Högt över Hemsedal

Vi har testat mountainbikelederna i Hemsedal. Och stormen Knud fick oss även att testa näraliggande stigparadiset Nesbyen. Följ med på en vacker hösttur i cykelsadeln högt ovanför Hemsedal.

– Snacka om att bli slaktad, säger Homan Pelaseyed samtidigt som han bränner av ett trött leende och lutar sig mot styret på sin mountainbike.
För en dryg trekvart sedan stod vi vid toppen av Roniliften i Hemsedals liftsystem på 1 225 meter över havet och blickade ut över landskapet med stora, gråa kalfjäll och dalgångar fulla med septembergula höstträd. Då visste vi inte vad som väntade oss. Tur var väl kanske det.

Tidigare på morgonen träffade vi Oskar Brodin, en lokal förmåga med koll på stigarna i området, på hans arbetsplats i Skistars skid- och cykelshop. Han gav oss tips på cykelstigar i området och rekommenderade bland annat ”Forgotten trail”, där kommande helgs endurotävling skulle gå av stapeln. På vintern kallas delar av detta området för ”Gummiskogen” och är ett populärt offpiståk.
– Leden har ingen solklar start. Från toppstationen åker ni ner 50 meter och på vänster sida börjar den, berättar Oskar medan han pekar med sitt finger på en karta på datorn.

Efter några fler tips tackar vi Oskar och beger oss till parkeringen och lossar cyklarna från bilen. Det är onsdag, liftarna är stängda, så för att komma upp till Roni gäller det att förlita sig på benmusklerna.

Vår plan för denna helgs cykling var egentligen annorlunda. Tanken var toppturscykling i Sandane på Vestlandet. Men med stormen Knud på intåg och en förväntad nederbörd på 15-30 millimeter regn per dag, var det ingen idé att bege sig över Hemsedalsfjellet. I Hemsedal kommer vädret oftast från öster, medan andra sidan fjället och hela vägen ut till havet får västväder. Knud stannar kanske på andra sidan Hemsedal med andra ord.

Trots den nya briljanta planen började regnet att falla i samma stund som vi satte oss på cyklarna. De första 300 höjdmetrarna betades snabbt av i regnet längs Holdeskarsvegen. Vägen slingrar sig upp i östra delen av Hemsedals liftsystem bland hyttor och hus. Precis innan tunneln under pisten Midtløypa svänger vi höger. Nu övergår asfaltsväg till grusväg. Här hoppar vi av cyklarna och pushar dem hela vägen upp till toppen av Roniliften. Det känns som att topptura i ett liftsystem. Fast utan folk. Men betydligt bökigare än att gå på stighudar. Och jobbigare.

”Det känns som att topptura i ett liftsystem. Fast utan folk. Men betydligt bökigare än att gå på stighudar. Och jobbigare.”

Vi står lyckligt ovetande av vad som komma skall och blickar ut över landskapet. En regnbåge kommer och går. Blåsten biter i kinderna. Matsäcken äts upp och sen bär det av nedåt. Starten på stigen ligger där Oskar beskrev det, inte supersvår att hitta.

Första delen av ”Forgotten Trail” går på kalfjället och är fin. Stigen är ren och med delvis mycket fint flyt. Men sen börjar det branta på. Stenarna blir större. Stigen blir smalare. Och halare. Svängarna är skarpa. Nere i skogen, bland de färgglada löven, ser vår cykling inte så vacker ut. Det tar tid att ta sig ner. Ibland hoppar vi av cyklarna. Våra 45 minuter får vilken erfaren, eller kanske till och med oerfaren, endurocyklist som helst att skratta:
– De här 600 höjdmetrarna tog nästan längre tid ner än upp, säger Jesper Appelquist och skrattar
samtidigt som han tittar på Homan som fortfarande står ”slaktad” och tar igen sig mot sitt styre.

Det ska sägas att varken Homan eller Jesper är orutinerade cyklister. I alla fall inte när det gäller stigarna i Göteborg. Men i de större bergen är båda noviser. Och det syns. Men skam den som ger sig.

Karisetberget – bästa cykelberget i Hemsedal

Från området Tuv och botten av ”Forgotten trail” är det nära till vad som sägs vara Hemsedals bästa cykelberg – Karisetberget. Vi fortsätter västerut på grusvägen längs älven och kör över bron för att fortsätta tillbaka österut, denna gång på andra sidan älven.

Omvägen behövs egentligen inte för att ta sig till Karisetberget. Men belöningen för omvägen är ett besök till Rjukandefoss. Ett 18 meter högt, dånande vattenfall. Efter det naturmässiga öron- och ögongodiset bär det av vidare, en kort bit västerut på väg 52 innan vi svänger höger upp mot Karisetberget. Härifrån är det bara uppåt hela vägen till toppen på 837 möh.
– Det ser lovande ut, pustar Jesper ur sig efter de 200 höjdmetrarna som just betats av från Rjukandefoss.

