[Artikel] Krönika: Att åldras som skidåkare

Redaktionen

Aktiv medlem
Krönikör Jibberisch har åkt skidor sedan barnsben. Det som tog sin början i Sälens knappliftar fortsatte via våghalsiga luftfärder för att sedan landa i mjuk, orörd offpist.
Ändå frågar han sig: Varför åker jag skidor?

Läs hela artikeln:
 

Hampus83

Ny medlem
Bra skrivet. Det totala fokuset (som faktiskt ger avkoppling) har jag funnit som en anledning till skidåkningen på senare dar. Man kan inte tänka på nåt annat då man i hög fart kryssar mellan träden i en halvmeter puder, varje beslut är viktigt och kräver fullt fokus... Har man en vardag fylld av jobb och stress är det makalöst skönt behöva fokusera för att klara av riktigt svåra åk.
 

Carver

Ny medlem
Känslan av att få till 10-12 perfekt utförda carvingsvängar i morgonmanchester eller när ett krön tas med full kontroll trots en viss tyngdlös tid som skulle kunna få vara för evigt. Eller när ..... ja listan kan bli lång.
 

SiSt

Ny medlem
Vakkert.

Sier meg i samme slengen enig med Hampus83. Fokus, det å være i øyeblikket og ingen andre steder.

Legger til: Fordi det aldri er like forhold, snøen er aldri den samme, man kan ikke gjøre samme "åk" to ganger.
 

KlasS

Medlem
Vackert.

Äntligen ! Var är ständige sekreterare Peter Englund ?

Är detta det bästa som skrivits på Freeride ?

Hur som helst, igenkänningsfaktorn är stor.

Bra. Mer sånt här.
 

Dattobz

Ny medlem
Fantastiskt bra skrivet!

Tänk om samma tid hade funnits nu som när resurserna var små. Att åka skidor är glädje och jag tror och hoppas att känslan kommer att vara densamma den dagen man fyller 65.

Keep up the good work!
 

Corin

Aktiv medlem
Grymt skrivet! Totalt fokus, känslan av pudersvängar och tron att ha hittat meningen med livet är nog de största anledningarna till varför jag åker skidor. Plus att det fanns inte så mycket annat att göra i Tärna/Hemavan som liten.

Är nu 18 med galen åldersångest.
 

Grizzzly

Ny medlem
Grymt bra skrivet! Det här är "spot on"
Känner igen mig så oerhört mycket. Dessutom känner jag som precis fyllt 50!? att det blir viktigare och viktigare att verkligen göra det som är kul..det är därför jag "faktiskt" har ökat antalet skiddagar per säsong de senaste åren...det går att prioritera och att jobba bort onödigt ansvar;-)särskilt när man har en familj som är likasinnad...
 

kappakomplett

Aktiv medlem
Välskrivet! Jag är väl själv på väg att bli lite äldre än jag var första gången jag såg alperna och kan numera njuta ett glas Bonjourvin på hotellet istället för att dricka 6 öl på afterskin!
Sen åker man ju bättre med åren eftersom skidorna utvecklas så enormt år från år! Nu väntar jag på ett par av årets modell från tysken så det blir intressant att se vad som händer med åkningen...
 

Onlytelemark

Ny medlem
Sa bra skrivet,,, som jag upplever det med,, manga ganger i Sverige far jag komentaren - när ska du fatta att du är vuxen och lugna ner dig - här i frankrike sager man aldrig sa till nagon som lever för skidakning, surfning eller vad det nu kan vara,,,

Och som "kappakomplett" skrev, utrustningen har ju tagit skidakningen till helt nya dimensioner, sa suget att söka nya utmaningar har inte minskat ett dugg, snarare tvärt om.

Go on "Jibberisch"
 

buda

Ny medlem
Bra analys, fin text. Särskilt tack för att du återupplivade minnerna av att som hjälmfoting susa rakt in i skogen på dom där små rodelbaneaktiga stigarna. Med hjärtat i halsgropen oc adrenalinet sprutande ur öronen långt in på eftermiddagen. När Kröket i Härjedalen var Mount Everest, det var väl där någonstans som skidåkningen fastnade för evigt som synonymen till total frihet. Anledningen till att man trots att man blivit gubbe och är trött i kroppen ändå vill gå på slitsamma toppturer, frysa och snora. Tack.
 

DanneL

Medlem
Fantastiskt! Du beskriver något som jag tror alla inbitna åldrande skidåkare känner på ett ypperligt sätt
 

NtR

Ny medlem
Ja, rackarns. Och allt runt omkring. När man sitter på tåget, har passerat Kiruna efter oändliga timmar och undrar vilka som är kvar i Gränsen i år. Eller trycket i öronen inför en till läskig landning i Grenoble. Allt det där som är lika bitterljuvt nu vid 47 som när man var 17. Deppen vid hemkomst, skidorna i hallen och man vill inte packa upp. Märkligt att 2-3 veckor upptar hela året mentalt. Riktigt välfångat!
 

tobiaslun

Ny medlem
Läser artikeln på väg hem från Sapporo. Där det varit två underbara veckor med massor av leenden på läpparna. Där vi i olika åldrar barn och föräldrar delat på ordet kul tillsammans
 
Freeride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer
Topp