mamma mia, vilken vecka! mycket händer, inte så mycket på bloggen däremot. vi har inte bara dansat tills fötterna brann i morzine med tjejerna. vi har tittat på duktiga freestylare i solen(bet on orbit) och sjungit med i de allra tyngsta reggae/rap låtarna på efterfesten. om vi haft kul? oja. nästan lite för kul för vårt eget bästa, nu pratar vi tidiga filmkvällar, ljudböcker och korsord(??) i en vecka framöver.
om snön här i les alpes då. solen har kikat fram och våren är kommen. plusgraderna är här. snön smällter, men det är fint ändå. snart kan vi flytta ut tacomiddagarna på ballkongen. uppe på berget är det proppfullt med människor, isigt på mornarna, sorbeigt på eftermiddagarna. nånstans däremellan kan man hitta okej åk. igår åkte jag och sofia i fleine, tog cascaden ner till sixt och körde några åk innan klockan slog mycket. hem kom vi med smyggogglebrännor och nötta ben. fantastic!
i just denna sekund sitter vi omringade av irländare och engelsmän som skriker och hurrar framför rugbyn på puben. irland-wales om ni undrar. det är soligt och kallt i samoëns. iskallt rättare sagt och jag har nog aldrig frusit så mycket om fötterna som på vägen ner från berget idag. killarna har tävlingar om vem som kommit upp i den kallaste temperaturen. benji på 24- igår morse leder. nu är det februari och det betyder hard work work. fullt med turister, lite mindre bra åk i backen och midseasonblues! inte för att jag har hamnat i den. ÄNNU! men vi vet alla att den kommer. jobb och trötthet! men imorgon drar vi från samo till chamo. firar den sista lugna veckan innan stormen. en massa pics lovas så förvänta er ett bildregn senare i veckan.
nu måste vi kila. ha det bra och frys inte ihjäl!
ph; hiking i de alpiska skogarna och martina nån gång förra veckan.
den här låten spelas förövrigt från morgon till kväll hemma hos oss. fantastisk är vad den är!
Efter en veckas rehab är vi åter på fötter och jag tänkte att ett livstecken till er läsare inte vore fel. Det blev lite mycket av det goda under Angelicas besök (vi ville visa den bästa sidan av Samoëns) vilket resulterade i tre trötta tjejer varav en dunderförkylning på den rödhåriga i gänget. Den här veckan låste vi in oss, drog ner persiennerna, proppade i oss olika sorters vitaminer och var i det stora hela ett ganska tråkigt gäng. Vi hann beta av en del filmer helt enkelt.
Vi pressade lite i solen. (D-vitamin)
Men nu när jag tänker efter har vi till trots ändå hunnit med ganska mycket. Det blev ett besök i Geneve för starbuckskaffe och ett efterlängtat IKEA. Det blev inga köttbullar men däremot massa fint till lägenheten som nu faktiskt är riktigt mysig. På vägen hem från Geneve insåg vi hur viktigt det är med bensin och stresstålighet. Det höll på att sluta illa.
Vi hann även besöka Sallanches, en by belägen mellan Samoens och Chamonix (tror jag) där målet var att hitta ett par nya pjäxor till Martina. När inte en kotte pratade engelska och det i slutändan visade sig att ingen hade just den pjäxa vi var ute efter fick vi leva på det impulsiva och spontana. Vi raggade på några locals och hittade in i en butik där de sålde "streetwear of Sallanches" och upptäckte att vi faktiskt hamnat HELT fel och åkte hem. Vi åkte däremot tillbaka några dagar senare och hittade efter korrekt vägbeskrivning till slut Martinas efterlängtade full tilt.
Nikki hittade fint mode i Sallanches.
'
Martina köper pjäxor utan strumbyxor. Hardcore kallas det!
Vi har också varit på loppis, secondhand, Bric o Broc, scouterna (vet inte riktigt vad jag ska kalla det) och fyndat. Stället är enormt och utbudet är inte att leka med, bara massa gammalt. Vi är nu stolta ägare av en rostfri liten ugn som kostade oss 20euro (värsta kapet) och som nu står i vårat jättestora (läs: lilla) kök.
När Angelica har varit här har vi åkt en massa skidor, hängt i solstolar, ätit megagod mat på Bois De Lune, dansat på Covey’s och spelat anden i glaset. Anden finns inte. Land och rike däremot. Vilken underhållning! Målet är att vara proffs innan hemresa. Inte en bokstav ska vara för svår.
Vi har finbesök här i Samoëns. Martinas BFF och vapendragare Angelica har satt sig på planet för hennes livs (första) resa till Alperna och oförglömlig ska den bli. Efter en kaffe på Starbucks, motorstopp i bergens livsfarliga kurvor och panikartade samtal till farbror Boogie kom vi, inte så smidigt men säkert, hem till lyan igen. Jag konstaterade att det var Flo Rida och Good Feelings fel. Varenda gång den låten poppar upp på radion händer något! Om det inte är överhettad motor så är det vilsekörning eller långsam traktor framför. You name it. Jag har börjat tappa hoppet på den låten. Hur som haver. Knallblå himmel och en massa soltimmar men på nu har det börjat dumpa igen och lite färsk snö är precis vad vi behöver! Jag gillare.
Fy bubblan vilken vecka! Helt otroligt fab. Jag är helt väck. Tvärsomnar så fort jag sätter mig - men som jag brukar säga, sova kan man göra i graven. Vi har haft allt från snöoväder, hårda vindar, till strålande sol och blå himmel. Vi har också hunnit med turbulens i lägenheten, en återförening, skidlärardejter (som ej ännu blivit av), vilda fester, några få men riktiga middagar, fransmän som besökt Bagarmossen, hittat bästa afterskibootsen, några timmars sömn, sol på balkongen (Martina har blivit soldyrkare), en och annan burk jordnötssmör, en del jobb och sist men absolut inte minst, en jäkla massa vitt guld - puder!
Riktigt sjyssta after-ski boots. Kanske ska slå till, vad sägs?
Martina försöker hitta det perfekta åket samtidigt som hon ger Nicole (bilden nedan) vägledning - Tyngden på dalskidan, älskling!
Kanonåk!
Och här har vi en annan dag i skogen. Helt orört och helt underbart. Det är inte svårt när det är lätt!
Inga kommentarer
