Skidbacke i ljus

Jibberisch

Aktiv medlem
Skidbacke i ljus
Observera att nedan följer godtyckliga och subjektiva funderingar som inte leder någonstans. Allra minst till en sorts kruka med guld eller någon annan sanning. Det finns ingen metod, ingen guru, ingen lärare och ingen syokonsulent.

Be skidåkare i din närhet att beskriva vad skidåkning är och du kommer få hundra olika svar. Någon kommer prata om fartkänslan, en annan om tyngdlösheten som baaaaaaraaaaa puderåkning kan ge, slänga raggare, faceshots, trollskogar, afterski, stora face, exponering, adrenalin, rep, selar och turande. Någon norrlänning kommer att romantisera om Riksgränsens camping i trettio minusgrader och någon skåning kommer att prata dödsföraktande om Väggen i Hundfjället. Ordet episkt kommer att användas innan du hinner blinka. Någon kommer kanske nämna manchester och en perfekt sväng där du står mitt i skelettet och hittar en sorts magisk pendelrörelse ingen egentligen vet vad den är. Andra kommer prata utrustning tills du vill köra en skistopper genom öronen. Ingenting är väl egentligen fel. Men kom ihåg att om inget är fel, så är inget heller rätt. Vad det än är, så är det summan av en skidåkare och det är väl det som är skidåkning. Antar jag. Vad ditt svar än är, kan jag tycka att det är jävligt viktigt att stanna upp och komma ihåg varför skidåkning är vad skidåkning är. Speciellt i den moderna skidåkningens tidevarv. Eftersom den moderna skidåkningen i viss mån kan liknas vid att gå till frisören och vägra ta av sig mössan. Eller att gå på en afterski och inte spilla Jäger på någon blonderad tant, från Mjölby iförd vita skidbyxor som inte ens satt bra -92, med allt vad det innebär.

Det är också viktigt att komma ihåg att desto mer du använder ordet episkt, ju mindre betyder det. Ja, detta inkluderar även hashtags. Allt annat hade varit sinnessjukt orimligt.

Så, hur sätter du ord på en känsla? Hur beskriver du den? Förmodligen de klyschigaste av alla frågor en trådskapare kan lägga vid sina tangenter. Sanningen är att jag har ingen aning. Så jag tänker inte ens försöka. Det är inte bara på berg det är viktigt att komma ihåg sina begränsningar. Men precis som på berg är det viktigt att försöka. Så jag tänker försöka relatera till en känsla. Det är tydligen där jag har hamnat efter alla dessa år. Glättit värre. Till mitt försvar har jag dock aldrig hävdat att jag inte funderar ibland.

Det finns nämligen en sak, ett fenomen jag alltid burit med mig i mitt så kallade skidåkarliv. Ingenting får mig att bli mer sugen på att åka skidor, ingenting orsakar en överladdning av så många minnen och känslor samtidigt som en skidbacke dränkt i elljus. Varför, varför i helvete då, frågar du? Jag har ingen aning. Jag vet inte. Jag behöver inte ens kasta skidorna mot snön, jag behöver inte ens åka. Jag behöver bara stå och titta på ljusen och snön.

Kanske är det så att jag helt enkelt gillar elljus. Jag menar jag gillar ett se ett elljusspår i kika fram mellan träden i skogen och jag tycker inte ens om att springa. Jag gillar när jag kör bil och närmar mig en stad och motorvägen plötsligt badar i ljus. Jag sträcker alltid lite extra på mig i sätet när jag flyger (flög, förlåt, ingen flyger väl längre, hoppas jag!?!!1) in över en stad på natten och jag tycker om trädgårdar som är invirade i ljusslingor. Efter en sejour i USA förälskade jag mig i The Friday night lights-fenomenet och att stå på läktaren och titta på när skollaget spelade fotboll.

Jag gillar alltså skidåkning och elljus. Alltså gillar jag en upplyst skidbacke. Så, klappat och klart. Utrett. Tack och hej.

Fast, varför? En skidbacke som badar i ljus? En sådan har ganska lite med den skidåkning jag inbillar mig att jag tycker om att ägna mig åt. Jag menar jag har ju för länge sedan lämnat Sälenskogarnas rodelbanor bakom mig. Jag är ingen hjälmfoting längre. Jag har ju varit i både Chamonix och La Grave för gudsskull. Hängt och dinglat i rep och dividerat med salta skidåkare om hur jävla korkat det var att åka ner just här. Skidåkning på riktigt! Hu-ah! Att försöka hitta den optimala svängen har jag aldrig haft tid med. Det har jag för dålig teknik för. Så vad bryr jag mig om en liten kulle som badar i elljus?

Jag vet inte.

Men då, när jag började åka skidor, när mina föräldrar slängde in oss i en skramlig bil med takboxen full och bagaget ännu tajtare packat och vi satt i baksätet hela vägen till Sälen och Åre utan iPads och Netflix. Då när alla fjällstugor hade en hylla med sällskapsspel där det låg en kantstött version av ”Den försvunna Diamanten” och bredvid låg ”Othello”, vad nu det var för någon omöjlig jävla galenskap. Tv:n hade ettan, tvåan och fyran, om du hade tur och hittade rätt vinkel på antennen. Man bastade bara för att ha något att göra medan den medhavda köttfärssåsklumpen tinade i en för liten kastrull på spisen.

Att liften stängde för dagen var döden. Det var lika långt tills nästa dag att det lika gärna kunde ha varit dagen innan julafton.

Jag minns inte första gången. Det vore så förbannat klyschit att påstå. Men på något sätt minns jag hur det kändes när skidbacken plötsligt tändes upp igen. Och liftarna började gå! Fast det var natt och kväll! Som om Willy Wonka tagit över. Farsan hade somnat i soffan med någon spionroman på magen och morsan vägrade ta på sig pjäxorna en gång till. Så jag fick dra ut själv. Ensam i en endaste backe som var öppen hela kvällen.

Minnen av en upplyst skidbacke, planterade för så länge sedan, saltade och vattnade med överdrifter och en strävan efter att kunna sätta ord på den där omöjliga känsla. Vad betyder en upplyst skidbacke? En skidbacke som fullkomligen badar i ljus och gnistrar och glimrar det betyder att någon planerar för att vi ska få åka skidor imorgon också. Och dagen innan skidåkning är alltid en bra dag. Det är dagen innan julafton på något vis.

Jag ber om ursäkt.
 

farsan56

Aktiv medlem
Skidbacke i ljus
Den korta versionen: det är kul att åka skidor.
Hoppas jag, annars har jag blivit blåst de sista ca 64 åren🤭
 

simp1

Medlem
Skidbacke i ljus
Fin text!
Jag älskar skidåkning, men när folk frågar något så enkelt som "varför?" så står jag där som en fågelholk utan att kunna svara något bättre än "för att det är kul". Svårt att sätta ord på känslan, som sagt.
 

Snödjup

Snödjup har sommaruppehåll i väntan på vinterns snödump.
Topp