Laga skidor som nästan är av, med glasfiber
OBS: lång text, scrolla förbi om ni vill komma till själva lagningsarbetet.
Bakgrund
Det är årsskiftet 2017/2018. Jag går mitt sista år i gymnasiet, och i vänskapskretsarna börjar det pratas om skidor, egna skidor. Inte sånna där hyrskidor, utan rediga offpistskidor man kan rocka puder i. Vissa har skaffat, andra inte. Jag tillhör den andra kategorin, men börjar fundera på om man inte skulle ta och fixa ett alldeles eget par.
Efter inte så lång tid dyker det perfekta kapet upp på köp & sälj här på freeride. Head A-star, 187cm långa, nästan 12 cm breda i mitten, knappt använda, bindningar ingår. På alla punkter uppfyller de kraven för ett par "rediga offpistskidor", i alla fall i min värld. Pris: 1500 kr.
Det verkar nästan omöjligt, det måste finnas en hake. Och mycket riktigt finns det en hake, som heter "Modifierad rocker". Ägaren har värmt och böjt upp skidorna fram och bak, för att få bättre "flow", eller vad man nu säger. I processen har plasten på ovansidan blivit lite bucklig, inte kosmetiskt perfekta helt enkelt.
Jag slår i alla fall till, inte bryr jag mig om lite bucklor i plasten, och egentligen är ju nästan bindningarna värda priset.
Säsongen börjar och under sportlovsveckan blir det en härlig resa till Frankrike. Skidorna är rena drömmen, aldrig har jag känt sånt flyt eller sån stabilitet i snön. Redan där har skidorna betalat av sitt värde, en veckas hyrskidor hade gått för ungefär samma pris som skidorna jag köpte. Men säsongen fortsätter och på påsken blir det en skidvecka till, nu i Kittelfjäll. Skidorna fortsätter att leverera, och jag får några av mina häftigaste åk i livet. Bootpacking upp för toppar, och drömmiga pudersvängar på vägen ner.
Efter ungefär 4 dagars åk börjar jag notera att de där bucklorna i plasten faktiskt inte längre är bucklor, utan sprickor! Och kände man efter så verkade skidan faktiskt vara lite mer böjbar just där. Lite ont i hjärtat gjorde det förstås, men det var väl inte mycket mer att göra än att löpa linan ut och köra så länge det håller. Och höll gjorde det ganska exakt den veckan ut. När jag skulle åka hem vågade jag knappt ställa skidorna på deras ändar, eftersom de var så lösa. Bakänden på ena skidan var böjd ner och inte upp, och man såg flisor av glasfiber sticka upp ur sprickorna. Nu har dem fått göra sitt tänkte jag, men sen började en tanke växa i mig. Tänk om man skulle försöka laga dem? Ta bort översta lagret plast och annat, inspektera skadan och sen dra på några lager glasfiber med epoxi. Värt ett försök måste det ju ändå vara?
Topptur och fin utsikt i kittelfjäll
Bästa bild jag har på skidornas skick ungefär en halv vecka innan de pajar helt, notera sprickan med snö i längst upp på skidan. Jag ser också otroligt fotogenisk ut på denna bild.
Dag 1
Snabbspola till idag, en oktoberhelg när man ändå inte har något vettigt att göra. Kanske är det dags att ta tag i skidorna för en gångs skull? Vips står jag i garaget med skidorna framplockade, och sandpapper i händerna. Försöker få bort färgen ovanpå sprickorna. Sandpappret biter inte, så jag testar filen. Funkar inte heller. Till slut frågar jag pappa, som föreslår borrmaskin med slipskiva i, det biter!
Två timmar senare är det kväll och jag har slipat bort ungefär ett 15x15 cm stort område runt varje spricka. Planen nu är att köpa glasfiber och epoxi på biltema imorgon, och förhoppningsvis blir skidorna åkbara igen.
Den minst skadade delen av någon skida, ungefär såhär såg båda skidorna ut fram och bak när jag köpte dem.
Lite slipning visar dock att skadan är djupare.
Såhär såg det ut fram på den värsta skidan. Plasten är av hela vägen igenom, i hålet skymtar väv, och under den sitter själva ytan som är mot snön, som i alla fall är intakt.
Båda bak färdigslipade. Den närmst pekade neråt innan, nu är den platt.
Båda fram färdigslipade.
Sist men inte minst mina frågor till er andra:
Kommer detta gå över huvud taget, eller är det ett dödsdömt projekt?
Hur många lager glasfiber tror ni blir lagom?
Är det någon särskild glasfiber och epoxi jag borde köpa för att få skidlika egenskaper?
Det känns som att en risk är att lagningen lossnar från resten av skidan, tror ni att ytan jag slipat bort är tillräckligt stor för att glasfiber ska fästa och hålla?
Nu har jag lämnat kvar en stor del av glasfibret runt sprickorna, eventuellt kommer mina lagningar att sticka upp ganska rejält jämfört med resten av skidan. Borde jag slipa ner dem mer för att få en mer "flush" lagning? Med risk för att alltihopa blir svagare alltså.
Tänker att jag uppdaterar i framtiden när jag vet hur det gått, så kan andra se vad som funkar eller inte
--Updates--
Dag 2
Det är en ny dag och dags att fortsätta med skidorna! Först bar det av till biltema, där jag köpte glasfibermatta och "lamineringsepoxi". Aceton hade jag redan hemma.
Därefter städades arbetsbänken, och för att inte få epoxi överallt klippte jag upp en sopsäck och la som underlag. Jag satte upp bromsarna på skidorna med snöre. Sen la jag lagom stora träbitar under skidorna fram och bak, så att de får samma böj. Slutligen spände jag ner skidorna mot bänken.
Epoxin jag köpte hade 20 minuters arbetstid, därför förberedde jag så mycket jag kunde genom att klippa till lagom stora bitar glasfiber. Jag tvättade också alla ytor med aceton. Sen blandade jag till epoxi i en ren plastburk. För att se till att allt blev redigt indränkt med epoxi la jag först glasfiberbiten i en annan plastlåda, och penslade på epoxi där. Sen penslade jag epoxi på skidan, lyfte över biten och penslade på mer. Efterkommande bitar la jag bara ovanpå utan att pensla dem separat. Totalt blev det två lager bak. Sen blandade jag ny epoxi, eftersom det var slut och dessutom blivit trögflytande. Fram la jag på två hela lager, och sen en smalare bit mitt på.
Nu ska jag låta det ligga över natten tänkte jag. På vissa ställen sticker lite ändar ut utanför skidan, förhoppningsvis kan jag fixa det när det har stelnat. Generellt ser det ut att vara ungefär lika tjockt som resten av skidan, om det känns för svagt lägger jag på något lager till i framtiden.
När jag lyfte över bitarna från burken till skidan fick jag lite epoxi på händerna, tvättade noga med tvål och vatten, vilket var vad som rekommenderades på förpackningen. Jag hade också garagedörren öppen hela tiden för att inte andas in för mycket ångor.
Bakgrund
Det är årsskiftet 2017/2018. Jag går mitt sista år i gymnasiet, och i vänskapskretsarna börjar det pratas om skidor, egna skidor. Inte sånna där hyrskidor, utan rediga offpistskidor man kan rocka puder i. Vissa har skaffat, andra inte. Jag tillhör den andra kategorin, men börjar fundera på om man inte skulle ta och fixa ett alldeles eget par.
Efter inte så lång tid dyker det perfekta kapet upp på köp & sälj här på freeride. Head A-star, 187cm långa, nästan 12 cm breda i mitten, knappt använda, bindningar ingår. På alla punkter uppfyller de kraven för ett par "rediga offpistskidor", i alla fall i min värld. Pris: 1500 kr.
Det verkar nästan omöjligt, det måste finnas en hake. Och mycket riktigt finns det en hake, som heter "Modifierad rocker". Ägaren har värmt och böjt upp skidorna fram och bak, för att få bättre "flow", eller vad man nu säger. I processen har plasten på ovansidan blivit lite bucklig, inte kosmetiskt perfekta helt enkelt.
Jag slår i alla fall till, inte bryr jag mig om lite bucklor i plasten, och egentligen är ju nästan bindningarna värda priset.
Säsongen börjar och under sportlovsveckan blir det en härlig resa till Frankrike. Skidorna är rena drömmen, aldrig har jag känt sånt flyt eller sån stabilitet i snön. Redan där har skidorna betalat av sitt värde, en veckas hyrskidor hade gått för ungefär samma pris som skidorna jag köpte. Men säsongen fortsätter och på påsken blir det en skidvecka till, nu i Kittelfjäll. Skidorna fortsätter att leverera, och jag får några av mina häftigaste åk i livet. Bootpacking upp för toppar, och drömmiga pudersvängar på vägen ner.
Efter ungefär 4 dagars åk börjar jag notera att de där bucklorna i plasten faktiskt inte längre är bucklor, utan sprickor! Och kände man efter så verkade skidan faktiskt vara lite mer böjbar just där. Lite ont i hjärtat gjorde det förstås, men det var väl inte mycket mer att göra än att löpa linan ut och köra så länge det håller. Och höll gjorde det ganska exakt den veckan ut. När jag skulle åka hem vågade jag knappt ställa skidorna på deras ändar, eftersom de var så lösa. Bakänden på ena skidan var böjd ner och inte upp, och man såg flisor av glasfiber sticka upp ur sprickorna. Nu har dem fått göra sitt tänkte jag, men sen började en tanke växa i mig. Tänk om man skulle försöka laga dem? Ta bort översta lagret plast och annat, inspektera skadan och sen dra på några lager glasfiber med epoxi. Värt ett försök måste det ju ändå vara?
Topptur och fin utsikt i kittelfjäll
Bästa bild jag har på skidornas skick ungefär en halv vecka innan de pajar helt, notera sprickan med snö i längst upp på skidan. Jag ser också otroligt fotogenisk ut på denna bild.
Dag 1
Snabbspola till idag, en oktoberhelg när man ändå inte har något vettigt att göra. Kanske är det dags att ta tag i skidorna för en gångs skull? Vips står jag i garaget med skidorna framplockade, och sandpapper i händerna. Försöker få bort färgen ovanpå sprickorna. Sandpappret biter inte, så jag testar filen. Funkar inte heller. Till slut frågar jag pappa, som föreslår borrmaskin med slipskiva i, det biter!
Två timmar senare är det kväll och jag har slipat bort ungefär ett 15x15 cm stort område runt varje spricka. Planen nu är att köpa glasfiber och epoxi på biltema imorgon, och förhoppningsvis blir skidorna åkbara igen.
Den minst skadade delen av någon skida, ungefär såhär såg båda skidorna ut fram och bak när jag köpte dem.
Lite slipning visar dock att skadan är djupare.
Såhär såg det ut fram på den värsta skidan. Plasten är av hela vägen igenom, i hålet skymtar väv, och under den sitter själva ytan som är mot snön, som i alla fall är intakt.
Båda bak färdigslipade. Den närmst pekade neråt innan, nu är den platt.
Båda fram färdigslipade.
Sist men inte minst mina frågor till er andra:
Kommer detta gå över huvud taget, eller är det ett dödsdömt projekt?
Hur många lager glasfiber tror ni blir lagom?
Är det någon särskild glasfiber och epoxi jag borde köpa för att få skidlika egenskaper?
Det känns som att en risk är att lagningen lossnar från resten av skidan, tror ni att ytan jag slipat bort är tillräckligt stor för att glasfiber ska fästa och hålla?
Nu har jag lämnat kvar en stor del av glasfibret runt sprickorna, eventuellt kommer mina lagningar att sticka upp ganska rejält jämfört med resten av skidan. Borde jag slipa ner dem mer för att få en mer "flush" lagning? Med risk för att alltihopa blir svagare alltså.
Tänker att jag uppdaterar i framtiden när jag vet hur det gått, så kan andra se vad som funkar eller inte
--Updates--
Dag 2
Det är en ny dag och dags att fortsätta med skidorna! Först bar det av till biltema, där jag köpte glasfibermatta och "lamineringsepoxi". Aceton hade jag redan hemma.
Därefter städades arbetsbänken, och för att inte få epoxi överallt klippte jag upp en sopsäck och la som underlag. Jag satte upp bromsarna på skidorna med snöre. Sen la jag lagom stora träbitar under skidorna fram och bak, så att de får samma böj. Slutligen spände jag ner skidorna mot bänken.
Epoxin jag köpte hade 20 minuters arbetstid, därför förberedde jag så mycket jag kunde genom att klippa till lagom stora bitar glasfiber. Jag tvättade också alla ytor med aceton. Sen blandade jag till epoxi i en ren plastburk. För att se till att allt blev redigt indränkt med epoxi la jag först glasfiberbiten i en annan plastlåda, och penslade på epoxi där. Sen penslade jag epoxi på skidan, lyfte över biten och penslade på mer. Efterkommande bitar la jag bara ovanpå utan att pensla dem separat. Totalt blev det två lager bak. Sen blandade jag ny epoxi, eftersom det var slut och dessutom blivit trögflytande. Fram la jag på två hela lager, och sen en smalare bit mitt på.
Nu ska jag låta det ligga över natten tänkte jag. På vissa ställen sticker lite ändar ut utanför skidan, förhoppningsvis kan jag fixa det när det har stelnat. Generellt ser det ut att vara ungefär lika tjockt som resten av skidan, om det känns för svagt lägger jag på något lager till i framtiden.
När jag lyfte över bitarna från burken till skidan fick jag lite epoxi på händerna, tvättade noga med tvål och vatten, vilket var vad som rekommenderades på förpackningen. Jag hade också garagedörren öppen hela tiden för att inte andas in för mycket ångor.
Senast ändrad:
