Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

Jibberisch

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Finns något spel-intresse på Freeride?

Hur har alla dessa spel påverkat oss? Påverkar dagens ungdom? Jag menar herregud, när jag tänker tillbaka på de våldsamma spel som höll mig sällskap som yngling känns det bara som ren och skär tur att jag inte ballade ur fullständigt.

(Jag tänkte att det kunde bytas lite tips, nostalgi och annat här. Min vana trogen startar jag igång allting med en alldeles för lång text.)


Ikari warriors
I den något luddiga rollen som ”kommando-soldat” kämpade vi oss mot byn Ikari. Varför vet jag inte riktigt. Spelet började med en häftig flygplanskrasch i djungeln.

Jag och min vän från Göteborg, vars mormor bodde på min gata, spelade Ikari Warriors hela somrarna, tills vi kunde pixlarna utantill, tills våra föräldrar mutade oss med glass om vi gick ut i solen. Han var Ralf, jag var Clark.

Min vän bor nu i det stora landet i väst, där han påstår att han driver någon sorts företag. Han jobbar jämt och har troligtvis ingen tid över att spela Ikari Warriors längre. Men då, förr – då spelade vi tills jag drömde om fyrkantiga rambo-krigare.

Man kunde åka pansarvagnar för fan! Det är sant, man kunde hoppa in i en pansarvagn och röja järnet. En fantastisk känsla. Tills man körde på en mina eller fick slut på bensin. Då gällde det att snabbt som fan hoppa ur.

Med ett knapptryck kastades granater på mot ändlösa horder av fiendesoldater som inte tyckte att det var en bra idé att vi kom fram till den lilla byn.

Storheten var att vi kunde spela samtidigt, på samma skärm, båda två, sida vid sida. Vilket bidrog till vår redan starka ”vi mot dem” -känsla. Jag minns att vi åt kopiösa mängder Skogaholmslimpor och drack O’boy där i källaren med den där, för källare, vanliga och karaktäristiska, fuktlukten.

Vi ignorerade varma sommardagar. Vi ljög för våra föräldrar som tyckte att sommardagar inte var någonting som skulle ignoreras i första taget.

Jag och min vän hade dock stora problem att komma fram till den där jävla byn. Fienderna var många och liven få. Ända tills min vän en sommar kom tillbaka från storstaden med ett fusk. A-B-B-A –vill jag minnas att man knappade in på kontrollen och vips så var man tillbaka i matchen. Man levde för att slåss tre nya liv. Vi kom fram till byn Ikari och lyckan var total i den fuktskadade källaren.

Hur många fiendesoldater vi slaktade? Det är någonting som än idag skrämmer mig.

2361849-nes_ikariwarriors.jpg


Gun smoke
Jag var Cowboy, jag hade pistoler och soundtracket var fantastiskt. Soundtracket är tammefan fortfarande fantastiskt.

Eftersom spelet var ett enmans-spel har jag ingen att dela detta minne med. Framgångarna var mina. Och de var dyrköpta. Banorna var långa och krångliga och precis som i Ikari Warriors – ett skott och man var död. (Om man inte satt på sin vita springare.)

Som cowboy kunde jag köpa olika slags vapen och ammunition för att lättare ta död på mina antagonister. Variationen upplevdes som total och timmarna flög iväg.

Så här i efterhand tror jag att det jag uppskattade mest med Gun smoke, var sättet fienderna dog på. De blev träffade, flög tillbaka och landade platt på marken. De blev inte suddiga, började blinka eller något annat tjafs som tyvärr var en vanlig utgång av en kula på Nintendo-8-bit-tiden. Det kändes verkligare på något vis. Som om kulan gjorde ont. Som om mina antagonister dog på riktigt.

Tänk om samhället visste om detta? Hur jag fascinerades.

suns.jpg


The Legend of Zelda
Trofén i min samling och egentligen det spel jag tänker på när jag hör ordet tv-spel. Zelda, det första spelet, den guldfärgade kassetten med det magiska äventyret.

Den ondskefulle Gannon hade rövat bort prinsessan Zelda och det var upp till mig att rädda henne. Link var i början utrustad med en pytteliten sköld, ett skämt till svärd och bara tre hjärtans marginal.

