Völkl V-Ski Explosive
Årsmodell: 2003
Tillverkarens beskrivning
Längder: 165, 173, 180, 190 cm
Sidoskärningsradie: 25.2, 28.3, 30.7, 34.0 m
Mått: 120-95-112 mm
Sidoskärningsradie: 25.2, 28.3, 30.7, 34.0 m
Mått: 120-95-112 mm
Köp- och säljannonser
Klassikern Völkl V-Ski Explosive 190cm 400:-
Vad tycker du om Völkl V-Ski Explosive?
5
4
3
2
1
Kör telisar, monterade på linjen. Världens bästa skida. Fungerar alltid varje dag och i alla väder. Odödlig konstruktion som håller mot allt utom kluriga och ondsinta ojämnheter under marken, det är tyvärr inte omöjligt att bocka dom här skidorna. Ser du ett par till försäljning, köp dom utan att fundera. Det här är skid- och fartglädje på högsta nivå!
Testad längd: 180 cm
Åkarens vikt: 72 kg
Åkarens längd: 180 cm
Testad längd: 180 cm
Åkarens vikt: 72 kg
Åkarens längd: 180 cm
Styrkor:
Not gonna name them all !!
Svagheter:
Inga.
Sammanfattning:
Den absolut bästa skida JAG åkt på. Men det betyder inte att den passar alla åkare !
En störtlopps-skida för offpist skulle man kunna säga....
Testad längd: 180 cm
Åkarens vikt: 75 kg
Åkarens längd: 180 cm
Not gonna name them all !!
Svagheter:
Inga.
Sammanfattning:
Den absolut bästa skida JAG åkt på. Men det betyder inte att den passar alla åkare !
En störtlopps-skida för offpist skulle man kunna säga....
Testad längd: 180 cm
Åkarens vikt: 75 kg
Åkarens längd: 180 cm
Nu har man testat Explosiven...
Körde två dagar hårt i gränsen i Kallföre med ett par 173 cm Explosive med ett par 7tm (nya modellen) monterade efter markering. 178 cm lång och väger 90 pannor och åker aggresivt. Andra skidor som jag åkt mycket på i år PowAir samt G4:an.
Eftersom det var finpistat (natursnö och ganska hårt på morgonkvisten) och inge folk fick de visa va de gick för i pisten och i kortsväng i pist är de ju kassa, men det kunde man ju kanske ana... Men som många ovan har insett så är det ett par monster om man vågar och orkar stå på. För min del gick gränsen vid röd backe, där kunde jag ligga på skär utan problem men i Skimastern så orkade jag inte riktigt hålla den i skär hela tiden, det kan bero på att hastigheten när detta inträffar är mycket hög och min självbevarelsedrift (feghet) kanske hindrade detta;-)
Jag körde sedan lite offpist i blandat före, uppkört och lössnö (15-30 cm löst). Och här är den fantastiskt stabil...
Eftersom jag köpte en kort längd är det inga problem att få runt skidan i riktigt branta backar där man måste köra hoppsväng, detta kan ju vara ett problem om man kör långa skidor! På Uffes vägg gick de hur bra som helst, jag kunde bränna på i ett tempo jag aldrig har vågat tidigare:-).
Sedan var det dax för Nordals, att skejta med dessa skidor och ett par korta piststavar på platten är ett otyg, men det får man ju ta! Väl uppe så hittade vi en fin sluttning 25 grader med 15 cm lössnö och det är helt underbart att bara bränna på i stora telissvängar. Flytet är grymt i dessa skidor. När man väl är i lössnö funkar det bra med kortsväng (men inte är de speciellt kvicka som någon ovanstående tyckte) och är det uppkört eller tyngre snö är det bara att ladda på, ingen tillstymmelse till fladder.
Jag har tidigare märkt att jag måste sparka upp brättet på framskidan för att få upp den ur snön (i besvärliga förhållande kombinerat med norsk tävlingsstil där man bryter upp framskidan så skidan bildar en båge upp ur snön) detta behövs inte alls på dessa skidor så jag kan åka med bättre viktfördelning på skidorna och blir en bättre skidåkare helt enkelt.
Nu har jagh ju inte testat den i slask och tung vårsnö, men den känns ju snäppet rejälare än G4:an så det skall bli spännande, återkommer efter majturerna med info. Hmm, mina stighudar ser jävligt smala ut på dessa skidor.
Betyget gäller sammantaget som telisskida. I lössnö och besvärlig snö en klar 5:a men i pist är det lite för lite skärning för att den skall fungera för mig, där passar tex G4:an bättre. Men den är jävligt rolig om det är helt folktomt i backarna och man kan bränna på:-)
En annan färdel med Explosiven om man jämför med G4:orna så är det att det är ett rejält ytskikt och inget gummitjafs som det har varit senaste åren men nya 24/7 eller vad de heter såg ju bättre ut...
Det är oxå kul och ha ett par skidor som man inte riktigt bemästrar, att man måste bli bättre och köra ännu hårdare för att kunna släppa lös den fulla potentialen i dessa skidor!
Oj vad kul dessa skulle vara som ett par alpinskidor...
Årsmodell: 2002
Körde två dagar hårt i gränsen i Kallföre med ett par 173 cm Explosive med ett par 7tm (nya modellen) monterade efter markering. 178 cm lång och väger 90 pannor och åker aggresivt. Andra skidor som jag åkt mycket på i år PowAir samt G4:an.
Eftersom det var finpistat (natursnö och ganska hårt på morgonkvisten) och inge folk fick de visa va de gick för i pisten och i kortsväng i pist är de ju kassa, men det kunde man ju kanske ana... Men som många ovan har insett så är det ett par monster om man vågar och orkar stå på. För min del gick gränsen vid röd backe, där kunde jag ligga på skär utan problem men i Skimastern så orkade jag inte riktigt hålla den i skär hela tiden, det kan bero på att hastigheten när detta inträffar är mycket hög och min självbevarelsedrift (feghet) kanske hindrade detta;-)
Jag körde sedan lite offpist i blandat före, uppkört och lössnö (15-30 cm löst). Och här är den fantastiskt stabil...
Eftersom jag köpte en kort längd är det inga problem att få runt skidan i riktigt branta backar där man måste köra hoppsväng, detta kan ju vara ett problem om man kör långa skidor! På Uffes vägg gick de hur bra som helst, jag kunde bränna på i ett tempo jag aldrig har vågat tidigare:-).
Sedan var det dax för Nordals, att skejta med dessa skidor och ett par korta piststavar på platten är ett otyg, men det får man ju ta! Väl uppe så hittade vi en fin sluttning 25 grader med 15 cm lössnö och det är helt underbart att bara bränna på i stora telissvängar. Flytet är grymt i dessa skidor. När man väl är i lössnö funkar det bra med kortsväng (men inte är de speciellt kvicka som någon ovanstående tyckte) och är det uppkört eller tyngre snö är det bara att ladda på, ingen tillstymmelse till fladder.
Jag har tidigare märkt att jag måste sparka upp brättet på framskidan för att få upp den ur snön (i besvärliga förhållande kombinerat med norsk tävlingsstil där man bryter upp framskidan så skidan bildar en båge upp ur snön) detta behövs inte alls på dessa skidor så jag kan åka med bättre viktfördelning på skidorna och blir en bättre skidåkare helt enkelt.
Nu har jagh ju inte testat den i slask och tung vårsnö, men den känns ju snäppet rejälare än G4:an så det skall bli spännande, återkommer efter majturerna med info. Hmm, mina stighudar ser jävligt smala ut på dessa skidor.
Betyget gäller sammantaget som telisskida. I lössnö och besvärlig snö en klar 5:a men i pist är det lite för lite skärning för att den skall fungera för mig, där passar tex G4:an bättre. Men den är jävligt rolig om det är helt folktomt i backarna och man kan bränna på:-)
En annan färdel med Explosiven om man jämför med G4:orna så är det att det är ett rejält ytskikt och inget gummitjafs som det har varit senaste åren men nya 24/7 eller vad de heter såg ju bättre ut...
Det är oxå kul och ha ett par skidor som man inte riktigt bemästrar, att man måste bli bättre och köra ännu hårdare för att kunna släppa lös den fulla potentialen i dessa skidor!
Oj vad kul dessa skulle vara som ett par alpinskidor...
Årsmodell: 2002
Svårt o få dessa lagg att sladda faktiskt, enormt bett trots sin bredd. Kanon även i skog, där de faktiskt ÄR rätt kvicka. Sköna i djupsnö även om de gärna kunde fått vara aningen mjukare eller lite längre (kör 190cm)
Toppen köp om man säsongar utanför norden (körde lite i Hemsedal, inte riktigt anpassade för nordiska förhållanden) Krossar de flesta inte alltför hårda pucklar o dyl.
Årsmodell: 2002
Toppen köp om man säsongar utanför norden (körde lite i Hemsedal, inte riktigt anpassade för nordiska förhållanden) Krossar de flesta inte alltför hårda pucklar o dyl.
Årsmodell: 2002
som ånglok i pisten. men där krävs ruskigt breda backar, utan abnorm lutning - annars måste man åka med sladd (och det vill vi ju inte).
i offpisten är dom ruskigt bra. nackdelen med att flytförmågan försämras ngt av styvheten upphävs av den otroliga stabiliteten. fladder? glöm det! (som total motsats till pocket rocket eller scratch bc...) hårdheten ger även bra respons i landning efter dropp.
skulle dock a l d r i g köpa dessa skidor om jag inte skulle gjort säsong utanför sveriges gränser (och att denna säsong nu blev halverad är en helt annan historia...). på hemmaplan duger g4 alldeles utmärkt, och är ett bra mkt bättre komplement i pisten. om man nu inte har flera par skidor vill säga.
Årsmodell: 2002
i offpisten är dom ruskigt bra. nackdelen med att flytförmågan försämras ngt av styvheten upphävs av den otroliga stabiliteten. fladder? glöm det! (som total motsats till pocket rocket eller scratch bc...) hårdheten ger även bra respons i landning efter dropp.
skulle dock a l d r i g köpa dessa skidor om jag inte skulle gjort säsong utanför sveriges gränser (och att denna säsong nu blev halverad är en helt annan historia...). på hemmaplan duger g4 alldeles utmärkt, och är ett bra mkt bättre komplement i pisten. om man nu inte har flera par skidor vill säga.
Årsmodell: 2002
Instämmer med dom andra recesionerna. Den är grymt stabil men ändå förvånansvärt lätt att få runt i svängarna. Har kört mina 7 skiddagar i Hemsedal på varierande underlag från pist till puder. Vill man carva i backarna finns bättre alternativ, men för det den är avsedd för är den suverän. Prisvärd, javisst fick 01-02 års modell till ett bra pris.
Anders
Årsmodell: 2001
Anders
Årsmodell: 2001
Völkl V-Explosive 190 - som att komma hem.
Så nu har jag slutligen provt Völkls friåkningsmässiga flaggskepp;
V-Explosive. Tyvärr var det i princip endast piståkning som bjöds,
men för mig är det i pist som en skidas karaktär avslöjas. Hur
Explosiven står sig i bottenlöst puder får relativt sina mjukare
konkurenter får ni vänta med att få reda på; eller fråga någon
annan om.
För att förstå min recension behövs lite bakgrundsfakta. En av
mina käpphästar är att jag tror att vad för slags skida man gillar
beror nästan mest av allt på vad man är van att åka på och vilken
typ av feedback man vill att skidan skall ge. Hur fort man kör,
hur duktig man är och vad man väger och så vidare spelar roll, men
enligt mig kanske mindre roll än just åkarens skidmodellsmässiga
historia.
I mitt fall har jag under lång tid kört racinglagg. Ofta dessutom
riktiga racinglagg, inte vanliga butiksskidor. Jag gillar med
andra ord skidor med ett bra skär och ett bra grepp. Jag gillar
skidor som är dämpade och stabila och andå ger exakt information
om vad som händer under skidan. Jag gillar skidor man måste ta i
för att köra på. Jag gillar helt enkelt racingkänsla.
När det gäller lite bredare skidor har jag under ett par säsonger
kört på Völkl G4/G41 198. När jag först provade den var jag
imponerad av hur den, trots sin bredd, hade bra grepp och ett bra
skär. Jag gillar denna skida väldigt mycket som allroundskida, men
åkar fortfarande också en del på mina GS/SG-lagg i WC-klass. Jag
behöver en dos absolut skär då och då. Även om G4an ger ett bra
skär så saknas det lite och jag har drömt om en lite
kosntruktionsmässigt uppbiffad G4.
Konstruktionmässigt är V-Explosiv väldigt tilltalande för mig.
Riktiga sidokanter, torsionsbox, två lager metall, stabil träkärna
och så vidare. Allt kunda vara direkt hämtat från en av Völkls
super-G-skidor. Sidoskärningsradien är även den närmast i
Super-G-klass. Allt i skidans konstruktion, utom givetvis
ovansidan, utövade en klar attraktionskraft på en gammal anhängare
av tyska kvalitetsskidor i racingklass. Det var alltså inte utan
lite pirr i magen jag stod inför mitt första teståk.
Att köra på Völkl V-Explosiv är för mig som att komma hem. Det är
svårt att beskriva hur mycket racing det finns i dessa bestar. G4
brukar ju beskrivas som en skida med bra skär, kanske till och med
marknadsledande, men jämfört med Explosiven är G4orna som
plastleksaker. Dock för att överhuvudtaget få Explosiven att vakna
(på hårt underlag) får det gå fort. Riktigt fort. Omvänt har å
andra sidan ingen skida jag provat inbjudit till att släppa på på
samma sätt som Explosiven, inte ens långa stabila racinglagg.
Explosiven skär inte heller ned sig i snön som skidor med mer
skärning och därför ÄR de faktiskt också snabbare än mycket annat.
Eftersom skärningen inte direkt inbjuder till några snabba
riktningsförändringar och eftersom kantgreppet är sådant att man i
full fart har svårt att förstå hur man skule kunna få skidan att
sladda bör man planera för att slippa väja för folk och fä. Faktum
är att har man inte en relativt folktom backe att tillgå är det
svårt att köra tillräckligt fort på Explosiven. För mig är detta
den enda begränsning jag märkt och det som gör att Explosiven
kanske bör ackompanjeras av något mer lekfullt. Utan tillräckligtt
brant, lång och folktom backe blir det inte så kul. Innan farten
är hög kan skidan upplevas sakna kick, men kicken finns där om man
bara pressar den lite.
Det är också lätt att inse att inte alla skulle gilla eller ens
klara av Explosiven. Släpper man inte på är det lätt att inse att
den kan kännas rätt bockig med sitt utpräglade grepp. Kantar man
inte upp den riktigt mycket och trycker till är svårt att få den
att svänga särskillt mycket. En skida som G4an är otroligt mycket
mer förlåtande och lättåkt. Skillnaden är stor, faktiskt, och då
betraktas ju inte direkt G4an som vek. Samma vecka jag körde
Explosiven körde jag en hel del andra lagg, alltifrån 178cm
storslalomlagg och twintips till 198cm långa G4or. Faktum är att
det som i pist mest påminde om Explosiven i karäktären var mina
privata "rennservice" 203 storslalomlagg (99-62-86) med feta,
supertunga plattor och hela köret.
Lite andra observationer är att Explosiven känns rätt tung i
affären. Väl i backen känns den dock förvånansvärt smidig. Den är
klart mer livlig och lätthanterad i luften än mina G4 198 och
inbjuder verkligen till små luftfärder och skutt. Att landa med
Explosiven är dessutom på grunda av bredd, stabilitet och avsaknad
av utpräglad skärning hur enkelt som helst.
Slutsats: För mig var Völkl V-Explosiv i många avseenden precis
det jag vill ha. Snabb, stabil och med ett fantastiskt skär. Den
lär ju knappast kännas helt fel om det är lite puder heller, även
om det på grund av Explosivens styvhet det lär finnas många skidor
med mer surf i. Gillar man surf och inte vill behöva ta i när man
svänger skidan finns alltså bättre alternativ, som t.ex. Pocket
Rocket eller SugarDaddy. Har man inte möjlighet att köra
tillräckligt fort eller gillar lite mer sväng i skidorna är säkert
ett par G4or en bättre kompromiss.
För dem som liksom jag gillar att brottas lite med skidorna och
men i gengälld kräver skidor som aldrig viker sig flyttar Völkl
V-Explosiv fram gränsen för det möjliga ännu ett par pinnhål. För
oss med dessa sjuka preferenser producerar V-Explosiv bredare
leenden än någonsin tidigare - i vilket före som helst.
HWC HitMe
Mannen, Myten, Materialförvaltaren.
Årsmodell: 2002
Så nu har jag slutligen provt Völkls friåkningsmässiga flaggskepp;
V-Explosive. Tyvärr var det i princip endast piståkning som bjöds,
men för mig är det i pist som en skidas karaktär avslöjas. Hur
Explosiven står sig i bottenlöst puder får relativt sina mjukare
konkurenter får ni vänta med att få reda på; eller fråga någon
annan om.
För att förstå min recension behövs lite bakgrundsfakta. En av
mina käpphästar är att jag tror att vad för slags skida man gillar
beror nästan mest av allt på vad man är van att åka på och vilken
typ av feedback man vill att skidan skall ge. Hur fort man kör,
hur duktig man är och vad man väger och så vidare spelar roll, men
enligt mig kanske mindre roll än just åkarens skidmodellsmässiga
historia.
I mitt fall har jag under lång tid kört racinglagg. Ofta dessutom
riktiga racinglagg, inte vanliga butiksskidor. Jag gillar med
andra ord skidor med ett bra skär och ett bra grepp. Jag gillar
skidor som är dämpade och stabila och andå ger exakt information
om vad som händer under skidan. Jag gillar skidor man måste ta i
för att köra på. Jag gillar helt enkelt racingkänsla.
När det gäller lite bredare skidor har jag under ett par säsonger
kört på Völkl G4/G41 198. När jag först provade den var jag
imponerad av hur den, trots sin bredd, hade bra grepp och ett bra
skär. Jag gillar denna skida väldigt mycket som allroundskida, men
åkar fortfarande också en del på mina GS/SG-lagg i WC-klass. Jag
behöver en dos absolut skär då och då. Även om G4an ger ett bra
skär så saknas det lite och jag har drömt om en lite
kosntruktionsmässigt uppbiffad G4.
Konstruktionmässigt är V-Explosiv väldigt tilltalande för mig.
Riktiga sidokanter, torsionsbox, två lager metall, stabil träkärna
och så vidare. Allt kunda vara direkt hämtat från en av Völkls
super-G-skidor. Sidoskärningsradien är även den närmast i
Super-G-klass. Allt i skidans konstruktion, utom givetvis
ovansidan, utövade en klar attraktionskraft på en gammal anhängare
av tyska kvalitetsskidor i racingklass. Det var alltså inte utan
lite pirr i magen jag stod inför mitt första teståk.
Att köra på Völkl V-Explosiv är för mig som att komma hem. Det är
svårt att beskriva hur mycket racing det finns i dessa bestar. G4
brukar ju beskrivas som en skida med bra skär, kanske till och med
marknadsledande, men jämfört med Explosiven är G4orna som
plastleksaker. Dock för att överhuvudtaget få Explosiven att vakna
(på hårt underlag) får det gå fort. Riktigt fort. Omvänt har å
andra sidan ingen skida jag provat inbjudit till att släppa på på
samma sätt som Explosiven, inte ens långa stabila racinglagg.
Explosiven skär inte heller ned sig i snön som skidor med mer
skärning och därför ÄR de faktiskt också snabbare än mycket annat.
Eftersom skärningen inte direkt inbjuder till några snabba
riktningsförändringar och eftersom kantgreppet är sådant att man i
full fart har svårt att förstå hur man skule kunna få skidan att
sladda bör man planera för att slippa väja för folk och fä. Faktum
är att har man inte en relativt folktom backe att tillgå är det
svårt att köra tillräckligt fort på Explosiven. För mig är detta
den enda begränsning jag märkt och det som gör att Explosiven
kanske bör ackompanjeras av något mer lekfullt. Utan tillräckligtt
brant, lång och folktom backe blir det inte så kul. Innan farten
är hög kan skidan upplevas sakna kick, men kicken finns där om man
bara pressar den lite.
Det är också lätt att inse att inte alla skulle gilla eller ens
klara av Explosiven. Släpper man inte på är det lätt att inse att
den kan kännas rätt bockig med sitt utpräglade grepp. Kantar man
inte upp den riktigt mycket och trycker till är svårt att få den
att svänga särskillt mycket. En skida som G4an är otroligt mycket
mer förlåtande och lättåkt. Skillnaden är stor, faktiskt, och då
betraktas ju inte direkt G4an som vek. Samma vecka jag körde
Explosiven körde jag en hel del andra lagg, alltifrån 178cm
storslalomlagg och twintips till 198cm långa G4or. Faktum är att
det som i pist mest påminde om Explosiven i karäktären var mina
privata "rennservice" 203 storslalomlagg (99-62-86) med feta,
supertunga plattor och hela köret.
Lite andra observationer är att Explosiven känns rätt tung i
affären. Väl i backen känns den dock förvånansvärt smidig. Den är
klart mer livlig och lätthanterad i luften än mina G4 198 och
inbjuder verkligen till små luftfärder och skutt. Att landa med
Explosiven är dessutom på grunda av bredd, stabilitet och avsaknad
av utpräglad skärning hur enkelt som helst.
Slutsats: För mig var Völkl V-Explosiv i många avseenden precis
det jag vill ha. Snabb, stabil och med ett fantastiskt skär. Den
lär ju knappast kännas helt fel om det är lite puder heller, även
om det på grund av Explosivens styvhet det lär finnas många skidor
med mer surf i. Gillar man surf och inte vill behöva ta i när man
svänger skidan finns alltså bättre alternativ, som t.ex. Pocket
Rocket eller SugarDaddy. Har man inte möjlighet att köra
tillräckligt fort eller gillar lite mer sväng i skidorna är säkert
ett par G4or en bättre kompromiss.
För dem som liksom jag gillar att brottas lite med skidorna och
men i gengälld kräver skidor som aldrig viker sig flyttar Völkl
V-Explosiv fram gränsen för det möjliga ännu ett par pinnhål. För
oss med dessa sjuka preferenser producerar V-Explosiv bredare
leenden än någonsin tidigare - i vilket före som helst.
HWC HitMe
Mannen, Myten, Materialförvaltaren.
Årsmodell: 2002
Denna skida är en skida som är helt enligt min mening perfekt. Har aldrig varit med om en skida som bemästrar åres isiga backar på skickligare sätt än denna. Isen känns knappt under laggen.
Att det sen inte är världens smidigaste skidor gör inte mig nåt. Jag älskar dra långa, breda svängar över hela backen när farten ständig ökar. Kan nog kanske bli problematiskt i skogen, där jag ej ännu hunnit testat skidan. Fast med lite träning så ska det nog funka.
Motivet bryr jag mig knappt ens om, jag letar efter det perfekta åket, hur skidan ser ut gör inte mig nånting. Men man kan ju dock inte förneka att den snygg. :)
Årsmodell: 2002
Att det sen inte är världens smidigaste skidor gör inte mig nåt. Jag älskar dra långa, breda svängar över hela backen när farten ständig ökar. Kan nog kanske bli problematiskt i skogen, där jag ej ännu hunnit testat skidan. Fast med lite träning så ska det nog funka.
Motivet bryr jag mig knappt ens om, jag letar efter det perfekta åket, hur skidan ser ut gör inte mig nånting. Men man kan ju dock inte förneka att den snygg. :)
Årsmodell: 2002
V-Explosive är en rätt så potent skida minst sagt, tyvärr även i bokstavlig mening ibland. Sköna, feta mått, Völkls oslagbara hållbarhet och en liten twin-tip som lök på laxen. Tysk ingenjörskonst på hög nivå, tyvärr så var det ju det där med tyskar och design men det tar vi sen. Skidan tål väl nästan obegränsat med fart och funkar riktigt bra på hårt underlag om man tänker på hur bred den är och isgreppet är i gammal god Völklklasss. I riktigt puder är den nog lite väl hård, åtminstone framtill, för att ge den där riktigt flytande känslan som man förväntar sig från en puderskida modell modern. Den hårda toppen gör att skidan dyker lite grand när snön är riktigt mjuk så man får hela tiden se till att spetsarna inte borrar ner sig och bromsar farten och det vill man ju inte. Med mjukare skidor brukar inte det vara nåt problem. Explosive är väl i ärlighetens namn inte den perfekta couloirskidan heller då den inte är speciellt snabb i vändningarna, ingen Lucky Luke-klass direkt. Men hey, vem har sagt att man måste svänga hela tiden?
En lösning på puderproblematiken kan vara att göra som ett av märkets affischnamn och bakmontera bindingarna en eller ett par cm. Laggen blir ju knappast mer snabbsvängda då så det är väl nåt att avråda ifrån om man inte har stenkoll på vad man håller på med, både på berget och/eller med borrmaskinen i näven.
Grafiken då? Kul idag. Lär inte vara lika kul utanför after-skin nästa säsong. Misstänker att Rudi Völlers hårsvall och mustasch kommer att stå emot tidens tand bättre. Får mest lite vibbar av snowboards med crazy-motiv à la -95. Och sen hade man ju inte direkt väntat sig att spetsarna från Rossi Cut 10.5 anno -98 skulle dyka upp igen.
Årsmodell: 2002
En lösning på puderproblematiken kan vara att göra som ett av märkets affischnamn och bakmontera bindingarna en eller ett par cm. Laggen blir ju knappast mer snabbsvängda då så det är väl nåt att avråda ifrån om man inte har stenkoll på vad man håller på med, både på berget och/eller med borrmaskinen i näven.
Grafiken då? Kul idag. Lär inte vara lika kul utanför after-skin nästa säsong. Misstänker att Rudi Völlers hårsvall och mustasch kommer att stå emot tidens tand bättre. Får mest lite vibbar av snowboards med crazy-motiv à la -95. Och sen hade man ju inte direkt väntat sig att spetsarna från Rossi Cut 10.5 anno -98 skulle dyka upp igen.
Årsmodell: 2002
Denna skida står i en klass för sig, kör hur fort, hur snabbt och var du vill. Skidan känns som en del av kroppen. Isbettet som sagt, en klass för sig i denna klass! Köp den!
Årsmodell: 2002
Årsmodell: 2002