Är tillbaka på samma ställe där jag startade min resa för 6 månader sedan, i mitt alltid så omtyckta Kiruna. Just för tillfället är det dock inte fint, bra eller älskvärt. Känner en enorm rastlöshet över att ligga hemma och vänta på magnetrötgen, Stockholm och att få börja jobba. Känner en sorg efter att jag lämnat Riksgränsen, snön och alla fina människor. Jag har lämnat mina nyfunna vänner, mina skidor och mitt liv. Så tråkigt att efter ett halvårs semester återgå till verkligheten och inse att vintern är över. Är ungefär lika ledsen som Kaj Zackrisson brukade vara i maj under sina ungdomsår.
Min kropp är dock inte alls lika ledsen. Den jublar av lycka att äntligen få bygga upp sig igen, få vila upp sig och ta hand om sig. Kroppen säger en sak och hjärnan säger en annan, för den här gången väljer jag att lyssna på kroppen.
Har haft mitt livs bästa år. Så många skiddagar, så många värdefulla och fantastiskt bra skiddagar. Skiddagar som gjort mig så mycket bättre, de har gjort mig mer kär till sporten jag lever för. Fick stöd av Hendryx för att kunna köra stenhårt på NM men knäskadan satte stop för det. Så glad över det trots allt och genom Hendryx har jag lärt känna Lotten som har lärt mig så mycket, inspirerat och hjälpt mig. Jag har lärt känna så många otroliga människor och framför allt mig själv. Har lärt mig att livet är förbannat långt och att det är så här jag ska leva i flera flera år till. Känner ingen stress till något längre, känner bara en grym passion till livet jag älskar att leva!
Med dessa bilder tackar jag för mig!
/SammanfattningsKarin
NM och tävlingens första dag igår. Själv satt man så skönt nere i solen och kollade på alla duktiga åkare. Det tar emot att inte åka, det tar emot riktigt rejält när förhållandena sällan är så bra som igår. Men känns trots allt bra, nästa år smäller det. Det är tredje gången gillt då så jäklar vad jag ska gasa. Börjar ladda redan nu, bara ett år to go!!!
Robin åkte precis lika bra som alltid, kanske till och med lite bättre, en 17:e plats efter första dagen och ett omnämnade i freerides artikel, inte fy skam det inte. Grymt stolt flickvän vill jag lova, grymt bra coach är vad jag har. Tror jag har det som krävs för att bli riktigt bra, en riktigt bra hare som drar mig framåt, som gör mig bättre.
Fick även tid till magnetröntgen nästa vecka så då blir det att åka ner till Stockholm och hälsa på syster. Inget ont som inte har något gott med sig.
/StoltaKarin
Offeciella tycka synd om mig-dagen är det idag. Det kräksnöar ute tillsammans med en stormliknande vind som viner utanför fönstret. En optimal dag att ligga inne och känna efter, ha ont och tycka synd om sig själv på. En dag full av förväntan för väldigt många skidåkare som anlände till hotellet idag. En dag full av ingenting för somliga, en dag full av haltande och försök till rehab. Fick ett träningsprogram av läkaren idag (ett program jag själv inte hämtade för att vägen ner till hotellet var för lång) som jag nu kommer leva med ett tag. Det tråkiga i det hela är att jag inte kan göra en enda övning för att det inte går eller för att jag får ont. Ligger på mage och tänkte böja upp benet och inser att det faktiskt inte går, det är som att pressa 150kg benböj. Fantastiskt fint tycker jag att den känslan var..
Men jag är som sagt inte bitter, inte ett dugg. Bara idag, för idag är en sån dag där man får vara så, lite arg, ledsen och bitter.
/StackarsKarin
Var kanske gränsens finaste dag igår. Sol, vindstilla och grym vårsnö. Spenderade dagen tillsammans med Lotten och vi myste på hela dagen. Knallade upp på Nordals, rekade lite inför NM och hade det allmänt skönt. Åkningen var så fantastiskt rolig att jag inte vet vart jag ska ta vägen!
En krasch i tisdags samt en till igår gjorde dock att NM och den kvarstående säsongen för min del är över. Gick förbi läkaren och hon konstaterade att det mest troligt är menisken och ledbandet som fått sig en smäll. Tid till magnetröntgen beställs på måndag och sedan är det rehab som gäller. Känner mig grymt ledsen över att inte få köra tävlingen på tisdag. Har känts så bra de senaste dagarna och jag var verkligen taggad till tusen, kände verkligen att det skulle gå bra den här gången. Skulle även iväg till Lyngen med Sanna för att göra några grymma turer men även det får läggas på hyllan..