Världen kändes gigantiskt stor och olika hinder blockerade min väg. Och språket. Likt den fete krögaren i LAdy och Lufsen hade jag på den här tiden lite svårt med språket. Det var svårt med engelskan. Svårt att hitta dit jag skulle och det var svårt att komma ihåg vart jag varit. Allting kändes hopplöst, tills frälsaren dök upp. Farsan tittade in i rummet med block och penna. Han satte sig ner och skissade på en karta, han förklarade vad de olika trollkarlarna i hålorna snackade om och han förklarade vad jag borde ta mig för.

Äventyret fortsatte. Monster dog för mig svärd, underjordiska borgar med ännu fler och ännu värre monster utforskades. Hjärtan hittades, svärd uppgraderades, större sköld, magi, trollstavar, rustningar, nycklar och silverpilar lades till min utrustning.

Kyrkogårdar erövrades, hemliga stenar flyttades, buskar brändes och ännu fler monster gick ett rättvist öde till mötes.

Och till slut, efter att ha skjutit Gannon med silverpilar, kunde jag slå hål på några lömska eldar och rädda prinsessan Zelda i det mörka lillarummet. Jag hade alla åtta delarna av visdomens kraft! Triforce:en och den eviga äran var min. Fett.

Jag vet inte hur många monster jag och farsan dödade innan spelet var slut och äventyret vunnet. Det måste ha varit tusentals. Jag minns frustrationen och det vidriga lilla ljudet och knuffen bakåt, resultatet av att ha blivit skadad. Jag var förbannad. Jag var ledsen. Att jag inte tog ut min frustration på samhället är ett mysterium. Men allting slutade lyckligt.

Jag tyckte det var mäktigt att det vapen man hittade så tidigt i spelet var det vapen som skulle användas till att ha ihjäl slutbossen Gannon. Det kändes genomtänkt på något vis. Mäktigt i en 7 årings värld.

zelda_thatquietchick.jpg


Punsch out
Alla hade sin specialmotståndare. Alla i gänget visste hur man tog hand om Glass Joe, Bald Bull, King Hippo, Soda Popinski eller den där jävla Indiske Maharadjan på bästa sätt. Alla hade vi vår favoritmotståndare. Vi delade på ”Little Mac” på ett sätt som egentligen bara kan jämföras med dagens dysfunktionella och splittrade kärnfamiljer.

Alla vaktade sitt revir stenhårt och alla ville ha den uppmärksamhet de förtjänade.

Ingen reflekterade dock över att Little Mac var förbannat liten och egentligen inte kunde röra sig. Det spelade ingen roll. Vi kämpade, slogs, duckade, utdelade stjärnsmällar i rätt ögonblick, förfinade vår teknik och tränade upp Little Mac till perfektion. Nästan. Det fanns en liten hake, vi klarade aldrig den där läspande jäveln i slutet.

Mike Tyson slog oss alltid. Vi hade inte en chans. Vi var ju bara barn för guds skull. Han slaktade oss varje gång.

tyson.gif


Men! Så en kväll hände det. Efter att ha gjort allting rätt, fått upp garden i tid, slagit när tillfälle gavs och likt en Jedi glidigt undan för Mike:s jättelika nävar – vann jag. Jag besegrade honom. Jag trodde inte det var sant. Det var som om hela världen stannade. Jag vann! För fan! Jag vann och ingen var där för att bevittna min bragd. Jag minns hur jag stolt förkunnade det faktum att vi, vi allihopa, besegrat Punsch out! Gjort det omöjliga. Jag trodde alla skulle bli glada.

Istället kallade de mig lögnare.

Den tomheten jag kände där och då har jag sällan upplevt i mitt liv. Att bli avfärdad som en mytoman var bland det värsta som kunde hända. Jag vägrade ta det. Jag samlade ihop alla i mitt rum, satte igång spelet, knappade in koden man fått och hamnade direkt hos Mike Tyson. Naturligtvis lyckades jag knappt få in ett slag på honom. Jag blev kallad lögnare igen. Denna gång hade de bevis.

Men jag vet! Jag vet att den där höstkvällen för så längesedan vann jag mot Mike Tyson. Jag klarade Punsch out.

Det räcker för mig.

