Dirt Kids – Den spontana glädjen

2009-10-01 10:21

Liften har stängt för längesen men fortfarande yr grusen uppe i bikeparken. De äldre cyklisterna har dragit sig hemåt. Kvar är barnen och ungdomarna. Kvar är den spontana glädjen.

Foto: Daniel Rönnbäck

En blå himmel byter sakta nyans. En gul-orange färgton sprider sig från horisonten upp mot himlavalvet. Liften har slutat rulla för flera timmar sedan och dag har blivit kväll. Vatten och energidryck har bytts ut mot annan dricka om åldern är inne. En bra cykeldag avslutas med fest, eldshow och hög musik. Men alla har inte bytt dryck och lämnat cykeln för kvällens aktiviteter. Ljudet från liften är ett minne blott men det är långt ifrån tyst och stilla uppe i dirtbanan. Fortfarande hörs ljudet av däck mot grus och röster med glad stämma. Fortfarande är det liv på berget.

Man lär varandra. Man lär av varandra
Foto: Daniel Rönnbäck

Efter varje åk är bara att traska upp igen
Foto: Daniel Rönnbäck

Här finns en inspiration, en drivkraft och en passion för cykling som inte hittas på någon annan plats. Här finns mountainbikens framtid. Några av dessa killar kommer i framtiden förmodligen att återfinnas högt upp på resultatlistor. Vinna tävlingar och bli inspiration och förebilder till de killar och tjejer som då är i samma ålder som dom är nu. Självklart är det kidsen jag pratar om. Den generation som brinner för cykling. Dirt-kids.

När jag själv tänker tillbaka på tiden då jag själv var i yngre tonåren. När det bara fanns möjligheter och man var orädd och hade inga spärrar. Fanns det en grushög blev det ett hopp. Hittade man ett tak med sluttande landning droppade man. Stigar med minsta sluttning blev singel tracks. Men visst är det skillnad. Cyklingen har gått framåt och 13-åriga killar gör backflips, 360 och behärskar cykeln på ett helt annat sätt.

John Barkeling, 13 år, från Skogås i Stockholm
Foto: Daniel Rönnbäck

En av de duktiga talangerna som idag utnyttjar dagsljuset till max är John Barkeling. John är 13 år och har tagit sig till Kläppen från Skogås i Stockholm. Trots sin ålder har han redan hunnit samla ihop ett antal prispallar på tävlingar. En förstasplats på Scott Junior Challange Compactive, en andraplats Gulsippan Vårjam och en första- och tredjeplats i Dirt och Park i Skogås Bikefight.

Att se killar som John cykla är roligt. Det finns en glöd som aldrig vill slockna i dessa Dirt Kids. Det är också en attityd som saknas i många andra sporter. För säg en sport där man landar i jord, sten och det enda skydd är en hjälm. Skidåkare klagar om landningen är isig eller hård. Här är det alltid hårt. Snö innanför kalsongerna är väl ingenting, snön smälter. Men jord, sand och grus innanför kalsongerna kan varken smälta eller torka upp. Den är kvar, den ger sår och den river. Att ramla med cykel är nästintill alltid lika med skrubbsår och blåmärken. Varje gång en cykel åker i backen med cyklisten tätt efter blir jag lika imponerad när dem gång på gång reser sig.

I denna sport är det inte material, dyra eller snygga kläder som präglar livsstilen. Alla är på samma nivå. En smutsig tröja, trasiga jeans och ett leende på läpparna är starka kännetecken för en dirt-cyklist.

Cykling kan man göra ensam men tillsammans med andra är det oslagbart. Den adrenalinkick och känsla som cykling ger är få förunnade. Det är det spontana engagemanget som håller cyklingen i liv. Vi har alla varit där en gång. Det är där cykling föds, det är här cyklingen förökar sig.

Solen är på väg ner men fortfarande trampas det frenetiskt uppe i Bikeparken
Foto: Daniel Rönnbäck