Länkade produkter
Dynastar Contact Cross
1 recensioner, betyg 4
Dynastar LEGEND BIG DUMP
1 recensioner, betyg 5
Dynastar Legend Pro Rider
17 recensioner, betyg 4,6
Extrem BIG PEN
7 recensioner, betyg 4,4
Extrem Patriot
6 recensioner, betyg 4,3
Icelantic Shaman
4 recensioner, betyg 4,5
K2 SideStash
11 recensioner, betyg 4,4
Kästle FX 84 - Freeski Mountaineering
Kästle MX 108 - The Radical
Kästle MX 88 - The Freerider
2 recensioner, betyg 5
Kästle MX 98 - The Powder Expert

Fyra försäsongshelger i ord - skidtest 2010

MnO
2225 inlägg
MnO 2225 inlägg 9 år sedan | Senast ändrad MnO (9 år sedan)

Ännu en försäsong är till ända och det har blivit dags att sammanfatta intrycken från skidtestarhelgerna. Det har blivit något av en tradition för min del att skriva ner intryck och upplevelser efter att ha åkt igenom en del av säsongens nyheter i skidhyllorna. Dels för att jag tycker att det är roligt att skriva om skidor, dels för att jag gillar att ha ett eget arkiv av åsikter och dels för att försöka bidra med lite längre texter på forumet på Freeride. Ett inlägg av den här typen växer gärna iväg ganska rejält i längd och det tar tid att sammanställa. Därför har det dröjt några veckor innan jag har hunnit sammanställa alla tankar kring de skidor som testats. Just i år är texten för övrigt skriven i en husbil under en tvåveckors snöjakt i Alperna...

Jag lägger ett kort inlägg som start så att man slipper scrolla igenom hela testet om kommentarerna överstiger en sida senare (tack för det tipset förra året, vem det nu var...)

Svar

MnO
2225 inlägg
MnO 2225 inlägg 9 år sedan | Senast ändrad MnO (9 år sedan)

Liksom förra året så har jag tagit hjälp av två mycket goda skidkompisar i form av min tvillingbror Markus (MarkusO på Fr) och Jon “Kryss-Jon" Ramstedt (xJONx på Fr). Testresultaten har skrivits direkt efter varje helg och sen har jag (MnO) sammanfattat det hela i en mer löpande text i samråd med de övriga två. Respektive teståkares åsikt har vägts samman till ett utlåtande. I många fall är vi helt överrens om testskidorna. I andra fall går åsikterna isär, vilket i så fall framgår under respektive skida.

Fokus har i år fullt ut legat på offpist- och allroundskidor. Utbudet på testhelgerna är enormt och det är omöjligt att även hinna åka igenom pistskidor. Jag själv och mina testkollegor har mest intresse i offpistskidor och det är därför naturligt att dom får prioritet när man går runt bland tälten.

Som vanligt vill jag tillägga att jag, och mina medtestare, är helt vanliga åkare och vi har ingen koppling till något märke och jobbar inte inom skidindustrin på något sätt utan skriver helt fritt enbart i syfte att bidra med förhoppningsvis intressant text på forumet.

Bilderna på skidorna kommer från Freerides skiddatabas, eller i enstaka fall från andra källor.

VIKTIGT!
Som alltid i inlägg av den här typen är det viktigt att förstå att kommentarerna om skidorna är baserade på ett begränsat antal teståk i en viss typ av förhållanden. En del av skidorna har åkts vid flera tillfällen och då är bedömningen baserad på ett samlat intryck, men de flesta skidorna har åkts endast under testhelgerna. Det är omöjligt att få en komplett bild av en skidas egenskaper med så lite åkning utan man får ett första intryck som sedan formuleras i ord. Inlägget ska alltså inte ses som ett mångsidigt test och en allenarådande sanning utan som en vägledning. Texten är en beskrivning av hur skidan presterar fristående och i jämförelse med sina konkurrenter i de rådande förhållandena. Jag lämnar helt öppet för läsare att bidra med egna beskrivningar av skidor för att bygga en mer komplett bild.


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

TESTÅKARE:

MARTIN OTTOSSON
Freeridealias:
MnO
Ålder: 31år
Längd: 181cm
Vikt: 76kg
Testat skidor i: Tandådalen, Åre och en egen testhelg i Tandådalen 3:e advent (Soul och Icelantic)
Åkarbeskrivning:
Författare till inlägget och "testledare" för testgruppen. Sammanställer tankar och åsikter från alla tre inblandade. Jag är 31 år, 181cm lång och väger 77kg. Jag är en gammal säsongare som har tre alpvintrar i bagaget, men de senaste åren har resorna till alperna mätts i veckor istället för månader i samband med att jag har fastnat i jobbträsket. Tekniken är medveten, men oskolad och jag åker med ganska lätta fötter. Efter en ordentlig knäskada för två år sedan saknas fortfarande ett korsband i högerknät, vilket gör att jag helst åker behärskat och med kontroll. Dropp, hopp eller försök till jibbing är en svunnen tid. Det hållar jag inte för längre helt enkelt. Däremot kan jag fortfarande stå på ordentligt när sikten och förhållandena tillåter. Jag föredrar överlag skidor med ganska mjukt flex.

MARKUS OTTOSSON
Freeridealias:
MarkusO
Ålder: 31 år
Längd: 179cm
Vikt: 71kg
Testat skidor i: Tandådalen, Åre och Hemsedal
Åkarbeskrivning:
Tvillingbror till MnO och har i princip samma bakgrund och förutsättningar. Tre säsonger, plus en del månadsprojekt i alpmiljö på meritlistan. Numera också löneslav och begränsat med ledighet. Åker kompakt och stabilt, med en storslalominriktad åkposition. Gillar skogsåkning och tekniska linjer, men undviker även han hopp och dropp i alla former pga knäproblem. Är överlag ärrad av åkningen efter frakturer, ligamentsskador och meniskproblem i båda knäna och är kanske ännu mer än sin bror tvungen att hela tiden behålla kontrollen i åkningen. En rejäl bakvikt en enda gång och säsongen är slut. Mycket pryltekniskt medveten och får ofta agera bollplank till MnO i livsviktiga frågor om skidval och bindningsmekanik. Kan det mesta om orter, snöstatistik och lågtrycksbanor när det gäller alperna. Föredrar oftast lite rakare och stabilare skidor.

JON RAMSTEDT
Freeridealias: xJONx
Ålder: 27 år
Längd: 178cm
Vikt: 74kg
Testat skidor i: Tandådalen
Åkarbeskrivning:
Ständig säsongare som har både Nordamerika och Alperna nednoterat i säsongardagboken. Jon åker samlat och mycket kraftfullt med en synnerligen effektiv teknik. Linjevalen är ofta branta och tekniska och Jon befinner sig åktekniskt på en betydligt högre nivå än de övriga två teståkarna, speciellt utanför pisten. Han hittar alltid nåt att hoppa på och slänger iväg en och annan backflip från klippor när andan faller på. Jon har tävlat i friåkningstävlingar i viss omfattning med god framgång. Kryss-Jon kör sönder fler skidor på en säsong än vad MnO har förbrukat under sin livstid. Kan åka allt med kraft, från rena raceslalomcarvers till långa, hårda friåkningsskidor. Gillar bäst stabila, och inte överdrivet breda friåkningsskidor med moderat rocker.

TESTFÖRHÅLLANDEN:

Tandådalens skidtestarhelg

Endast stora backen öppen. Längst upp var branten smal, men nedanför var det full bredd. Underlaget för på lördagen hård bas och lösare partier med rå omogen konstsnö. Det var mycket rullkulor och snön kändes överlag lite för oåkt. Speciellt i branten var det gott om isiga partier, men det fanns också mjukare områden som efterhand omformades till ordentliga pucklar. Under tiden för testet på förmiddagen och en bit in på eftermiddagen var dock inte pucklarna riktigt så stora som dom brukar. Antalet åkare var mycket stort i relation till den åkbara pistytan. Förhållandena var i vanlig ordning mycket krävande, för att inte säga riktigt svåra. Söndagen var lite bättre, iom att snön hade åkts och preparerats mer, men det var fortfarande rejält hårt och svårt. Sikten var ganska dålig och det var svårt, för att inte säga omöjligt att släppa iväg skidorna.

Skidtestarhelgen i Hemsedal
Dålig sikt, lätt snöfall, några minusgrader. I pist var det ett mjukt och snällt natursnöunderlag. Utanför pisten fanns ca 2 decimeter nysnö på djup, ganska mjuk grund där vinden inte kommit åt. Snön var tillräckligt bra för att testa offpistskidor, men ytorna var begränsade så ingen åkning skedde i full fart. All nämnvärd offpiståkning var i skogen. På övriga ytor var sikten för dålig för att man skulle kunna ladda på i åkningen.

Snö, test och fest i Åre, Luciahelgen
Gästrappet och en pist vid VM6:an öppen. Även här enormt mycket folk i förhållande till den yta som var öppen. Gästrappet var bra efter preparering tidigt på morgonen, men förvandlades till en riktigt, riktigt svåråkt gladiatorarena framåt eftermiddagen. Isigt, hårt och puckligt i en salig blandning. Precis som vanligt alltså när det är försäsong. Borta vid VM6:an var det lite snällare snö, men även där blev det slitet efter en stund. Mycket grus och en del större stenar i pisterna gjorde att kanterna slets hårt. De märken som valde att inte slipa skidorna efter varje dag hade en klar nackdel i konkurrensen.

Testhelg 2, Tandådalen
Från skidtestarhelgen till 3:e advent hann SkiStar öppna upp lite mer i Tandådalen. Stora backen var nu bredare och antalet åkare betydligt mindre. I mitten i branten fanns ett större område med ren is. I övrigt var underlaget i princip perfekt konstsnöunderlag med viss natursnöinblandning och ett fåtal slumpmässiga isfläckar. I stängda nerfarter var nysnön ca 30 cm djup, kall och orörd. Tyvärr var grunden lite för dålig för att man skulle kunna åka brantare, men i flackare pister kunde man testa skidorna i lössnö.

MnO
2225 inlägg
MnO 2225 inlägg 9 år sedan | Senast ändrad MnO (9 år sedan)

... och så till testet av skidorna...

**********************************************************
**********************************************************

Icelantic Shaman 184
https://www.freeride.se/img/review/original/4670_pic1b.jpg
(bild på 2009 års modell)
160-110-130mm, 18m@184cm, traditionellt spann.
Testad i: Tandådalen, Åre, Tandådalen helg 2
Testad av: MarkusO, MnO, xJonx

Mina egna skidor och ej med i det officiella testet i Tandådalen, men i Åre var Icelantic på plats. Helt nya och oprövade dock sen innan och testades därför med samma förutsättningar som de övriga skidorna. Icelantic är ett märke som fokuserar på korta skidor med mycket skärning och udda grafik med fantasy-inslag. Tidigare säsonger har deras längsta modeller knappt nått upp till 175cm, men from förra säsongen har de insett att marknaden kräver längre skidor. Shaman är företagets bredaste skida och den finns i längderna 161, 173 och 184cm. Framänden är rejält bred i förhållande till resten av skidan och den har rent måttmässigt en utpräglad pintaildesign. Bakänden är påtagligt mjuk samtidigt som framänden istället är rejält hård, vilket ytterligare förstärker känslan av en pintail. Shaman styrs och hanteras med tippen, och sen hänger resten av skidan på i princip.

