Park City

Vid första anblicken kan man undra hur ett par trädklädda kullar med några nedfarter kan erbjuda för skidåkning. Efter att ha tagit en av de sexton liftarna upp förstår man mer, då man bara ser knappt 20% av åkningen nerifrån. Det finns totalt åtta berg med högsta åkning på +3000 meter. Huvuddelen av nerfarterna är röda och mer än 30% är svarta. Det finns nio bowls för grymt brant åkning, i huvudsak i björk eller granskog. Och snön är snustorr, även när det är plusgrader. Liftköer finns inte ens under jul och nyår, det är en trevlig stämning och det finns gott om mat och service i princip överallt. Pisterna är breda och väldigt välpreparerade.

Själva staden är hyfsat genuin men trist ordinär, men vem bryr sig när skidåkningen är grym.

Åkte i Park City en dag. Detta efter att ha varit i Vail, Breckenridge, Steamboat, Jackson, Grand Targhee, Powder Mountain och Snow Basin. Jag skulle aldrig åka till USA för att bara åka här! Park City har inte en chans mot någon av tidigare nämnda orter! Sjukt besviken, men borde kanske ha läst på mer innan... Ingen fallhöjd och mycket dåliga och onödiga liftar som inte går längs fallhöjden. Åker inte pipe, men den såg iofs ut att vara av mycket bra kvalité. Nä, nu bär det av mot Snowbird och förhoppningsvis mer positiva äventyr på ett bättre berg!

Var där i 1999 och tyckte orten var värd resan hela vägen till USA.

Positivt:
* Variationen av nedfarter som fanns när man tog sig upp på de olika topparna.
* Lättillgänglig offpist
* Välskött system, fina pister, snabba liftar, ABSOLUT INGA knapp- eller ankarliftar.
* Riktig torr o fin snö!

Negativt:
* Låg fallhöjd
* Inga riktiga utmaningar
* Inget "högalpint" terräng, går inte att jämnföra med Chamonix eller dylikt
* Tråkig afterski. Händer ingen ting. Man äter mest.

Jag rankar denna orten som betydlig bättre än Åre/Hemsedal, men betydligt sämre än t ex St Anton/Val D'isere.