Scott WC SG
Årsmodell: 2000
Vad tycker du om Scott WC SG?
5
4
3
2
1
Japp, ovan står redan de kalla fakta som är känt om modellen i fråga. De är dessutom extremt fördelaktiga att använda i samband med framförande av stavtricket.
Det enda negativa som eventuellt kan inträffa är ju att farttrugorna är aningens dåliga vid turning. Men det man förlorar på gungorma tar man med råge igen på karusellen.
Antar att det bara är DH-stavarna som kan spöa dessa så femman sparas därtill.
Årsmodell: 2000
Det enda negativa som eventuellt kan inträffa är ju att farttrugorna är aningens dåliga vid turning. Men det man förlorar på gungorma tar man med råge igen på karusellen.
Antar att det bara är DH-stavarna som kan spöa dessa så femman sparas därtill.
Årsmodell: 2000
Jag har under en tid testat Scotts WS SUper-G stav. Denna modell har en relativt kraftig tvådimensionell jämn böj (ett mellanting mellan den tredimensionella störtloppsböjen och den tvådimensionella två-stegade storslalomböjen) och det sköna handtaget i gult gummi med "avtryck" för fingrarna. Vidare sitter aerodynamiskt fördelaktiga konformade trugor på.
Materialmässigt känns stavarna mycket gedigna. Ett snabbs skrapprov med tänderna avslöjar att Scott här använt en aluminiumlegering av hög kvalitet med inslag av zink, antagligen av typen 7005 eller liknande. Man har också dragot ett sömlöst snyggt konat rör med liten godstjocklek. Allt detta gör att staven får en mycket bra balans. Böjen gör visserligen att kraftiga staktag resulterar i ett visst flex, man detta stör inte i åkningen. Tvärtom, eftersom dessa stavar gör sig utmärkt i baren kan flexet vändas till en fördel då det avlastar ryggraden en aning. En skön flex gör ju också stavhäng vid raggande av aningen korta damer till en mindre smärtsam upplevelse.
När det gäller åkengenskaperna finns det en hel del att säga. Först, vid normal åkning (dvs ej äggställning) gör det utmärkta materialvalet att staven kännt lätt och välbalanserad. Dock måste påpekas att vid åkning i djup, lös snö är de strömlinjeformade troguran ett riktigt gissel. De har helt enkelt en underdimensionerad yta för detta ändamål. Vill det sig illa sitter man plötsligt med staven mer i snön ända till handtaget.
Den stora fördelen med dessa ock liknande stavar kommer dock fram vi åkning i äggställning. Till skillnad från med raka stavar kan man här vinkla in armbågarna framför överkroppen och genom att vrida handflatorna aningen uppåt. Detta resulterar inte bara i en fördelaktigare position rent earodynamiskt utan också i en annorlund tyngdpunkt i sidled vilket gör att man kan kanta skidorna mer mycket mer aggressivt i denna position. Skillnaden är verkligen stor.
Det slutgiltiga omdömmet måste bli positivt. Eftersom alla riktiga skidåkare bör tillbringa den mesta av tiden i äggställning för att maximera farten blir ökningen i prestanda och känsla med denna typen av stav avsevärd. Fadäser vid stavisättning i lössnö, som då följdaktligen endast sker vid uppförsåkning och dylikt, kan undvikas genom användandet av en större tillsatstruga som avlägsnas vid nedförd. Den tid som ej tillbringas i äggställning består rekomandationsvis av barhäng på aftermonon och raggning i liftkön och även då gör sig ju som sagt staven bra.
Om vi nu bara kunde slippa den illgula dekoren till förmån för något som bättre passar mina djurkläder eller mina fina randiga skidkläder vore det hela fulländat.
HWC HitMe
Mannen, Myten, Materialförvaltaren.
Årsmodell: 1999
Materialmässigt känns stavarna mycket gedigna. Ett snabbs skrapprov med tänderna avslöjar att Scott här använt en aluminiumlegering av hög kvalitet med inslag av zink, antagligen av typen 7005 eller liknande. Man har också dragot ett sömlöst snyggt konat rör med liten godstjocklek. Allt detta gör att staven får en mycket bra balans. Böjen gör visserligen att kraftiga staktag resulterar i ett visst flex, man detta stör inte i åkningen. Tvärtom, eftersom dessa stavar gör sig utmärkt i baren kan flexet vändas till en fördel då det avlastar ryggraden en aning. En skön flex gör ju också stavhäng vid raggande av aningen korta damer till en mindre smärtsam upplevelse.
När det gäller åkengenskaperna finns det en hel del att säga. Först, vid normal åkning (dvs ej äggställning) gör det utmärkta materialvalet att staven kännt lätt och välbalanserad. Dock måste påpekas att vid åkning i djup, lös snö är de strömlinjeformade troguran ett riktigt gissel. De har helt enkelt en underdimensionerad yta för detta ändamål. Vill det sig illa sitter man plötsligt med staven mer i snön ända till handtaget.
Den stora fördelen med dessa ock liknande stavar kommer dock fram vi åkning i äggställning. Till skillnad från med raka stavar kan man här vinkla in armbågarna framför överkroppen och genom att vrida handflatorna aningen uppåt. Detta resulterar inte bara i en fördelaktigare position rent earodynamiskt utan också i en annorlund tyngdpunkt i sidled vilket gör att man kan kanta skidorna mer mycket mer aggressivt i denna position. Skillnaden är verkligen stor.
Det slutgiltiga omdömmet måste bli positivt. Eftersom alla riktiga skidåkare bör tillbringa den mesta av tiden i äggställning för att maximera farten blir ökningen i prestanda och känsla med denna typen av stav avsevärd. Fadäser vid stavisättning i lössnö, som då följdaktligen endast sker vid uppförsåkning och dylikt, kan undvikas genom användandet av en större tillsatstruga som avlägsnas vid nedförd. Den tid som ej tillbringas i äggställning består rekomandationsvis av barhäng på aftermonon och raggning i liftkön och även då gör sig ju som sagt staven bra.
Om vi nu bara kunde slippa den illgula dekoren till förmån för något som bättre passar mina djurkläder eller mina fina randiga skidkläder vore det hela fulländat.
HWC HitMe
Mannen, Myten, Materialförvaltaren.
Årsmodell: 1999