Börja åka park igen efter olycka.

[Alexander1]

För tre år sedan å åkte jag i parken och hade lite hybris och underroterade en backflip drastiskt, jag gick stort å kunde inte kontrollera det alls.
Landade stenhårt på nacken och kunde inte gå på en månad, enda sen dess har jag bytt riktning inom skidåkning till att åka mer offpist och köra i puder och liksom tillägna mig helt åt freeride istället för freestyle.

Nu är det så att familjen köpte en lägenhet i kläppen. Alltså kommer det bli mycket mera sälen än till ex åre och liknande, och med det mycket mera park i princip. Jag har då ju en gigantisk rädsla för parken, har liksom inte åkt på en kick på över 3 år och med det aldrig åkt utan lavinryggsäck och börjat haft gogglarna utanpå hjälmen igen :O.

Jag undrar då hur gör man för att ta sig tillbaka in i gamet och börja hoppa på dem stora kickarna igen och göra trick igen, det enda ja ser framför mig är ju att hybrisen kommer komma tillbaka och så sitter ja i rullstol resten av livet, så sjukt det låter så är det precis så ja tänker kring det hela.

Fast kanske har jag liksom mognat som skidåkare och person och inte gör sådana val längre som jag då gjorde då.

Hur som helst, skulle uppskatta era tankar kring detta! MVH Alexander

 

[Smoothen]

*deleted*

 

[coffelinho]

Hej Alex. Har/befinner mig i samma moraliska dillema som dig. Skadade också nacken, och är på bättringsvägen.

Man får börja försiktigt och ha i åtanke att höjden och farten är de stora parametrarna. Gå successivt fram. Kör mycket, och enklare saker och utöka successivt i takt med att det känns komfortabelt. Ta tid på dig.
Du kommer alltid befinna dig i situationer där du står inför något och tänker "är det här vettigt". När den tanken kommer upp för mig brukar jag oftast se det som en signal att jag inte skall ta den risken. Men det är en balansgång.

Och!

Det viktigaste är inte hur eller hur bra man åker. Det viktigaste är att man kan vara med på berget.

 

[Alexander1]

Jo, jag har ju tänkt lite likt spåren ni skriver! Nog smart att hitta lite pers man kan åka med liksom, känns ba läskigt för alla som åker där känns ju så himla etablerade om man säger så, men det går säkert till slut det med.

Och att ta det lugnt är ju typ problemet, säsongen efter ja gjorde illa mig kunde ja börja åka lite smått igen, och redan efter den säsongen så började ja känna att ja skulle åka mer offpist, började då att åka offpist vid väggen mer eller mindre det första ja gjorde och sedan var det iväg till åre och börja åka där istället, tog ungefär 1,5 säsong innan ja kände att ja gick från att knappt kunna gå till att åka östra i åre och även droppa några 4-5m drop. Så ja vet inte hur snabbt ja kommer vilja gå stort igen, men ja tror faktist att efter alla åk i åre, där de nästan gått en massa snö och har vart ganska sketch tror ja att ja börjat inse vad man "kan" åka och vad man inte "ska" åka, det finns ju en rimlig gräns och sen en "no fall zone" å ja tror att charga ner på den största kickern man hittar är ju no fall zone om man inte är gjord av gummi såklart.

Tanken kan ju också vara att lära sig raila ordentligt och satsa på det och hoppa lite på sidan, sen gå till mellan hoppen å typ lära sig något medel igen. Sen tar man väll det där ifrån så att säga.

Tanken slår dock att det är lätt att skriva en plan men att faktist stå där å göra det kommer va annorlunda :D

 

[coffelinho]

Du har ju parametern: "höjd/fart". Sen har du parametern: "känsla/säkerhet". Att hoppas största kickarna i parken, eller att droppa östra kanske inte behöver vara farligare än att hoppa på ett litet hopp när det är isigt och man har dålig känsla.
Att köra offpist fort, där man inte har riktigt koll på hur underlaget och terrängen varierar kan vara dummare än att försöka slå en dubbelvolt (om man är van vid det).

Du måste ta med i din beräkning: "När jag står där inför ett hopp. Hur kommer jag tänka då? Hur känner jag då?" och ha byggt din sk; "reality check" på det, och vad du skall säga till dig själv i det läget.

 

[Alexander1]

Coffelinho, kan man jämföra dessa ganska olika riktningar inom skidåkningen? Eller är dem typ helt olika djur liksom? Droppa östra, köra fort i tätskog, köra väldigt exponerade och branta partier liksom, det är liksom ändå saker som jag känner mig bekväm i att göra liksom, medans på större hopp, typ kickarna som står uppbyggda på knuckles och så liksom är dem typ 2m höga å sånt, då blir det ju plötsligt svart liksom...

å köra för sakta på en sån så kan man ju panga hälarna eller knäna på en gång bara utav fallet rakt ner på flat'en efter kickern liksom

 

[JesperHayland]

Coffelinho, kan man jämföra dessa ganska olika riktningar inom skidåkningen? Eller är dem typ helt olika djur liksom? Droppa östra, köra fort i tätskog, köra väldigt exponerade och branta partier liksom, det är liksom ändå saker som jag känner mig bekväm i att göra liksom, medans på större hopp, typ kickarna som står uppbyggda på knuckles och så liksom är dem typ 2m höga å sånt, då blir det ju plötsligt svart liksom...

å köra för sakta på en sån så kan man ju panga hälarna eller knäna på en gång bara utav fallet rakt ner på flat'en efter kickern liksom

Förstår det som att du är inne mer på att speedchecka hopp för att veta att du inte hoppar varken för långt eller för kort?
Ofta är de bra att ta rygg på någon som hoppat innan som vet vilken fart man bör ha för att landa på "sweetspot".
Jag fick själv avsluta min hopp-karriär på grund av att jag landade för kort i ett i hopp på en sideflip/lincoln loop.
Testa åk bakom någon och håll samma fart, kolla sedan i uthoppet om personen poppar mycket eller nästan ingenting för att synka.
Börja med mindre hopp och vänj kroppen/hjärnan med fart-/avståndsbedömning igen. Sen går du successivt upp i storlek på hoppen och arbetar dig uppåt lugnt och metodiskt!
Ser du någon som gör likadant kan det vara jag! :D