Metroid
Metroid var om jag minns rätt ännu ett våldsamt spel. Som borde ha inspirerat barn till våld. En snubbe med en inbyggd kanon i armen sprang runt i tunnlar, hoppade och sköt på saker. Allt syftade till att förstöra – Moderhjärnan. Smaka på det! Moderhjärnan. Fyfan. Lika läbbigt som om Mona Sahlin och Håkan Juholt skulle spela in porr tillsammans i ett Torp ägt av Göran Persson.

Jag var inget vidare bra på Metroid. Tålamodet tröt och jag minns att jag tyckte det hela var fruktansvärt repetitivt. Allting såg ungefär likadant ut och jag missade alltid allt jag siktade på. Det hela var lite som vilket spel som helst. Eller som mellanstadiet, samma skit hela tiden och det gällde att se upp för olika fiender och deras otyg. Varje värld (årskurs) hade en boss (lärare) man kämpade för att ta sig vidare ifrån. Bossarna använde sig av vidriga knep (läxförhör), svåra att lista ut och precis när man trodde sig veta vart man hade dem, så bytte de taktik (muntligt läxförhör). Enerverande.

Min vän från Göteborg, han var ett ess på Metroid. Ofta slutade våra Metroid-sessioner med att han spelade och jag läste Buster och tittade på lite då och då. Jag har inget minne av att jag spelade detta våldsamma rymdepos själv.

Jag minns dock att när min vän äntligen besegrade Moderhjärnan och vi fick reda på att vår hjälte egentligen var en tjej. att det hela kändes konstigt.

Hur vi höll oss ifrån att spränga vår skola efter denna orgie i raketer och hoppskor är fortfarande en gåta.

metrosu-6.gif


Double Dragon II
Jag såg aldrig röken av Double Dragon I. Det var inte förrän flera år senare jag via en emulator kom i kontakt med originalet. Double Dragon I var svindåligt. Sög hästballe: som någon advokatförfattare skulle ha skrivit.

Double Dragon II var ett av de spel jag och min vän från Göteborg togs oss an i källaren. Man kunde spela två samtidigt och story:n liknas vid någon modern tappning på Zelda. Två bröders ”tjejkompis” blev kidnappad och de var ute efter hämnd.

Och vilken jävla hämnd! Vilket jävla spel! Jag minns hur vi tog död på skurkarna med knivar, handgranater, järnrör och knogjärn. Men inte minst med knytnävar, sparkar och knän. Man kunde snurrsparka folk över hela bilden och knäa dem ännu längre. Äventyret tog oss från hustak, till helikoptrar till vildmarken. Överallt sparkade vi oss fram. Det gick att kasta motståndarna från hustak, hålla fast dem och knä dem i nyllet, för att sedan avsluta med en välriktad spark. Det gjordes ingen skillnad på muskulösa män och viga kvinnor. Alla åkte på däng. Paradiset för två mordiska ynglingar.

Vi var i himmelriket. Tänk om man bara kunde ha snott bilar också.

Jag minns faktiskt inte hur långt vi kom i spelet. Jag vet inte om vi klarade det eller inte. Jag vet bara att vi aldrig tröttnade. Och att vi aldrig tog med sparkarna ut i verkligheten. Varför då liksom? Vi hade ju tv-spelet.

double_dragon_ii_the_revenge.jpg


Pro Wrestling
Jag var Starman.

sportspickle.8b16b8957f017020d5e2771dbfe09503.jpg


Jag slaktade med min voltande raggar-spark.

Så här i efterhand är det ett av de spel jag inte för mitt liv kan förstå att vi spelade så mycket. Det anordnades turneringar, inhandlades priser och hölls seger-ceremonier.

Spelet är precis vad det låter. Två figurer i en ring, med ett par olika special-moves, Man slogs till någon inte längre orkade knappra sig upp innan domare räknat till 10.

Återigen var brutalitet i centrum. Sätten att mosa sin motståndare tycktes oändliga. Sparkar, kast, kasta ut honom ur ringen(!), gnaga, strypa, slå och knäcka ryggen, allt fanns där och vi älskade det. Det kändes otroligt verkligt. Kunde det bli bättre?

De pixliga figurerna rörde sig så verklighetstroget. De lyckliga få som ägde spelet själva tjuvtränade som dårar för att kunna vinna nästa turnering. Vi pratade om Pro Wrestling och vi tjatade om Pro Wrestling. Vi levde Pro Wrestling! Men vi lekte aldrig Wrestling på riktigt. Varför skulle vi? Vi hade ju tv-spelet.

Track & Field
Min vän från Göteborg höll på med friidrott, Frölunda tror jag att det var. Det var ett jävla tjat, det skulle springas, hoppas och kastas spjut. Han var bäst på allt, någon annan var hyfsad och jag var ungefär lika bra malplacerad som en Tellietubby i en film med Håkan Juholt i huvudrollen.

Tv-spelet Track & Field var ingen skillnad från verkligheten. Jag fick aldrig grepp om skiten. Jag tog avstånd. Jag hatar friidrott. Jag hatade det då, jag hatar det nu. Jag ser större mening med att tillfredsställa mig själv sexuellt med en sandpappershandske än att titta på friidrott.

Jag slog aldrig några rekord på Track & Field. Att säga att jag inte försökte är en lögn. Det gjorde jag, men av någon anledning har jag alltid varit värdelös på sådant. Sådant skit som friidrott och deras torftiga försök till underhållning som spel med dess innehåll genererar.

Ond bråd död slog kast med litet spjut alla dagar i veckan.

Ice Hockey
Jag avskyr hockey som sport. Inte lika mycket som friidrott men skillnaden är hårfin. Om friidrott är Nalle Puh:s kompis Nasse så är hockey Bamse:s kompis Lille Skutt.

Trots detta var Nintendos Ice Hockey var ett fantastiskt spel. Det fullständiga geni som kom på att göra det möjligt att variera storleken och därmed också egenskaperna på spelarna borde tilldelas någon form av Nobelpris.

Man behövde anpassa sig, analysera och ta reda på vem som passade bäst på vilken plats. En tjockis? En mellan? En tunnis? Bara tjockisar? Det berodde på vilka man mötte och hur? Kanske var det mitt allra första möte med det faktum att lagom fungerar bäst i längden.

Det blev turneringar även här såklart. Den där nerven: slutspelsträd och ära – och precis – när vi trodde att vi tröttnat, så upptäckte någon ”superstudsen” och allting började om igen.

Slagsmålen gick inte heller av för hackor. Att boxa på varandra tills hela laget hoppade in? Oslagbart. Slogs vi när vi lirade landhockey ute på gatan då? Nej.

Varför målvakterna körde ismaskinerna fattade vi dock aldrig.

icehockey_(14b).gif


Ski or die
Ett vinter-inspirerat spel där man kunde välja mellan olika discipliner. Jag kommer inte ihåg exakt vilka, jag spelade bara en. ”Downhill” – man släpptes ner på toppen av ett berg. Skakade av sig snön och drog iväg. Pixelpudret yrde runt benen medan jag swischade nedför berget. Jag hoppade över hus. Jag droppade feta klippor. Jag gjorde tricks. Jag fick aldrig nog. Det var så jävla fantastiskt. Det är fortfarande fantastiskt. Snö är ett mirakel.

4885-8-ski-or-die.jpg


Sammanfattningsvis
Det var ingen lek på den tiden. Det var blodigt allvar och blodiga tv-spel. Våra liv kretsade kring dem till och från. Att vi inte blev mördare, skolskjutare, adrenalinknarkare och bilkapare är ett rent och skärt under. Och dessa spel var ändå bara början.

Sedan kom:
Wolfenstein 3D
Quake
Civilisation
Age of Empires III
Sam & Max hit the road
Leisure suit Larry
Red Baron
Day of the Tentacle
Atomic Bomberman
Monkey island
Space quest
Police quest
Alla andra spel där tyskarna hamnade i skottgluggen.
Och sist men inte minst, Red Dead Redemption

Men det är tack och lov en helt annan historia.

Vad har jag missat?!

It's over, you can go outside and play now.
 

Heddious

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Red Dead Redemption, visst är det det där spelet där man stirrar på en hästrumpa i oändligheten?

Och dataspel, åh.

