JEZ-revived
Medlem
Göteborgsskidåkning inom 2 timmars radie.
Det senaste året eller så har jag haft som projekt att skida mig igenom alla lokala slalombackar runt om Göteborg. Jag har satt en gräns på 2 timmars körtid en väg – det är ungefär vad som är rimligt för en dagstur. Det innebär att Vallåsen precis missar att kvala in. Även Åmål Skicenter hade man kunnat tänka sig att ha med, men det är lite för långt bort.
Man får ta Göteborgskidåkningen för var vad den är; om allt under Sälen/Åre/Alperna inte är värt besväret att knäppa pjäxorna för så har man ingenting att hämta här.
Freeride hade precis ett reportage om några av backarna runt Göteborg, men jag tänkte ändå avrunda mitt lilla projekt med en rapport.
Samtliga ställen har en kortare nybörjarbacke, så slipper jag påpeka det varje gång. Skiduthyrning och någon form av cafe är två andra saker du alltid kan räkna med. Vill du undvika uppkörda pister så är mitt tips att satsa på de mindre backarna, från Alebacken och nedåt i listan.
Isaberg
fallhöjd: 148m
Göteborgare får åka hela vägen till Sunne för att hitta något bättre än Isaberg (på pappret, jag har inte varit i Sunne). Det är inte som att vara i fjällen, men inte så långt ifrån de mindre skidorterna längre upp i landet. Isaberg har flest pister och det är överlag brant. De flesta pisterna är röda och här finns även den klart bästa svarta backen. Det är faktiskt lite ont om blått och grönt, vilket får ses som Isabergs största nackdel tillsammans med att pisterna slits hårt och snabbt.
Utöver flest pister, så finns här flera andra unika saker, så som den enda stolsliften och den enda bra restaurangen! Helt klart värt ett heldagsbesök eller kanske till och med en övernattning.
Ulricehamn
fallhöjd: 140m
Det finns två anläggningar som jag tycker det går att ägna en heldag på och Ulricehamn är den andra. Fallhöjden är lika bra som i Isaberg, antalet längre backar är dock bara tre, vilket är några färre än huvudkonkurrenten. Lutningen är lite snällare och går mer i blått, men det finns en snäll, något smal röd pist. Unikt för Ulricehamn är att de har en park.
Jag har varit där flera heldagar med familjen och vi har haft kul hela tiden. Om det är något som jag saknar så är det en bättre restaurang som platsar i en anläggning av den här storleken. Den som finns är trång, bullrig och maten är, låt oss kalla det, barnvänlig. Precis som i Isaberg så blir det också snabbt rejält uppkört.
Mullsjö Alpin
fallhöjd: 95m
I skuggan av Ulricehamn ligger Mullsjö Alpin, cirka en halvtimme längre bort längs samma väg. Är det värt den extra halvtimmen det tar dit? Nej. Trots det så kanske det ändå är värt att kika på Mullsjö någon gång.
Det är en skidanläggning i miniatyr med ett handfull korta fina backar i varierande lutning ända upp till svart. Min favorit var nog den röda huvudbacken, det blev bra tryck mot slutet, men det är ju så klart över snabbt. Backarna var i hyfsat bra skick trots mycket gäster, lite isigt här och var, men ingen puckelpist.
Jag har bara varit där en gång och det som drog ner helhetsintrycket då var för långa liftköer. Dessutom var parkeringen överfull trots coronabegränsningar på antalet liftkort. Man undrar hur det normalt ser ut?
Falköping Alpin
fallhöjd: 60m
Mullsjö Alpin och Falköping Alpin kunde ha varit enäggstvillingar. Båda har nästan exakt samma utbud av backar och liknande fallhöjd. Falköping är enligt freerides skidortsdatabas lite lägre och det stämmer nog men upplevelsen är väldigt lik. Falköping hade riktigt stora snöhögar man kunde åka mellan som i en skateboard rink, men jag vet inte om detta är permanent. Jämfört med Mullsjö så är största nackdelen att det var betydligt mer isigt.
Fördelarna är att liftköerna var lite kortare och det fanns gott om parkering.
Alebacken
fallhöjd: 70m
Göteborgs snömästare! Finns det ingen snö här så finns det inte någon annanstans heller. De är ofta först med att öppna sin huvudbacke. Jag har inga djupare kunskaper om snöläggning eller pistning, och om backens lutning eller form kan påverka hur bra snön klarar sig – men pisten har alltid varit i bra skick när jag har varit där. Det är faktiskt lite unikt.
Det är synd att de inte har en högre backe att jobba med. I brist på fallhöjd hade de gärna fått växla upp lifthastigheten, för de är nog de långsammaste på hela listan. Köerna är dock inte så farliga.
De har en huvudbacke, med två nedfarter i rödaktig lutning. Om det är en bra vinter så kan de även få till en längre grön backe och ett tiotals meter svart parti. En lång grön backe är faktiskt lite unikt det med, inga andra anläggningar, utom möjligtvis Brudarebacken, kan erbjuda det.