Väl på snön känns Shamanen förvånande neutral för att vara så pass speciell i form (och färg). Snökontakten är direkt, men något anonym i karaktären. Den känns som en klassisk träsandwich och det är bara att köra från första svängen. Det är mycket fiber och stuns, men ingen metall, vare sig i känsla eller bygge. Med tanke på skärningen och bredden är skidan lätthanterad i kortsväng, även om den hackar rejält i sladden om man pressar den på greppig hård snö. Isgreppet i sladd är under medel, om än inte katastrofalt dåligt. I skär finns mer svar, men skäret störs ofta av en driftande känsla. Förmodligen räcker helt enkelt inte vridstyvheten till för att ge en ren spårning hela vägen fram i den massiva spetsen. Även om skäret känns lite släpande så ger skidan ändå en relativt god trygghet iom att den är väldigt förutsägbar. Den släpper lite på isiga partier, men det är hela tiden utan konstigheter och precis som man förväntar sig. Har man väl tryck på skidan så bettar den ändå godkänt över isigare partier.

Skidan svänger, precis som måtten anger en hel del och när underlaget mjuknar lite så övergår skidan från att kännas lite oren i skäret till att bli en kraftfull och distinkt bred carvingmaskin som ger ren underhållning i pister av Sälenstorlek. Kortsvängar och mer slalomcarverliknande åkning känns lite seg i början, speciellt om man kommer från smalare skidor, men man vänjer sig snabbt vid hur skidan reagerar på input. Stabiliteten är bra så länge man åker aktivt och söker skäret, men om man kör rakt ner så är den väldigt orolig och vill hela tiden skära iväg. Skidan mår inte heller bra av att bakdelen överbelastas. Då släpper den direkt iom den mjuka tailen.

Byggkvaliteten ser ut att vara på topp, men på testparet är belaget rejält skåligt, konkavt och bara allmänt ojämnt om vartannat. Skidan testades med fabriksslip, men hade förmodligen presterat bättre framförallt på hårdare underlag med en rejäl planslip och lite aggressivare kantvinklar.

I Tandådalen helg två får jag möjlighet att testa Shamanerna i orörd lössnö som här och där upplevs som bottenlös. Jon sa redan efter ett teståk i pisten att "den här är för hård fram för att flyta bra utanför". Som vanligt har Jon precis rätt. Shaman flyter förvånande dåligt för att vara så bred fram. En del recensioner på nätet pratar om att spetsen ska vara "unsinkable" och liknande, men det upplever jag inte alls. Trots den massiva spetsen på 160mm så går det inte att gå fram något i vikten utan jag måste snarare gång på gång lägga på bakvikten för att inte spetsen ska dyka. Dock är den ganska kul, även om den flyter lite sämre än skidor som är mjukare och/eller har rocker. [EDIT - testad i Alperna i efterhand]. I lite äldre kallsnö visar Shamanen upp en extremt underhållande sida. I snö som inte är lika lätt som nyfallet puder behövs inte samma flyt. Då är Shaman mycket lättsvängd och rolig. Ibland gränsar den till överstyrd, men det är något som man snabbt vänjer sig vid. Så länge farten är låg till medel känns det som att skidan verkligen har servostyrning. Tailen är lätt att slasha ut med sitt mjuka flex och skärningen underlättar verkligen i skräpsnö när man kan gå över i lite mer skärande svängar. I högre fart blir skidan lite orolig och det är en prövning att köra rakt fram. Skidan är så pass svängvillig att man aktivt måste hålla den rakt.

Sammanfattat är Shaman en udda skida och en rätt rolig kamrat på berget. Den är väl värd ett test för den som gillar offpistskidor med mycket skärning.

Whitedot Redeemer 190cm
http://www.exoticskis.com/ExoticSkis/Images/skis/WhiteDot/2010WDF_Redeemer_WEB800.JPG
138-142/128/132-128mm, platt under foten, tip- och tailrocker.
Testad i: Hemsedal
Testad av: MarkusO

Whitedot har levt en okänd tillvaro i Sverige, men intresset har ökat markant sedan märket värvade den norske skidflygaren Fred Syversen till sitt team. Redeemer är märkets största skida och ska ses som en ren puderskida med möjlighet till piståkning av typen powder access. Turligt nog testas skidan i Hemsedal där snön var betydligt djupare än i Sälen och Åre. Redeemer är en klart trevlig bekantskap. Den är platt under foten och har tip och tail-rocker i ändarna. Den är som förväntat pga bredden lite långsam och sävlig, men å andra sidan är den därmed också lugn och trygg i det lösa. Skidan blir en solid plattform som lyder order, men som i övrigt ligger lugnt och väntar på input. I pisten svänger den en hel del på kant del trots att den rent visuellt ser ganska rak ut. Det beror på att en ganska kraftig skärning ligger i mitten på skidan, medan tip och tail i princip är raka. Redeemer framstår som en klart intressant skida i samma kategori som Kuro, dvs full fokus på offpist, men ändå med viss möjlighet att köra med skär i pisten. Tveksamheterna ligger i hur skidan kommer att kännas i hårdare åkning när det stökar till sig. Det är rejält med skida det här... Vad händer när man laddar över och skidan slår igenom? Det återstår att se.

Kästle MX 88 188cm och MX 98 184cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5311_pic1b.jpg
https://www.freeride.se/img/review/original/5313_pic1b.jpg
128-88-113mm, 22,5m@188cm resp. 132-98-117mm, 27m@184cm, traditionellt spann.
Testade i: Tandådalen (88 och 98) och Åre (98)
Testade av: MnO, MarkusO

Det anrika och oftast välpresterande märket Kästle återindroducerades på marknaden för drygt ett år sedan, men jag fick tyvärr inte möjlighet att testa deras modellprogram under förra vintern. Mina övriga testkollegor rosade dock skidorna kraftigt och de var en av de tydliga testvinnarna under 2009 års skidtestarhelger. I år har deras sortiment utökats med flera modeller, men MX 88 och 98 är oförändrade. Och tur är det. Det här är två makalöst bra skidor och även om mått och spannprofiler känns lite trötta så kan man inte göra annat än att bli bästa kompis med dom här skidorna redan efter ett par svängar.

88 och 98 är väldigt lika och det känns som att det är enbart bredden som skiljer. 88:an är lite lättare och rappare precis som förväntat och svänger mer, men parametrar som snökontakt, balans, spårvilja och grundkänsla är nära nog identiska hos de två modellerna.

Ett par teståk senare går det inte att göra annat än att konstera att bättre prestanda än så här finns inte på marknaden idag. Större delen av Kästles kollektion byggs på Heads racingavdelning och det märks. Det är handbyggda sandwichskidor med högdensitetsträkärnor, metall och fiber. Här har ingen hänsyn tagits till pris och effektivisering i tillverkningen. Det är inga konstigheter, utan bara rå prestanda och toppfinish rakt igenom. Om grafiken är snygg eller ful kan man diskutera, men den rimmar väl med skidornas egenskaper med sin rena och distinkta utstrålning. Responsen och känslan i skidorna är fantastiskt bra. Isgrepp och stabilitet likaså. Släktskapet med riktiga raceskidor är tydligt och det råder aldrig någon tvekan om att vad som än dyker upp så kommer skidan att kunna hantera det. Kantnärvaron är finkänslig och direkt på ett sätt som få, om ens några andra skidor, kan matcha. I vissa lägen blir greppet och spårningen svårhanterad. Det gäller framförallt på greppig snö av typen fast, men inte isig konstsnö. Då blir skidan lite bångstyrig och svårhanterad, men det är något man får räkna med om man vill ha ett riktigt bra isbett. Fartstabiliteten är svår att testa i Tandådalens testpist, men i Åre i området kring VM6:an går det att släppa lös skidan och det är precis som väntat absolut världsklass på hur den hanterar både fart och press i mer kraftfull åkning. Inget får 98:an att vika sig eller släppa. Det är ett sant nöje att stå på ordentligt med 98:an och 88:an är säkert inget undantag i den aspekten, även om det inte testas den här gången.


Kästle MX108 187cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5314_pic1b.jpg
132-108-122, 31m radie, traditionellt spann
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO, MarkusO

Här tar vi ett steg upp i bredd i Kästles testhylla. 108:an har en lite annorlunda känsla än 88 och 98. Flexmässigt är 108 klart mjukare än sina mindre syskon. 108 uppvisar ett mer behärskat lugn och det känns som att skidan är dämpad med gummi istället för metall. Höga frekvenser filtreras bort, och skidan är mindre krispig än de andra Kästleskidorna. Spänsten är inte heller riktigt lika alert.

Radien är längre och det krävs mer utrymme för att få tryck på skidan. Isgreppet och spårvilja är snäppet sämre och hela skidan känns lite segare, oavsett om man bortser från bredden. Den här är inte lika lyckad som 108:ans mindre syskon, men eftersom vi jämför med marknadens kanske bästa skidor så är det i ett större sammanhang ändå så att Mx108 är en riktigt bra skida.

MarkusO gillar den i pisten, men konstaterar att den med sitt traditionella spann förmodligen kommer att ha svårt att hävda sig mot rockade skidor i samma segment i lösare snö. När man närmar sig 110 mm i midjan är det ändå så att man värderar offpistegenskaper högt, även om man samtidigt förväntar sig en acceptabel nivå av prestanda i pisten. I det här breddsegmentet räcker det inte riktigt att bygga riktigt potenta konstruktioner. Det krävs förnyelse. Som konkurrenterna ser ut idag måste man laborera med olika typer av rocker för att kunna hävda sig. Jag är övertygad om att den här skidan hade vunnit på att få en lätt tiprocker, eller i alla fall ett plattare spann. Men... visst är det en bra skida och det är lätt att glömma att det faktiskt går att åka puder med “bara" 108mm i midjan, trots avsaknaden av någon trendenlig rocker.


Kästle FX 84 184cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5616_pic1b.jpg
122-84-110mm, 20 m radie, traditionellt spann
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO

En lättare variant av 88:an med samma grundkänsla, men med ännu mer sväng och ytterligare en dos rapphet. Spänst, isgrepp och åkglädje sammanfattar den här skidan. Efter testpersonalens beskrivning är det lätt att gå i fällan och klassificera in den här skidan som en ren turskida. Jag var själv lätt skeptisk till den, men tog den ändå ur stället när de andra skidorna var upptagna. Och ojojoj, det här är riktigt bra grejor. Den reducerade vikten ger en något sämre fartstabilitet och trygghet i uppträdandet, men å andra sidan får man mer pop och spänst i den lägre delen av fartskalan. Vid testet började pucklarna byggas upp i branten och isfläckarna var inte längre fläckar, utan snarare områden. Kortsvängar var helt nödvändiga och här briljerar 84:an. Det går att poppa till svängarna så mycket att man uttryckligen lyfter från underlaget i svängväxlingen. Onödigt och inte enligt skolbok precis, men väldigt kul. Ytterligare en fantastisk skida från Kästle.

LibTech experiMental NAS Pow ReCurve 191cm

153-117-143mm, hybridspann med tip- och tailrocker + spann i mitten
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO, MarkusO

LibTech är ett nytt märke för mig när det gäller skidor. På snowboardsidan har de länge varit en tillverkare som vågar ta sin egen väg och som gärna testar lite udda idéer. Tex deras mittplacerade “stuknings"-rocker med en böjpunkt mellan fötterna, som sen plattas ut på hårt underlag, men som hjälper till när det är mjukt. Inte så dumt tänkt.

LibTech har tagit hjälp av den högdroppande blådåren Jamie Pierre för att ta fram en serie skidor baserad på deras väl beprövade snowboardkonstruktion. Det borde rimligen innebära att skidorna är byggda för att hålla. Och skidorna känns också bastanta. Skidorna är överlag ganska tjocka, både under foten och i tip och tail. Det är dock inte det första som slår en när man tar sig en titt på bygget. Pow Recurve ser väldigt egen ut, minst sagt. Den är nämligen försedd med en annan av LibTechs innovationer i form av en kant som närmast kan liknas vid en Ultimate Grip i större format. Den har funnits på snowboards tidigare och nu kommer även en serie skidor med denna udda lösning. Under foten slingrar sig kanten fram, vilket skapar ett antal tryckpunkter mot snön. Tanken är att de ska göra att trycket ökar per ytenhet och därmed ge ett bättre isgrepp. Det är med andra ord precis samma princip som Ultimate Grip använder om än realiserat på ett annat sätt. Om det fungerar eller ej är svårt att säga, men skidan har i alla fall ett bett som man inte kan klaga på, men det är ändå inte så att den sticker ut just på den punkten.

Pow ReCurve är en tung och ganska trög skida i grunden, men den har livats upp med en anings tip och tailrocker. I kortsväng och lite stökigare åkning märker man den höga egenvikten, men den är ändå ganska lättkörd och svängvillig i relation till sin storlek. Pow ReCurve är lite släpig i spårningen och skidan driftar lite i skäret, vilket ger ett lite slött intryck. Snökontakten är åt det dova hållet. Dämpningen är medel. Nja, ingen hit precis, även om den inte gör bort sig. Det här är ett val främst för den som tycker den ser lite cool ut med den svängda kanten, eller för riktiga tungviktare som vill ha en skida som svänger mycket.


Dynastar Pro Rider 184cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5184_pic1b.jpg
128-100-118mm, traditionellt spann. 27m radie.
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO

Dynastar ProRider är en riktig klassiker i 100mm-segmentet. Den version som kom förra året och som i år är helt oförändrad är den snällaste hittills. Den största skillnaden mot den tidigare klart raceklingande modellen är att tippen har blivit avsevärt mjukare. Konstruktionen andas numera massproduktion istället för raceroom, även om en hel del ändå är nedärvt från "the real deal" till dagens skida. I lössnö och säkerligen också svår snö utanför pisten innebär troligen den nya mjukare tippen att skidan är mer lätthanterad än den tidigare ganska krävande skidan. I en stenhård och ojämn försäsongspist är dock den nya konstruktionen ett steg tillbaka i prestanda. Visserligen finns det fortfarande ett bra bett och en rapp respons som brukligt med Dynastar, men jag kan ändå inte annat än sakna den gamla råa, på gränsen till yxiga, prestandan som fanns hos modellen förr i tiden.

Balansen i skidan är speciellt i svänginiteringen lite tråkig tycker jag. Skidan är för snäll i inledningen av svängen och skidans självdrag in i sväng är diffust. Jag saknar känsla av glädje i kortsvängen, även om samma egenskaper också ger ett tryggt och förutsägbart beteende. Tanken med att i princip ta bort tippen i spårningen in i svängen är förmodligen att skidan inte ska kännas hooky i svår snö och just den punkten är uppnådd, men man tappar lite i andra änden som sagt.

I större och mer storslalomliknande åkning visar ProRider sin styrka. Den är stabil och trygg, men ändå kvick i svängväxlingar så länge man håller längden på svängarna. Returen är snäll, men går att styra mot mer tydlig om man jobbar lite i slutet på svängen.

Det här är otvivelaktigt ett par mycket bra skidor, men de är lite för anonyma i sin karaktär för att skapa ett intresse hos mig.


Dynastar Big Dump 192cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5187_pic2b.jpg
142/120/132mm, lågt spann med tiprocker, 38m radie.
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO, MarkusO, xJonx

"En riktig köttarskida", säger Jon med förtjusning efter ett par teståk. "På gränsen till underhållande jävlig", fyller Markus i. Och frågan är om det går att sammanfatta den här skidan på ett bättre sätt.

Big Dump är stor och tung och känns väldigt bastant både i flex och i vridstyvhet. I kortsväng bettar den nästan för bra och det vrider ordentligt i fötter och knän. I rådande förhållanden i Tandådalen går det inte att släppa lös skidan i dess tänkta tempo. I de farter som är aktuella finns inget att hämta. Skäret kan man bara söka, men något tryck får vare sig jag eller de andra till.

I branten där kortsvängar var det enda alternativet hänger Big Dump med skapligt och gör i stort sett det man ber den om. Men det går segt och trögt med en aggressiv dov underton och åkglädje är i det läget ett ord som känns fruktansvärt långt borta. När jag försöker driva skidan och runda upp kortsvängarna händer absolut ingenting. Den bara ligger som ett strykjärn kvar i yttersvängen. Men det är ändå i viss mån underhållande. Det är oundvikligt att känna att det här är ett verktyg för riktiga stordåd om den hamnar på rätt fötter och i rätt sammanhang. Skidan är extremt riktningsstabil och det är nog få skidor som känns lika trygga i hög fart och i bra snö.

Frågan är om tiprockern räcker för att ge ett tillräckligt bra flyt. Skidan är hård och bootcenter sitter långt fram. Flyter spetsen tillräckligt bra så är förmodligen skidan rätt kvick när det är mjukare. Den känns lite som den gamla Monster 103 från Head som var ett riktigt kraftpaket i pisten, men som ändå var smidig och kvick i vissa typer av snö. Men nu är det rena spekulationer. Vid dagen för testet och i en smal del av stora backen i Tandådalen är den här skidan är fullkomligt bortkommen. Det går tyvärr inte att göra annat än att få en liten förnimmelse av vad den här skidan går för.


Dynastar Contact Cross 178cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5208_pic2b.jpg
123-71-105mm, 18m@178cm.
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO

I brist på bredare grejor plockar jag ett par Contact Cross ur Dynastarstället och det visar sig vara ett bra val för dagen. Contact Cross är en skida ur det nästan oöverskådligt stora segmentet allroundcarvers. Det är en mainstreamskida som ligger strax under top of the line i sin modellserie. En riktig Stadiumskida med andra ord. Contact Cross är en ytterst trivsam bekantskap under de två åk vi spenderar tillsammans. Isgreppet är mycket bra och framförallt extremt lättfunnet. Det behövs knappt någon insats alls för att få fast skidan, utan den sitter som berget redan vid minsta kantning. Pressar jag den hårt viker den sig en aning, men under de förhållanden som råder så kommer man sällan till det läget. I områden med rullsnö blir skidan lite smålurig. Här vinner man på att ha lite mer bredd. En så här smal skida blir väldigt on-off i skäret när det släpper lite bland rullkulorna. Konstruktionen är spänstig och rolig, utan att bli överaktiv. Känslan i snökontakten är klassiskt Dynastaraktigt direkt och väl avvägd. En dag som den här när snöförhållandena är svåra, det är mycket folk och dålig sikt så passar en sån här skida riktigt bra. Bra svar i skäret redan från låga farter gör att man vågar testa. När det går för fort är skidan lättsladdad och snäll. I mjukare partier skär den ner lite och jag fastnar lite med ytterskidan, men det är också precis som man förväntar sig. Skidan är en lite trist och typisk skida för den stora massan som inte bryr sig om vad dom har på fötterna. Köp och kör. Mer än så behöver man inte fundera när det gäller Contact Cross.

MnO
2225 inlägg
MnO 2225 inlägg 9 år sedan | Senast ändrad MnO (9 år sedan)

Extrem Patriot 186cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5812_pic1b.jpg
138/92/124mm, traditionellt spann, 17m radie.
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO

Extrem Patriot har alltid varit en favorit för mig, men det har inte funnits någon längd som har känts som helt rätt. 181 cm är för kort tycker jag och för mig tappar skidan för mycket pondus när den blir så kort. 191 å andra sidan är omotiverat långt på en så smal skida. Man åker ändå inte puder med den, om man inte gör en felbedömning kanske och tar med den som enda skida över en helg och prickar ett stordump. Patriot är en pistorienterad skida som ändå hanterar hela berget. I år lanserar Extrem skidan i 186cm, och det är en mycket väl avvägd längd. Det känns faktiskt som att skidan är designad runt den här längden, snarare än att det är en ny längd för modellen. Balansen i skärningen och hanteringen i kortsväng och skär är fantastiskt bra. Framänden är tydligt dominerande, och skidan passar främst för de åkare som är vana vid att driva skidan via tippen. Stancen är tydligt åt det traditionella hållet och för mig som lite äldre och konservativ så känns det hemma direkt. För en åkare som är mer skolad med mittmonterade grejor kommer att behöva ta ett stort steg för att hamna rätt i balansen på den här. Jag gillar också framändesdominerande skidor som drar tydligt in i sväng och som är lätta att runda upp svängarna med. Patriot passar därför mig som en formgjuten sula från Alpingaraget. Det mesta stämmer. Kantgreppet är godkänt, men inget speciellt. Stabiliteten är också i nivå med det mesta annat i kategorin och skidan sticker inte ut ur de aspekterna. Det är lekfullheten och alertheten som är Patriots styrka. Hur man än vänder och vrider på begreppen så hamnar jag i samma konstaterande: Patriot är en förbannat rolig skida! I mitt tycke så är just Patriot 186 och Big Pen Extrems i särklass bästa skidor hittills. Mycket bra jobbat, Årefolket.


Extrem Big Pen, 187cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5697_pic1b.jpg
157/122/150, full rocker, 22m@190cm
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO, MarkusO, xJonx

Extrems största och mest intressanta skida i år. Big Pen har full rocker och ganska mycket skärning för kategorin. Jag har svårt att bestämma mig om skidan bara är ful, eller om den är så ful att den blir cool istället. Grafiken ger flashbacks från min gamla lågstadieskola där pennvässare med vev, plastklädda matteböcker och ringklockor som ringer ut för sent och in för tidigt var välkända inslag. Väl iklickad i bindningen står det dock klart att vi har passerat både mellanstadie, högstadie och gymnasium. Här är det snarare prestanda på universitetsnivå.

Jag har sagt det förr och för varje år blir det en allt mer tydlig sanning. Skidbyggarna i Åre gör numera riktigt bra skidor, vilket verifieras av att alla i vår testgrupp gillar Big Pen. Trots sin bredd är Big Pen underhållande i pisten, och då pratar vi en ordentligt sliten skidtestarhelgspist framåt eftermiddagen med pucklar, is och massor med folk. Det är sannerligen inget dåligt betyg för en 122mm bred fullrockad skida. Rockern gör skidan väldigt svängvillig, speciellt i initieringen av svängen. Jon tycker att det gränsar mot lite för mycket svängvilja ibland. Speciellt när man hamnar i baksätet blir skidan lite överstyrd, men det handlar snarare om behov av inåkning än om en nackdel.

Skidan spårar riktigt bra och känns ren och bastant i skäret utan att bli bångstyrig. Den är snarare åt det följsamma hållet. Big Pen ger ett bra svar i skärande svängar och känns mycket trygg och säker även över dom hårdaste partierna. Känslan i konstruktionen är extremt långt från tidiga generationer Extrem där det var attityd före prestanda. Här är det metallisk stabilitet med viss inblandning av den klassiska Stealth-gummidämpet. Skidan viker sig inte en tum när jag pressar den, men när man trycker till lite känner man av bredden. Det vrider i fötterna och kantningen är aggressiv och direkt. Svängradien känns kortare än vad som anges och det beror förmodligen på att skidan har rocker och därmed går in i sväng väldigt enkelt.

Alla tre åkare är överrens om att det hade varit intressant att testa den här skidan i en lite smalare version. Hade skidan varit 7-10mm smalare så hade den varit en riktig fullträff som en do-it-all-skida. Nu blir den aningen, aningen seg i vändningarna. Fullrockern gör att den förmodligen hade flytit fullt tillräckligt bra även med 115 mm midja. Breddhetsen har avstannat på marknaden nu och nu är det inte självklart längre att skidorna görs lite bredare år från år. Vi får se vart vi hamnar. Men tills dess kan man utan vidare klassa Big Pen som en av vinnarna i år. Det här är ett par riktigt bra skidor.


Extrem Å-bahn 187cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5809_pic1b.jpg
150/98/144, full rocker, 13,5m radie.
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO, MarkusO

Åbahn är bakände, bakände och mer bakände och då ska inga sexuella anspelningar vävas in i begreppet. De tester jag har läst om Å-bahn tidigare antyder att dom inte har något vidare bett. Redan efter ett par svängar ställer jag mig väldigt frågande till det uttalandet. Jag tycker snarare att den har ett helt acceptabelt bett helt i linje med mycket annat. Även över de hårdare partierna spårar den riktigt bra. Snökontakten är till viss del lik Big Pen, men den är lite mer odämpad och är mer krispig. Både jag och bror MarkusO har svårt att ställa om till den här skidan under ett fåtal teståk och det blir ett par intressanta turer med Åbahn. Skidan är en inverterad Patriot i princip när det gäller balansen i skäret och svängväxlingar. Bakänden är dominerande på ett sätt som jag inte har känt sen jag tog ett par åk på Fischer Revolution runt 1999 eller nåt sånt.

I slutet på svängen nyper tailen till nåt överdjävligt om man pressar till den lite. Roligt när man kan utnyttja den för att poppa upp ur svängen. Mindre roligt om man missar i balansen och hamnar lite snett i viktfördelningen. Efter att ha släppt iväg skidan i större skär och sen försökt trycka till med ett par pressande skärande kortsvängar bjuder jag en barnfamilj som står och pausar i pisten på min egen högst oskolade variant av balett. Tyvärr är det ett ganska oregisserat dansnummer och det går inte att ta miste på föräldrarnas skräckslagna blick när de undrar vad åkaren utan koll ska hitta på härnäst i närheten av deras barn. Det blir några sekunders balanserande på innerskidan i en spagatliknande ställning innan jag får ner båda fötterna på snön igen. Med klart förhöjd puls åker jag vidare. Visst är det kul med udda grejor, men här har Extrem tagit det lite för långt. Den här skidan hade kunnat bli mer intressant om de hade flyttat bredden lite från bakänden till framänden. Ge den 10mm taper till och den hade blivit en rolig carver i 100mm-klassen. Nu blir det istället något av en konstig skida utan egentligt användningsområde. Visst är det kul att tokcarva lite ett par åk, men funcarvingen var het för 10-12 år sedan och har svalnat betänkligt sen dess. Oklart, Extrem. Vad ska man ha dom till egentligen?


Black Crows Sevun 191cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5179_pic1b.jpg
146/117/136mm, hybrid med vanligt spann+ lätt tip rocker.
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO, xJonx, MarkusO

Black Crows skidor hissas gärna av duktiga åkare och det är inte svårt att förstå varför. Det här är högprestanda blandat med finess rakt igenom. Sevun är Black Crows största modell breddmässigt. Därför är det föga förvånande att Sevun kräver en rejäl insats från åkare för att livas upp. Det här är inget för en åkare som gillar att få saker och ting gratis i livet. Här får man verkligen betala för brödfödan, men precis som i livet utanför backen så får oftast någonting för de slantar som investeras i projektet. I det här fallet är det muskelstyrka och mjölksyra som får stå som startkapital och Sevun ger bra avkastning för den som vågar ge sig in i leken med full insats. Bett och stabilitet är i toppklass. Tyvärr räcker jag inte till för att utforska egenskaperna i det högre registret.

Jon har mer kraft att lägga in och gillar verkligen skidan. Han klassar den som lekfull och kvick med bra bett och spårning samtidigt som den är mycket väldämpad. MarkusO orkar inte riktigt med den, och blir passiv i åkningen. Han gillar inte heller den höga graden av dämpning. Det är samma med mig. Den här skidan är för stor för mig och i de farter som jag rör mig i innebär den rejäla dämpningen att lite för mycket av kommunikationen med snön försvinner. Skidan är för dov i tonen för min smak. När jag verkligen tar i hittar jag mer rätt, men så fort jag slappnar av lite känns skidan för tung, seg och stor. Skidan driver bra in i sväng, men kräver mycket press i slutfasen av svängen för att ge någon retur. Den här skidan passar bäst för en kraftfull och tekniskt driven tyngre åkare.


Black Crows Navis 186cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5306_pic1b.jpg
133/103/124mm, traditionellt spann
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO, MarkusO

Efter att ha känt på Sevun, men konstaterat att den var lite för stor, kliver jag förväntansfullt i den mindre Navis. Här bjuds åkaren på en skida som i de flesta punkter är mycket lik sin större släkting, men allt är förpackat i ett mer hanterbart format. Spårvilja, dämpning och grundkänsla i konstruktionen är nära Sevun. Allt är en smula nerskalat och för mig och MarkusO passar Navis mycket bättre. Plötsligt kan man trycka igenom skidan och få tryck och driv i åkningen. I de lägen där Sevun kändes stor och trög känns istället Navis rapp och förtroendeingivande. Det här är ett typexempel på att det ibland lönar sig att släppa prestigen och gå ner lite i storlek. Visst känns det bättre att gå igenom en alpby med något över 190, men det gäller att hitta en skida som plockar fram det bästa ur åkaren. Med Navis känner jag mig verkligen hemma, även om en lite dov och tung ton stör intrycket något och gör att skidan känns lite ospänstig. Men hur eller hur så är Navis en bra skida helt enkelt. Det är imponerande att konstatera att en så pass ny tillverkare redan har lyckats få fram så välpresterande skidor. Ett bra val för säsongaren som letar efter en huvudskida som ska klara allt på berget. Konstruktionen känns pålitlig och stabil. Kanske lite i smalaste laget, men som allroundskida skulle den passa utmärkt om den kompletteras med en puderplanka för dom djupa dagarna.


Armada JJ 185cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5093_pic1b.jpg
136/115/133mm, hybridspann med spann under foten och "elfshoe", dvs hög tip- och tailrocker. Okänd radie, men kort.
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO, xJonx

JJ sågades ordentligt förra året av mina testkollegor och det är med stort intresse som jag kliver i dessa hybridrockade skapelser vid Armada-tältet. Redan på flacken ner mot liften får man en första aning om hur den kommer att kännas. Skidans effektiva yta är extremt kort på snön och det känns som man har lånat ett par skidor av flickvännens lillasyrra.

Väl igång så känns den bättre än väntat så länge jag håller mig till kortsväng. Man får hela tiden vara väldigt noggrann med hur man lägger vikten och hur man sätter kanten i början av svängen. Minsta misstag och skidan släpper och vill nästan rotera runt sin egen axel. Lekfullt var ordet. Bettet är helt ok, både enligt mig och Jon, så länge man sladdar. När man släpper iväg skidan är det slut på det roliga. JJ är rent ut sagt bedrövlig på skär i rådande förhållanden. Radien är så kort att den borde åkas som en slalomcarver för att man ska få press på den, men det är fullkomligt omöjligt att få till.

Kanske skulle det gå bättre efter några dagars inåkning, men tar man 2-3 åk på den under en skidtestarhelg så har jag svårt att se att något kan gå sämre än det här. Inget spår, ytterst begränsat med grepp i skäret, och ett fladder i tip och tail som får mig att nästan bli rädd bitvis. Tar man det lite varligt genom pucklar och uppkörda partier är den supersmidig och helt ok. Men när farten ökar? Nej, det blir ingen åkning alls, utan bara transport. Jag gör helgens i särklass mest passiva åk med den här skidan och Jon lyckas inte mycket bättre.

På välpistad natursnö utan inslag av is och i puder kan den säkert vara rolig. I skog eller annan tät/komplex terräng i mjuk snö är den förmodligen helt oslagbar om man är en åkare som gillar att utnyttja terrängen och leka runt. Maken till lättsam och lekfull skida har jag aldrig känt på. Men för hårdare åkning på mer krävande underlag i pisten eller i uppkört? Nej, för guds skull, nej. Undvik till varje pris en sådan förnedring.


K2 Sidestash 181cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5071_pic1b.jpg
139/108/127mm, vanligt spann + kort tip rocker. 25m radie.
Testad i: Tandådalen och Åre
Testad av: MnO, xJonx, MarkusO.

K2:s Adventure-serie med Coomback, Hardside, Sidestash och Darkside har inte nått någon större uppmärksamhet i Sverige. Istället har Hellbent och Seth varit de skidor som har figurerat i snacket inför säsongen. Jag får villigt erkänna att jag inte ens kände till att Sidestash existerande innan jag fick syn på den i hyllan. Grafiken är förvisso neonförsedd, men den är ändå ganska osynlig. När jag står vid K2-tältet vid stängningstid på lördagen kommer en kille in med Sidestash. Han förklarar att han tyckte att den här skidan var den i särklass bästa av alla skidor han har testat under fredag och lördag. “En solklar vinnare för mig. Fullständigt underbara skidor", säger han. Jag ser förmodligen lika skeptisk ut som jag känner mig. K2 brukar aldrig vara några skidor som frambringar jubel. Tidigare testade K2-skidor med samma målgrupp har varit långt från några favoriter. På senare år har K2 hittat mer rätt och släppt lite av den totalt döda känsla som var ett kännetecken under många, många år, men det har ändå varit relativt neutrala skidor som gör det dom ska utan att glänsa. Sidestash sätts dock efter den okände teståkarens uttalande upp på listan över högprioriterade testobjekt för söndagen.

Turligt nog finns Sidestash i stället när jag återvänder till K2-tältet morgonen efter. Dags att ta reda på om det fanns fog för de uttalanden som fälldes dagen innan. Efter bara ett fåtal svängar och inte ens halva branten står det klart att det här blir en av årets höjdpunkter. Jag blir vän direkt med Sidestash som är fantastiskt rolig i den typen av lite plockig åkning som är aktuell för dagen. I kortsväng är det en av dom mest underhållande skidorna jag någonsin testat. Snökontakten är direkt, men ändå inte odämpad. Skidan känns påfallande tunn dock mot snön och kommunikationen med underlaget är hela tiden finkänslig och direkt. I jämförelse med det mesta som K2 har presenterat tidigare är den riktigt spänstig och alert.

I längre svängar på skär är skidan betydligt mer anonym. Spetsen är ganska rak och det förstärks av tip rockern. Trycker man till kommer en direkt retur, men den är ändå lite seg iom att framänden känns lite frånvarande.

I Åre testar jag skidan i högre fart och i större åkning. Anledningen till att skidan känns kvick och lättkörd är att flexkurvan är lång och relativt mjuk. Skidan böjer hela vägen in under foten. När det går undan gör samma egenskaper att den blir lite orolig och fladdrig. Det här är ingen skida för den som vill ladda iväg i pisten i stora svängar. Då räcker den inte riktigt till.

Jon delar inte alls uppfattning när det gäller skidans goda egenskaper i lägre farter och mer knixig åkning. Han hittar inte rätt på skidan alls och tycker att den känns lite hoppig och med dåligt svar i kortsvängen. Det är inte heller förvånande. En skida som jag och Markus upplever som följsam och rapp tycker oftast Jon är för vek.

Sidestash är hur eller hur en skida med en mycket egen karaktär, speciellt i kortsväng. Testa och se om du gillar det innan du handlar, men för undertecknad klassas den som en av årets roligaste skidor.


