Carled
Aktiv medlem
[RR] Hur man hittar åkning i Val Thorens v.4
HUR MAN FÅR BRA ÅKNING, TROTS ATT DET ÄR DÅLIG ÅKNING
Det hela började egentligen redan förra året när skolan åkte till Val Thorens v.13. Vi prickade det som måste ha varit årets sista megadump när vi blev bortskämda med minst 1 meter på några dagar. Vi som var nya trakten förstod ganska fort charmen med Val Thorens: hög höjd, stort område, välplacerade liftar och bra bredlaggsratio (ungdomar och nybörjare). Vi var så pass imponerade att två av polarna bestämde sig för att anordna en resa för oss andra v.4 samtidigt som de passar på att göra några veckors minisäsong (vilket i dagsläget faktiskt ser ut att vara jättepuckat p.g.a. solen, hehe)... Och på den vägen är det! Att många andra universitet och högskolor åkte dit samtidigt gjorde inte saken värre. Vi var hoppfulla på att få sjukt bra åkning och galet party!
Vi snabbspolar oss förbi den ointressanta flygresan och gör ett snabbstopp i Annecy, staden som väl mest är känd för sin fantastiska sjö och för att utgöra vagga för Salomon. Vi åkte in dit med transferbussen (vi var mycket tveksamma bör tilläggas, de har väl Donken längs vägen?) för att få i oss lite mat och vi blev mäkta förvånade, schysst mat och fantastiskt fin stad.
Självklart ville vi köra lite lifestyle-segment à la MSP, så kamerorna gick varma...
Någon timmar senare börjar vi rulla genom Albertville och låter bussen bevisa om den skött försäsongsträningen på vägarna upp mot snön. Men det kommer ingen snö. På ett bra jävla tag. Det är som vi, och de flesta andra, misstänker, en löjligt dålig säsong. Max och Nick, två av mina resepolare som har varit här över en handfull gånger har aldrig varit med om något liknande! Vi börjar planera för pist hela veckan och funderar på hur man maximerar brännan...
Dag 1: Acklimatisering och snöanalyserande
Vi gick upp hyffsat tidigt (liften vid 9.15) och tog liftarna över kanten över till Meribeldalen. Förra året har vi legat och lagt varv på Mt Vallon-liften och lekt oss ned för den sjukt roliga åkningen rakt i fallinjen, men då det mest ser ut som en snötäkt åker kör vi lite photoshoot på toppen och pressar pisten ner. Fortsatt hopplös känsla i magen m.a.o...
Man kunde titta på Mont Blanc, för det krävs det bara lite bra väder...
Vi drog istället tillbaka till Val T-dalen med bestämde oss för att sikta mot Menuires istället, i värsta fall är pisterna utmärkta för att över switchåkning! Innan vi började åka neråt drog vi till med en lunch, det säkra kortet "steak haché frites" satt som en smäck! Mina åkpolare för veckan är btw från vänster till höger: Nick, Filip och Max. Filip har en säsong i Anton i bagaget och Max har pekat spetsarna i Whistler samt undvek bottnen i Japan förra vintern.
Vi var alla lätta att känna igen på våra Sweet-hjälmar, Crowbar-goggles och färgglada kläder.
Efter lunchen blev det ett lugnt switchåk ner till Granges-liften där vi i liften upp spanade in några riktigt schyssta linjer som var oåkta. Sagt och gjort tog vi ordentligt med fart från toppen för att slippa knata allt för mycket i snön. Även om det gick att få några bangers även där...
Max flashar utrustningen och kör techie-posen
När vi till slut stannade blev det 10 minuters pulsande innan jag hade detta nedanför mig:
Ja, jag kommer ladda upp denna på entrance stoke-tråden på TGR...:P
Vi fick en liten skara åskådare nere vid pisten under tiden som vi stod där upp och diskuterade varifrån Max skulle plåta de feta bilderna (till skillnad från min Ixus tar Max 7D bra bilder!). Men tillslut droppade han in...
Max, totally shredding it up!
Ganska nöjda med våra åk la vi på ett kol för att hinna tillbaka till Val T och avsluta första dagen med en klassiskt La Foulie-kör. För er som inte har varit i Val T på sistone så har nu La Foulie Douce från Val D'Isere öppnat även i denna dalen med fruktansvärt bra röj som resultat. Det kan aldrig riktigt sluta säga "on top of the world"...
Dag 2: Cime de Caron och potential!
Nu visste vi ju att åkningen sög bort mot Meribel så vårt enda hopp var att stanna "i dalen". Sagt och gjort drog vi upp till Caron, högst borde vara bäst tänkte vi.
Jag med Val T i bakgrunden, ni som varit där ser ju hur snöfattigt det är.
Vi hasade oss ner mot stora baksidan för att kolla in hur terrängen ner mot Lac de Lou såg ut. Det var rejält med skare, men tryckte man till lite så var det mäkta fint! Åket bjuder ju även på en del höjdmeter, säger jag 500fhm effektiv åkning så tror jag faktiskt inte jag överdriver. Vi hittade även en liten klippa som vi tyckte var bra uppvärmning för veckan.
Nick, Max och jag längst till höger som faktiskt inte träffade sten!
Väl nere vid sjön drog vi några Lion och Snickers och var ganska nöjda med det vi hittat. Vi var ganska övertygade om att det var i denna delen vi skulle hänga resten av veckan!
Max fick i frånvaro av egen kamera pga ryggsparande låna min kamera och ta lite coola bilder med...
Dag 3: Time to hit this shit up!
Efter gårdagens i snökvalitetsletande sett mycket framgångsrika åkning bestämde vi oss för att skippa Caron och ta den lite effektivare Boismintliften upp. Det går dels att från den gå över kammen och komma till Lac de Lou-åken, men åken rakt ner i falllinjen under och runt liften är fruktansvärt roliga och bjuder på riktigt mycket sten att hoppa på och rolig böljande terräng. Boismint rekommenderas starkt!!! Efter några uppvärmingsåk ner tillbaka till liften tog vi de få stegen över kammen och ner i "Lou-dalen". Vi gjorde en snabb travers och drog sedan igång åkningen. Och jäklar vad bra det var där solen hade fått mjuka upp "crusten". Det har varit snöfattigt, men som tur var har det varit kallt så under skaren finns snön! Vi kom traverserande från vänster sett, och spanade snabbt in toppen som syns uppe till höger. Den satte vi på "Att göra-listan" för resten av veckan...
Inget avancerat, men fantastisk snö med tanke på förutsättningarna.
Här klämmer Max till med några smutta svängar, lite småskarigt men bra ändå...
På väg ner mot sjön hittade vi en driva som var skojsig.
Återigen är det Max som skickar på... Med tanke på att han stod för fotot i vanliga fall fick min kamera stå för förevigandet av Max åkning.
Nöjda och glada efter en bra dags åknings siktade vi på en ordentligt festkväll med Folie, följt av Tango och sedan utgång. Det tar dock sin lilla tid att ta sig hem från andra sidan dalen... Tur att man är så snabb!
Men rullband i 5 minuter är inte kul, hur mycket nose butters man än gör!
På Tango stötte vi på några (150st) "radikala" åkare från lant-Handels (GBG) som hade tryckt upp subtila mössor. Tyvärr verkar det som om det höll sig till pisten, vi träffade aldrig på någon ute bland den "extrema" åkningen... :o
Dag 4: Första hudandet!
Både Max och Nick har styrt hudar och trekkers till sina S7'or och jag hade lånat en polares Pro Rider-skurna hudar till mina 112'or (funkade bra!). Problemet var att jag behövde trekkers... Efter första uthyrningen var förväntningarna inte höga, att säga Alpine trekkers funkade inte alls, och man fick försöka förklara för halva butikspersonalen vad man var ute efter. Men i andra butiken så fanns det ett par! Jag fick fortfarande prata med mer än hälften av personalen, och det tog 10 minuter, men de hittade ett par, och när jag väl lämnade tillbaka dem behövde jag bara betala 11€. Awesome!
Vi drog Boismint-liften upp igen och började som tidigare, men instället för att börja halv-åka/traversera drog vi på hudarna och knatade uppåt. För mig och Nick var det första gången på hudar. Nick had iofs. provat lite i trädgården och iaf. dragit på hudarna tidigare, jag själv var som en litet barn som inte kunde knyta skorna... Men iväg kom vi, och det funkade bra, riktigt bra. Hela grejen med att inte Trekkers skall funka med Pivot/Turntable kan jag slå död på direkt, det funkar jättebra, iaf. om Trekkerserna sitter rätt. Trekkerserna kanske inte är det stabilaste, men funkar gör det! Några höjdmeter senare började iaf. jag få håll och "låtsades ta några foton"...
Skönt att slippa spåra, mina 112'or är ju något smalare än S7!
Max hade inte håll, men han tog bättre bilder...
Vi hade lite småbråttom för att hinna hem, så det blev inte mycket fotande på vägen ned, iaf. inte för mig, men jäklar vilken åkning det var! Mjukt och fint, och lagomt med stenar att köra sönder belagen på!
Återigen Max som iaf. får någon bild på sig själv, bilderna på mig och Nick med teleobjektiv blev galna!
Dag 5: Sista dagen med vettig åkning, och bästa dagen!
Näst sista dagen hade vi i stort sett bara en grej inplanerad, eller vi skulle vara med på picnic'en vid 13.00, men vi räknade med att bli sena... Vi lämnade lägenheten i hyffsat god tid med stighudarna varma och beredda för att få smaka höjdmeter. Vid 10.00 var vi uppe vid Boismint, och vid 10.20 hade vi traverserat runt och gick uppåt med hudarna. Efter cirka 1,5h hudande med ett oräkneligt antal kickturns var det till slut dags att ta av hudarna och använda tådelen på pjäxorna för de sista metrarna. jag bar på kamerautrustningen (10kg) i gammal god Snowroller-anda, allt för att spara på Max rygg som börjat strejka rejält.
Nick ungefär 10 fhm under toppen, ni ser skintracket i bakgrunden!
Jag var den enda som gjorde ett större försök att ta mig upp på toppen, men de sista två metrarna bestod av vertikal stenbumling så det lät jag bli. Men högst av oss tre kom jag iaf!
ValTho nere till höger, Cime de Caron rakt bakom mig ungefär, ungefär 2900möh
Åket ned blev en orgie i fotograferande och helmet-camfilmande, men jag kan väl passa på att bjuda på en på Nick för en gångs skull. Inte toppentajming, men men...
Här ligger jag och vilar lite i väntan på att Max skall plösa förbi och jag och Nick (prick i bakgrunden) skall kunna ta några bilder.
DPS och Salomon ftw! Jag blev f.ö. igenkänd tack vare skidorna... Epic fail!
Det blev ett fantastiskt åk, vi blev över timmen sena till picnic'en, men vi fick garanterat bäst skidåkning av alla vecka 4-turister i Val Thorens. Fredagen gled vi runt och körde lite pist, vi tänkte dra lite park, men av någon anledning var den nyshapade och helstängd, sjukt konstigt, för den var riktigt fin.
När det blev hemresedags hade vi inkasserat en bättre goggelbränna, vi hade åkt betydligt bättre åkning än alla andra (och dragit på betydligt fler stenar än alla andra) och för egen del har jag def. fått upp ögonen för hudande. Men jag klarar mig med Trekkers än så länge. Så länge man inte vet hur mycket bättre det blir med riktiga turbidningar sliter jag gärna hund och hoppar och fulåker på vägen ner... ;-) Men lätta och bra hudar kommer jag iaf. lägga pengar på!
