La Grave

Alpernas mest överskattade skidort!

Har under de senaste åren läst massor med lovord om denna fantastiska skidort och äntligen blev det tillfälle att besöka denna legendariska plats under tre dagar i Februari 2009. Vi var tränade, nykittade och riktigt förväntansfulla.

Setupen kunde inte vara bättre. Ösregn på motorvägen från Milano, toksnöade på vägen upp i bergen. Hyrbilen och snökedjorna klarade precis av passen. Kl 0400 på morgonen stängde den franska idiotgendarmen bommen framför näsan på oss när vi skulle passera upp genom col de Lautaret. Det blev till att sova i bilen i Serre C och tillbringa dagen där med 50 cm pow och blå himmel. Oväntad bonus och vi hittade hur mkt åkning som helst - en kanondag.

På kvällen åkte vi vidare till La Grave och checkade in på Skiers Lodge. Mkt spartanska rum men ok, vi var trots allt där för att åka skidor.

Tidig frukost och vi mötte upp med vår privata guide. Han berättade att andra delen av kabinen hade varit stängd i tre dagar pga snöfall...och det väntade mellan 70 cm till I m (!) pow på toppen enligt hans kompisar..... Vi slungade oss ner till liften och ställde oss i kö 0820, 40 minuter innan liften öppnade...och det var typ 100 pers före oss i kön...hmm populärt ställe detta....

När vi ca kl 1020 (liften e inte effektiv, få ägg och det tar ca 30 minuter upp) klev ur och tittade ut så såg det ut som om det hade varit en pistörkonferens på toppen. Det var spår överallt....otroligt....hur kunde det gå såååå snabbt? Hade liftsnubbarna övernattat på toppen tillsammans med sina polare och sedan lagt linjer sedan 7 på morgonen? Nåja efter två ok uppvärmingsåk var det dags att ta tag i gobitarna. Se nedan:

Två triffider (kom ej ihåg numren förmodligen 0 och 1): uppkörda, branta och totalt ointressanta
Patou: uppkörd, brant och ointressant dock vacker couloir
La Banana: uppkörd, brant och ointressant dock vacker couloir

För att komma till ovanstående åk var det rätt mkt skrå åka. Dessutom efter couloirerna så var det en del plattransporter men lite varierande avsatser. Småkul men inget speciellt

Chirouze (right tror jag det var) denna tur ska enligt åka skidor vara en av alpernas stora åk!
Från toppen ner till skogen ett helt ok åk med olika avsatser där åken irriterande nog delades av efter ca 3-400 meter, guiden stannade och samlade ihop gruppen (vi var fem). Skogsåkningen var högst medioker och bestod av ett antal olika partier där man inte riktigt såg var man skulle så åkningen blev ryckig. Efter repfirningen lite mer ointressant skogstransport för att sluta i ett ca 100 meter brett och ca 1 km lång soft åkning till bäcken där vi gick upp till en väntande taxi.

Ovanstående åk blandades med några skogsåk som var av blandad karaktär.

Och då har jag inte ens kommit till det MEST IRRITERANDE AV ALLT... dessa djevla transporter till liften...Åken sker främst på sidorna av berget. framsidan går endast att åka på under vissa sträckor, så alla åk där man avser att åka till liften (ej till väntande taxi som tar en till liften) så tvingas man in i en typ av fålla den sista tredjedelan av åket. Det gör att efter någon timme så är dessa (branta) transporter uppåkta, hårda och isiga. Det spelar ingen roll hur du än åker om du ska ner till liften, du hamnar här förr eller senare. Vi frågade guiden om alternativa vägar ner och han sa att om man vill ta liften upp så måste man ner här. Jag har aldrig läst om detta någonstans överhuvudtaget. Det tog död på ca 35% av åken...

Sammanfattning:
Alpernas i särklass mest överskattade skidort
Åk hit.....en dag.....åk sedan vidare.
Anlita privat guide
Aptransporterna från åkningen till liftstationerna är en killer
Småtrickig åkning trots guide, vi hade PERFEKTA förhållanden men karma infann sig inte
Svårt att få grepp om området
Byn är ......tja......ingen by....det är ett antal hus som står tillsammans
La Graves rykte lever ett eget liv och har blivit betydligt större än orten

Häpp/SS

Var i La Grave Mars-07 i samband med resa till Serre Chevaliere. Det var en mycket trevlig dagstur, tyvärr ingen nysnö men guiden hittade grym åkning ändå. Vi gjorde bl. annat två av de "kända" coloirerna på berget. Är lite osäker på om denna ort lämpar sig för en hel vecka dock. Har man otur med väder och snöförhållandet kan det nog bli en ganska tråkig upplevelse. Tror mer på att bo i Serre Chevaliere, för att sedan göra dagsutflykter till La Grave.

Säsongen 96/97 (v7 typ)
Stället:
Jag var ung mesig och lite rädd. Matsalen på Lodgen hade typ en av de finase utsikterna i alperna. Afterskin på terrassen skönt avslappnad. MEN Pelle kan vara en bister man, kanske har han sina skäl, liten varning där dock. Bra musik och skön stämning för övrigt.

Åkningen:
Dåligt med snö och några klagade på det, med resultatet att vi åkte en dag i Serre-Che. Det var mycket prat om branta korridorer och bananen och le lac är ju kul i bra snö. Trifiderna var en utmaning. Några dagar på glaciären i knädjup nysnö och blå himmel helt otroligt vackert, tyst och galet. Bra fart på åkningen och tufft ibland att hänga med. Bra åkning totalt sett även om det tidvis var lite dåligt med snö. Traverserna är helt klart luriga i hög fart.

Människorna!
En blondin på lodgen Dana kom från Napa Walley CA åkte i tighta zebrabyxor. En äldre gubbe kallades "Tracker" och hade fått sitt namn av indianer. Min rumskompis från Norge körde ned i en bäck i Serre-Che. Den snubbe som hetsade mest av alla tappade skidan i ingången till en korridor och höll på att ta livet av sig på ett ställe där man inte får falla men klarade sig med en utskällning av Pelle.

Åkte på denna resa själv och fattade jag inte när jag skulle hem utan höll på att inte hinna packa eftersom jag åkte med de nya gästerna hela sista dagen. Har lovat mig själv att åka tillbaka.