Jag kan tycka att minst lika intressant som fallhöjden i sig är i hur stor utsträckning lutningen är kontinuerligt anständig (minst mörkblå lutning). Hemavan t ex har ett lååååångt avsnitt som är nästan platt och därför blir det ganska ointressant att den totala fallhöjden är 675 meter. Åres 890 meter har mer eller mindre god lutning hela vägen, vilket ger en unik ställning i Sverige. Lofsdalen och Bydalsfjällen har bara blågröna backar i den nedre halvan av systemen (även om vissa backar av någon anledning har graderats som röda), vilket minskar värdet av deras fallhöjder. Björkliden, Abisko, Björnrike, Kittelfjäll och Klövsjö lutar väl på skapligt större delen av fallhöjden. Blåsjön och Branäs har jag inte riktigt koll på.
I Norge kan Norefjells fallhöjd halveras för att få den intressanta delen och i Hemsedal och Oppdal får vi ta bort de översta 100-200 meterna. Annars tror jag att de norska orterna på listan lutar på rätt jämnt - inklusive Trysil, måste jag erkänna. Högegga-området är helt OK och likaså Skihytta, men resten är hopplöst platt. De röda backarna hade varit blåa i Åre.
En rejäl lift på Ryfjället någon mil sydost om Tärnaby hade varit något! Där finns det både lutning och fallhöjd, tror jag.
www.freeride.se