Överlag en liten favorit trots den ringa fallhöjden.
Bollekollen
fallhöjd: 100m
Jag gillar vad de gör i Bollekollen. Ett gäng som går ihop och försöker ruska liv i en gammal slalombacke som sett sina bästa dar – än så länge. Anläggningen har potential. Just nu handlar det om en backe som de verkar kämpa med att få igång. Jag får intrycket av att de kör anläggningen på växelpengar och viljekraft. Jag misstänker att de bara har en enda snökanon. Deras grejer går sönder – tre ankarliftssnören gick av sist jag var där. De är dessutom sist med att öppna varje år. Nu låter jag kanske lite negativ trots att jag är glad över att de har fått igång backen.
Huvudbacken är den tredje högsta och går från grönt till ett avslut i ljusrött. De har röjt för en pist till, men har inte haft igång den än. Jag vill även nämna att det finns en kortare barnbacke nu mer– det saknades tidigare.
Underlaget verkar klara sig rätt bra under hela dagen vilket är en fördel mot Ulricehamn som ligger 45 minuter längre bort på samma väg.
Kommer de att öppna den andra pisten? Den nedstängda restaurangen mitt i backen, kommer den någonsin att öppnas igen? Det ska bli spännande att följa, jag håller järnkoll på den här backen, ner till att läsa deras årsredovisningar för att se om ekonomin förbättrats.
Brudarebacken
fallhöjd: 42m
En backe mitt i stan som man kan ta spårvagnen till! Det hade varit något. Men det är en lite väl lång promenad om man ska släpa på utrustning. Här samlas mest bilburna barnfamiljer och totala nybörjare och det är för dessa som backen passar bäst.
Det är en några hundra meter lång grön backe som är öppen med några års mellanrum. Gemytlig och svår att inte gilla i all sin enkelhet. Hårt arbetande eldsjälar och med ett litet fik. Brutal liftträning med den mest kluriga liften på den här listan. Backen är mycket uppskattad av de som nyttjar den. Långa gröna backar är det ont om runt Göteborg. Det är ju aldrig tråkigt att åka utför men den här backen kanske inte är förstahandsvalet om man kommit förbi nybörjarstadiet.
Avslutningsvis så kan jag tillägga att en av mina tonårsdöttrar har varit med på alla anläggningarna. Hennes favoriter är Isaberg och Alebacken. Hon gillade inte Falköping på grund av de isiga backarna och Bollekollen bojkottar hon efter att ankarliften gått av (dessutom, efter att ha läst min text, så påstår hon bestämt att lutningen i Bollekollen är som mest blå).
Man får ta Göteborgskidåkningen för var vad den är; om allt under Sälen/Åre/Alperna inte är värt besväret att knäppa pjäxorna för så har man ingenting att hämta här.
Freeride hade precis ett reportage om några av backarna runt Göteborg, men jag tänkte ändå avrunda mitt lilla projekt med en rapport.
Samtliga ställen har en kortare nybörjarbacke, så slipper jag påpeka det varje gång. Skiduthyrning och någon form av cafe är två andra saker du alltid kan räkna med. Vill du undvika uppkörda pister så är mitt tips att satsa på de mindre backarna, från Alebacken och nedåt i listan.
Isaberg
fallhöjd: 148m
Göteborgare får åka hela vägen till Sunne för att hitta något bättre än Isaberg (på pappret, jag har inte varit i Sunne). Det är inte som att vara i fjällen, men inte så långt ifrån de mindre skidorterna längre upp i landet. Isaberg har flest pister och det är överlag brant. De flesta pisterna är röda och här finns även den klart bästa svarta backen. Det är faktiskt lite ont om blått och grönt, vilket får ses som Isabergs största nackdel tillsammans med att pisterna slits hårt och snabbt.
Utöver flest pister, så finns här flera andra unika saker, så som den enda stolsliften och den enda bra restaurangen! Helt klart värt ett heldagsbesök eller kanske till och med en övernattning.
Ulricehamn
fallhöjd: 140m
Det finns två anläggningar som jag tycker det går att ägna en heldag på och Ulricehamn är den andra. Fallhöjden är lika bra som i Isaberg, antalet längre backar är dock bara tre, vilket är några färre än huvudkonkurrenten. Lutningen är lite snällare och går mer i blått, men det finns en snäll, något smal röd pist. Unikt för Ulricehamn är att de har en park.
Jag har varit där flera heldagar med familjen och vi har haft kul hela tiden. Om det är något som jag saknar så är det en bättre restaurang som platsar i en anläggning av den här storleken. Den som finns är trång, bullrig och maten är, låt oss kalla det, barnvänlig. Precis som i Isaberg så blir det också snabbt rejält uppkört.
Mullsjö Alpin
fallhöjd: 95m
I skuggan av Ulricehamn ligger Mullsjö Alpin, cirka en halvtimme längre bort längs samma väg. Är det värt den extra halvtimmen det tar dit? Nej. Trots det så kanske det ändå är värt att kika på Mullsjö någon gång.
Det är en skidanläggning i miniatyr med ett handfull korta fina backar i varierande lutning ända upp till svart. Min favorit var nog den röda huvudbacken, det blev bra tryck mot slutet, men det är ju så klart över snabbt. Backarna var i hyfsat bra skick trots mycket gäster, lite isigt här och var, men ingen puckelpist.
Jag har bara varit där en gång och det som drog ner helhetsintrycket då var för långa liftköer. Dessutom var parkeringen överfull trots coronabegränsningar på antalet liftkort. Man undrar hur det normalt ser ut?
Falköping Alpin
fallhöjd: 60m
Mullsjö Alpin och Falköping Alpin kunde ha varit enäggstvillingar. Båda har nästan exakt samma utbud av backar och liknande fallhöjd. Falköping är enligt freerides skidortsdatabas lite lägre och det stämmer nog men upplevelsen är väldigt lik. Falköping hade riktigt stora snöhögar man kunde åka mellan som i en skateboard rink, men jag vet inte om detta är permanent. Jämfört med Mullsjö så är största nackdelen att det var betydligt mer isigt.
Fördelarna är att liftköerna var lite kortare och det fanns gott om parkering.
Alebacken
fallhöjd: 70m
Göteborgs snömästare! Finns det ingen snö här så finns det inte någon annanstans heller. De är ofta först med att öppna sin huvudbacke. Jag har inga djupare kunskaper om snöläggning eller pistning, och om backens lutning eller form kan påverka hur bra snön klarar sig – men pisten har alltid varit i bra skick när jag har varit där. Det är faktiskt lite unikt.
Det är synd att de inte har en högre backe att jobba med. I brist på fallhöjd hade de gärna fått växla upp lifthastigheten, för de är nog de långsammaste på hela listan. Köerna är dock inte så farliga.
De har en huvudbacke, med två nedfarter i rödaktig lutning. Om det är en bra vinter så kan de även få till en längre grön backe och ett tiotals meter svart parti. En lång grön backe är faktiskt lite unikt det med, inga andra anläggningar, utom möjligtvis Brudarebacken, kan erbjuda det.
Överlag en liten favorit trots den ringa fallhöjden.
Bollekollen
fallhöjd: 100m
Jag gillar vad de gör i Bollekollen. Ett gäng som går ihop och försöker ruska liv i en gammal slalombacke som sett sina bästa dar – än så länge. Anläggningen har potential. Just nu handlar det om en backe som de verkar kämpa med att få igång. Jag får intrycket av att de kör anläggningen på växelpengar och viljekraft. Jag misstänker att de bara har en enda snökanon. Deras grejer går sönder – tre ankarliftssnören gick av sist jag var där. De är dessutom sist med att öppna varje år. Nu låter jag kanske lite negativ trots att jag är glad över att de har fått igång backen.
Huvudbacken är den tredje högsta och går från grönt till ett avslut i ljusrött. De har röjt för en pist till, men har inte haft igång den än. Jag vill även nämna att det finns en kortare barnbacke nu mer– det saknades tidigare.
Underlaget verkar klara sig rätt bra under hela dagen vilket är en fördel mot Ulricehamn som ligger 45 minuter längre bort på samma väg.
Kommer de att öppna den andra pisten? Den nedstängda restaurangen mitt i backen, kommer den någonsin att öppnas igen? Det ska bli spännande att följa, jag håller järnkoll på den här backen, ner till att läsa deras årsredovisningar för att se om ekonomin förbättrats.
Brudarebacken
fallhöjd: 42m
En backe mitt i stan som man kan ta spårvagnen till! Det hade varit något. Men det är en lite väl lång promenad om man ska släpa på utrustning. Här samlas mest bilburna barnfamiljer och totala nybörjare och det är för dessa som backen passar bäst.
Det är en några hundra meter lång grön backe som är öppen med några års mellanrum. Gemytlig och svår att inte gilla i all sin enkelhet. Hårt arbetande eldsjälar och med ett litet fik. Brutal liftträning med den mest kluriga liften på den här listan. Backen är mycket uppskattad av de som nyttjar den. Långa gröna backar är det ont om runt Göteborg. Det är ju aldrig tråkigt att åka utför men den här backen kanske inte är förstahandsvalet om man kommit förbi nybörjarstadiet.
Avslutningsvis så kan jag tillägga att en av mina tonårsdöttrar har varit med på alla anläggningarna. Hennes favoriter är Isaberg och Alebacken. Hon gillade inte Falköping på grund av de isiga backarna och Bollekollen bojkottar hon efter att ankarliften gått av (dessutom, efter att ha läst min text, så påstår hon bestämt att lutningen i Bollekollen är som mest blå).
Senast ändrad:
