Telemarksdoktorn om Goodhaskis 181

Dr Telemark kommer med ett av sina alltid lika grundläggande test, den här gången om hur Goodhaskis 181 fungerar för telemarksåkning. Matnyttig information även för alpina åkare.

Jaha, ett nytt svenskt skidmärke med en annorlunda filosofi: billiga kvalitetsskidor genom att eliminera mellanhänderna. Hur uppnår man det? Bygg en skida på en österrikisk skidfabrik med lång erfarenhet. Sälj sedan skidan direkt på Internet och succén är given – eller?
Givetvis kan man inte missa chansen att testa dessa skidor. Först ut är Goodha 181. En lätt skida som för några år sedan hade tillhört de superbreda puderlaggen men nu får nöja sig med att kallas ”midfat”. Det är en twintipskida med relativt låga spetsar (60 mm fram och 40 mm bak) och väldigt mycket spann och medelhårt flex. Med en måttlig svängradie på drygt 20 m känns det alltså på papperet som en lätt storslalom/toppturskida som borde fungera hyfsat i svenska förhållanden. Jag fick nöjet att testa den under en vecka i Schweiz, som bjöd på hårda, ibland isiga pister och 45 cm puder som precis dolde stora stenbumlingar. Med andra ord gavs chansen att testa belagens slitstyrka och spetsarnas hållbarhet också.

Första intryck hemma när plasten kom av: spänstig och väldigt lätt, med ovansida i ett segt, lite räfflat material. Monteringsstrecket för alpin pjäxa sitter relativt långt fram, så marknadsföringen mot parkråttor är inte helt fel. Det innebär också att man får tänka sig för när man monterar den för telemark. Mitten på telispjäxa över mitten på markeringen skulle inte bli bra allround. Efter mycket mätande av skidan monterade jag en 7tm PowerTour med 3-pin-linjen 11,5 cm framför rekommenderad BC-markering. För den invigde självmontören: ungefär trampdynan mitt över snökontaktytan, eller 1,5 cm framför effektiv chord center.

Första intryck på snö: Uppvärmning i pist gav ett väldigt gott intryck. Förutsägbar, fartstabil, hyfsat kantgrepp trots att jag inte efterslipat kanterna. Så bestämde jag och min åkkompis att det var dags för en tur i pudret. Tre svängar gick bra, sedan fällde jag ner periskopet och dök som U-137. Hade jag gjort kopplingen till sovjetiska flottan där och då, hade jag kanske kunnat undvika nästa missöde: efter att ha samlat ihop kroppsdelar och stolthet satte vi av utför branten igen och fick upp farten. Mindre tryck på bakskidan för att hålla flytet, den härliga känslan av när rytmen infinner sig och sedan en klassisk rysk grundstötning. Jag parkerade bägge skidorna mot ett klippblock under snön, voltade två varv och fick stopp baklänges mot nästa stora sten. Det elaka knakandet från ryggen kom tack och lov från ryggplattan och jag kunde konstatera att bindningarna löste ut som dom ska, och att 1500 kronor för en ryggplatta kanske inte är så dyrt trots allt. Skidtoppen fick alltså ta emot en direktträff och fick en liten bula, men inga tecken till delaminering. Bra kvalitet vad det verkar. Lössnöegenskaperna i låg fart imponerade däremot inte alls. Sannolikt för mycket spann och för låg framtopp för min valda montering. Dagen bjöd dock även på en storslalomtävling och i portarna visade det sig att min valda montering fungerade alldeles utmärkt. Således lite att fundera på. Åtgärd: ner till byn efter dagens slut och montera bak 15 mm till för att se om flytförmågan kan förbättras och hur det inverkar på piståkningen.

Efter ommonteringen blev Goodha 181 plötsligt en riktigt skojig offpistskida. Självklart är det inte förstahandsvalet för dom där fantastiska bottenlösa dagarna i Rocky Mountains, men flytet är faktiskt ganska bra. Även tung lössnö och gammalt uppkört puder hanterar Goodha 181 väl. Eftersom jag lägger ganska mycket press på bakfoten fick jag också bättre skär i pisten efter ommonteringen, men med framfotsdominerad åkstil behövdes det lite mer kraft för att få in skidan i sväng. Goodha 181 är en skida som trivs i hög fart, både i och utanför pisten. Kortsväng i pist kräver ganska mycket arbete men i mjuk puckelpist trivs den som fisken i vattnet och jag körde samma repa om och om igen, fortare och fortare. I luften är den lättkontrollerad och stabil. Den låga vikten gör att den inbjuder till grabs och rotationer och den är tillräckligt styv i bakskidan för att hantera landning med bakvikt. Samma stora spann som är lite handikappande i puder ger bra pop i hoppen och gör att man åker omkring och letar efter nästa lilla knöl att hoppa från. Baktoppen är hög nog för baklängeslandningar i pist men i djupt puder och med telisbindning ska man nog ha storebrormodellen för att parkera switch. Att baktoppen inte är större gör att den inte rycker och stör när lössnön är tung, eller i skare. Ändå är den tillräckligt stor för att kunna glida baklänges i trånga korridorer t.ex.

Goodha gör billiga skidor, så hur är det med kvaliteten? Tja, mute grabs ger ju lätt stora skador i kanten när man saknar en stålkant upptill. Den sega plasten får i och för sig jack men dom är inte så djupa och kan ansas med kniv. Det räfflade mönstret står väl emot repor men samlar på sig ungefär lika mycket snö som andra skidor när temperaturen växlar. Under veckan fick jag bottenkänning ett otal gånger eftersom det låg ytliga stenar både i och utanför pisten och totalintrycket är att stålkanterna sitter väl monterade och inte släpper ens för rediga smällar. Stålet verkar också vara av bra kvalitet. Belaget är inte det allra hårdaste jag kört på men verkar också hyfsat stryktåligt. Bra betyg på kvalitet, således.

Slutbetyg: En mycket prisvärd skida med goda allroundegenskaper. Känns som en storslalomskida i pisten, lätt och kul att hoppa med, bra offpistegenskaper som kräver noggrann montering för telemarksbruk, bra isbett och låg vikt. Den är inte fantastisk på något särkilt område, men det är ju sällan en bra allroundskida, och det är just vad detta är. Inte minst för nordiska förhållanden. Om man letar efter en enda skida som klarar det mesta och är tillräckligt lätt för toppturer kan man utan vidare ta sig en titt på Goodha 181.

Monteringsråd: om man är uttalat framfotsdominant eller mest ska åka pist/park fungerar min ursprungliga montering med 3-pin 115 mm framför BC-markeringen. För lite mer allroundegenskaper, bakfotsåkare och om man vill ha bättre flyt i lössnö rekommenderar jag max 100 mm framför BC (ungefär 93 cm från bakspets). Det fungerar väl med mina stora fötter (pjäxstorlek 27,5-28). Montera 10-15 mm längre bak än detta (ca 92 cm från bakspets) om du har små fötter (mindre än pjäxstorlek 26) eller vet att du ska köra mycket puder.

Text: Mattias Unander