Henrik kvick skidblogg

Henrk kvick, en novis i svarta backar.

2017-01-30 09:29 | 2013 Visningar | Kommentera

Henrik Kvick's erfarenhet av svarta backar

Resan började med att jag fick hämta ut nyckeln till stugan vi hade bokat flera månader i förväg. Det var väldigt smidigt genom att vi fick sitta i en kort bilkö innan vi fick prata med en kille som gav oss nyckeln. Lyckligtvis var vi där tidigt så kön var inte särskilt lång. Det var bara en bil före oss. Efter att vi hade kommit fram till stugan och plockat i ordning så skyndade vi oss ner för att få tag på liftkort och hyra skidor. Även om det fortfarande var ganska tidigt och dem precis hade öppnat så var det gott om folk där. Eftersom vi hade kommit dit på en söndag så verkade det som att många skulle lämna in sina skidor. Vi lyckades i alla fall få ut skidor, pjäxor och hjälmar utan större problem.

Vi lyckades ta ett par snabba åk första dagen innan vi blev för sega i kroppen för att ta en pause. En vän till mig hade lite problem med sina skidor då han förmodligen fått fel inställning på vikten eller något, för hans vänsta sida lossnade hela tiden väldigt lätt utan att han hade ramlat eller något. Vilket han förvisso gjorde efter skidan var av. Inte alltför lätt att åka enbent i en röd backe.

Efter lunch tog vi oss däremot an sittliften för att ta oss upp till en utav de svarta backarna. Anna var lite halvt orolig till en början men glömde snabbt bort sig. Personligen hade jag aldrig provat en svart backe innan. Måste erkänna att det var både spännande och skräckfullt på samma gång. Det är helt otroligt brant när man står i toppen av backen och tittar neråt. Jag försökte ta kort på det för att illustrera hur brant det var, men det gjorde sig inte särskilt bra på kort tyvärr. Det såg inte alls brant ut och framställde mig mer som halvt mesig än något annat. Jag tog mig i alla fall ner genom mycket ansträngning. Jag stannade varje gång så fort jag fick upp fart, vilket man får väldigt snabbt i en svart backe. Jag fick ta ut kurvorna något helt enormt och använde hela backen. Folk tyckte nog att jag var väldigt mycket ivägen, men jaja, det är så det fungerar. Jag kan stolt erkänna att jag bara ramlade en gång det första åket i en svart backe. Även om jag inte hade fått upp särskilt mycket fart så gled jag säkert tjugo meter innan jag stannade.

Jag belönade mig själv med varmkorv i det lilla utomhus cafét nere vid sittliften så fort jag kom ner.