K2 Darkside 181cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5069_pic1b.jpg
156/128/144mm, traditionellt spann+tiprocker, 27m radie.
Testad i: Hemsedal
Testad av: MarkusO

En mycket trevlig skida klart åt det mjuka hållet. Den är betydligt mjukare än lillebror Sidestash. I Hemsedals tighta skog var Darkside den ideala följeslagaren. Trots spannet i bakänden var den väldigt lätt att slajda ut i det lösa när man behövde få ner farten. Lättåkt royale. Mjölksyra blir plötsligt en bristvara. I pisten spårade den faktiskt väldigt bra i natursnöpisten, men... i den typen av underlag gör det mesta det. På hårdare underlag är den förmodligen inte speciellt kul även om det finns lite radie att jobba med. Bredden känns i vridmomentet i foten, men det är ändå långt från hävstångseffekten hos ännu bredare skidor, typ Kuro. Darkside fungerar helt klart som alp everyday för den som gillar mjuka skidor, men då får man acceptera att den säkerligen blir lite svajig om man bombar skrotsnö.


Salomon Shogun 191
https://www.freeride.se/img/review/original/5723_pic1b.jpg
130/101/120mm, vanligt spann + tiprocker, 26m radie@182cm
Testad i: Tandådalen
Testad av: MnO, MarkusO, xJonx

En intressant skida från Salomon. Förra året var Czar en av mina favoriter för lekfull åkning i mjuk snö och i knixig offpist. Czar presterar dock ganska dåligt i pisten om det inte är riktigt mjukt. Radien är helt enkelt för lång för att det ska gå att liva upp skidan i normala hastigheter. Konstruktionen i sig är inte stabil nog heller för att verkligen stå på i pisten. Shogun är hårdare, har mer skärning och är en centimeter smalare och har bambukärna istället för traditionellt laminat. Rent optiskt ser Shogun ut som en klassisk 100mm:are från Salomon med en plastig finish.

Väl på snön finns inte mycket gemensamt med tidigare generationer av allroundfetingar från den franska jätten. Ska man relatera till något annat från Salomon så ligger den närmast Xwing Lab i snökontakt och vibrationsfiltrering. Shogun är ingen dålig skida, men alla tre teståkare är överrens om att den känns lite plankig och okänslig. Den är förvisso ganska kvick och lättkörd, men den är hela tiden lite död, vilket kan ses både som något gott och ont, beroende på vem man frågar. Jag har svårt att få den att hänga med i upprundning av kortsvängar när det brantar på. Däremot spårar den riktigt bra när jag släpper iväg skidan i skär. Men på nåt sätt blir det ändå aldrig riktigt roligt. Jag eftersträvar mer snökänsla och spänst, något som Salomon normalt sett är bra på.

Völkl Mantra 184cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5902_pic1b.jpg
133/96/116, 22,5m@184cm, traditionellt spann.
Testad i: Tandådalen
Testad av: xJonx

Mantra trummar på som en pistorienterad allroundskida och har blivit en riktig långlivad modell i Völkls program. Den femte årsmodellen av Mantra har har fått en ny konstruktion med ett metalltopsheet. Annars är måtten desamma som förra året, dvs 2mm mer i midjemått än orginalmodellen. Mantra är en neutral, men mycket välpresterande skida. Den säreget keramiska karaktären finns kvar och skidan är krispig och spänstig. Jon korar Mantran som dagens testvinnare under lördagen i Tandådalen. Mantra har en trivsam kombination av att vara kvick, men ändå stabil och med bra spår. Svängradien är relativt kort, men känns ändå lagom, speciellt i en Sälenpist. Kantgreppet är mycket bra. Överlag är Mantra inga konstigheter. Det är en förbannat bra skida och det är bara att hoppa på och köra.

Atomic Atlas 182
http://content.backcountry.com/images/items/medium/ATO/ATO0323/ONECOL.jpg
140-115-122, vanligt spann + kraftig tip rocker. 22 m radie.
Testad i: Tandådalen, Hemsedal
Testad av: MnO, MarkusO, xJonx

Atomic Atlas är en av de skidor som har förhandshypats mest på diverse forum inför säsongen. Och visst är det en mycket intressant skida från Atomic. Atlas levereras i två ganska olika varianter i form av 182 och 192. 192:an är 125 bred under foten och är en riktigt stor skida. 182:an är centimetern smalare med sina 115mm och blir tack vare, eller på grund av detta en liten smidig sak. Atlasen som testas är min brors splirrans nya 182:or.

Skidan är monterad med en Marker Griffon och det ger ett paket som är väldigt lätt. Det känns nästan konstigt att lyfta Atlasen. Den väger 1,5-2kg mindre än vad man förväntar sig. Väl på snön består intrycket av en mycket lätt skida. Tiprockern är också väldigt framträdande. Skidan lyfter så pass mycket i framänden att den effektiva ytan blir rejält kort. Snökontakten är åt det keramiska hållet och skidan är extremt krispig i känslan. Griffon är trots sin beskedliga DIN-skala (-12) mycket vridstyv och förstärker förmodligen intrycket.

I kortsväng och kvicka manövrar är Atomicen nästan för direkt. Kantnärvaron är stor och man får passa sig lite för att ge för snabba input till skidan. Jag tappar balansen lite då och då för att skidan svarar oväntat kraftigt och på gränsen till okontrollerat. Bettet varierar med insats från ganska beskedligt till att bita ifrån ordenligt och man trycker till. Jag har lite svårt att hantera skidan faktiskt i början, men efter en stund blir jag mer vän med den, även om den smäller mig på fingrarna lite då och då. Skäret är lite flytigt och inte speciellt spårande, men trots detta känns skidan oförlåtande och direkt i svängväxlingar och impulsmanövrar. Kul i vissa lägen, men jag hade föredragit ett lite lugnare beteende. Till Atlasens försvar ska nämnas att underlag också för helgen var väldigt oförlåtande. Det ska bli intressant att prova skidan i lite snällare förhållanden.


Icelantic Nomad 181cm
https://www.freeride.se/img/review/original/4671_pic1b.jpg
140/105/130mm, normalt spann, 20m radie.
Testad i: Åre
Testad av: MnO, MarkusO

Nomad är Icelantics varjedagskida och den är tänkt som ett komplement till puderskidan Shaman för mer varierad åkning. Men här har Icelantic inte fått till det. Både Markus och jag tycker att skidan är intetsägande, anonym och tråkig. Nomad är inte bra på något egentligen. Balansen och skärningen är betydligt mer neutral än Shaman, men skidan saknar helt en egen personlighet. Den driftar rejält i skäret, och är lite plankig och stum i kortsväng. Förmodligen är testparet lite väl snällt trimmat. Nomad är inte kass direkt, men den når knappt upp till medelnivå i klassen och det räcker inte i ett så brett segment som twintippade 105mm:are. Nej, ska man välja en Icelantic så är Shaman ett klart bättre val, även för piståkning. Möjligen kan Nomad vakna till lite om man väger lite mer. Det finns även en mjukare version som hade varit intressant att testa. Den är säkerligen lite mer liv i för en åkare i 75kg-klassen.

MnO
2225 inlägg
MnO 2225 inlägg 9 år sedan | Senast ändrad MnO (9 år sedan)

Blizzard Titan Argos
https://www.freeride.se/img/review/original/5072_pic1b.jpg
135/105/119mm, lågt spann, 26m radie.
Testad i: Tandådalen, Åre
Testad av: MarkusO, MnO, Xjonx

Blizzards variant av Dynastar XXL i princip. Titan har en bastant känsla och känns överlag mycket kraftfull. Skidan drar nästan ingenting in i sväng. Istället ligger den tryggt och stabilt i varje del av svängen. Den känns seg i både kort och långsväng. Det är både på gott och ont. Den blir också väldigt lättåkt i sin sävlighet. Snökontakten är neutral och känns precis som Blizzards toppmodeller brukar göra. Det nya bindningssystemet, IQ Max, verkar riktigt bra. Jag är generellt sett mot alla former av bindningssystem, men här har Blizzard gjort ett system som innebär att man monterar valfri bindning på en platta som sedan glider in i ett spår på skidan. Plattan sitter fixerad med en kraftig skruv i mitten, vilket ger möjlighet för skidan att flexa i princip fritt. Vridstyvheten i monteringen är väldigt bra och bjuder på en väldigt direkt kommunikation med skidan. Dessutom möjliggör systemet att man kan flytta monteringspunkten ett antal cm fram och tillbaka genom att välja olika hål för centerskruven. Möjligen kan just den skruven vara en svag punkt, men ett liknande system har funnits i många år på Heads pistskidor tex och mig veterligen är det sällan eller aldrig i den punkten som bindningarna går sönder.


Blizzard Answer
https://www.freeride.se/img/review/original/5077_pic1b.jpg
135/110/125mm, hybrid med spann under foten + tip- och tailrocker. 28M radie.
Testad i: Tandådalen, Åre
Testad av: MnO, MarkusO

Det här var en av testets största överraskningar. Skidan ser ut som vilken bc-jibber som helst och man förväntar sig en ganska trist åktur med en mittmonterad överstyrd känsla. Men det framgår direkt att så inte är fallet. Här bjuds man på Blizzards klassiska kvalitetskänsla och en väl avvägd dämpad snökontakt. Skidan är sprängfylld med spänst och åkglädje. Den är för sin storlek väldigt lättkörd och snärtig i kortsväng och uppvisar ett bra svar och spår i skäret. Balansen är förvånande traditionell och skidan drar precis lagom ur sväng och trycker man till i slutet på svängen kommer en perfekt retur som hjälper åkaren att ta sig över i nästa sväng. En av säsongens roligaste skidor. Answer är en anonym outsider i butikshyllan, men en karaktärsfull och välpresterande personlighet på snön.


Hendryx Rhino Chaser 188cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5622_pic1b.jpg
150/120/145mm, full rocker, 21m radie.
Testad i: Åre
Testad av: MnO

Rå prestanda, men mycket krävande. Hela skidan känns aggressiv, stor och styv, trots sin beskedliga längd. Rhino ger bastant bett, men är svårhanterlig i Åres uppkörda testpister. Den spårar så bra att den är riktigt svår att pressa ur skäret när farten blir för hög. Jag måste resa upp positionen och verkligen sladda ut skidan och får en tydlig on-off-känsla i åkningen. Så länge kontrollen finns och ingen åkare eller puckel är ivägen så går det riktigt bra. Men så fort verkligeheten kommer ifatt mig får jag problem. Det är fullt med andra åkare och pisten är faktiskt rejält pucklig. Gång på gång skenar noshörningarna iväg lite för mycket. Hendryx har fått till en helt suberb kvalitetskänsla i bygget, men Rhino Chaser är lite för krävande för mig.


Hendryx Purple Haze 182cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5619_pic1b.jpg
149/110/143mm, full rocker, 18m radie.
Testad i: Åre
Testad av: MnO

Samma grundkänsla som Rhino, men betydligt mer lätthanterlig och den passar mig betydligt bättre. Bettet på hårdare partier och tom is är helt oslagbart bra. Jag har aldrig testat några skidor utanför racestocksegmentet som kan mäta sig med det som byggs av Hendryx. Det som imponerar mest är att det bredden till trots inte ens finns tendenser till det klassiska bredlaggshackandet. Purple Haze har en distinkt och ren kantnärvaro utan skräp. Hela konstruktionen känns otroligt kompetent. När det gäller formen är jag inte lika nöjd. Jag gillar inte stancen riktigt. Skidan presterar som en raceskida och ska åkas som en sådan. Då förvånar det mig att Hendryx väljer att lägga in en hel del jibb-balans i skidan. Positionen är ganska centrerad i längsled och det är inget som faller mig i smaken. Skärningen är även ganska symmetrisk, vilket ytterligare förstärker känslan av en bc-jibber istället för en offpistcharger. Jag får inte riktigt ihop den kombinationen.

