mangus
Ny medlem
Stance, allt du behöver veta, förhoppningsvis.
Kan börja med att säga att det finns ingen rätt stance.
Det bästa, och jobbiga, är att det är upp till varje åkare att bestämma själv. Beroende på vilken typ av åkning, vilket bräda man kör på och så vidare så är det olika vilket som är bäst. Olika stance ger olika egenskaper på brädan och olika förutsättningar för vilken teknik man kan använda när man åker.
Det som fick mig att skriva detta var här om dagen när jag kikade in på forumet och hittade många trådar om stance frågor men ingen tråd som gav information. Efter att en gång i tiden läst en väldigt bra artikel som förklarar mycket om stance och egna erfarenheter så tänkte jag passa vidare den kunskapen till dig.
Jag skriver detta så det ska kunna förstås av den person som för första gången ska montera fast bindningar på sin bräda och hoppas att även duktiga åkare ska kunna läsa och få något ut något av vad jag skriver.
Stancen är ett samlat begrepp för egentligen tre saker, även om man till vardags när man frågar efter någons stance bara vill veta vinklarna.
1. Vilka vinklar man har på bindningarna.
2. Bredden mellan bindningarna.
3. Vilken fot man har fram.
Inte tillhörande stancen i traditionell mening kommer jag även lätt att behandla
4. Centreringen av bindningarna på brädan.
5. Forward lean, bakkappans lutning.
1. Vinklar
När man beskriver vinklarna så använder man + och – framför ett gradtal. Detta finns på bindningarna, oftast en liten pil eller sträck och sedan siffror med sträck i mellan för att kunna räkna ut vinkeln mellan siffrorna (oftast markerade var 15:e grad). För att ändra så skruvar man lös skruvarna lite och vrider till önskad vinkel för att sedan dra åt dem igen. Oavsett vilka vinklar du väljer så beskrivs det med framfotens vinkel först och sedan med bakfotens vinkel.
Stancen på bilden är vilt gissat +20/+8 och det är en
Positiv stance då båda fötterna pekar något framåt.
När åkaren har en negativ(-) vinkel på bakfoten, då pekar den bakåt, eller mot det andra framåt, beroende på hur man ser det hela, kan det se ut +15/-10 och kallas då Duckstance.
Har åkaren höga vinklar framåt kallar +65 - +30 så pratar man ofta om Alpin eller Carving stance.
Det finns inga officiella begrepp här men jag tror inte så många invänder mot den uppdelningen jag gör nu mellan alpin/carve, duckstance och positiv.
När ska man välja det ena eller andra då?
Oavsett vilket du väljer så är målet det samma. Att man ska få en naturlig och stabil stance och beroende på vilken åkteknik du väljer (vilken typ av åkning) så är en av dessa mer lämplig.
Har du en alpin stance så vrider man höften och axlarna så de är mer tvärs över brädan. Detta möjliggör en höftkantning så man snabbare kan få en högre kantvinkel och därför är det alpin och carveåkarnas favorit.
Duckstance är att föredra om man ofta landar djupt. Detta för att man då står längs brädan med både höft och axlar med fötterna vinklade lätt utåt så det blir en naturlig upp och nedrörelse. Testa hemma på golvet och gör en djup benböj med knäna lätt utåt, göra en lika djup benböjd med fötterna pekande som i en positiv stance så förstår du fördelen. Förstod du inte så böj benen mer, så rumpan nästan rör i golvet.
Har man ett håll man oftast åker åt är det helt klart lämpligt med en positiv stance. Skruva bindningarna så man står med båda framåt. Du kommer då att få en vridning i höften som är någonstans i mellan duck och alpin. Detta för att spara på sitt bakre knä som annars får en onaturlig vridning när man skär i backen men utan att ha samma klipp i svängarna som för de med alpin stance. Landar man för djupt har man sämre chans att återfå balansen.
2. Bredden mellan bindningarna.
Beroende på hur brett du har mellan bindningar så kommer både du och brädan att bete er olika.
Står du brett kommer detta att ge effekter som.
1. Större justeringsmån av sin egen kroppsvikt i längsled på brädan. Detta gör det lätt att göra till exempel butters och att hålla sig kvar på ett räcke.
2. Längre mellan fötter gör det lättar att vrida brädan runt sin egen längsaxel. Varför man skulle vilja göra det är till exempel att initiera en sväng. Jätteskönt i slask, mina kollegor på nya zeeland pratade mycket om foot steering.
3. Lättare att rotera (hela dig med bräda). Då du har fötterna bredare isär är det lättare att ta rotationskraft från brädan/underlaget.
4. Svårare att rotera (i sin egen längsled). Då du har mer massa längre ut kräver det mer kraft i rotationer vid motrotationsvängar i och som sagt stoppsladdar. Då du har mer massa längre ut från massacentrum behövs det mer kraft för att rotera.
5. Mer tryck på nos och tail kommer att göra det svårare att få ett rent skär då mitten av brädan inte trycks ner i backen tillräckligt.
När du står tätt med fötterna får det följande effekter
1. Mer tryck på mitten av brädan= bättre genomböjning av brädan och tydligare skär.
2. Tätt mellan fötterna gör det vingligare för dig som åker och svårare att parera framåt bakåt.
3. Svårare att rotera (hela dig med bräda). Då du har fötterna tätt är det svårt att få bra kraft med sig från brädan/underlaget.
4. Lättare att rotera (i sin egen längsled). Då du har lite massa långt ut blir det lättare att vrida runt brädan vid motrotationssvängar och i stoppsladdar. Då du har massan mer centrerat gör det att det är lättare att rotera, att föredra om du ska snurra mycket till exempel en 1080.
5. Önskar jag hade nåt bra att skriv här så det blev symmetriskt men läs summering nu.
Sammanfattningsvis ser ni att det är lite motsägelsefullt. Hur brett eller smalt ni måste stå för att uppleva detta beror mycket på brädans egenskaper och er egen vikt. Jag hoppas att trots motsägelserna kan ge er en liten hint om varför brädan din beter sig som den gör och vad du kan göra för att få den att fungera mer som du vill.
Igen, Fram med mejseln och testa!
3. Goofy – Regular
Dessa termer beskriver med vilken fot man står framåt med på brädan.
Goofy = Höger
Regular = Vänster
Vilket ska man välja?
Det finns kanske lika många sätt att ta reda på detta som det finns instruktörer. Det jag själv börjat göra efter många års undervisande är, förutom att kolla om eleven håller på med någon annan brädsport, och i så fall välja samma fot. Detta för att då finns det redan rörelseprogram i hjärnan som man kan åka snålskjuts på och på så sätt få en snabbare inlärningsprocess.
Har eleven/du ingen erfarenhet av någon brädsport så kommer du att lära dig något från början. I och med det spelar det ingen roll vilken fot du väljer för du måste lära dig från början vilken fot du än väljer. Ställ dig i backen och låtsas att du åker, vilken känns naturligast? Välj den!
En personlig reflektion är att det finns en stor överrepresentation av goofyåkare bland duktiga åkare om man jämför med totala antalet åkare. Detta tror jag beror på att goofyåkarna har gjort ett medvetet val med sin stace. Därför tycker jag det är roligt du läser detta och håller på att göra ett eget medvetet val!
4. Centrering på brädan.
Bindningar kan centreras på två olika ledder på brädan.
Längs åkriktningen (offset/setback) och tvärs åkriktningen där den andra får mycket större konsekvenser för åkningen. Därför börjar vi med den.
Centrering tvärs åkriktningen.
Det finns en hel mängd anledningar till varför man ska centrera skorna. Det tydligaste exemplet är (oftast) killar med (för)stora skor. Där sticker tårna ut så långt att de ramlar i tåsvängarna och slutar åka =(
Även om det inte är så stor skillnad så blir det jobbigare att svänga tå eller hälsvängar om de inte är centrerade. Värst är det kanske som man lyckas med att ha ena ocentrerad och inte den andra. Då beter sig brädan mest konstigt utan riktig förklaring.
Därför bör man se till att tårna och hälarna sticker ut lika mycket. Oftast så går det att justera i plattan som skruvas fast i brädan. Rätt många bindningar, alla bättre modeller, har även så att det går att skjuta bakdelen av bindningen i bindningens längdled om man lossar några skruvar.
Centrering ländgsled + Offset/Setback
Offset/Setback är halva skillnaden mellan mitten på bindningen till nosen/tailen.
