Det var ju
Intressant igen! Jag är som sagt fullständig novis på liknande. Det enda ankare jag använt är ner i Tuolpa och det är fast och byggs av fjällstationen varje vinter. Så jag gissar att det funkar
Tar en liten kommentar med mina personliga åsikter på det du skrev tidigare - att "slösa bort" en vecka på att klättra. Jag förstår precis vad du menar, men det blir på ett sätt feltänkt. Jag ska förklara lite mer ingående.
En endagarskurs på hemmaplan, som med MTG, är inte alls dumt, och förmodligen en extremt bra startpunkt. Men en sån grej kommer gå igenom det absolut, absolut, absolut mest basala för att fira, och (personlig åsikt) det räcker liksom inte. Det ÄR en bra början, men det kommer inte vara nog för att kunna hantera rep i skidåkningssammanhang, eller ens fira i alpinmiljö egen hand på ett säkert sätt (undantaget möjligen då ankare som byggs/underhålls som fast punkt av guider varje vinter).
Firning är farligt. Till skillnad från klättring, där man kan komma undan med att klanta sig
relativt mycket, är marginalerna för klanteri/okunskap/annat under firning i princip noll. Håller inte systemet är sannolikheten överhängande att du dör. Jag petar in lite mer kloka ord från Mr. Kirkpatrick i ett inlägg här nedanför (gör det från telefonen, och orkar inte skriva långa inlägg från den). Det är visserligen skrivet av och till klättrare, men principen gäller oavsett.
Endagarskurs är en bra grundpelare att kunna vara med guider/mer erfarna vänner på liknande äventyr - alternativt att bygga vidare från på olika sätt. Men för att bli "självgående" på liknande äventyr funkar det inte att inte vilja "slösa bort" en vecka på klättring och rephantering. Rephantering, klättring, etc, måste ha ett egenvärde, alternativt måste det få vara värt kostnaden i tid det tar helt enkelt.
Jag skulle tippa att MTG-kursen hålls på Häggsta, eller kanske Grönbrink, där det finns lite olika ankare att fira från - lite bultar av olika varianter, träd och så vidare. Jättebra ställe att få veta hur man använder en prusik och en säkringshink, kanske kan man till och med få titta lite på kilplaceringar och att jämnvikta ett ankare - men det blir väldigt väsensskilt från hur det ofta ser ut på fjället.
Hur stort block är stort nog att slinga av och fira på? Hur sjunger en pitong som sitter bra? Hur mycket repsnöre är tillräckligt att ta med? Hur skruvas och träs en abalakov för att fira av is? Om jag själv firar i något sammanhang vill jag veta hur man klättrare upp för repet också ifall det skiter sig. Hur hanterar man ett rep som sitter fast? I vissa fall går det att lämna, men om det inte är en möjlighet? Och det här gäller bara ett firningsscenario, glaciärfärdsel är ett helt kapitel för sig. Och sen om man ska börja klättra också är det en rejäl hög utöver det. Självklart, det går att rock'n'rolla på och hoppas på det bästa, men jag skulle inte rekommendera det.
Anektoden haltar nog på en del sätt, men det blir lite som att vilja skida Denali utan att slösa bort för mycket liftburen tid för att lära sig gå på tur, eller vilja skida Glacier Rond utan att lösa bort för mycket tid i pisten för att lära sig åka lös/variabel snö.
Med det sagt - jag försöker inte avskräcka dig från att
faktiskt lära dig, det tycker jag är en sjukt bra idé! Att kunna färdas mer och mer obehindrat i fjäll tycker jag är bland det coolaste som finns - och det går aldrig att bli fullärd! Att korsa glaciärer, kamvandra och klättra runt är bland det härligaste som finns. Men om du vill lära dig, gör det ordentligt, annars kan det fort bli den sista genvägen du tar.