Så veckans lärdom är: ge inte upp åkningen bara för att det ser ut som skit, styr hudar, träna kondition och kom sent till afterskin!
Carled ut.
Det hela började egentligen redan förra året när skolan åkte till Val Thorens v.13. Vi prickade det som måste ha varit årets sista megadump när vi blev bortskämda med minst 1 meter på några dagar. Vi som var nya trakten förstod ganska fort charmen med Val Thorens: hög höjd, stort område, välplacerade liftar och bra bredlaggsratio (ungdomar och nybörjare). Vi var så pass imponerade att två av polarna bestämde sig för att anordna en resa för oss andra v.4 samtidigt som de passar på att göra några veckors minisäsong (vilket i dagsläget faktiskt ser ut att vara jättepuckat p.g.a. solen, hehe)... Och på den vägen är det! Att många andra universitet och högskolor åkte dit samtidigt gjorde inte saken värre. Vi var hoppfulla på att få sjukt bra åkning och galet party!
Vi snabbspolar oss förbi den ointressanta flygresan och gör ett snabbstopp i Annecy, staden som väl mest är känd för sin fantastiska sjö och för att utgöra vagga för Salomon. Vi åkte in dit med transferbussen (vi var mycket tveksamma bör tilläggas, de har väl Donken längs vägen?) för att få i oss lite mat och vi blev mäkta förvånade, schysst mat och fantastiskt fin stad.
Självklart ville vi köra lite lifestyle-segment à la MSP, så kamerorna gick varma...
Någon timmar senare börjar vi rulla genom Albertville och låter bussen bevisa om den skött försäsongsträningen på vägarna upp mot snön. Men det kommer ingen snö. På ett bra jävla tag. Det är som vi, och de flesta andra, misstänker, en löjligt dålig säsong. Max och Nick, två av mina resepolare som har varit här över en handfull gånger har aldrig varit med om något liknande! Vi börjar planera för pist hela veckan och funderar på hur man maximerar brännan...
Dag 1: Acklimatisering och snöanalyserande
Vi gick upp hyffsat tidigt (liften vid 9.15) och tog liftarna över kanten över till Meribeldalen. Förra året har vi legat och lagt varv på Mt Vallon-liften och lekt oss ned för den sjukt roliga åkningen rakt i fallinjen, men då det mest ser ut som en snötäkt åker kör vi lite photoshoot på toppen och pressar pisten ner. Fortsatt hopplös känsla i magen m.a.o...
Man kunde titta på Mont Blanc, för det krävs det bara lite bra väder...
Vi drog istället tillbaka till Val T-dalen med bestämde oss för att sikta mot Menuires istället, i värsta fall är pisterna utmärkta för att över switchåkning! Innan vi började åka neråt drog vi till med en lunch, det säkra kortet "steak haché frites" satt som en smäck! Mina åkpolare för veckan är btw från vänster till höger: Nick, Filip och Max. Filip har en säsong i Anton i bagaget och Max har pekat spetsarna i Whistler samt undvek bottnen i Japan förra vintern.
Vi var alla lätta att känna igen på våra Sweet-hjälmar, Crowbar-goggles och färgglada kläder.
Efter lunchen blev det ett lugnt switchåk ner till Granges-liften där vi i liften upp spanade in några riktigt schyssta linjer som var oåkta. Sagt och gjort tog vi ordentligt med fart från toppen för att slippa knata allt för mycket i snön. Även om det gick att få några bangers även där...
Max flashar utrustningen och kör techie-posen
När vi till slut stannade blev det 10 minuters pulsande innan jag hade detta nedanför mig:
Ja, jag kommer ladda upp denna på entrance stoke-tråden på TGR...:P
Vi fick en liten skara åskådare nere vid pisten under tiden som vi stod där upp och diskuterade varifrån Max skulle plåta de feta bilderna (till skillnad från min Ixus tar Max 7D bra bilder!). Men tillslut droppade han in...
Max, totally shredding it up!
Ganska nöjda med våra åk la vi på ett kol för att hinna tillbaka till Val T och avsluta första dagen med en klassiskt La Foulie-kör. För er som inte har varit i Val T på sistone så har nu La Foulie Douce från Val D'Isere öppnat även i denna dalen med fruktansvärt bra röj som resultat. Det kan aldrig riktigt sluta säga "on top of the world"...
Dag 2: Cime de Caron och potential!
Nu visste vi ju att åkningen sög bort mot Meribel så vårt enda hopp var att stanna "i dalen". Sagt och gjort drog vi upp till Caron, högst borde vara bäst tänkte vi.
Jag med Val T i bakgrunden, ni som varit där ser ju hur snöfattigt det är.
Vi hasade oss ner mot stora baksidan för att kolla in hur terrängen ner mot Lac de Lou såg ut. Det var rejält med skare, men tryckte man till lite så var det mäkta fint! Åket bjuder ju även på en del höjdmeter, säger jag 500fhm effektiv åkning så tror jag faktiskt inte jag överdriver. Vi hittade även en liten klippa som vi tyckte var bra uppvärmning för veckan.
Nick, Max och jag längst till höger som faktiskt inte träffade sten!
Väl nere vid sjön drog vi några Lion och Snickers och var ganska nöjda med det vi hittat. Vi var ganska övertygade om att det var i denna delen vi skulle hänga resten av veckan!
Max fick i frånvaro av egen kamera pga ryggsparande låna min kamera och ta lite coola bilder med...
Dag 3: Time to hit this shit up!
Efter gårdagens i snökvalitetsletande sett mycket framgångsrika åkning bestämde vi oss för att skippa Caron och ta den lite effektivare Boismintliften upp. Det går dels att från den gå över kammen och komma till Lac de Lou-åken, men åken rakt ner i falllinjen under och runt liften är fruktansvärt roliga och bjuder på riktigt mycket sten att hoppa på och rolig böljande terräng. Boismint rekommenderas starkt!!! Efter några uppvärmingsåk ner tillbaka till liften tog vi de få stegen över kammen och ner i "Lou-dalen". Vi gjorde en snabb travers och drog sedan igång åkningen. Och jäklar vad bra det var där solen hade fått mjuka upp "crusten". Det har varit snöfattigt, men som tur var har det varit kallt så under skaren finns snön! Vi kom traverserande från vänster sett, och spanade snabbt in toppen som syns uppe till höger. Den satte vi på "Att göra-listan" för resten av veckan...
Inget avancerat, men fantastisk snö med tanke på förutsättningarna.
Här klämmer Max till med några smutta svängar, lite småskarigt men bra ändå...
På väg ner mot sjön hittade vi en driva som var skojsig.
Återigen är det Max som skickar på... Med tanke på att han stod för fotot i vanliga fall fick min kamera stå för förevigandet av Max åkning.
Nöjda och glada efter en bra dags åknings siktade vi på en ordentligt festkväll med Folie, följt av Tango och sedan utgång. Det tar dock sin lilla tid att ta sig hem från andra sidan dalen... Tur att man är så snabb!
Men rullband i 5 minuter är inte kul, hur mycket nose butters man än gör!
På Tango stötte vi på några (150st) "radikala" åkare från lant-Handels (GBG) som hade tryckt upp subtila mössor. Tyvärr verkar det som om det höll sig till pisten, vi träffade aldrig på någon ute bland den "extrema" åkningen... :o
Dag 4: Första hudandet!
Både Max och Nick har styrt hudar och trekkers till sina S7'or och jag hade lånat en polares Pro Rider-skurna hudar till mina 112'or (funkade bra!). Problemet var att jag behövde trekkers... Efter första uthyrningen var förväntningarna inte höga, att säga Alpine trekkers funkade inte alls, och man fick försöka förklara för halva butikspersonalen vad man var ute efter. Men i andra butiken så fanns det ett par! Jag fick fortfarande prata med mer än hälften av personalen, och det tog 10 minuter, men de hittade ett par, och när jag väl lämnade tillbaka dem behövde jag bara betala 11€. Awesome!
Vi drog Boismint-liften upp igen och började som tidigare, men instället för att börja halv-åka/traversera drog vi på hudarna och knatade uppåt. För mig och Nick var det första gången på hudar. Nick had iofs. provat lite i trädgården och iaf. dragit på hudarna tidigare, jag själv var som en litet barn som inte kunde knyta skorna... Men iväg kom vi, och det funkade bra, riktigt bra. Hela grejen med att inte Trekkers skall funka med Pivot/Turntable kan jag slå död på direkt, det funkar jättebra, iaf. om Trekkerserna sitter rätt. Trekkerserna kanske inte är det stabilaste, men funkar gör det! Några höjdmeter senare började iaf. jag få håll och "låtsades ta några foton"...
Skönt att slippa spåra, mina 112'or är ju något smalare än S7!
Max hade inte håll, men han tog bättre bilder...
Vi hade lite småbråttom för att hinna hem, så det blev inte mycket fotande på vägen ned, iaf. inte för mig, men jäklar vilken åkning det var! Mjukt och fint, och lagomt med stenar att köra sönder belagen på!
Återigen Max som iaf. får någon bild på sig själv, bilderna på mig och Nick med teleobjektiv blev galna!
Dag 5: Sista dagen med vettig åkning, och bästa dagen!
Näst sista dagen hade vi i stort sett bara en grej inplanerad, eller vi skulle vara med på picnic'en vid 13.00, men vi räknade med att bli sena... Vi lämnade lägenheten i hyffsat god tid med stighudarna varma och beredda för att få smaka höjdmeter. Vid 10.00 var vi uppe vid Boismint, och vid 10.20 hade vi traverserat runt och gick uppåt med hudarna. Efter cirka 1,5h hudande med ett oräkneligt antal kickturns var det till slut dags att ta av hudarna och använda tådelen på pjäxorna för de sista metrarna. jag bar på kamerautrustningen (10kg) i gammal god Snowroller-anda, allt för att spara på Max rygg som börjat strejka rejält.
Nick ungefär 10 fhm under toppen, ni ser skintracket i bakgrunden!
Jag var den enda som gjorde ett större försök att ta mig upp på toppen, men de sista två metrarna bestod av vertikal stenbumling så det lät jag bli. Men högst av oss tre kom jag iaf!
ValTho nere till höger, Cime de Caron rakt bakom mig ungefär, ungefär 2900möh
Åket ned blev en orgie i fotograferande och helmet-camfilmande, men jag kan väl passa på att bjuda på en på Nick för en gångs skull. Inte toppentajming, men men...
Här ligger jag och vilar lite i väntan på att Max skall plösa förbi och jag och Nick (prick i bakgrunden) skall kunna ta några bilder.
DPS och Salomon ftw! Jag blev f.ö. igenkänd tack vare skidorna... Epic fail!
Det blev ett fantastiskt åk, vi blev över timmen sena till picnic'en, men vi fick garanterat bäst skidåkning av alla vecka 4-turister i Val Thorens. Fredagen gled vi runt och körde lite pist, vi tänkte dra lite park, men av någon anledning var den nyshapade och helstängd, sjukt konstigt, för den var riktigt fin.
När det blev hemresedags hade vi inkasserat en bättre goggelbränna, vi hade åkt betydligt bättre åkning än alla andra (och dragit på betydligt fler stenar än alla andra) och för egen del har jag def. fått upp ögonen för hudande. Men jag klarar mig med Trekkers än så länge. Så länge man inte vet hur mycket bättre det blir med riktiga turbidningar sliter jag gärna hund och hoppar och fulåker på vägen ner... ;-) Men lätta och bra hudar kommer jag iaf. lägga pengar på!
Så veckans lärdom är: ge inte upp åkningen bara för att det ser ut som skit, styr hudar, träna kondition och kom sent till afterskin!
Carled ut.