Känner ändå att jag har haft tur. Det är trots allt mitten på maj och säsongen är så gått som över, det är även en meniskskada vilket är betydligt bättre än ett korsband. Jag vet dock inte hur illa det är förrän röntgenbilderna är tagna, men jag hoppas på en snabb rehabilitering så jag kan köra full fart med sommarträningen inom kort. Mina knän har även sjungit på sista versen den senaste tiden efter en hel säsong med påfrestningar av klippor, skidåkning och turgång. Känner att det är helt fantastiskt att mina korsband är hela och att jag fått en underbar säsong som aldrig kommer glömmas bort. Försökte kämpa in i det sista men det funkar inte alla gånger tyvärr. Jag är inte bitter eller ledsen, bara grymt besviken på att inte få åka NM och bevisa för mig själv att jag kan.
Jag är så fruktansvärt glad för så mycket ändå. Kände mig grymt jäkla odödlig innan min krasch igår. Har hittat en ny kärlek som hette duga, Hendryx är skidorna som gjorde skidåkningen bättre, aggresivare och större. Skidorna gjorde livet lite bättre!
Trots en skada och en missad tävling ler Mr President som aldrig förr!
/StayStrongKarin
Gårdagen spenderades med Robin i en helikopter uppe bland fjällen. Heliski stod på schemat och 6 toppar hann vi med. Så skoj att äntligen få åka helikoter för min del, ganska läskigt om jag ska vara helt ärlig. Så klart finns det inte mycket puder att skära skidorna igenom den här tiden på året men vi fick 6 mycket fina våråk och jag är mycket nöjd. Hoppas på mer heliski i framtiden!
Hela 5 dagar kvar till NM och känslorna dalar från total misär till megapepp. Jag laddar ända in i det sista och jag hoppas verkligen att det går vägen den här gången, kötta är vad jag ska göra!
/HelikopterKarin
Weho, Gustav vår vän har anlänt till Riksgränsen. En fjärdedel av grabbgänget är tillbaka vars de hör hemma. Inget superväder här uppe just nu dock, så det fick bli ett besök till Norge för lite fiske igår. Mästerfiskaren blev helt klart Gustav med en fångst på 2 små sejar. Robin kom på en fin andra plats och jag fick så fint stå längst ner på pallen helt utan fångst.
Gustav fiskar.
Weei, storfångst av mannen min.
Snygg fångst av mästerfiskaren Gustav.
Inte lika snygg fångst här kanske men jag bjussar på den ändå.
Riktiga fiskare i lite modernare tappning :P
Gustav lever upp till sitt vanliga jag...
Sitter och längtar efter mina skidor, sitter även och väntar på ett friskt knä. Det har blivit lite värre igen vilket gör mig nervös och rädd. Blir nog rehab på gymmet idag!
/FiskeKarin
Mitt knä har känts mycket bättre under de senaste dagarna så jag bestämde mig för att testa det på riktigt idag. Blir glad när jag upptäcker att jag kan skatea utan problem med enbart en lite känning i knät, blir ännu gladare när piståkningen går helt smärtfritt. Självförtroendet och hoppet rök dock när jag ute i offpisten hade känningar så fort jag laddade på och när min skidåkning är så långt ifrån där jag vill vara. Känslan är kluven. Jag kan helt klart åka skidor med knät vid det här laget vilket gör mig överlycklig, men jag kommer inte ställa upp på NM om knät inte är 100 procentigt och min skidåkning inte är där jag vill att den ska vara. Känner glädje över så mycket, över mina nya skidor och över mitt knä som är på bättringsväg. Men det känns sjukt jobbigt att inte veta om jag kommer hinna ladda upp ordentligt inför tävlingen eller över huvud taget kunna köra den. Jag håller tummarna!
/KnäKarin
För de flesta är skidsäsongen över i övriga sverige men här uppe i gränsen är det bättre än någonsin. Solen skiner, pudret är mjukt och vinden är stilla. Jag får ju dock uppleva allt detta från sidan ett tag men jag fick veta idag att jag har två par skidor till på väg hem till mig just nu. Ett par purple haze och ett par 917 från hendryx, är förväntansfull och se hur de funkar. Förväntansfull var en aning mesigt kanske, sjukt jäkla taggad är vad jag är. Vill verkligen åka nm så jag hoppas att knät och skidorna är redo för det när 15 maj kommer.
Jag är sjukt taggat på nästa säsong med nya skidor under fötterna, nytt märke och nya utmaningar. Tror att nästa säsong är då det händer. Nästa år ska jag bli ännu bättre, snäppet vassare, pusselbitarna ska falla på plats på riktigt då, det vet jag!!
/HendryxKarin
Inga kommentarer