Jag kommer förlänga och utöka det här inlägget vid en mindre sömnig tid på dygnet, men tillsvidare nöjer jag mig med att lista spelen som föralltid har speciella platser i mitt hjärta:

MsRöj
Settlers II, III och IV
Warcraft II – Tides of Darkness
Age of Empires I – fuskkodsnostalgi del ett
Tetris
Rollercoaster Tycoon
Transport Tycoon Deluxe (sanslöst underskattat spel)
The Sims (endast ettan + alla tilläggen) – fuskkodsnostalgi del två
World of Warcraft
Rodents Revenge
Microman
Hugo
Caesar III

och tevespelen:

Mario Kart 64
Yoshi's Island
Tony Hawk's Pro Skater (2, 3, 4 och Underground)
Pokemon Stadium 1 och 2
Super Mario World (SNES)

och Gameboyspelen:

Pokemon. Allt. Men mest Gold.
Super Mario Bros
Rayman
Zelda

som sagt.. detta kommer utökas. snart.
 

Ake_Astrom

Medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Satte ihop en liten lista inte helt i kronologisk ordning och antagligen några luckor men får väl fylla på när minnet kommer tillbaks.

Leisure Suit Larry in the Land of the Lounge Lizards
Leisure Suit Larry Goes Looking for Love (in Several Wrong Places)
Leisure Suit Larry 3: Passionate Patti in Pursuit of the Pulsating Pectorals

Space quest 3
Space quest 4

Wolfenstein 3D
Spear of destiny
Doom
Doom 2
Doom 3

Heretic
Hexen

Prince of Persia 1

Quake 4

Unreal Tournament 2003

Duke Nukem 3

Dark forces

Dune
Warcraft Orcs & Humans

Simcity

Wing commander 1
Wing commander 2
Wing commander 3
Wing commander 4
Wing commander Prophecy

X-wing
Tie fighter
X-wing versus tie fighter

Diablo 1
Diablo 2
Diablo 2 Expansion set

Dungeon Keeper 2

The Incredeble Machine

Lemmings 1

The Black Cauldron

CS 1.5
CS 1.6
Condition Zero
CS Source
Half Life
Half Life 2
Half life 2 Episode 2
Portable

Just nu Far Cry 2

Missade
RAC
Grand Prix Legends
Stunt
Grand Prix Circuit
Collin Mcrea 1
Collin Mcrea 2
Collin Mcrea 3
Collin Mcrea 2005
 
Senast ändrad:

johan

Administrator
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Oj så kul! Här kommer några gamla favoriter:
Commander Keen
Transport Tycoon Deluxe
Civilization 1
Sim City
 

Jibberisch

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

@Heddious
Dissade du precis Red Dead, samtidigt som du satte upp Pokemon på listan? Eeeerrrr.

@Johan:
Commander Keen! Nu snackar vi gamla 486-lir. Nice! Måste se om det finns en flashvariant på nätet.

@Ake_Astrom
Jäklar, ett gäng på din lista man härjat runt i men nästan glömt bort.

Doom! Hur fan kunde jag missa Doom? Duke Nukem kändes så given att jag tror mitt huvud inte fick för sig att ta upp den. "Blood" där man lirade som den mindre friske munken (om jag minns rätt) Caleb. "Shaddow warrior" var en annan favorit. Det fanns något som hette "Strife" också, där man härjade mot The order. Gick inte av för hackor.

Wing commander! Fan vilka minnen! X-wing!

The incredible machine fanns också på den gamla trojänaren. Måste jag också kolla om det finns att lira på nätet.

Ett gäng lemmings har man ju tagit död på också. Och Dune! Ja jävlar.

Dungeon keeper har jag inga direkta minnen av, men lirade "Eye of the Beholder" som fan.

Måste lägga till "Nord och syd" från den gamla Amigan också.

Prince of Persia tog jag ner till mobilen för ett tag sedan. Håller fortfarande.
 
Senast ändrad:

RandoScando

Turtok
Forumvärd
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Jag känner att de två klassikerna Myst och Beneath a Steel Sky saknas. Och Star Fox, jävligt coolt med 3D-grafik på 16-bitarssystemet.
 

Jugga72

Ny medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Några spel som jag spelade flitigt

Vic 20
Pac Man
Alien Blitz
Skramble

Amiga 500
Defender of the crown
Hillsfar
Pirates

PC
Pirates Gold
Sim City
Civilization 1-5
Diablo
Everquest
 

Heddious

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Pokémon-diskussionen åsido, här är en riktig gammal klassiker. Windows 3.1 tjoho!

 

Jarle

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Många fina spel har listats men jag saknar två legender: Ice Climbers (NES) och Golden Eye (N64).

Ice climbers är hysteriskt kul av den anledningen att det är jäkligt kul att spöa skiten ur den man spelar med.

Golden Eye var min första aha-upplevelse när det gäller multiplayer FPS, och i slutet på det förra milleniet kom vad jag anser vara ett av de absolut bästa FPS-spelen när det kommer till multiplayer - cs. Känns rätt sjukt att jag har spelat samma (nåja, det är rätt långt ifrån de tidiga beta-versionerna) spel i nästan 15 år. Versionerna jag föredrar, utan inbördes ordning: beta7.1, final 1.3 samt cz (haters gonna hate). Sämst av alla versioner är source, utan tvekan.

Ett par år efter half-life moden började spelas kom Operation Flashpoint som också sprang fort upp på min toplista i spelvärlden.


Lite modernare än många andra spel i listan men det mesta värt att nämnas har redan tagits upp imho.

EDIT:
Elder scrolls-serien! Hur kunde jag glömma den!? Enda RPG-spelet jag riktigt fastnat för.
 
Senast ändrad:

Ake_Astrom

Medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

@jibberish
Larry switen körde jag igenom på att arbete där jag lagade bildskärmar bland annat. När det var intermitenda fel så ställde vi upp skärmarna mot ett speciellt program men ibland så hjälpte inte ens det så då var man tvungen att "arbeta" mot skrärmen för att felet skulle visas.
Med det som motivering så klarades larry spelen av.

Doom 0.98 spelade jag bland annat med min dåvarande frus lillebror som var 10 år på nästa arbete.
Vi hadde utbildningslokaler för personalen (W3.1, Word 2.0 och Excel 2.0 var det som gällde) och vi åkte in en fredag kväll och la beslag på lokalen. Sedan körde vi tillsammans, inte mot varandra (han var ju bara 10 år).
Jag satt vid lärar pc-n som hadde en platta kopplad till sig så att skärmen kunde visas via en overhead apparat. Det gjorde att han såg vad jag såg på min skärm.
 
Senast ändrad:

Jibberisch

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

@vattendroppe
Beneath a Steel Sky ringer en klocka, kan dock ej säga att jag lirade klart det. Myst höll jag på att bli galen av.

@jugga72
Någon skillnad på "Sid meier's pirates" och Pirates Gold? Vet man det? Fantastiskt spel det där. Lirar sporadiskt lite då och då på en installation på Äiren.

Everquest förstörde ett par polares universitetstid.

@jarle
Golden Eye! Jävlar vilket hets det var när det kom.
 

RandoScando

Turtok
Forumvärd
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

@jibberisch
Båda är riktigt fina spela. Beneath a Steel Sky kanske inte är riktigt lika knarkat som Myst, men är i övrigt en helt otroligt mörk och dystopisk historia. Speciellt om man tabbar sig mot slutet av spelet!

@jarle
Jag måste säga att den serien peakade med Morrowind, sedan dess har det gått utför imo. Fortfarande bra spel, men inte fullt så fantastiska som Morrowind.
 

Jugga72

Ny medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

@Jibberisch
Har för mig att det var små förändringar i Gold versionen, men lång tid sedan jag spelade det.

Everquest fördärvade nog min träningstid (hade ca 4500 speltimmar innan jag la ner det)... sen jag slutade har jag ju kunnat få ihop 5-6 mil löpning i veckan och lite styrketräning, istället för 0 mil löpning i veckan och ingen styrketräning.... så nu orkar man ju stå på lite på skidorna också :)
 

Jibberisch

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Innan jag glömmer!

Canon Fodder och Tropico. Två helt olika och fantastiska spel.

@jugga72
Ah, detta måste kollas upp!

Otäckt det där =)
 

RandoScando

Turtok
Forumvärd
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

@jibberisch
Det tycker jag absolut du ska göra! Om du inte ids spela igenom det kan en longplay från tuben också fungera, då får man ju storyn. Lite som att titta på film.
 