Skidan är också fullrockad. Så länge man kör på skär märker man inte av rockern speciellt mycket, men i kortsväng i lite stökigare områden träder den fram extremt tydligt. Kortsvängar överlag kräver stor koncentration. Redan små misstag i viktfördelning, oavsett om man kommer för långt fram eller för långt bak, gör skidan kraftigt överstyrd. Jag håller på att dra över styret några gånger när skidan nästan roterar kring sitt eget centrum i trånga lägen. Hendryx vision är att man ska åka med skär i alla lägen och i all terräng. Det kräver både mod och bra förhållanden. I min verklighet inkluderas stökig snö, trånga pister, dålig sikt osv. Då är det inte lika självklart. För real world conditions hade jag föredragit en lite mindre framträdande rocker. Hendryx själv har ju uttalat sig på forumet angående rocker på skidor i olika sammanhang och framhåller att rocker är bäst jämnt, oavsett underlag och förhållanden. Nej, skulle jag säga. Tex i Åre en decemberhelg, så hade ett par skidor med platt spann, men med samma konstruktion gått bättre. En smal syn är oftast inte rätt, och det är det inte nu heller.

Duckstancen är också en kontroversiell parameter. Det är likadant där. Så länge jag ligger på skär och med bra balans så känns det väldigt behagligt med duck. Kraften kommer ner i skidan på ett mer naturligt sätt och åkningen blir samtidigt mer avslappnad. Men när det stökar till sig och jag tappar lite balans och ytterskidan tappar spåret eller släpper helt så hittar jag snabbt nackdelen. Vridet som uppstår i innerskidan när jag ska rädda upp situationen är brutalt och aggressivt. Det är så pass kraftigt att jag ytterligare tappar kontrollen och nästan känner hur det stramar till i knät. Ducken fungerar helt enkelt dåligt när det är stökigt för mig.

Hade jag fått önska mig en idealskida vore det en skida med konstruktion och bredd som Purple Haze, men med lite mindre skärning, en lätt tiprocker, ett uns tailrocker och med en balans från en klassisk allroundfeting. Ska det duckas så ska det göras betydligt mindre än vad som är fallet på testskidorna. Men samtidigt ska Hendryx ha all heder för att han vågar gå sin egen väg och hålla sig till den. Och konstruktionen... Ujujuj, här har andra skidbyggare mycket att lära. Vilka byggen! Vilket bett!

En viss förklaring till det mycket fina isbettet är Hendryxfolkets pedanta underhåll av skidorna under testdagarna. När jag testar både Rhino och PH kontrollerar Hendryx skicket på kanterna innan utlåning. Rhinon bedöms vara lite slö och gås därför över med handslip innan jag får åka på dom. Även om en handtrimning inte löser all form av oskärpa, så är i alla fall skidorna i bästa möjliga skick inför varje teståk. Ett föredöme att ta efter för all personal i testtälten.

Soul Black, 186cm
https://www.freeride.se/img/review/original/6066_pic1c.jpg
147/108/134, traditionellt spann med liten spanninitierad tiprocker. 23 m radie.
Testad i: Åre, Tandådalen helg 2
Testad av: MnO, MarkusO

Tranåsfabrikens skidor var populära förra året under Åre-testet. Personligen fick jag aldrig chansen att testa kollektionen då, så det är med glädje jag konstaterar att Smålandsgrabbarna är på plats med sitt tält strax nedanför världscupmålfållan. I år presenterar Soul två intressanta nyheter. Dels en rockad version av sin White och dels en röd prototypskida med klart intressanta mått. Som komplement finns också den svarta skidan som är oförändrad sen i fjol och den vita i orginalversionen med vanligt spann. Den nya vita skidan med rocker får vi inte möjlighet att testa, men de övriga tre fetingarna i modellprogrammet finns tillgängliga. Upp till bevis.

Markus testade Soul Black förra året och hissade den i det närmaste till skyarna. I år är det min tur att syna Souls svarta 108:a i sömmarna och visst leverar skidan en upplevelse utöver det vanliga. Black är en ytterst trivsam bekantskap och det tar inte många svängar innan jag hittar rätt på den. Balansen och framförallt följsamheten slår allt annat jag testar under helgen. Få skidor känns så välbalanserade när man växlar mellan utsträckta storslalomsvängar, mer pressade kortare skärande svängar och skärsökande, men sladdande kortsvängar. Vad jag än gör så hänger Black med i minsta vink. Samtidigt är snökontakten mycket väl avvägd. Kommunikationen med underlaget är direkt och rapp, utan att kännas odämpad. Känslan är fiberburet trä i botten, men med ett ovanligt tillskott av en finkänslig mjukhet i övre delen av frekvensregistret. Här har Soul hittat en egen karaktär som skiljer sig från mängden. Suveränt bra.

Flexkurvan är lång, genomgående och utan konstigheter. I kortsväng är det lätt att böja igenom skidan och den spårar villigt in i sväng. I slutet av svängen är skidan styrbar i returen. Trycker man till finns ett tydligt pop som skickar in åkaren i nästa sväng. Håller man igen lite så är skidan lugnare och känns trygg och stabil. Jag gillar verkligen att skidan är styrbar från att kännas trygg och stabil till att ge en rapp retur och en snärtig känsla. Underbart bra. Testförhållandena tillåter inga längre eskapader utanför pisten, men borta i de stängda pisterna kring nordliftarna i Tandådalen hittar jag partier med 30-40cm orörd och riktigt bra kallsnö. Det är tillräckligt djupt för att det ska kännas bottenlöst här och där. Black känns precis som förväntat som en klassisk högpresterande, men relativt mjuk 105mm:are i lössnön. Den är kvick och lättsvängd och den diskreta tiprockern gör att den flyter riktigt bra. Bredden räcker inte riktigt till för att ge den där totala surfkänslan, men den går ändå riktigt, riktigt bra.

Markus testar skidan i Åre och meddelar innan att han ska gå in med en kritisk syn. Kan den verkligen leverera lika mycket glädje som förra året, när han var helt lyrisk över skidan? Ja. Det kan den. MarkusO får återigen några få åk av fullständig symbios med skidan.

På hårdare partier övertygar skidan inte lika mycket. Isgreppet är inget speciellt, utan snarare medel för kategorin. Den presterar fullt godkänt, men det är på mjukt till fast underlag som Soul briljerar. Finishen lämnar en del att önska, även om garagekänslan ger en viss charm. Testexemplaret har ett ojämnt topsheet där underliggande fiberlager syns tydligt. Topsheeten verkar också chippa ganska lätt och testexen ser klart medfarna ut.

Tidigare testutlåtande här på Freeride har varit åt det negativa hållet när det gäller Soul Black. Det har teståkarna ingen förståelse för. Vi båda bröder åker iofs relativt lika, men för oss båda passar den här skidan som ett smäck.

Soul White 186cm, spannad
https://www.freeride.se/img/review/original/6067_pic1b.jpg
159/112/139mm, 18m, traditionellt spann
Testad i: Tandådalen helg 2
Testad av: MnO

Souls vita är en skida som finns i två olika versioner. En med traditionellt spann och en med en rockerprofil med tiprocker, 60cm platt på mitten och en tailrocker. Här testas enbart den med traditionellt spann. White påminner en hel del om Hendryx i teorin. Det gäller både måtten, det påstådda användningsområdet, duckstancealternativ och rockertänkandet. Midjemåttet är väl tilltaget med 112mm och radien är påfallande kort med sina 18m. Skidan påstås vara den perfekta blandningen mellan prestanda i pist och underhållning utanför. Testparet är monterat med duckstance. Till skillnad från Hendryx så känns Soul White som en traditionell fatski istället för den jibbiga balans som återfinns hos Hendryx och det faller mig bättre i smaken. Finishen är snäppet över Souls övriga modeller, kanske mest för att den vita färgen effektivt döljer ojämnheter i topsheeten. Väl på snön känns grundkänslan igen från Black, men det skiljer ändå en hel del i framförallt den övre delen av frekvensregistret. Jag hittar inte samma silkesinslag som hos den svarta utan här finns istället ett uns av keramik och krisp som gör att den vita känns lite lättare på snön. Skärningen är, precis som på den svarta, mycket välbalanserad. Balans mellan fram- och bakände exakt avvägd. Lägger man lite press på framänden reagerar skidan direkt och drar in i sväng. I utgången av svängen liknar den den svarta och den är väldigt styrbar i beteendet. Vill man ha retur kan man sätta lite press på bakänden, och skidan reagerar direkt med ett spänstigt svar som skickar in åkaren i nästa sväng. En suveränt rolig skida så länge underlaget är mjukt till fast. Tyvärr bettar skidan ganska dåligt på hårdare underlag. När snön hårdnar tappar skidan spårvilja och den ger ett osäkert intryck. Kanske är det kantvinklarna som spökar, för på nåt sätt känns det ändå som det borde gå att hitta mer bett i konstruktionen. Jag hade testat att slipa den riktigt aggressivt för att se vad som händer.

Utanför pisten flyter den som förväntat riktigt bra. Både tip och tail är lite hooky i känslan och det är knappast något som förvånar heller med tanke på skärningen. Det hade varit mycket intressant att testa samma skida, fast med rocker för att se vad som händer med egenskaperna i lössnö.

Soul Red Proto 185cm

155-120-140mm, tip- och tailrocker med ett platt parti i mitten. 20 m radie.
Testad i: Åre och Tandådalen helg 2
Testad av: MnO, MarkusO

Souls röda är en 120mm bred puderplanka med fishtail och nästan full rocker, fast med ett 50-60cm platt avsnitt mitt under foten. Tiprockern är tydlig, men inte överdriven. Tailrockern är diskret, men ändå märkbar. Grafiken är i typisk Soulanda ren och den kaxigt röda färgen ger i kombination med fishtailen en skida som verkligen syns. Den tar hem årets pris för flest kommentarer i liftkön. Med råge. Jag vet inte om jag någonsin har stått på en skida som har gett så mycket dialog i liften och i kön därtill.

I Åre lånar Markus skidan efter ett antal sura kommentarer angående bindningen. Det sitter en Marker Free 12 monterad, vilket får ses som en riktigt underlig manöver av Soulkillarna. Förmodligen ett hastverk kvällen innan för att få skidan åkbar under helgen. Den som har några skidtestarhelger i ryggen vet vad det innebär. I klarspråk för den ej initierade i bindningsdjungeln så går inte skidan att testa i någon form av seriös åkning med den bindningen. “Ok, då får jag ta det lugnt och bara känna lite på planken", konstaterar Markus, drar upp bindningen på 11,9 och kör iväg lite lugnt. Trots denna medvetenhet så kommer han inte långt. Vid första antydan till åkning släpper Markern. Markus klarar sig med en lätt lårkaka och en arg min.

Jag tar över skidan och drar skiten i botten. “Det ska nog gå om jag bara står mitt på skidan och inte laddar på..." hör jag mig själv säga med äkta tveksamhet i rösten. Någon måste ju åka ner laggen... Jag klarar mig faktiskt ner för första branten från VM6:an i lungt tempo och hinner dumt nog tänka att “jag kan nog ändå känna liiite på skidan". Så fort jag släpper iväg den det minsta så brakar det till. Hela häldelen slits loss från skenan på den ena skidan, samtidigt som den andra tjuvsläpper och tappar en skidstopper plus lite diverse delar. När jag får stopp ser jag en dröse skruvar, plastbitar, en skidstopper och en häldel liggandes bredvid den ena skidan. Den andra skidan drar iväg neråt och brakar in i skogen. Jodå. Marker kan fortfarande bygga bindningar, som varje sann ironiker skulle ha sagt. Efter en stunds letande efter delar och en lite längre stunds meck får jag ihop båda bindningarna hjälpligt och kan i maklig takt ta mig ner mot liften.

Det lilla jag hinner känna av skidan är inte värt att nämna. Det var bara en ständig passning för att inte bindningen ska släppa.

I Tandådalen helgen efter får jag testa en annan prototyp som har samma mått, men som är lite styvare. Nu med en betydligt bättre Lookbindning som gör att jag kan åka utan att hålla igen. Äntligen kan skidan testas ordenligt. Jag tar en heldag på skidan istället för bara ett par åk. Det här exemplaret är ett par stora skidor i känslan. Efter att ha klagat på isbettet både på den svarta och den vita blir jag riktigt förvånad över bettet i den här skidan. Den bettar aggressivt och bastant, även över riktigt isiga partier. Flexet är hårt och i kombination med bredden ger det ett ganska krävande paket. Jag kan när jag känner mig stark bemästra skidan och den känns som en riktig bombarskida. Men när jag tappar balansen eller bara har en sämre period känns den bångstyrig och för stum i pisten för mig. Det krävs en större och kraftigare åkare för att den ska komma till sin rätt där.

Utanför pisten i lössnön ändrar skidan karaktär. Där blir den istället mycket lätthanterlig och alert. Tiprockern tillsammans med den breda framänden gör att den flyter enormt bra, samtidigt som tailrockern ger ett snällt och slashigt slut på svängen. Stabiliteten finns fortfarande kvar och skidan ger en väldigt trevlig kombination av trygghet och stabilitet och svängvilja. Mycket underhållande. Det jag saknar är att gå över på mer att använda flexet i skidan för att hitta pop och spänst i åkningen i lösare snö. Men man kan inte få allt. Som sagt. Det här är en skida för den som väger lite mer, eller för den som vill ha en lättkörd, men ändå trygg och lite stum plattform i lösare snö. Det är kul att se att Soul har tre olika modeller som skiljer sig ganska ordentligt i karaktär.


Stöckli DP+ 186cm
http://www.telemark-pyrenees.com/shop/images/z_Stockli-Stormrider-DP-Pro-09-TH.jpg
131-101-118mm, traditionellt spann.
Testad i: Tandådalen
Testad av: MarkusO

Ett klassiskt Stöcklibygge i ny kostym. Lite bredare än tidigare DP, men grundkänslan är densamma. Isbett, stabilitet och svängvilja är som vanligt med Stöckli prickfritt, men samtidigt är skidan anonym. Sticker inte ut på något, åt nåt håll. En väl avvägd allroundskida i 105mm-kategorin. Ett säkert val för den konservative.


Ninthward NGP Nick Greener Pro, 190
https://www.freeride.se/img/review/original/5691_pic1b.jpg
145/115/132mm, 30m radie.
Testad i: Tandådalen
Testad av: MarkusO

Hård och jävlig när man flexar den, men trots detta relativt lättåkt. Tydlig jibstance och man står lite för långt fram för Markus smak, men samtidigt gör bootcenterpositionen den väldigt rapp in i sväng. Flexet är som sagt rejält hårt och det gör den lite stel i reaktionerna överlag. I jämförelse med det mesta annat i kategorin så är Ninthwards bidrag hårdare, och det gör att den får en egen nisch. Den här skidan passar bäst för åkare som antingen gillar riktigt styva skidor, alternativt dom som lägger in väldigt mycket kraft i åkningen och som har svårt att hitta något som inte viker sig. Markus konstaterar att Ninthward kan bygga skapliga skidor.

Faction Royale 183cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5348_pic2b.jpg
150/122/140mm, tip- och tailrocker. 25 m radie.
Testad i: Hemsedal
Testad av: MarkusO

En optiskt mycket tilltalande skida som ser ut att vara ett kvalitetsbygge och som inger respekt vid en avsyning. Konstruktion, skärning och spann drar lite åt Hendryx-hållet med en kort radie och en progressiv rocker koncentrerad till ändarna. Flexet är åt det hårda hållet. I pisten går skidan stabilt och spårar bra. Bettet känns bastant och orubbligt, även om det är svårt att testa i helgens mycket snälla underlag. Utanför pisten slutar Faction dock att imponera. I lösare snö känns Royal kort, plankig, stel och den flyter ganska dåligt. I lössnön känns skidan lite som som en hård gungbräda eftersom stabiliteten i längsled blir lidande av rockern. När det blir stökigt blir skidan lite överstyrd och därmed känns den instabil, trots det hårda flexet. Här pratar vi inte stabilitets problem i form av fladder, för fladdrar gör den verkligen inte. Det är mer riktningsstabiliteten som är problemet. Det är svårt att säga vad det beror på, men hela åkningen blir orolig och lite passiv. Nja, inte riktigt bra det här. Möjligen kan Royal fungera bättre för en tyngre och aggressivare åkare som kan få ner lite mer kraft i skidan.

Fischer Watea 114 – 176cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5087_pic1b.jpg
146/114/128mm, traditionellt spann, 26m radie.
Testad i: Åre
Testad av: MarkusO, MnO

Egentligen är den här skidan för liten för att det här ska anses som ett rättvist test. 176 cm Watea känns fruktansvärt litet och plastigt i testpisterna i Åre. Skidan slajdar runt, hasar och fladdrar i största allmänhet. Isgreppet är obefintligt och spårvilja är ett ord som känns helt avlägset. Ska den här skidan fungera för en manlig åkare i normalstorlek krävs ett rejält steg upp i längd från dom här leksakerna. I övrigt avstår jag från att kommentera Watea 114.

Nocopy - AK Black Sign 178cm
https://www.freeride.se/img/review/original/5278_pic1b.jpg
131/104/122mm, 26m radie.
Testad i: Åre
Testad av: MarkusO

Nocopy är för oss i testligan ett helt okänt märke. I deras skidställ är det dåligt med skidor med normal längd. Det mest intressanta är ett par Black Sign i 178cm. Med full twin blir det inte mycket skida i praktisk åkning. Konstruktionen ser gedigen ut och måtten är ganska neutrala. Det är med andra ord ännu en 105mm:are som ska fungera på hela berget. Det är svårt att bedöma skidan eftersom den är så liten, men den känns ändå ganska trygg och förutsägbar så länge man åker smått. När berget växer eller man bara går upp till lite större åkning känns skidan pluttig och liten. I det stökiga och puckliga underlaget som bjuds i Åre fungerar dom ganska bra, men AK inbjuder verkligen inte till stordåd. Snarare tar den ner dig lugnt och fint med viss finess. No Copy har riktigt glest med längre skidor i testhyllan, vilket känns lite oklart. Är målgruppen enbart barn och yngre tonåringar?




Sådärja... det där blev ju ett anständigt inlägg när det gäller längd smile Jag hoppas att någon har orkat läsa ända ner hit och har haft någon glädje av det hela. Dags att gå och sova i husbilen...

/MnO

****************************************************************
****************************************************************

Carled
3588 inlägg
Carled 3588 inlägg 9 år sedan

Bravo! Mycket intressant det du hade att säga om Hendryx... Inget test av Head Jimi?

Cause my life is dope and I do dope shit. Citera
Dustbin_Dan
831 inlägg
Dustbin_Dan 831 inlägg 9 år sedan

Håller med Carled ang Hendryx. Speciellt byggkvaliten. Var det lagg tillverkade på Extremfabriken?

You just keep on trying until you run out of cake. Citera
Pallepuder
135 inlägg
Pallepuder 135 inlägg 9 år sedan | Senast ändrad Pallepuder (9 år sedan)

Sjukt bra läsning. Ruskigt kul att höra att extrem börjar göra bra skidor. Big Pen blir mer och mer intressant, plus att jag tillhör dom få som tycker den har skit skön design... smile

Blizzard the Answer verkar ju som en riktig kanon sak också.


Som de andra så var det intressant angående hendryx och duckstans. har aldrig varit speciellt förtjust i tanken med duck. (Tänker på mina knän) men den diskutionen kan ju fortsättas i duckstanstråden.


Tackar för riktigt intressant läsning.

Edit: fixade några stavfel.

gzon68
83 inlägg
gzon68 83 inlägg 9 år sedan

Intressant läsning som vanligt.

Kul att ni gillar Soul Black, jag ville gilla dem, men de passar inte riktigt min åkstil antar jag.

Skall plöja hela texten vid senare tillfälle.

Rock On Citera
The_teo
1134 inlägg
The_teo 1134 inlägg 9 år sedan | Senast ändrad The_teo (9 år sedan)

Finns inte moment representerade i Sverige överhuvudtaget?

Efter lite research, svar nej.

www.epicplanks.com Citera
Mountain_Man
4119 inlägg
Mountain_Man 4119 inlägg 9 år sedan

Tack! Tre tummar upp!

Jag ser framför mig när MnO närmar sig Hendryxtältet och larmet går! - För helvete MnO på ingång ... se till att alla skidorna över 180 cm har perfekta kanter!

/MM

Går det att missförstå ... så är jag på! Citera
Stepup
1530 inlägg
Stepup 1530 inlägg 9 år sedan

Kan verkligen inte hålla med om det ni skriver om armada jj. Först tänkte jag att ni måste vara som sämsta skidåkarna på lång tid innan jag minns att dom faktiskt är väldigt svåra i början, första åken är dom precis som ni beskriver men när man väl har lärt sig skidan så går dom faktiskt riktigt bra i pist.

moderatorer är sura Citera
Gazza1
211 inlägg
Gazza1 211 inlägg 9 år sedan

En otroligt bra och intressant tråd som ni alla tre ska ha ett enormt stort tack för. Väldigt intressant och rolig läsning som jag gärna ser återkommer vid flera tillfällen. Det är detta som behövs på Freeride och jag hoppas flera blir bättre på att recensera sina skidor.

Återigen tack och Gott nytt år!

Gazza Citera
MarkusO
1016 inlägg
MarkusO 1016 inlägg 9 år sedan

Stepup :

Kan verkligen inte hålla med om det ni skriver om armada jj. Först tänkte jag att ni måste vara som sämsta skidåkarna på lång tid innan jag minns att dom faktiskt är väldigt svåra i början, första åken är dom precis som ni beskriver men när man väl har lärt sig skidan så går dom faktiskt riktigt bra i pist.

Tja.... Jag får citera min gode vän Björn här - och samtidigt ge dig delvis rätt:
"På tre dagar kan man åka in sig på vilken skit som helst."

- Hel och ren? - Citera
PetterG
1 inlägg
PetterG 1 inlägg 9 år sedan

En flott test. Hva er det som gjør at dere i år liker Black Crows Navis bedre enn i fjor?

666peja666
39 inlägg
666peja666 39 inlägg 9 år sedan

Fantastiskt välskrivet och trevligt inlägg!

Friska_Viljor
49 inlägg
Friska_Viljor 49 inlägg 9 år sedan

Tack för ännu ett väl utfört testarbete.

Tyvärr hjälper det inte i mitt val av nya skidor... på shortlist finns både Völkl Mantra och Kästle MX88/98. Och bägge får toppbetyg. Hmm vad göra?

No pain - no glory Citera
tibular
23 inlägg
tibular 23 inlägg 9 år sedan

Riktigt bra test och tack för allt arbete ni har lagt ned på det!

Saknade årets Gotama dock, någon av er som har provat den?

tibular Citera
Bud66
144 inlägg
Bud66 144 inlägg 9 år sedan | Senast ändrad Bud66 (9 år sedan)

Som vanligt full pott för den enda riktiga skidtesten som görs i Sverige!

Bra jobbat MnO, Markus och x-Jon

Med bästa skidåkarhälsningar
Henrik

100% Ateist Citera
Franklin
118 inlägg
Franklin 118 inlägg 9 år sedan

Äntligen! har väntat på testet sen lucia, och inte gör ni oss besvikna heller. En stor eloge för allt jobb som läggs på årets bästa foruminlägg -varje år tongue

En fråga angående extrem patriot. märks någon skillnad i skidan jämfört med tidigare år, förutom längden?

Heinz_p
999 inlägg
Heinz_p 999 inlägg 9 år sedan

Härligt jobb gubbar! Flickvännen fick låta sig hållas, för här sträcklästes det:)!

Stor eloge till MnO, MarkusO och xJONx för att ni höjer kvalitén på Freeride avsevärt!

Utter for president! Citera
goahead
24 inlägg
goahead 24 inlägg 9 år sedan

Grymt som vanligt, dock så har jag en fråga ang Extrem Patriot 186cm
138/92/124mm, traditionellt spann, 17m radie.

Du skriver att den är för smal för att åka offpist med?
Vad ska man då med en skida som är 92mm i midjan till, att bara åka pist?
Varför är då dom flesta rena pistskidor under 70mm i midjan?

Mvh
/Magnus

Carled
3588 inlägg
Carled 3588 inlägg 9 år sedan

För de är gjorda för att vara bra i hård, nypistad pist. En allroundskida på 90mm med schysst skärning är nästan lika rapp i sagda pist, men den är även rolig när det är lite nysnö ovanpå, när solen värmt upp snön på våren, när det är stora pucklar... Listan kan som du säkert förstår göras lång. En bredare skida blir mer allround. Det är precis som med bilar. Klart det är roligast att rejsa runt med styv fjädring och 19"-are, men om du nöjer dig med en större motor och 17" kan du ha kul oftare, och slippa ryggont halva tiden.

Cause my life is dope and I do dope shit. Citera
oskarfahlstrom
25 inlägg
oskarfahlstrom 25 inlägg 9 år sedan

Heinz_p :

Stor eloge till MnO, MarkusO och xJONx för att ni höjer kvalitén på Freeride avsevärt!

Kan inte annat än hålla med! Mycket bra skrivet.

o f a h l s t r o m Citera
TomasRoos
45 inlägg
TomasRoos 45 inlägg 9 år sedan

Årets höjdpunkt....blev inte besviken i år heller. Mycket bra jobbat. Om ändå skidpressen kunde göra tester med samma helhjärtade passion som er!

Tack

Ace_DG
900 inlägg
Ace_DG 900 inlägg 9 år sedan

En efterlängtad följetång! MnO-gängets årliga test av nya (och ngt äldre) lagg. Tack för mycket tänkvärda omdömen. Synd bara att testförhållanderna inte var bättre i december, men försäsongen är ju ofta sån, hård, mörk, kall, oförsonlig och allmänt yxig. Bra gjort grabbar! Som sagt, jag läser med stort intresse och nöje era omdömen!

Hmmm... Hendryx PH, har ju kört MM:s och kan hålla med om det mesta. Hans par var däremot 2009:or och därmed inte försedda med fullrocker som 2010:an. Men visst tusan, man blir sugen...

Eder,
Ace DG

...mach 2 ...2.1 sorry Scotty Citera
AKvS
319 inlägg
AKvS 319 inlägg 9 år sedan

Kul att någon annan upptäckte Blizzard Answer! Vilken skida!

Steep n deep Citera
MnO
2225 inlägg
MnO 2225 inlägg 9 år sedan | Senast ändrad MnO (9 år sedan)

Tackar för alla uppskattande ord. Det värmer.

Dustbin_Dan :

Håller med Carled ang Hendryx. Speciellt byggkvaliten. Var det lagg tillverkade på Extremfabriken?

Vet ej var dom var byggda. Någon annan kanske har koll på det?

Stepup :

Kan verkligen inte hålla med om det ni skriver om armada jj. Först tänkte jag att ni måste vara som sämsta skidåkarna på lång tid innan jag minns att dom faktiskt är väldigt svåra i början, första åken är dom precis som ni beskriver men när man väl har lärt sig skidan så går dom faktiskt riktigt bra i pist.

Helt sant. Här handlar det om ett fåtal antal åk på varje skida. Man kör i bästa fall 5 åk på en skida, och i värsta fall bara 2-3. Det räcker bara till för att få ett första intryck. Givetvis hade det varit bättre att åka en vecka på varje par, men man får hålla till godo med vad man får. Bilden som ges av varje skida är i relation till det övriga man testar i stor mån. Det gör att man kan jämföra skidorna ganska bra, men man måste hela tiden vara medveten om att det inte på något sätt är en komplett beskrivning av skidorna.

PetterG :

En flott test. Hva er det som gjør at dere i år liker Black Crows Navis bedre enn i fjor?

Det är svårt att säga. Det är många parametrar som spelar in. Om vi utgår från att konstruktionen är identisk så kan ändå intrycken förändras beroende på dels hur man utvecklas som åkare (förra årets försäsong var inget vidare för mig pga en knäskada under senvåren och en osäker och sen premiär), rådande förhållanden och hur skidan är preparerad. Jag gillade Navis betydligt bättre än i fjol, men jag kan inte sätta fingret på exakt vad som var skillnaden.

Friska_Viljor :

Tack för ännu ett väl utfört testarbete.

Tyvärr hjälper det inte i mitt val av nya skidor... på shortlist finns både Völkl Mantra och Kästle MX88/98. Och bägge får toppbetyg. Hmm vad göra?

Tackar för berömet. Notera att Mx88 och Mx98 är två olika skidor som samsas under en rubrik för att de är så pass lika i mitt tycke. Priset kan vara en avgörande faktor. Kästle är riktigt dyra och svåra att hitta till vettigt pris.

Heinz_p
999 inlägg
Heinz_p 999 inlägg 9 år sedan

MnO :

Vet ej vart dom var byggda. Någon annan kanske har koll på det?

Hendryx har tillverkningen hos Extrem, där bör även årets testskidor vara tillverkade - precis som Dustbin_Dan skriver.

Utter for president! Citera
Utter
3104 inlägg
Utter 3104 inlägg 9 år sedan

Om jag inte missminner mig så har jag hört något om att extrem/hendryx och görs i Kina?

Svensso-n
22 inlägg
Svensso-n 22 inlägg 9 år sedan

görs inte hendryx skidorna i åre?

ExtremHacke
111 inlägg
ExtremHacke 111 inlägg 9 år sedan

Extrem och Hendryx görs enbart i Åre.

Black-Daimond
164 inlägg
Black-Daimond 164 inlägg 9 år sedan

Bra jobbat grabbar for the love of skiing


"Snowboards, skis, clothing. Made in Sweden with pride since 1981"

"Built in our factory in Åre in the north of Sweden,"

https://www.freeride.se/forum/thread.php?t=59603

Pistvakt Citera
Lima-ko
1605 inlägg
Lima-ko 1605 inlägg 9 år sedan | Senast ändrad Lima-ko (9 år sedan)

Utter :

Om jag inte missminner mig så har jag hört något om att extrem/hendryx och görs i Kina?

Om jag inte missminner mig har jag hört något om att du är den största bakåtsträvaren på detta forum Utter smile? Varför är du så insnöad på spikraka lagg med mer spann än ett par längdskidor?

Har du prövat de nya noshörningarna? Med din teknik, aggressivitet och tyngd kan jag se mig dig kötta som bara den med de under fötterna. Och nej, 188 cm är inte för kort dig Utter, åtminstone så länge du låter bli att åka rakt ner för Nordals i uppkörd skitsnö eller liknande.

MnO
2225 inlägg
MnO 2225 inlägg 9 år sedan | Senast ändrad MnO (9 år sedan)

tibular :

Riktigt bra test och tack för allt arbete ni har lagt ned på det!

Saknade årets Gotama dock, någon av er som har provat den?

Ja, Jon körde ett par åk på den. Dock var han i så dålig form vid testtillfället efter att ha sträckt sig i magmusklerna i ett snedskär strax innan stängning dagen innan. Han var för hämmad i åkningen för att kunna ge ett nyanserat uttalande enligt honom själv. Varken jag eller MarkusO hann med Gotaman tyvärr. Men hör med Jon om han har några kommentarer.

Utter
3104 inlägg
Utter 3104 inlägg 9 år sedan

Lima-ko :

Utter :

Om jag inte missminner mig så har jag hört något om att extrem/hendryx och görs i Kina?

Om jag inte missminner mig har jag hört något om att du är den största bakåtsträvaren på detta forum Utter smile? Varför är du så insnöad på spikraka lagg med mer spann än ett par längdskidor?

Har du prövat de nya noshörningarna? Med din teknik, aggressivitet och tyngd kan jag se mig dig kötta som bara den med de under fötterna. Och nej, 188 cm är inte för kort dig Utter, åtminstone så länge du låter bli att åka rakt ner för Nordals i uppkörd skitsnö eller liknande.

Haha, vet du vilken min nya favoritskida är? BD Megawatt, rätt mycket skärning, jätterocker och "bara" 188. wink Dessutom mjuk...
Men jag tror faktiskt att den som kommer sen kommer vara sjukare!

Angånde Extrem/Hendryx i Kina så var det bara något jag hört, därav frågetecknet efter. Var snack om det efter att SkiGutane tog över.

Tyvärr inte provat noshörningarna, funkar säkert jättefint.

Lima-ko
1605 inlägg
Lima-ko 1605 inlägg 9 år sedan

Åh fan, så även gamla hundar kan lära sig att sitta =P.

jeffa
985 inlägg
jeffa 985 inlägg 9 år sedan

Faan Utter du bor ju i åre! Ligger inte extremfabriken i typ järpen???

Nu får du allt ta och vidga dina vyer lite. Du kan väl i alla fall testa skidorna så du vet vad du sågar?

Senast redigerat av HasseMyt Citera
Utter
3104 inlägg
Utter 3104 inlägg 9 år sedan

Nej Jeffa, jag bor inte i Åre längre. Extremfabriken ligger i Såå förövrigt.

Har aldrig sågat Rhino Chaser, jag har sågat för korta (170-180cm som Hendryx var sist jag sa någonting om dom), för svängiga (12-15m?) och för mjuka skidor.
Detta av en väldigt enkel anledning, som jag har sagt hela tiden. Jag gillar inte för korta, för svängiga och för mjuka skidor utanför pisten. Speciellt iom att jag tävlar på dom.

@Lima: Jepp, men jag skulle fortfarande aldrig byta ut en rejäl, rak, hård och lång skida på tävling eller när man ska gå stort. Zealot i 192 gillade jag som fan det lilla jag provade nu i Åre. Skulle nog tagit den som endaskida om jag fortfarande tävlade. Men nu när man är knegare och turiståkare så ska jag ju bara åka minst midjedjupt puder i japansk drömskog... wink

MnO
2225 inlägg
MnO 2225 inlägg 9 år sedan

[EDIT] Något tillägg gjort efter en alphelg med Icelanticplanken...

airman
Online 151 inlägg
airman 151 inlägg 8 år sedan | Senast ändrad airman (8 år sedan)

Ush och fy vad skidsugen man är nu, fick lov att läsa detta underbara test igen och bara drömmer mig bort tills sista helgen i november när man får åka upp till Tandådalen för årets första skidtestarhelg igen... Suck...
Hoppas nu bara Salomon tar sitt förnuft till fånga och tar med årets mest intressanta skida, El Dictator. Men det är väl i vanlig ordning inget att hoppas på hos skidtestar helgernas mest inkompetenta tält.

Its al about rocker skiis... Citera

Logga in för att skriva i forumet
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook