MnO
Aktiv medlem
Down Skis Countdown 2 - Testad och provkörd...
På begäran kommer här lite bilder och en beskrivning av Countdown 2, eller CD2 från Down Skis. Det är ett par skidor som jag åker på sedan i våras och än så länge är riktigt nöjd med. Down är ett nytt märke på den redan ganska dignande skidhimlen och än så länge är det skidor i små serier och ett återförsäljarnätverk saknas. De skidorna jag har kommer direkt från deras centrallager, eller kontor, eller vad det nu är i Schweiz. Hemsidan har funnits uppe sen nyår eller något sådant, men de har inte gjort något väsen av sig överhuvudtaget, även om en del, liksom jag har hittat in på deras sida. Förra vintern gjordes en första serie efter några säsongers prototyparbete, och jag har en skida som enligt Down själva är identisk med kommande produktionsskidor. Enligt hemsidan är tanken att de ska lanseras för försäljning i liten skala nu till vintern, och därefter strävar Down efter att skaffa sig ett nätverk med återförsäljare runt om i Europa. Linjen går från puderplankan CD1 via everyday-semi-jibbern CD2 till chargern CD3 och turskidan CD4. 1-4 alltså beroende på egenskaper. Inte helt lätt att hålla reda på, även om det finns någon form av logik i modellnumreringen. Till denna mix läggs dessutom en riktigt udda fågel i form av CD-V som är en full reverse-reverse med "bara" 117mm under foten. Den måste ändå aspirera på titeln smalaste R-R:en på marknaden. Förmodligen en dödare för riktigt svår snö, men annars en rätt underlig skapelse.
Shape och spannprofil
Jag har som sagt CD2:orna. De är 137-114-129mm med 25m radie och finns bara i 190cm. Kortare längder verkar inte vara något som Down bryr sig om för tillfället, utan här är det skidor för åkare som kan dra på och inte är alltför små. Längden är "reell", dvs skidan är 190cm med rakt måttband (underligt att man ska behöva skriva det, men det skiljer sig ju ett par cm beroende på tillverkare). Mitt par är monterade med Duke och satta på -8, vilket är 1cm bakom rekommenderat monteringspunkt -7 från Down.
Shapen är lätt 5-pointinspirerad, med indragen skärning fram och bak. Konstruktionen är ett mellanting mellan ett garagebygge och en massproduktion. Finishen är inte helt perfekt, men det är inga större fel. Sidewallarna tex är lite grovt formade och nån enstaka blem finns i topsheeten. Men överlag sitter skidorna ihop fint och hela bygget andas kraft på något sätt. Flexet är tämligen bastant, om än inte överdrivet hårt. Böjkurvan är aningen rundare och mjukare fram och går mot en tail som är hårdare än vad man förväntar sig och som svarar rejält vid provflex. Överlag en väl avvägd och ganska neutral shape med dagens mått.
Spannprofilen är riktigt lyckad. En lång och inte alltför hög tiprocker, ett platt parti i mitten, utan någon som helst antydan till spann och därefter en aningen kortare, men ändå tydlig tailrocker ut mot en full twintip. Helt i min smak.
Hur går skidorna då?
Jag har testat dom under två resor, en i Sälen (som trots sin storlek bjöd på högklassig åkning under en marshelg, bland annat det här: https://www.freeride.se/forum/thread.php?t=78121) och en femdagarstripp i Alperna med mycket bra kvalitet på åkningen. Jag har hittills kört skidorna i allt från dagsgammal kallsnö till slask och isigt pistföre.
Det sammanfattade intrycket är att skidorna presterar riktigt, riktigt bra som allroundskida i lite större åkning. Jag gillar känslan i bygget överlag. Det är en ganska lagom kombo mellan direkthet och dämpning och det finns mycket spänst att hitta i konstruktionen i kortsväng och kantväxling. Dock saknar jag lite krisp i kontakten med underlaget för att det fullt ut ska bli toppbetyg i den här punkten och på vissa snötyper upplever jag skidan som snäppet för mycket dämpad. Det är ganska vanligt bland undergroundmärken av någon anledning, och det beror förmodligen på att det är en ytterst finkänslig avvägning där det alltid är säkrare att gå mot mer dämp. Balansen i skidan passar mig verkligen, speciellt på fast underlag. Det är en skida som har en traditionell grundbalans med tydliga inslag av en modernare bc-jibbinspirerad bootcenterpunkt. Skidan påminner ganska mycket om Moment Bibby Pro om man ska relatera den till någon mer känd modell. Down har en aningen dovare och lite mer diffus snökontakt, med de för- och nackdelar som det innebär. Mer Ross-rubber än Solly-crisp, som Tetontomtarna skulle ha uttryckt det.
Pist:
Mycket bra. Rapp och alert i reaktionerna och lagom spårvillig. Isbettet är inget speciellt, men ungefär som man förväntar sig av kategorin. Med vassa, underhållna kanter klarar den även mycket hårt underlag utan att falera, men det gör å andra sidan det mesta annat också av den här kalibern. I skär är det lätt att pressa ur spåret för att ta ner farten och lika lätt att hitta tillbaka i skär igen när man vill det. I pist är det faktiskt en av mina favoriter i fetingkategorin, så länge det inte är alltför hårt. Inte för spåret och direktheten då, utan för den mycket väl avvägda balansen i skär och sladd och i blandningar däremellan. Stabiliteten är mycket god, vilket förvånar föga med tanke på den allmänna biffigheten. Vad som är glädjande är att denna stabilitet inte medför en svåråkt skida.
Offpist, planande snö:
CD2 planar upp tidigt och känns välbalanserad i puder så länge jag har skapligt med utrymme. I trånga lägen, eller när jag kortar upp svängar för att få ner farten gillar jag inte skidan fullt ut. Oftast känns det bekvämt, men då och då hamnar jag i lägen där jag tappar kraft och kontroll en aning, precis som jag brukar känna med stora skidor. För mig är 190 i reell längd aningen för långt och skidan är bastant i flexet, vilket märks. Det här är ingen skida för småväxta. Hade jag fått välja själv hade jag hellre tagit en längd runt 186-187 kanske för att snälla till den en aning. Förr körde jag alltid med längder runt 190cm, men nu med rockerns intåg och minskat antal skiddagar, så har jag klivit ner lite i mitt optimala längdmått.
Jag gillar generellt sett mjukare skidor, men iom rockern så kan jag åka även på en så här pass hård pjäs med full behållning i nästan alla lägen och det är imponerande. Exempelvis tar jag några åk i den ganska täta Väggen-skogen i Hundfjället och det är fasen otroligt vad smidig en sån här stor skida ändå är. Bakänden är som sagt rejält hård och den är lite stum i lägen när jag will washa ut den för att ta ner farten. Skidan är väldigt okänslig för bakvikt och har en stor sweetspot i viktfördeling åt det hållet. Framåt däremot så finns det en tydligare gräns för när tippen börjar känna lite överstyrd och i vissa snötyper, lite hooky. Den gränsen ligger rejält framför min normala viktfördelning och jag hamnar bara där då och då när jag tappar balansen, men jag märker det ändå här och där när jag hamnar lite snett. I ärlighetens namn åker nästan alla med en stance som är lite mer bakåt när det åks lössnö jämfört med piståkning, även med rockerskidor. Alla pratar om centerposition, men 90% åker ändå med lite "säkerhet" i form av en ytterst liten, men ändå existerande bakvikt (90% av åkarna med koll alltså... bland massan så snackar vi äkta baksäte och inte finlir med viktfördelning). Så även jag. Det gör att många, för att inte säga nästan alla kommer att ha väldigt lätt att hitta rätt på den här skidan. Den går helt enkelt bäst i en viktfördelning som dom flesta redan använder utan att tänka på det. En bra egenskap i jämförelse med många andra fullrockade skidor som är mycket känsliga för hur man lägger viktfördelningen.
Skidan reagerar logiskt och som man förväntar sig vid input och känns rapp och responsiv på ett surfigt sätt i planande snö. Samtidigt ligger den snällt och väntar på order när det går rakt fram, något som är ganska ovanligt annars i tider av lätt överstyrda rockerplank. Jag förmodar att livligheten kommer från den aningen mjukare tippen, och stabliteten från den bastanta tailen. Jag har svårt att bestämma mig om jag tycker den är för hård bak, eller om det är jag som behöver vänja mig. Eftersom de har CD3 i linjen för de som vill ladda på så tycker jag nog ändå att tailen kunde varit ett snäpp softare, men många kommer att gilla den just för tailen. Förmodligen har Down någon hårdkörare i prototypteamet som droppar betydligt högre än vad jag gör och som vill ha en styvare tail för att undvika wheelies i landningar.
Flytet är mycket bra och får mig att fundera på om jag någonsin behöver något bredare än det här, trots den beskedliga faktiska bredden. Görs en 115mm:are med rätt rocker så räcker definitivt flytet i de allra flesta lägen. Jag gillar verkligen rockerkurvan med den flata sektionen i mitten som ger ett visst mått av stöd i straightlining och i annan typ av passiv åkning. Man slipper den gungbrädekänsla som fullrockerskidor ger, samtidigt som flyt och "servostyrning" är i toppklass. Kanon. Ska jag ge någon form av kritik så får jag använda mig av kryss-Jons åsikter (han höll sig som vanligt framme och tog ett par provåk). Han hade velat se en aningen lägre tip med obruten rockerkurva för att få ännu mer silkeslen och "obromsande" gång i puder. Något som jag själv inte märkte av, men Jon har en finkänsla för detaljer som få besitter och har dessutom en mer framåtfokuserad stance än mig.
Kryss-Jon hårdtestar som vanligt. I detta fall dock mest huruvida färgen matchar pjucken och jackan...
Offpist, blandad ej planande snö:
Rocker har verkligen gjort underverk för åkning i varierad snö. I tider när omotiverade hybridspann av olika art översvämmar marknaden är det befriande att Down väljer att inte lägga spann under foten. Även om motivering till att lägga spann i mittsektionen är att skidorna ska gå bra på fastare underlag, så visar det sig gång på gång att det kan vara precis tvärtom. Av alla breda skidor som jag har testat genom åren har de gått BÄST i pisten ofta haft platt eller lätt negativt spann under foten, och Down är ytterligare ett exempel på detta. Den går fenomenalt bra i pisten som sagt, även om rent rått grepp inte är helt i toppklass. I svårare snö beter sig skidan förutsägbart och enkelt, även om jag också här tycker att den lite för stor för mig. Det är fan rejäla doningar. Det som förvånar är att man inte känner av det hårda genomgående flexet i den här typen av åkning. En skida med så hårt flex utan rocker hade varit en oåkbar stridsvagn för mig i svår snö. Nu är det istället en ganska lätthanterlig skida, om än aningen stor.
Summering:
Ett par riktigt trevliga skidor som riktar sig till relativt kraftfulla och/eller stora åkare. Bra stöd i tailen och en mycket lyckad rocker. Snökontakt åt det dova hållet och en relativt väl dämpad skida. Kanonbra i pisten, bra flyt och allmänt trevlig. Gränsar dock till för stor för mig i vissa lägen.
Shape och spannprofil
Jag har som sagt CD2:orna. De är 137-114-129mm med 25m radie och finns bara i 190cm. Kortare längder verkar inte vara något som Down bryr sig om för tillfället, utan här är det skidor för åkare som kan dra på och inte är alltför små. Längden är "reell", dvs skidan är 190cm med rakt måttband (underligt att man ska behöva skriva det, men det skiljer sig ju ett par cm beroende på tillverkare). Mitt par är monterade med Duke och satta på -8, vilket är 1cm bakom rekommenderat monteringspunkt -7 från Down.
Shapen är lätt 5-pointinspirerad, med indragen skärning fram och bak. Konstruktionen är ett mellanting mellan ett garagebygge och en massproduktion. Finishen är inte helt perfekt, men det är inga större fel. Sidewallarna tex är lite grovt formade och nån enstaka blem finns i topsheeten. Men överlag sitter skidorna ihop fint och hela bygget andas kraft på något sätt. Flexet är tämligen bastant, om än inte överdrivet hårt. Böjkurvan är aningen rundare och mjukare fram och går mot en tail som är hårdare än vad man förväntar sig och som svarar rejält vid provflex. Överlag en väl avvägd och ganska neutral shape med dagens mått.
Spannprofilen är riktigt lyckad. En lång och inte alltför hög tiprocker, ett platt parti i mitten, utan någon som helst antydan till spann och därefter en aningen kortare, men ändå tydlig tailrocker ut mot en full twintip. Helt i min smak.
Hur går skidorna då?
Jag har testat dom under två resor, en i Sälen (som trots sin storlek bjöd på högklassig åkning under en marshelg, bland annat det här: https://www.freeride.se/forum/thread.php?t=78121) och en femdagarstripp i Alperna med mycket bra kvalitet på åkningen. Jag har hittills kört skidorna i allt från dagsgammal kallsnö till slask och isigt pistföre.
Det sammanfattade intrycket är att skidorna presterar riktigt, riktigt bra som allroundskida i lite större åkning. Jag gillar känslan i bygget överlag. Det är en ganska lagom kombo mellan direkthet och dämpning och det finns mycket spänst att hitta i konstruktionen i kortsväng och kantväxling. Dock saknar jag lite krisp i kontakten med underlaget för att det fullt ut ska bli toppbetyg i den här punkten och på vissa snötyper upplever jag skidan som snäppet för mycket dämpad. Det är ganska vanligt bland undergroundmärken av någon anledning, och det beror förmodligen på att det är en ytterst finkänslig avvägning där det alltid är säkrare att gå mot mer dämp. Balansen i skidan passar mig verkligen, speciellt på fast underlag. Det är en skida som har en traditionell grundbalans med tydliga inslag av en modernare bc-jibbinspirerad bootcenterpunkt. Skidan påminner ganska mycket om Moment Bibby Pro om man ska relatera den till någon mer känd modell. Down har en aningen dovare och lite mer diffus snökontakt, med de för- och nackdelar som det innebär. Mer Ross-rubber än Solly-crisp, som Tetontomtarna skulle ha uttryckt det.
Pist:
Mycket bra. Rapp och alert i reaktionerna och lagom spårvillig. Isbettet är inget speciellt, men ungefär som man förväntar sig av kategorin. Med vassa, underhållna kanter klarar den även mycket hårt underlag utan att falera, men det gör å andra sidan det mesta annat också av den här kalibern. I skär är det lätt att pressa ur spåret för att ta ner farten och lika lätt att hitta tillbaka i skär igen när man vill det. I pist är det faktiskt en av mina favoriter i fetingkategorin, så länge det inte är alltför hårt. Inte för spåret och direktheten då, utan för den mycket väl avvägda balansen i skär och sladd och i blandningar däremellan. Stabiliteten är mycket god, vilket förvånar föga med tanke på den allmänna biffigheten. Vad som är glädjande är att denna stabilitet inte medför en svåråkt skida.
Offpist, planande snö:
CD2 planar upp tidigt och känns välbalanserad i puder så länge jag har skapligt med utrymme. I trånga lägen, eller när jag kortar upp svängar för att få ner farten gillar jag inte skidan fullt ut. Oftast känns det bekvämt, men då och då hamnar jag i lägen där jag tappar kraft och kontroll en aning, precis som jag brukar känna med stora skidor. För mig är 190 i reell längd aningen för långt och skidan är bastant i flexet, vilket märks. Det här är ingen skida för småväxta. Hade jag fått välja själv hade jag hellre tagit en längd runt 186-187 kanske för att snälla till den en aning. Förr körde jag alltid med längder runt 190cm, men nu med rockerns intåg och minskat antal skiddagar, så har jag klivit ner lite i mitt optimala längdmått.
Jag gillar generellt sett mjukare skidor, men iom rockern så kan jag åka även på en så här pass hård pjäs med full behållning i nästan alla lägen och det är imponerande. Exempelvis tar jag några åk i den ganska täta Väggen-skogen i Hundfjället och det är fasen otroligt vad smidig en sån här stor skida ändå är. Bakänden är som sagt rejält hård och den är lite stum i lägen när jag will washa ut den för att ta ner farten. Skidan är väldigt okänslig för bakvikt och har en stor sweetspot i viktfördeling åt det hållet. Framåt däremot så finns det en tydligare gräns för när tippen börjar känna lite överstyrd och i vissa snötyper, lite hooky. Den gränsen ligger rejält framför min normala viktfördelning och jag hamnar bara där då och då när jag tappar balansen, men jag märker det ändå här och där när jag hamnar lite snett. I ärlighetens namn åker nästan alla med en stance som är lite mer bakåt när det åks lössnö jämfört med piståkning, även med rockerskidor. Alla pratar om centerposition, men 90% åker ändå med lite "säkerhet" i form av en ytterst liten, men ändå existerande bakvikt (90% av åkarna med koll alltså... bland massan så snackar vi äkta baksäte och inte finlir med viktfördelning). Så även jag. Det gör att många, för att inte säga nästan alla kommer att ha väldigt lätt att hitta rätt på den här skidan. Den går helt enkelt bäst i en viktfördelning som dom flesta redan använder utan att tänka på det. En bra egenskap i jämförelse med många andra fullrockade skidor som är mycket känsliga för hur man lägger viktfördelningen.
Skidan reagerar logiskt och som man förväntar sig vid input och känns rapp och responsiv på ett surfigt sätt i planande snö. Samtidigt ligger den snällt och väntar på order när det går rakt fram, något som är ganska ovanligt annars i tider av lätt överstyrda rockerplank. Jag förmodar att livligheten kommer från den aningen mjukare tippen, och stabliteten från den bastanta tailen. Jag har svårt att bestämma mig om jag tycker den är för hård bak, eller om det är jag som behöver vänja mig. Eftersom de har CD3 i linjen för de som vill ladda på så tycker jag nog ändå att tailen kunde varit ett snäpp softare, men många kommer att gilla den just för tailen. Förmodligen har Down någon hårdkörare i prototypteamet som droppar betydligt högre än vad jag gör och som vill ha en styvare tail för att undvika wheelies i landningar.
Flytet är mycket bra och får mig att fundera på om jag någonsin behöver något bredare än det här, trots den beskedliga faktiska bredden. Görs en 115mm:are med rätt rocker så räcker definitivt flytet i de allra flesta lägen. Jag gillar verkligen rockerkurvan med den flata sektionen i mitten som ger ett visst mått av stöd i straightlining och i annan typ av passiv åkning. Man slipper den gungbrädekänsla som fullrockerskidor ger, samtidigt som flyt och "servostyrning" är i toppklass. Kanon. Ska jag ge någon form av kritik så får jag använda mig av kryss-Jons åsikter (han höll sig som vanligt framme och tog ett par provåk). Han hade velat se en aningen lägre tip med obruten rockerkurva för att få ännu mer silkeslen och "obromsande" gång i puder. Något som jag själv inte märkte av, men Jon har en finkänsla för detaljer som få besitter och har dessutom en mer framåtfokuserad stance än mig.
Kryss-Jon hårdtestar som vanligt. I detta fall dock mest huruvida färgen matchar pjucken och jackan...
Offpist, blandad ej planande snö:
Rocker har verkligen gjort underverk för åkning i varierad snö. I tider när omotiverade hybridspann av olika art översvämmar marknaden är det befriande att Down väljer att inte lägga spann under foten. Även om motivering till att lägga spann i mittsektionen är att skidorna ska gå bra på fastare underlag, så visar det sig gång på gång att det kan vara precis tvärtom. Av alla breda skidor som jag har testat genom åren har de gått BÄST i pisten ofta haft platt eller lätt negativt spann under foten, och Down är ytterligare ett exempel på detta. Den går fenomenalt bra i pisten som sagt, även om rent rått grepp inte är helt i toppklass. I svårare snö beter sig skidan förutsägbart och enkelt, även om jag också här tycker att den lite för stor för mig. Det är fan rejäla doningar. Det som förvånar är att man inte känner av det hårda genomgående flexet i den här typen av åkning. En skida med så hårt flex utan rocker hade varit en oåkbar stridsvagn för mig i svår snö. Nu är det istället en ganska lätthanterlig skida, om än aningen stor.
Summering:
Ett par riktigt trevliga skidor som riktar sig till relativt kraftfulla och/eller stora åkare. Bra stöd i tailen och en mycket lyckad rocker. Snökontakt åt det dova hållet och en relativt väl dämpad skida. Kanonbra i pisten, bra flyt och allmänt trevlig. Gränsar dock till för stor för mig i vissa lägen.
Senast ändrad:
