Hälsningar från Red Mountain
2011-02-03 Erik Lidström, Ole-Kristian Ström och Asbjörn Hellås begav sig till Kanada och Red Mountain, precis vid gränsen till USA.
Morgonutsikt i Kootenays
Foto: Erik Lidström
Kanada, hyrbil i tre veckor och tre kamrater. Det är en riktigt bra början. Jag vet väldigt lite om Rossland när jag styr upp bilen på den branta backen från Trail. Tre stora långtradare har fått stopp i snömodden - skidåkningsmässigt är det ett gott tecken tänker vi och ångar vidare.
I Rossland har du den klassiska huvudgatan lika bred som E4:an kantad av butiker, banker och postkontor. Vid en första anblick misstar du lätt Rossland för vilken kanadensisk cowboy-by som helst men här lurar något speciellt. Kanske är det att människorna är snäppet trevligare? Eller att allt är snäppet billigare? Kanske är det skidentusiasmen i den gamla gruvstaden som gör det? Nancy Greene är en alpin skidåkare från Rossland som redan i 1967 kammade hem sin totalvärldscupseger med vinst i sju av sexton deltävlingar.
Själva Red Mountain har fått sig ett lyft inför den här säsongen med nya stugor i klassisk nordamerikansk lodge-anda och en ny Daylodge som har byggts för att öka på serviceutbudet.
 Flygande Olek Foto: Erik Lidström |
 Asbjörn i farten igen Foto: Erik Lidström |
Med mig har jag Ole-Kristian Ström (närmare känd som Olek) som står för navigationen och snacket. I baksätet sitter Asbjörn Hellås med nöttemixen, vattenflaskor och choklad i god gammaldags norsk turanda och håller ordning på vårt näringsintag. Själv står jag för körandet och logistiken med packningen som är allt för stor för våran bil. Efter att ha jämfört lite priser på diverse motell, hotell, hostel och annat boende bestämmer vi oss för rum på ett hostel längs med huvudgatan. En simpel dörr med texten "Hostel" på, inklämd mellan två butiker, är det enda som antyder att här går det att få billigt boende.
Asbjörn i botten av powderhill.
Foto: Erik Lidström
Utvilade och nyfikna på snö går vi upp tidigt som tuppen på torsdagsmorgonen. Asbjörn fixar ihop stekta ägg med bacon på grovt bröd medans Olek ordnar lunchlåda och jag packar bilen. Väl uppe i Red Mountain svidar vi om till våra färgsprakande skandinaviska skidkläder och tågar upp mot den nästan obefintliga liftkön. I botten av anläggningen stöter vi på Hampus Olsson, en brädåkare som vi känner sedan tidigare säsonger i Österrike, han är här på säsong och guidar oss intensivt runt i systemet.
Vi blir alla lika tagna av hur pass mycket roligt som gömmer sig i skogarna på Granite Mountain som är den högsta punkten i systemet på 2075 meter över havet. Till toppen kommer vi med Motherlode Chair som går vid sidan av och över tillsynes oändliga mängder med skogsrännor, klippor och linjer. Snön ligger i ett 20 till 30 centimeters fluffigt champagnelager men i och med att vi är lite sent ute efter senaste snöfallet så är det mesta runt liften spårat, dock har vi med hjälp av Hampus inga problem med att hitta orörd terräng bara en kort travers utanför backen.
Fredagens planer är att komma längre ut från systemet och med stighudar och lunch i ryggsäcken sätter vi av efter transporten som tar oss runt toppen på Granite Mountain och in i skogen. Vi tar oss fram genom en skog av tungt snöklädda träd som står som spjutspetsar mot himlen. Det tar tjugo minuter för oss at komma upp till den sidan vi har lust att köra; en ospårad nord-öst vänd trädklädd topp med stort öppet kalhugge som ingen har märkt med sin signatur i det yrlätta trettio centimeters-lagret som ligger och väntar.
Ole Kristian får luft under skidorna.
Foto: Erik Lidström
 Asbjörn drar stora telemarksvängar. Foto: Erik Lidström |
 Hampus Foto: Erik Lidström |
Nu får vi äntligen släppa på hämningslöst nedförs och låta fantasin leda oss mellan drivor, klippor och träd. Det blir två åk för oss men alla är vi eniga om att de är två såkallade Topp Tio-åk trots de relativt låga fallhöjdsmeterna. Det är ett ganska bra sätt att fira in det nya året på och bättre blir det utöver natten med storbål och pulkrace med lokala talanger innan det nya året skålades in och nya möjligheter till att bryta nyårslöften erbjuds.
Klart reducerade efter nyårsnatten får vi inte till värst mycket åkning den första januari 2011. Vi känner ingen vidare stress över det för den kommande dag så har Olek ordnat en heldag med Big Red Cats för oss till en överkomlig summa galningar (kanadensiska dollar, reds anm).
 Genomgång inför catskiingen Foto: Erik Lidström |
 Foto: Erik Lidström |
Morgonutsikt i Kootenays
Foto: Erik Lidström
Strax efter klockan åtta på morgonen får vi besked om att vara redo vid deras kontor för vidare slussning upp till utgångspunkten för vårt livs första Catskiing-upplevelse. Det blir genomgång av transcivers och snabba sökmetoder innan vi lastas in bak i våran PistenBully 300 som tar oss 30 minuter upp mot den knallgula solen över de snödränkta linjerna som vi ska köra.
Foto: Erik Lidström
I den senaste snöstormen över Kootenay-bergen fick Red Mountain runt tjugofem till trettio centimeter men i området som Big Red Cats slussar oss idag har det kommit över fyrtio lätta centimeter. Var vi än åker känns det som att snön är lika bottenlös som kvicksand och vårt självförtroende växer snabbt. Vi hoppar och leker mellan storvuxna snöklädda träd, varje litet öppet fällt inne i skogen blir målat och jublen ekar genom skogen. Vi avverkar åk efter åk, lunchen trycker vi i oss inne i Caten på väg upp till nästa åk. Här är det ingen tid att förlora och vi hinner med närmare sju åk - i ren glädje och eufori tappade jag räkningen efter två.
Ole Kristian Ström
Foto: Erik Lidström
 Bob Legasa visar oss hur det ska se ut Foto: Erik Lidström |
 Ålder är ingenting som hindrar Foto: Erik Lidström |
Senare på kvällen är vi bjudna till middag hos våra kollegor i deras lodge. Det blir spaghetti och köttfärsås, öl och vin medans timmarna flög förbi. Det är först senare på kvällen som vi inser vilka det är vi har åkt skidor med hela dagen - gamla skidlegenden Bob Legasa som var med i kultfilmen HotDog - The movie, och en hög med andra gubbar som körde hårt på 2tum2 plank innan vi kunde åka pulka med stödhjul.
Information Red Mountain
- Rossland och Red Mountain ligger i södra Brittish Columbia i Kootenay Rockies-området precis vid gränsen till USA.
- Här finns varierad åkning på fyra olika berg varav två av dem är rena offpistområden.
- Högsta berget i systemet är på 2075 meter över havet och heter Granite Mountain, högsta bergen i området heter Old Glory där toppen ligger på ca 2300möh.
- Topparna som utgör Red Mountains kontrollerade område är Red, Roberts, Granite och Grey.
- Billigt boende finner man enkelt nere i Rossland cirka fem minuters körning/liftning undan, det går sällan bussar.
- 1 kanadensisk dollar ≈ 6,5 SEK
- Liftkortet ligger på cirka 60 galningar (kanadensiska dollar) per dag.
- Big Red Cats kontor finner man på anläggningen just innan man svänger in till parkeringen. En dagstur kostar cirka 300 galningar
Text: Erik Lidström
Taggar: 
Gröna: 0
Blåa: 13
Röda: 35
Svarta: 40- Tävla med What! Camps
- Ny lavinutrustning upprör
- Tanner Halls väg tillbaka till tävlingsscenen
- Jacob Hyllengren Larsson 2012
- Red Bull Signature Series: Dumont Cup 2012
- Young Gunz - I
- Vinnarna i film- och fototävlingen under Freeride-helgen
- Teaser: TAZ
- Åk nedför Kebnekaise i sommar
- Resultat: Sammy C. Invitational
- LIVE: Sammy Carlson Invitational
- NM 2012: Höjdpunkter Dag 3
- NM 2012: Wille Lindberg vinner NM
- NM 2012: Finaldag 1
- NM: Höjdpunkterna från kvalet
- NM 2012: Kvalet avgjort
- Six Months S01E06
- NM 2012: Startlistan inför kvalet
- Inför NM: Henrik Windstedt
- Niemis film från Jib Academy-finalen
Mejla oss på redaktionen
freeride.se- Skador är en del av sporten!
- Säsongs edit
- stockholm och magnetröntgen
- Mycket snö kvar i Riksgränsen
- Passa på och sök till SCoTT! Jag har haft ett av de bästa åren i...
- Mexico Oaxaca ? en vacker stad jag kanske flyttar till
- Adjö Riksgränsen
- Ett sista adjö
- My most expensive single ski run ever
- Säsongen 2011-2012
- eget fotoalbum
- ställa frågor till våra experter
- delta i forumet
- medlemstävlingar med fina priser
- nyhetsbrev via mejl
Bli medlem »
Endte opp med å bruke ca 23 inkl flybilett og leiebil.
Vilevde ikke i luksus,men heller ikke noe tråkigt liv med lite mat og shabby boende. Trikset er vel å sjekke pris på flere boende når man kommer til nytt sted. Lage mat hjemme, og kanskje ta noen dager med feller og gå turer... Liftkort er dyrt ellers er mat og hygge billig!!!!
Er man litt økonomisk kommer man veldig langt på 25000 har man cash til overs på slutten av reisen kan de brukes på catskiing,heliskiing eventuelt nytt stajs!!
PMa mig om intresserad av att hyra.
Läääääängtar
Tisdagskvällar: Cowboy kör kl 19, Nadine heter kvinnan som är körledare. De är riktigt gött håll igång vill ja lova!
Onsdagskvällar lite sisdär varannan vecka: Rossland Recue and Fire Fighting, har brand övningar OCH ÄR MAN DAM så är man välkommen att hänga mä i brandbilden, de lånar till och med ut ett typ RB-90 ställ..
Francois Marsielle är en grym skidfotograf som bor i en trailer utanför byn. Han ska man ska dra i armen och kicka i rumpan och fråga om han int ska ta en bild eller två. En annan kul filur som filurar runt i Red Mountain krokarna ä Dave Heath som har producerat den legendariska skidfilmen Sinners. länk
De va de om de!
/ L
länk
Så kan dere se litt film fra dagen med Big Red Cats!
Episk snø!
/Hampus
Det er definitivt et sted du bør sette på kartet og dra til!!!
Ekstremt lite folk og uendelige muligheter rundt på fjellet. Korte hiker gir deg fin snø og 10-15 min bilkjøring gir tillgang til fantastiske hiking områder og du møter kanskje Canada's trivligste folk!
Er nok ikke siste gangen vi er i Rossland!
VI HÖÖÖÖÖRS!
Som tur va hade jag kul ändå och kan varmt rekomendera stället!