Det lättaste sättet är att kolla på tillverkarens hemsida eller läsa lapparna som följer med. Det brukar stå. Flyttar man bindningarna bakåt i hålen så dyker brädan mindre lätt i lössnö men man får svårare att initiera en skärande sväng men då tailen blir kortare blir det lättare att komma runt i brant terräng.
5. Forward lean, bakkappans lutning.
Mycket eller lite, åter igen en smakfråga.
Fördelar med mycket forward lean.
1. Bra stöd i hälsvängen så det är lätt att få en hög kantvinkel.
2. Trots att man ligger högt på kant är benet fortfarande böjt och man har möjlighet att räta ut benet lite till för att justera ojämnheter i underlaget.
Nakdelar med mycket forward lean
1. Jobbigt som fan, då musklerna aldrig får vila, men vänjer sig…
2. Mindre kantvinkel på tårna.
3. För mycket respons.
När jag kör riktigt fort så har jag hellre främre bakkappan mer upprätt och mer vinkel bak. Detta för att i och med att farten ökar så vill jag att brädan ska bli lite understyrd, dvs, mindre aggressiv. Ju högre vinkel man har fram dessto aggresivare blir svängen och när det går undan så vill jag hellre att det är lite lugnare så inte brädan drar iväg själv. Av samma anledning så flyttar jag vikten bakåt också, helst genom flyttning av bindningarna men annars bara genom viktfördelning. Detta är inget jag säger är rätt utan bara en iakttagelse jag gjort.
När jag åker i pist och skär så har jag samma vinkel fram och bak och ganska hög sådan. När jag hoppar och railar så har jag nästan helt raka bakkappor då jag inte känner ett behov att stöd då. Det är rent av så jag tycker det förstör då det blir mindre förlåtande (och jag måste ha böjda ben på boxarna och räckena för att inte ramla och då blir det ju asjobbigt, och tråkigt). När jag kör friåkning så har jag bakkapporna någon stans mitt i mellan.
Åter igen, testa och se vad du tycker om.
Hoppas det här svarade på alla dina frågor.
Tveksam till att det gör det men jag har försökt så gott jag kan.
Har jag missat något viktigt så skicka gärna ett PM så uppdaterar jag tråden.
Grafiken är hämtad från (tack Steam för att du letade åt den) ttp://legacy.cs.uu.nl/daan/snow/stance.html
Det bästa, och jobbiga, är att det är upp till varje åkare att bestämma själv. Beroende på vilken typ av åkning, vilket bräda man kör på och så vidare så är det olika vilket som är bäst. Olika stance ger olika egenskaper på brädan och olika förutsättningar för vilken teknik man kan använda när man åker.
Det som fick mig att skriva detta var här om dagen när jag kikade in på forumet och hittade många trådar om stance frågor men ingen tråd som gav information. Efter att en gång i tiden läst en väldigt bra artikel som förklarar mycket om stance och egna erfarenheter så tänkte jag passa vidare den kunskapen till dig.
Jag skriver detta så det ska kunna förstås av den person som för första gången ska montera fast bindningar på sin bräda och hoppas att även duktiga åkare ska kunna läsa och få något ut något av vad jag skriver.
Stancen är ett samlat begrepp för egentligen tre saker, även om man till vardags när man frågar efter någons stance bara vill veta vinklarna.
1. Vilka vinklar man har på bindningarna.
2. Bredden mellan bindningarna.
3. Vilken fot man har fram.
Inte tillhörande stancen i traditionell mening kommer jag även lätt att behandla
4. Centreringen av bindningarna på brädan.
5. Forward lean, bakkappans lutning.
1. Vinklar
När man beskriver vinklarna så använder man + och – framför ett gradtal. Detta finns på bindningarna, oftast en liten pil eller sträck och sedan siffror med sträck i mellan för att kunna räkna ut vinkeln mellan siffrorna (oftast markerade var 15:e grad). För att ändra så skruvar man lös skruvarna lite och vrider till önskad vinkel för att sedan dra åt dem igen. Oavsett vilka vinklar du väljer så beskrivs det med framfotens vinkel först och sedan med bakfotens vinkel.
Stancen på bilden är vilt gissat +20/+8 och det är en
Positiv stance då båda fötterna pekar något framåt.
När åkaren har en negativ(-) vinkel på bakfoten, då pekar den bakåt, eller mot det andra framåt, beroende på hur man ser det hela, kan det se ut +15/-10 och kallas då Duckstance.
