hängde med rätt bra. Ok, jag åker förbi droppen. Jag väljer en lite snällare väg ner, men ändå. Vi åkte i samma område och var nöjda båda två.
Med risk för att låta gråtmild; men det är verkligen riktigt skönt att inse att slitet betalat sig. Att man inte svettats, gråtit, blivit osams, frustrerad och skitförbannad förgäves. Nu kan det bara bli bättre och bättre. Nästa mål: ett litet, litet drop vore oerhört roligt att våga sig på. ;D
Kort summering:
Ett uppvärmningsåk i pisten, resten utanför, jag räknar inte transportsträckorna tillbaka till liften, trots allt är det bara transporter. Väldigt trevligt när det ändå handlar om hemmafjällen. Vindpackat, lite isigt här och var, ganska knaggligt, en del sköna drivor och en hel del väldigt trevlig snö här och var faktiskt. Går kanske inte att jämföra med Kanadensiskt fluff men nordisk offpist är riktigt kul det med.
Tyvärr tog vi inga bilder, kameran mådde bra i bilen hela resan. Lite synd för det kunde ha blivit några jättefina bilder om vi ansträngt oss lite. Men ibland måste man bara få åka hela tiden. :)
Vi måste skaffa husbil!
Spanks and kisses, s
Tant har vågat sig in bland träd (i ny outfit efter shoppingtur i Banff).
Det bestämda ansiktsutrycket finns med på nästan varje bild, det är mitt race face tror jag. ;) Jo jag vet, böj benen, inte ryggen.
Vi har två dagar kvar i Kanada. Det är knappt så jag törs säga det men det ska bli rätt skönt att komma hem. Använda hjärnan lite på jobbet, ha fler än ett rum, sitta i soffan och kolla på TV, istället för som nu ha arslet stadigt planterat i sängen precis hela tiden vi inte åker skidor. Typ.
Lyxproblem kanske.
Hur som, några reflektioner. Jag har åkt skidor i drygt ett år. Ett par år på bräda före det, men det här är en rätt ny värld om man säger så. Det är många svenskar i KHMR. Rätt många norrmän. Det är lätt att känna igen sina landsmän, de har större skidor (fetare och längre), dyrare/snyggare kläder, kompletta utrustningar, utan tvekan hjälm och ryggskydd, säkerligen skydd för knäna också (det är svårt att se).
The locals liksom bara verkar dra på sig sin slitna gamla jacka och sina gamla rätt så smala skidor som knappt når dem till hjässan och rippar. En befriande insikt tycker, eftersom jag naturligtvis, prylnörd som jag är, följt alla diskussioner om skidlängd, bredd, omvänt spann och allt annat. Hur vore det om vi taggade ner på prylnojjan och bara åkte istället?
En annan sak, svenskar är verkligen inte sociala. Jag och sambon är inte överdrivet sociala heller för all del, man ska inte glömma sitt tystlåtna arv. Men förihelvete, hur svårt är det att säga hej och småprata lite i liftkön, gondolen eller värmestugan. Det är inte det att man bjuder in sig själv på middag och umgänge resten av livet. Eller är det så att det helt enkelt inte är ok att vara turist? Jag räknar in säsongarna i turistfacket, de jobbar inte, är här en begränsad tid, alltså turister. Speciellt inte turist på ett ställe för många andra från samma ställe turistar. Hemska tanke, hålan Golden med de riktigt schyssta bergen, det lilla lilla stället, är nedsudlat med turister. Inte lika koolt att prata om när man kommer hem, inte lika alternativt, inte lika bra helt enkelt. Bättre hålla käften och försöka verka inhemsk. Kruxet är bara att de inhemska är väldigt lättpratade.
Jag låter kanske onödigt bitter och undantag finns naturligtvis, men underligt är det och framförallt tråkigt. Nej hejja kanadensarna! Mer snack med främlingar i liften, de flesta är riktigt trevliga. :D
Våga vara turist!
Igår funkade inte internet på vårt ganksa sjaskiga motell. Vattnet i bubbelpoolen var lite för kallt. Rummet luktade som vanligt klor (man vänjer sig, så det är bara när man först kliver in som man tänker på det).
Men igår var det snö i massor i typ hela systemet. Visst, det blir uppåkt fort, det var faktiskt kö till liftarna, men ändå, vi fick i alla fall 3 timmar i delvis orörd snö, om man letade lite. Upp till knäna, minst, till låren här och var. :D Jag tror jag börjar komma på tricket. Det är så jäkla roligt, konstigt men tydligen ger övning färdighet... ;)
Idag är det vilodag, tack och lov, imorgon vet jag inte vart vi åker.
En promenad uppför den där smala lilla stigen längs kammen som vi gjorde häromdagen känns väldigt lockande.
1 vecka kvar på semestern, jag vill inte åka hem.
En av mina favoritfilmer faktiskt. Jag kan förlika mig med den lille killen i början som inte vågar hoppa över det lilla hoppet med cykeln men klarar det till slut. Förutom att jag fyller 32 i sommar och inte har en kropp gjord av gummi, när jag ramlar gör det ont och något går sönder.
Jag har klättrat uppför ett berg, skråat på smal kant och åkt pudersnö idag, riktig pudersnö. Inte sån som man får testa hemma ibland om man har tur. Den kan jag klara av. Den här gången gick det inte att känna någon botten under. Det var bara vitt. Och så in i helvete svårt. Men underbart samtidigt. Det ger en märklig känsla efteråt. Jag vill också kunna åka så där snyggt och lätt som andra gör. Å andra sidan kan jag inte kräva av mig att jag ska kunna det första gången jag gör det. Men det är svårt att få hjärnan och själen att acceptera att det förmodligen kommer ta en hel del tid, svett, frustration och uppgivna tårar innan det flyter och ser så där jävla orättvist lätt ut. Om någonsin, varför fick jag en häst när jag var liten istället för ett par skidor?
Stora berg får en att känna sig väldigt liten. Det är många rädslor att övervinna på vägen ner. Just nu är jag helt slut, hela jag. Men i morgon är en ny dag. Då kanske inte berget är riktigt lika läskigt.
Spanks and kisses
Igår var det en strålande vacker solig dag at the Horse, idag var det äktsvenskt; gråkallt, snålblåst och flatljus. Lovely. Vi fyllde dagen med 2 åk och skogsfotografering. Superkul och lagom ambitiöst, visade det sig. :)
Jag har gjort mitt livs första drop. I ärlighetens namn kanske mer ett skutt, men det är tanken som räknas och någonstans måste tant börja. ;) Imorgon blir det tidig uppstigning, det borde vara väldigt fint i backen, flingorna som singlar ner är inte stora men håller det på ett tag så blir det lite ändå. Hoppas sikten återvänder.
PS Jag måste skaffa nya brallor, som inte smälter ihop med snön. Lite jobbigt för jag hade tänkt okynnesköpa en ny jacka utifall den händelse jag skulle hitta en snygg till vettigt pris. En som man inte ser höggravid ut i. ;D
Spanks and kisses
Till min sambos fasa önskade jag idag att jag hade ett par pisträsers. Det är bara att inse, offpisten här är för tuff för mig. Däremot är det helt ok pistat för tillfället. (finns inte en gnutta fluffig snö kvar i systemet, i alla fall inte där jag kommer åt den.)
Med andra ord, pistskidor, för så jäkla roligt är det inte att sladda ner på mina mjuka, breda älsklingar. Vi får väl se... ;D
Inga kommentarer