Den sista biten av stigen som vi gick upp ska vi även cykla ner. Och toppdelen av Karisetberget är mycket häll. Precis som i Göteborg. Nu känner vi oss komfortabla med underlaget, och lutningen. Solen står lågt på himlen framför oss och vi tar in utsikten. Den är mjukare jämfört med utsikten från toppen av Roni. Vi är under trädgränsen och motljuset får löven att glimra. Vi äter choklad och gör oss redo för cyklingen.

”Vi förstår snabbt varför Karisetberget är populärt för cykling. Hela leden visar sig erbjuda riktigt fint flyt.”

Vi förstår snabbt varför detta är ett populärt berg för cykling. Hela leden visar sig erbjuda riktigt fint flyt. Först längs hällar, efter det en kort passage utmed en stig i skogen för att avslutas längs en något bredare och betydligt stökigare grusstig. En varierande och rolig stig som gärna hade kunnat vara dubbelt så lång.

Samtidigt som kvällens obligatoriska Grandiosa pizza avnjuts kollas väderleksrapporten av för de
kommande dagarna. Knud ser trots allt ut att ställa till det även i Hemsedalsområdet. Höststormen är tillräckligt kraftig för att ta sig över Hemsedalsfjället och härja även på östra sidan kring liftsystemet där vi är. Både regn och blåst förväntas. Att cykla på uppe på kalfjället är inte aktuellt, inte heller att spendera de resterande två dagarna på Karisetberget. Då återstår bara ett alternativ, och det heter Nesbyen. Vi omgrupperar.


Nesbyen – utan fullfacehjälm och 150 mm plus i slaglängd

Nesbyen ligger en knapp timme öster om Hemsedal och har gjort sig känt inom cykling, dels för de  fina lederna men kanske mest för sin ”shuttle service”. Hit kan man åka och köpa skjuts upp på berget, för att sedan själv cykla ner. Som liftbaserat cykling, fast med bilskjuts.

”Vi har 120-140 millimeter i slaglängd och inga fullfacehjälmar. Har vi nåt i Nesbyen att göra?”

Bland Oskars tips fanns Nesbyen och dess fantastiska cyklingen. Han indikerade även att det behövdes minst 150 millimeter slaglängd och fullfacehjälm. Vi har 120-140 millimeter i slaglängd och inga fullfacehjälmar. Har vi nåt där att göra?

Första dagen i Nesbyen åker vi till västra sidan. Vi har fått tips om den blåa leden
”Påskestigen”. Även inom cykling klassificeras leder inom svårighetsgrader: grönt, blått, rött och svart. Grönt är lättast:
– Det är det bästa jag någonsin åkt!, skriker Homan när vi kommier ner till botten av Påskestien.

GPS-klockan slutar på 350 höjdmeter. På de höjdmetrarna har det varit fem svängar, de resterande delarna har i stort sett varit rakt på längs den fina stigen. Få rötter, lite sten. Väldigt lite stök och bök med andra ord. För hen som tycker om flyt och fart utan hopp och trixiga partier så är detta stigen att köra. Det går inte att ta bilen till starten av Påskestien. Men det går att köra upp halvvägs, sen är det benkraft sista 20 minuterna. Bevisligen är ändå Nesbyen något för oss.

Sista dagen beger vi oss till östsidan av Nesbyen. Det är på denna sida det finns flest leder och det är här det cyklas och shuttlas mest. Det är effektivt. Från botten tar det knappa fem minuter att köra upp. Från bilen cyklar vi 500 meter till ”Utsikten” där många av lederna börjar. Här finns det allt från grönt till svart, och vi möter allt från 6-åringar till elitcyklister och vandrare. Vi stannar och pratar med en äldre dam som precis varit på fottur med sina skor och vandringsstavar i skogen. Vi frågar om hon ser några problem med cyklisterna. Svaret är ett kort och gott ”Nej”. Sånt är underbart att höra.

Stormen Knud gjorde oss till slut en tjänst. Det blev förvisso ingen toppturscykling med utsikt över fjord, hav och berg. Men vi fick uppleva cykling i Hemsedal i Nesbyen. Och att det går alldeles utmärkt utan 150 millimeterplus i slaglängd och fullfacehjälm.

Hemsedal
Cykla: Forgotten trail, Karisetberget. Finns även vandringsleder på fjället som ska vara fina.
Missa inte: Rjukandefoss

Nesbyen
Cykla: Påskestien, Sti Mcgee. Finns 10+ fler leder i området.
Shuttle: 390 Nok per person. Minst 5 personer. Max 6 timmar. Info: Trailheadnesbyen.no

Text: Fredrik Schenholm
Ta del av skidtester, resereportage, tävlingar och nyheter via vårt nyhetsbrev.

Nyhetsbrevet kan du när som helst avsluta.