Jarle

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

@Vattendroppe
Morrowind är bra, riktigt bra, personligen håller jag Oblivion högre - troligtvis för att jag har spelat det bra mycket mer. Har du spelat Skyrim? Funderar på om det är värt att ta tag i det nu nr sommaren står för dörren,
 

Utter

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Ujujuj...

Vart ska vi börja?

Vi tar några guldkorn från toppen av huvudet.

NES:
Chip n Dale
Ducktales
Snake Rattle n Roll
Probotector
Metroid
Ice Hockey
Exite Bike
Track n Field II
Castelvania I & II

SNES:
A Link to the Past
Super Probotector
Street Fighter II
Super Castelvania

Mega Drive:
EA Hockey
Elitserien '95
Phantasy star
Altered Beast

Amiga 500:
Space Crusade
North vs South
Ducktales
Cannon Fodder
Sensible Soccer
R-type I & II
Mortal Kombat
Loom
Monkey Island i & II
Lemmings
Worms
Nuclear War
A Rockstar ate my Hamster

Tidig PC:
Dune II
The Dig
Full Throttle
Day of the Tentacle
Syndicate
C&C
Warcraft
Doom I & II
Quake
Duke Nukem 3D
Comanche

N64:
Mario Kart
Ocarina of Time
Majora's Mask

PS1:
Tony Hawk I & II
Resident Evil
Dino Crisis
Destruction Derby
Colin McRae Rally
GT I & II

PS2:
Dave Mirra BMX
Tony Hawk (alla)
GTA III & Vice City
Tekken
Soul Calibur
GT III

Senare PC:
Red Alert I & II
Diablo I & II (LOD, sen spelade jag en mod ända fram till D3 i 2012)
Warcraft III
Starcraft
Homeworld
Ground Control
Battlefield 1942
Battlefield Vietnam
Battlefield II
Battlefield Bad Company II
Battlefield III
Call of Duty IV
Diablo III, RoS

Osv osv... Har nog bara skrapat på ytan här.

Några av de största höjdpunkterna är iaf:
Dune II
C&C
Zelda - A Link to the Past och Ocarina of Time
Diablo II
BF 2
Monkey Island I & II
Metroid
Super Probotector
 

Jibberisch

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

@Utter
Gedigen lista!

Full Throttle var det jag satt och tänkte på, men kunde för mitt liv inte komma ihåg namnet. Och Syndicate! Helt glömt bort! The Gauss gun! Ground control lirades rätt friskt också ivll jag minnas.

En FPS jag lirade en del var Viet Cong. Vill också minnas att det fanns en Duke Nukem look a like som hette "Nam."

I övrigt blir jag lite rädd när jag känner igen i stort sett alla spel som radats upp hittills. Argh.
 
Senast ändrad:

RandoScando

Turtok
Forumvärd
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

@Jarle
Sommartiden är klättertider, ingen tid för datorspel inte (bortsett från lite Kerbel Space Program såhär efter att ha sett till att lira ut Antichamber). Jag tycker Skyrim är betydligt bättre än Oblivion, men jag gillade å andra sidan inte Oblivion alls särskilt mycket. Men absolut, Skyrim bör du spela, helt klart. Förbered dig på ärkeklyschig nordbo och drakdödarfantasy dock, inte samma originella känsla man får från Morrowind och Oblivion.
 

Jugga72

Ny medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Japp syndicate glömde jag också, det och xcom blev det ju endel. Sen kom jag även på Neverwinter Nights som var kvällsunderhållningen när jag gjorde säsong i Schweiz.

Tekken 3 på min PS1 får man nog också lägga till, händer ju att man tar fram den ibland.
 

Jibberisch

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

@jugga72
UFO Enemy unknown! Jävlar vilket spel. Tror det var en av de första gånger jag kom i kontakt med turn-baserat spel. Bedriva forskning och slåss mot aliens, det är att leva det.

Vikings och Gobblins borde upp på listan också.
 
Senast ändrad:

Pillard

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Alltså några spel har man ju ändå fastnat i genom åren. Det mest skrämmande är att jag kan komma att tänka på ett visst spel genom att lyssna på viss musik. Man kan alltså konstatera att precis som man snöade in på ett visst spel för stunden så snöade man också in på ett visst spel.

Vad jag dock märker här är att sportspel inte verkar ha vart någon större grej i det här forumet. Räknar man mängden timmar som lagts på ett visst spel så kan inget över huvud taget mäta sig med Championship Manager-sviten. Allt började med att en kompis fått tag i CM2-Allsvenskan. Sen upptäckte vi att man kunde tanka ner alternativa ligor och till slut kom CM3 där man hade alla ligor i ett spel. Få spel bjuder på samma grad av beroendeframkallning och det finns ju tom långa dokumentärer om fenomenet.

Klar tvåa, sett utifrån timmar, måste nog sen vara Sensible World of Soccer (i allehanda versioner) alternativt NHL95. Av någon anledning var det just 95an som fastnade. Egentligen är det väldigt likt -94 förutom vissa småfunktioner och snyggare menysystem men det var liksom alldeles lagom tweaks. Sen i modern tid har ju samtliga NHL-versioner från -08 fram till och med -13 fått sig en rejäl genomspelning.

Efter dessa landar antagligen Colin McRae rally i olika varianter tillsammans med Toca (touringcar-racing) Och det lastgamla Lotus förstås :)

Sen finns det ju en hel del guldkorn i sådana genrer som ni andra också verkar ha spelat:

Doom
Last Vikings
Warlords
Warcraft (de gamla "riktiga" varianterna förstås)
Ski or Die (förstås, även om det tog en jävla tid innan man fattade genvägarna...)
Mortal Kombat (sjukt kul att man kunde spela mot varandra på samma tangentbord)
CS (en kortare period. Sjukt bra gjort men jag själv var egentligen alldeles för kass...)
Red Alert och C&C (självklart har några nätter tillbringats via LAN med dessa guldkorn)

Har säkert glömt massor men det var de jag kom på nu.
 

Jibberisch

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

@Pillard

SWOS! Att jag inte tänkte på det. Det har spelats SWOS så in i helvete. Den versionen när man både kunde träna landslag och klubblag i ett. (Det vill säga bli erbjuden landslagstränarjobbet.) Sjukt mäktigt. Nere och scouta billiga spelare i Sydamerika. =)
 

Utter

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Jibberisch sa:
@jugga72
UFO Enemy unknown! Jävlar vilket spel. Tror det var en av de första gånger jag kom i kontakt med turn-baserat spel. Bedriva forskning och slåss mot aliens, det är att leva det.

Vikings och Gobblins borde upp på listan också.
Ja UFO/XCOM glömde man. Ett tips är att testa det nya XCOM som kom 2012-13, sjukt bra.
 

Jibberisch

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Utter sa:
Jibberisch sa:
@jugga72
UFO Enemy unknown! Jävlar vilket spel. Tror det var en av de första gånger jag kom i kontakt med turn-baserat spel. Bedriva forskning och slåss mot aliens, det är att leva det.

Vikings och Gobblins borde upp på listan också.
Ja UFO/XCOM glömde man. Ett tips är att testa det nya XCOM som kom 2012-13, sjukt bra.
Will do most def. Tackar!
 

Heddious

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
kapar tråden lite..

kan någon förklara varför jag inte kan spara i Rollercoaster Tycoon på mac?
har laddat ner spelet från GOG och spelar via en Wineskin-vad-det-nu-kallas.
det är förödande för nattsömnen att vara tvungen att spela fyratimmarsbanorna i ett svep.

om någon har ett fungerande Wineskin för Settlers II – 10 year anniversary edition skulle det också göra min dag. :D
 

Fred-o

Aktiv medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss
Pl? Br? Swe?
No kill plz! Mine. PkPKPKPK!

Gissa spelet!
 

Wingves

Ny medlem
Ken sent me - Tv-spelen som (upp)fostrade och fortsätter att inspirera oss

@Heddious Efter att ha sökt på det forum där jag trodde att alla svar man någonsin behövde fanns, www.fragbite.se/forum , så har jag nu kommit till den slutsatsen att det tydligen fanns ett svar man inte kunde få där.. Lycka till och sov gott!
 
Topp