Har åkaren höga vinklar framåt kallar +65 - +30 så pratar man ofta om Alpin eller Carving stance.
Det finns inga officiella begrepp här men jag tror inte så många invänder mot den uppdelningen jag gör nu mellan alpin/carve, duckstance och positiv.
När ska man välja det ena eller andra då?
Oavsett vilket du väljer så är målet det samma. Att man ska få en naturlig och stabil stance och beroende på vilken åkteknik du väljer (vilken typ av åkning) så är en av dessa mer lämplig.
Har du en alpin stance så vrider man höften och axlarna så de är mer tvärs över brädan. Detta möjliggör en höftkantning så man snabbare kan få en högre kantvinkel och därför är det alpin och carveåkarnas favorit.
Duckstance är att föredra om man ofta landar djupt. Detta för att man då står längs brädan med både höft och axlar med fötterna vinklade lätt utåt så det blir en naturlig upp och nedrörelse. Testa hemma på golvet och gör en djup benböj med knäna lätt utåt, göra en lika djup benböjd med fötterna pekande som i en positiv stance så förstår du fördelen. Förstod du inte så böj benen mer, så rumpan nästan rör i golvet.
Har man ett håll man oftast åker åt är det helt klart lämpligt med en positiv stance. Skruva bindningarna så man står med båda framåt. Du kommer då att få en vridning i höften som är någonstans i mellan duck och alpin. Detta för att spara på sitt bakre knä som annars får en onaturlig vridning när man skär i backen men utan att ha samma klipp i svängarna som för de med alpin stance. Landar man för djupt har man sämre chans att återfå balansen.
2. Bredden mellan bindningarna.
Beroende på hur brett du har mellan bindningar så kommer både du och brädan att bete er olika.
Står du brett kommer detta att ge effekter som.
1. Större justeringsmån av sin egen kroppsvikt i längsled på brädan. Detta gör det lätt att göra till exempel butters och att hålla sig kvar på ett räcke.
2. Längre mellan fötter gör det lättar att vrida brädan runt sin egen längsaxel. Varför man skulle vilja göra det är till exempel att initiera en sväng. Jätteskönt i slask, mina kollegor på nya zeeland pratade mycket om foot steering.
3. Lättare att rotera (hela dig med bräda). Då du har fötterna bredare isär är det lättare att ta rotationskraft från brädan/underlaget.
4. Svårare att rotera (i sin egen längsled). Då du har mer massa längre ut kräver det mer kraft i rotationer vid motrotationsvängar i och som sagt stoppsladdar. Då du har mer massa längre ut från massacentrum behövs det mer kraft för att rotera.
5. Mer tryck på nos och tail kommer att göra det svårare att få ett rent skär då mitten av brädan inte trycks ner i backen tillräckligt.
När du står tätt med fötterna får det följande effekter
1. Mer tryck på mitten av brädan= bättre genomböjning av brädan och tydligare skär.
2. Tätt mellan fötterna gör det vingligare för dig som åker och svårare att parera framåt bakåt.
3. Svårare att rotera (hela dig med bräda). Då du har fötterna tätt är det svårt att få bra kraft med sig från brädan/underlaget.
4. Lättare att rotera (i sin egen längsled). Då du har lite massa långt ut blir det lättare att vrida runt brädan vid motrotationssvängar och i stoppsladdar. Då du har massan mer centrerat gör det att det är lättare att rotera, att föredra om du ska snurra mycket till exempel en 1080.
5. Önskar jag hade nåt bra att skriv här så det blev symmetriskt men läs summering nu.
Sammanfattningsvis ser ni att det är lite motsägelsefullt. Hur brett eller smalt ni måste stå för att uppleva detta beror mycket på brädans egenskaper och er egen vikt. Jag hoppas att trots motsägelserna kan ge er en liten hint om varför brädan din beter sig som den gör och vad du kan göra för att få den att fungera mer som du vill.
Igen, Fram med mejseln och testa!
3. Goofy – Regular
Dessa termer beskriver med vilken fot man står framåt med på brädan.
Goofy = Höger
Regular = Vänster
Vilket ska man välja?
Det finns kanske lika många sätt att ta reda på detta som det finns instruktörer. Det jag själv börjat göra efter många års undervisande är, förutom att kolla om eleven håller på med någon annan brädsport, och i så fall välja samma fot. Detta för att då finns det redan rörelseprogram i hjärnan som man kan åka snålskjuts på och på så sätt få en snabbare inlärningsprocess.
Har eleven/du ingen erfarenhet av någon brädsport så kommer du att lära dig något från början. I och med det spelar det ingen roll vilken fot du väljer för du måste lära dig från början vilken fot du än väljer. Ställ dig i backen och låtsas att du åker, vilken känns naturligast? Välj den!
En personlig reflektion är att det finns en stor överrepresentation av goofyåkare bland duktiga åkare om man jämför med totala antalet åkare. Detta tror jag beror på att goofyåkarna har gjort ett medvetet val med sin stace. Därför tycker jag det är roligt du läser detta och håller på att göra ett eget medvetet val!
4. Centrering på brädan.
Bindningar kan centreras på två olika ledder på brädan.
Längs åkriktningen (offset/setback) och tvärs åkriktningen där den andra får mycket större konsekvenser för åkningen. Därför börjar vi med den.
Centrering tvärs åkriktningen.
Det finns en hel mängd anledningar till varför man ska centrera skorna. Det tydligaste exemplet är (oftast) killar med (för)stora skor. Där sticker tårna ut så långt att de ramlar i tåsvängarna och slutar åka =(
Även om det inte är så stor skillnad så blir det jobbigare att svänga tå eller hälsvängar om de inte är centrerade. Värst är det kanske som man lyckas med att ha ena ocentrerad och inte den andra. Då beter sig brädan mest konstigt utan riktig förklaring.
Därför bör man se till att tårna och hälarna sticker ut lika mycket. Oftast så går det att justera i plattan som skruvas fast i brädan. Rätt många bindningar, alla bättre modeller, har även så att det går att skjuta bakdelen av bindningen i bindningens längdled om man lossar några skruvar.
Centrering ländgsled + Offset/Setback
Offset/Setback är halva skillnaden mellan mitten på bindningen till nosen/tailen.
Det lättaste sättet är att kolla på tillverkarens hemsida eller läsa lapparna som följer med. Det brukar stå. Flyttar man bindningarna bakåt i hålen så dyker brädan mindre lätt i lössnö men man får svårare att initiera en skärande sväng men då tailen blir kortare blir det lättare att komma runt i brant terräng.
5. Forward lean, bakkappans lutning.
Mycket eller lite, åter igen en smakfråga.
Fördelar med mycket forward lean.
1. Bra stöd i hälsvängen så det är lätt att få en hög kantvinkel.
2. Trots att man ligger högt på kant är benet fortfarande böjt och man har möjlighet att räta ut benet lite till för att justera ojämnheter i underlaget.
Nakdelar med mycket forward lean
1. Jobbigt som fan, då musklerna aldrig får vila, men vänjer sig…
2. Mindre kantvinkel på tårna.
3. För mycket respons.
När jag kör riktigt fort så har jag hellre främre bakkappan mer upprätt och mer vinkel bak. Detta för att i och med att farten ökar så vill jag att brädan ska bli lite understyrd, dvs, mindre aggressiv. Ju högre vinkel man har fram dessto aggresivare blir svängen och när det går undan så vill jag hellre att det är lite lugnare så inte brädan drar iväg själv. Av samma anledning så flyttar jag vikten bakåt också, helst genom flyttning av bindningarna men annars bara genom viktfördelning. Detta är inget jag säger är rätt utan bara en iakttagelse jag gjort.
När jag åker i pist och skär så har jag samma vinkel fram och bak och ganska hög sådan. När jag hoppar och railar så har jag nästan helt raka bakkappor då jag inte känner ett behov att stöd då. Det är rent av så jag tycker det förstör då det blir mindre förlåtande (och jag måste ha böjda ben på boxarna och räckena för att inte ramla och då blir det ju asjobbigt, och tråkigt). När jag kör friåkning så har jag bakkapporna någon stans mitt i mellan.
Åter igen, testa och se vad du tycker om.
Hoppas det här svarade på alla dina frågor.
Tveksam till att det gör det men jag har försökt så gott jag kan.
Har jag missat något viktigt så skicka gärna ett PM så uppdaterar jag tråden.
Grafiken är hämtad från (tack Steam för att du letade åt den) ttp://legacy.cs.uu.nl/daan/snow/stance.html
Senast ändrad:
