Köpguide: Att välja rätt skidor

Att välja skidor är inte enkelt. I en djungel av skidtyper som sedan kan brytas ned i parametrar som olika bredder, rockerprofiler, svängradier, vikter, styvheter och annat (mer eller mindre oväsentligt) är det lätt att gå vilse. I den här artikeln går vi igenom de viktigaste sakerna som du bör ha koll på när du ska köpa nya skidor..

Olika typer av skidor att välja mellan. Foto: Freeride
zoom

Att välja skidor är aldrig lika enkelt som för några år sedan verkar det som, oavsett vilket år som almanackan visar. Sportbranschen är i ständig utveckling med nya konstruktioner, geometrier och material till alpina skidor. Förutom att faktiska förändringar i skidorna sker, ändras även företagens marknadsföring – ett år är det ett stort hallabaloo kring skidornas svängradie, en annan vinter verkar material som grafen, titanal och kärnor i poppelträ vara det enda som betyder någonting.

De olika skidtillverkarnas marknadsföringsmässiga behov av att differentiera sina produkter från konkurrenternas gör också att benämningar på i princip samma sak kan skifta, vilket kan förvirra dig som konsument när du ska jämföra skidorna. Du tror att du har stenkoll på vilka skidor som gäller och så Vips! är du lika ajour som ett par gula Salomon X-Scream från 1999, dels för att skidorna de facto är förändrade, dels för att hela diskussion och begreppsapparaten kring skidorna förskjutits.

Är din plan att raila dig runt halva jordklotet? Eller kanske smeka pist i Åre? Foto: Ola Melin // Jonas Kullman
zoom

Men det mest grundläggande när du ska välja skidor är egentligen att fråga dig själv i vilken terräng som du ska åka mest? Pistade backar? Offpist? Både i pist och offpist? Hoppa och leka i park? Eller mestadels gå på topptur? Utifrån detta väljer du din skidtyp. Skidtyper kan teoretiskt sätt brytas ner i väldigt många kategorier, men för att du inte ska bli alldeles snurrig nöjer vi oss med en indelning i fem olika segment: Allmountain, offpist, park, pist och toppturskidor.

Skidtyper översikt

Om du är svag för nypistade backar och älskar att ligga på skär är det en pistskida som du ska kika efter. Till Allmountain-kategorin vänder du dig om du är på jakt efter ett par skidor som fungerar över hela berget, i pist såväl som utanför. En offpistskida väljer du som verkligen kommer att hålla till i ospårad terräng och räknar med mycket snö. Mot parkskidorna – twintips – vänder du din blick om du ska hoppa, raila och landa baklänges. Slutligen till dig som vill ha en lätt skida att gå på topptur med – ja då kikar du i kategorin topptursskidor.

Fem olika huvudsakliga skidtyper eller kate… Foto: Freerides pryldatabas
zoom

När du väl har valt skidtyp kommer de flesta andra variablerna som är mer på detaljnivå (midjemått, svängradie, rockerprofil, styvhet etc) att falla på plats, eller i vart fall väsentligt att snävas in. Börja inte med att fundera på om du ska ha en 70 millimeters eller 110 millimeters midja, börja inte med att fundera på om du ska ha en flat rocker eller en tip & tail rocker med camber, börja inte med att fundera på om du ska ha 13 eller 26 meters svängradie, börja inte med att fundera på om du ska ha stenhårt flex eller en riktigt mjuk skida.

Börja istället med att fundera över var någonstans du oftast åker och därmed vilken typ av skida som du ska kika närmare på. När du har valt din skidtyp kan du sedan fortsätta att skruva på de där härliga detaljerna: “Hrm…. är 110 millimeter kanske för brett? Räcker det med 108 millimeter? Kommer jag att ångra att jag inte valde en tip rocker med early rise? Är titanal alldeles överskattat? Borde jag kolla på en skida med kärna av björkträ? Håller verkligen en lätt cap-konstruktion måttet, eller känns det onaturligt och fladdrigt under foten? Tänker jag helt fel när jag tror att en 1755 gram tung skida ska fungera att topptura med, åka offpist med OCH bränna pist? Behöver jag två par skidor? Är det värt att ta den konflikten med min partner? Hrm…. ”

Vad för typ av skida ska jag ha?

Börja med att rannsaka dig själv om hur dina skidor ska användas. Är du helt fokuserade på att hoppa så är det en parkskida du ska leta efter. Är det enbart toppturande som får ditt skidhjärta att bulta hårt, så är det en sådan skida som du ska sikta på. Är det helt uteslutande piståkning som gäller så bör du satsa på en pistorienterad skida. Åker du enbart heliskiing i Alaska och Himalaya så är det bara att köpa en lång, fet offpistskida med full eller platt rockerprofil.

Många skidåkare ligger någonstans mittemellan dessa fyra skidtyper. Detta gör att många därför väljer någon form av allmountain-skida, vilket är precis vad det låter som – en skida för hela berget. Tyvärr finns det inte riktigt någon sådan skida (även om skidtillverkare varenda år basunerar ut just detta “Vi har den ultimata skidan för alla typer av förhållanden!”) som både hanterar blåiscarving där dina axlarna skrapar i samtidigt som den tillgodoser dina krav i parken, tar hand om dig i två meter pudersnö, fixar en uppkörd halvhård sluttning i offpisten och dessutom är fjäderlätt att topptura med, samt är tillräckligt kort för barnbacken när du står med en gråtande 3-åring mellan benen.

Det mest optimala är alltid att ha flera par skidor, men av praktiska, miljömässiga och ekonomiska skäl är det inte möjligt för alla. Som tur är finns det skidor som nästan låter dig behålla kakan samtidigt som du äter upp den. Men som alltid betyder kompromisser att du inte kommer få det bästa av dessa alla världar, men man kan idag komma riktigt nära. Kanske kommer inte din nya skida att vara nummer ett på varken puder, pist eller topptur. Men den kanske kan vara tvåa-trea i alla olika fören och terränger och därför ge dig många härliga stunder på berget.

Många styr mot St Anton för att åka djup snö. Då kan det vara klokt med en bredare skida med bra fly… Foto: Ola Melin
zoom

Friåkningsskidor: Allmountain och offpistskidor

För den som över huvud taget överväger att åka annat än pist bör denne omedelbart inrikta sig på en allmountain- eller offpistskida. Dessa två skidtyper överlappar varandra lite i skarvarna, den bredaste allmountainskidan tangerar definitivt offpist-kategorin. Det som särskiljer dessa två skidtyper är dock framförallt just hur breda de är under foten – skidans midjemått – och i viss mån vilken typ av rockerprofil de är utrustade med.

Allmountain – en skida som klarar det mesta

Den typiska allmountain-skidan har en midja på mellan 90 – 110 millimeter, vilket gör den mångsidig både vad gäller att få upp den på kant i skärande svängar i pistade nedfarter, samtidigt som det ändå finns bredd för att ge flyt i ospårad snö. En mer pistorienterad allmountainskida har troligen en bredd ner mot 90 millimeter, medan en mer offpistorienterad allmountainskida snarare biffar upp sig mot 105 millimeter och strax däröver.

Svängradien brukar ligga på mellan 16 – 25 meter på en allmountainskida, vilket gör den lugn och fin i större svängar, samtidigt som du kan pressa in skidorna i kortare skärande svängar också.

Vad gäller den typiska allmountainskidans rockerprofil (mer om detta kommer nedan och allra längst ned kommer ett extra stycke med rockerprofiler och illustrationer) har den först och främst en form av traditionellt spann (camber) under foten, vilket ger skidan goda egenskaper på hårt underlag. Hårt före kan man du likväl stöta på i pistad backe som i en riktigt isig couloir i offpisten. Spannet under foten kombineras sedan antingen med rocker i både fram- och och bakända (tip & tail rocker eller ännu mer illustrativt mustaschrocker), eller enbart i framända (tip rocker).

En 110 millimeter bred allmountainskida med rocker både bak och fram smyger sig försiktigt allt längre bort på berget och nosar på vår nästa skidkategori: Offpistskidor.

Här rekommenderas en bred skida med bra fly… Foto: Ola Melin
zoom

Offpistskidor – för de där djupa dagarna

Den typiska offpistskidan är drömmen att åka på de där riktigt episka dagarna. Midjemåtten har på senare år smalnat av något i denna kategori och är numera som regel i intervallet 110 – 125 millimeter. Rockerprofilerna är antingen, som på de mer puderorienterade allmountainskidorna, traditionellt spann under foten med rocker i fram och bakända, medan de allra fetaste skidorna (120 millimeter eller mer) är försedda med antingen en riktig full rocker eller, vilket är vanligare, en platt rocker.

Båda rockerprofilerna – full och platt – saknar helt ett traditionellt spann, vilket gör skidan tämligen dålig i hårda fören, eftersom de blir väldigt fladdriga om du inte ligger på skär precis hela tiden. Full rocker är ett omvänt traditionellt spann. Det ger skidan en bananform som är ultimat för djupt och lätt puder där du får fint flyt, skidan blir också kvick och lättsvängd eftersom åkytan är kort. En platt rocker är ett mellanting mellan full rocker och varianten med spann och tip och tail rocker. Egenskaperna blir också en mix: bra flyt, men något bättre åkegenskaper i lite hårdare före jämfört med full rocker.

120 millimeter plus skidorna med full eller platt rocker är således rena puderskidor. Den genomsnittliga skiddagen står dessa skidor kvar i garaget, men när det vankas nysnö skall de väckas ur sin dvala och ge dig sanslöst bra flyt i det ospårade fluffet. Tänk Alaska, Kanada, Japan och de riktigt djupa dagarna på Norges västkust. Bakändan på en offpistskida är också mer eller mindre uppböjd, utan att för den saken skull behöva bli en riktig twintip, som sitter på alla parkskidor. Den uppböjda bakändan gör att du lättare kommer ur svängen när föret är puder, spårat eller lite stökigt. De renodlade offpistskidorna har som regel en stor svängradie, start på 20 meter och uppåt, för att fungera väl i stora svängar och höga farter (finns dock ett fåtal skidmärken som kombinerat riktigt breda skidor med kraftig skärning för att få bättre egenskaper på hårt underlag).

“Pintail” är något som de allra fetaste puderskidorna kombinerar med, vilket innebär att skidans bakdel är lite extra smal. Den minskade bärkraften i bakdelen får hela skidan att lättare plana i djup snö, stabiliserar skidan och ger maximalt flyt. Breda parkskidor har därför sällan pintail, då man vill ha bärkraft i bakändan av skidan vid baklängeslandningar.

Parkskidor

Är man främst ute efter att hoppa och leka med skidan bör man inrikta sig på en parkskida (twintip, jibb). Är det hårdkörning i park och pipe vill du ha en något smalare midja, kanske en 80-90 millimeter, men ju mer puder du tänkt åka med dem eller leka utanför preparerat område – desto fetare lagg har du nytta av.

Du kanske föredrar att hålla dig i luften? Alexis Godbout föredrar luften i Mammoth Mountains. Foto: Ola Melin
zoom

Om du enbart hoppar med din skida så kan det vara fördelaktigt att frammontera lite, så man står närmare skidans mitt. Pistegenskaperna försämras lite men det blir lite lättare att utföra tricks och snurra när du står mitt på skidans tyngdpunkt. Vissa jibbskidor är så kallade symmetriska skidor vilket innebär att skidan är precis likadan på båda hållen. Det finns alltså inget fram och bak, båda hållen är framåt. Dessa skidor tappar pistegenskaper och flyt i puder, men underlättar baklängeslandningar och baklängesåkning. Symmetriska skidor monteras alltid med mittmontering.

Twintip innebär att skidans bakände är uppböjd såpass rejält att åkning baklänges inte ska vara några som helst problem. Nackdelen åkmässigt är att den uppböjda bakändan gör det svårt att på riktigt avsluta en rejäl skärande sväng, eftersom bakändan tenderar att sladda ur svängen. En parkskida köper du dock inte för dess enorma egenskaper i pist, varför detta är någonting som du helt enkelt får göra avkall på. Det kan också nämnas att denna sladdande egenskap gör att du i stökig terräng, puder eller annat löst, lättare kommer ur sväng, vilket alltså då också är en fördel. De lite bredare parkskidorna, midjemått 90 – 115 millimeter, är inne och nosar på både allmountain- och offpistkategorierna. Tidigare gick dessa skidor ofta under namn som “Twintip backcountry” eller liknande.

Pistskidor

Den typiska pistskidan har en smalare midja jämfört med de andra kategorierna, bredden kan variera mellan 65 – 90 millimeter, vilket gör skidan oerhört lätt att få upp på kant i en hård och brant pist. För dig som kan åka på rena skär är en välslipad och bra pistskida en ren fröjd att sväva fram på i perfekt preparerade manchester-backar. Den typiska pistskidan är försedd med ett långt traditionellt spann under foten. Om du sätter skidorna med belagen mot varandra kommer de att få kontakt med varandra nära fram- och bakända. En riktigt pistracer har också en platta under bindningen för att får ännu mer fjong på kantningen.

På senare år har en del pistskidor också försetts med en nättare tip rocker, vilket underlättar initieringen av en sväng (när du ska svänga en skida på skär ska den böjas efter att du passerat fallinjen och det som först böjs är framänden, vilket med lite rocker i nosen redan delvis är fixat). Baktill är en pistskida som regel relativt platt, för att kunna ge dig ett bra bett när du ska avsluta din sväng på skär och inte få sladd mot slutet när krafterna är som störst. En pistskida av det mer avancerade snittet, som ska hålla för höga farter och stora krafter, är ofta styv både i längsled och i sidled (vridstyvhet), samt inte sällan relativt tung.

För nybörjare – i princip alla nybörjare startar sin skidkarriär i pist – finns snälla varianter av pistskidor som är mjuka och lätta att svänga.

Svängradie på pistskidor varierar, vill du ha mycket sväng i skidorna och slalomstuk väljer du en radie på 16 meter och nedåt, en större svängradie ger dig mer storslalomkaraktär på skidan som passar bra i högre farter och större svängar.

Topptursskidor

Den typiska skidan för topptur är en lättare skida. Du åker varken lift, helikopter eller cat ski utan ska släpa allt som du har på dig, inklusive skidor, uppför berget. Då är lätt rätt. Traditionellt har därför en topptursskida varit en variant rent måttmässigt av en allmountain-skida i det smalare, kortare segmentet (mindre skida = lättare skida). En klassisk topptursskida har dock varit konstruerad på ett väsentligt mycket lättare sätt (ofta med kolfiber och cap-konstruktion), skillnaden kan vara upp emot ett helt kilo per skida om du jämför en superlätt touringskida med en robust och bred allmountainskida. En riktig lättviktare, säg en skida på under 1400 gram utan bindning, väljer du som ska gå långt och som kan ge lite avkall på skidans egenskaper utför (alternativt att du inte åker så kraftfullt med mycket fart och kraft nedför, samt är lätt i kroppen).

Dynafit Beast 16 bröt ny mark när den kom 2… Foto: Dynafit
zoom

Eftersom utvecklingen av de lite robustare techbindningarna för topptur gått i en rasande takt fram, har även efterfrågan på tyngre och robustare topptursskidor ökat. Här finns en uppsjö att välja bland med vikter på cirka 1500 – 1900 gram per skida utan bindning. Du är nu egentligen inne på Allmoutain-kategorin, men samtidigt skidor som är lätta. Här kan du välja och vraka efter vad för typ av skidturer du ska göra, hur mycket du kan tänka dig att slita uppför och hur hårt du vill åka nedför.

Det uppstår ibland diskussion kring huruvida topptursskidors eventuella rockerprofil spelar roll för hur stighudarna fäster mot snön när du går uppför. I mjuk lössnö har det ingen betydelse eftersom skidan ändå sjunker ned. Den samlade erfarenheten visar att en allmountainskida med mustaschrocker (spann under foten med rocker i tip & tail) fungerar alldeles utmärkt att gå på tur med. Skidorna får tillräckligt fäste även på hårt underlag, även om kontaktytan möjligen är något mindre. Det är kanske viktigare i detta sammanhang att ha bra stighudar i gott skick som är skurna specifikt och korrekt efter skidan, snarare än vad skidan har för exakt rockerprofil.

 

Övriga beaktanden – Styvhet och mer om rockerprofiler

Styvhet – Flex (Längsled) och torsion (sidled, vridstyvhet)

Styvhet i längsled, skidans flex. Foto: Ola Melin
zoom

Hur styv skida du ska välja handlar dels om hur tung du är, dels hur snabbt och hårt du åker. Är du tung och åker skickligt i hög fart med stora krafter vill du ha en styv skida. Är du nybörjare och lättviktare är det en mjuk skida som gäller. Om du inte är någon av dessa extremer – lätt, nybörjare eller tung, aggressiv åkare – så kan tycke och smak också spela roll för valet av styvhet. En mjukare skida kan vara lite skönare och enklare att åka på. Du behöver inte jobba lika mycke, eftersom det behövs mindre kraft för att böja skidan och få till en sväng. Det som man vinner i lekfullhet med en mjukare skida förlorar man dock i höga farter då skidan kan bli fladdrig och lite opålitlig. En mjuk skida ger heller ingen särskilt bra retur/pop/fjädring ur avslutad sväng.

Ofta sorteras skidorna i avancerad, medel och nybörjare och detta har då till stor del med styvheten att göra. Dagens avancerade skidor – om vi är inne på konsumentprodukter och inte rena tävlings (race) skidor – är inte lika svåråkta som för ett drygt decennium sedan. Om du är en medelgod åkare som vill utvecklas ska du därför inte vara rädd för att välja en avancerad skida.

För att få till en riktigt styv och fartstabil skida behövs lite material i konstruktionen som gör att det plockas på lite vikt. Det är av detta skäl som skidtillverkare på senare år laborerat extremt mycket med nya material för att kunna göra lätta topptursskidor som ändå är tillräckligt styva och fartstabila nedför.

En styvare skida kan ibland upplevas som att den “svänger mindre” än en identisk skida som är mjukare. Det handlar egentligen då inte om själva skidan utan om skidåkaren. En styvare mer avancerad skida behöver mer fart och kraft för att böjas och svänga. Hur mycket skidan svänger i sig beror istället på dess skärning, vilket mäts i svängradie. En mjukare skida är helt enkelt lättare att böja och att initiera en sväng med, vilket gör att den känns som att den svänger lättare och mer. För en tyngre, mer erfaren skidåkare kan en för mjuk skida istället helt böjas igenom vilket gör den svårstyrd när kraft och fart läggs på den. En mjuk skida ger inte heller samma retur – eller pop (inte att förväxla med parkskidornas pop) – ur svängen, vilket riktigt duktiga kortsvängsåkare gärna vill ha i sina skidor.

När vi pratar styvhet behöver vi en distinktion. Ovan har vi pratat om styvhet i längsled, vilket också ibland bara benämns som flex. Den andra formen av styvhet är vridstyvhet (torsion), vilket är skidans motståndskraft mot att vrida sig i sidled. Vridstyvhet vill man generellt sett ha så mycket som möjligt av. Hög vridstyvhet ger bättre grepp och skidan beter sig lugnare när den pressas hårt. En skida som inte är tillräckligt vridstyv kännetecknas av att den känns fladdrig och svårkontrollerad. Behovet av högre styvhet och vridstyvhet ökar ju tyngre åkaren är och ju hårdare åkaren tänkt åka. För den absoluta nybörjaren kan det dock vara tacksamt att inte ha en skida med allra högsta vridstyvhet då ett lite mjukare alternativ kan upplevas som mer förlåtande.

 

Mer om rocker på skidorna

Att en skida har rocker innebär främst att skidans nos börjar tidigare på skidan, med avsikt att förbättra åkegenskaper och flyt. Rockern har även fördelen att den går jämnare över ojämnheter då nosen inte hakar sig fast lika lätt i snökrafs, is och andra saker.

Skidor med rocker har funnits i över ett decennium och idag är det standard att en friåkningsskida – allmountain och offpist –  har någon form av rocker. Den allra första skidan som hade rocker var Volants Spatula som kom i prototyp sommaren 2001, vars idé upphovsmannen Shane McConkey fick från vattenskidor – breda saker med omvänt spann (rocker) och även omvänd skärning (alltså bredare midja än nos och bakända, antitestesn till hur carvingskidor är geometriskt skurna).

 

Översikt olika typer av rocker på skidor

5 olika huvudtyper av rockerprofil på alpin… Foto: Freeride
zoom

Sedan de första årens vilda experimenterande i början av 2000-talet har det hunnit utvecklas flera olika typer av rocker, varav några överlevt.  De fyra viktigaste rockerprofilerna är:

  • traditionell profil (ett långt spann under foten där skidorna först får kontakt nära nos och bakända)

 

  •  tip rocker (rocker i framändan av skidan, skidans brätte är uppböjt tidigare än traditionellt)

 

  • tip & tail rocker (rocker i fram- och bakända) med traditionellt spann under foten – mustaschrocker

 

  • full rocker (“reverse camber” omvänt spann där hela skidan är böjd, mer eller mindre, som en banan), en mildare variant av denna är  “flat rocker” (nos och bakända har rocker, medan mellanpartiet av skidan är platt).

 

Traditionellt spann

TRADITIONELL PROFIL: Skidorna är försedda med ett långt spann under foten där skidorna först får kontakt nära nos och bakända när skidorna är obelastade. En traditionell profil fungerar väldigt bra i pist där du får en lång stålkant att jobba med i skärande svängar. Mer spann = mer carving. Ett spann ger också en skida fjädereffekt och pop. Alternativa benämningar för traditionellt spann på engelska är “standard alpine” och “positive camber”.

 

Tip rocker

TIP ROCKER: Den vanligaste och mest mångsidiga varianten av rocker, där skidans nos börjar tidigare på skidan. Denna profil hittar du på allt från pist-, park-, allmountain-, offpist- och topptursskidor. Ju tidigare rockern (böjen) börjar, desto mer effekt får rockern. Att tänka på är att i takt med att man ger skidan mer nos försvinner samtidigt stålkant som är bra att ha i pisten och på eventuella isfläckar. På en pistskida med tiprocker följer som regel ett traditionellt spann under foten, och ingen rocker baktill. Tip rocker återfinns också på de smalare allmountainskidorna, och en del av topptursskidorna.

 

Mustaschrocker (tip & tail)

TIP & TAILROCKER: Tail rocker förekommer endast i kombination med tip rocker. Böjer man upp bakänden på skidan lite tidigare får man en tailrocker, vilket ökar flytet något. Det är lättare att komma ur sväng i puder eller stökig snö, samtidigt som “bettet” ur sväng på jämt eller hårt underlag försämras och du får en sladdande effekt. Tailrocker gör det lite lättare att landa baklänges i puder. På bredare allmountainskidor och de smalare offpistskidorna är denna rockerprofil standard, den berömda mustaschrockern.

 

Full rocker

FULL ROCKER: Under foten på en full rocker har skidan ett svagt negativt spann. Fullrocker ger stora fördelar för flytet i pudersnö och gör skidan väldigt lätthanterlig, å andra sidan kan skidan få kraftigt försämrade egenskaper vid hårda förhållanden. Fullrocker finns på ett fåtal riktiga puderskidor med riktigt bred midja.

Flat rocker

FLAT ROCKER:Flatrockern är en variant som är lite mindre extremfokuserad på pudersnö. Där är skidans profil platt under foten, ibland anger skidtillverkarna detta som att spannet är neutralt under foten (neutral camber), till skillnad från ett traditionellt spann som är positivt och spannet på fullrockern som är negativt. En flat rocker får ett mer allsidigt användingsområde där puderegenskaperna är fina, men den samtidigt kan prestera i hårdare förhållanden.

Hur lång skida ska jag välja?

Skidlängdsguiden är ett bra verktyg för att få en ungefärlig bild av vilken längd som kan passa dig. Om du håller dig mer till offpist än pist och/eller om skidan du funderar på har mycket rocker ska du absolut inte snåla på längden, eftersom rockern stjäl en hel del av din effektiva kant. Här läser du artikeln om att välja rätt längd på dina alpina skidor.

Freerides guider:


Att välja rätt skidkläder

Det finns många begrepp som är bra att ha koll på när man ska köpa skidkläder och det är lätt att bli förvirrad av allt snack om membran och vattenpelare. I Freerides guide hittar du matnyttig information.

 


Att välja rätt pjäxor

Ett par krånglande pjäxor kan förstöra en skiddag på några sekunder. Här går vi igenom saker som är bra att tänka på gällande pjäxköp.

 


Att välja rätt skidor

Midjemått, rocker, spann, längd, flex – där har du några av faktorerna som kan vara bra att ha koll på inför ett skidköp. I den här guiden benar vi ut begreppen.


 

hjälmarAtt välja rätt hjälm

Karbon, half shell, full face, mips. Tekniken för att skapa en skidhjälm har gått framåt sen Stenmark skyddade kokosnöten med en mössa.


 

Att välja rätt goggles

Polariserat, dubbellins, sfäriska linser, outriggers. Vi förklarar vilka goggles och varför du ska välja dom.

 

 

 

Välj rätt längd på dina skidor

När carving intog marknaden på 1990-talet började det tillverkas en mängd olika typer av skidor i olika längder. För att ta reda på vilken skidlängd du ska ha räcker det inte med en standardformel för alla olika skidtyper. Freeride hjälper dig att välja rätt längd på dina alpina skidor.

 

Text: Niklas "Nojlas" Rantzow & Anders Wingqvist
Logga in för att kommentera
Bli medlem Logga in Logga in med Facebook

  1. Edebo
    0
    Edebo | 2016-12-09 23:21          

    @ElSudderino 188 låter perfekt, det är ju en del rocker i tip och tail så i pist upplevs inte skidans längd riktigt på samma sätt. Kring en dm längre än en själv för den typen av skida brukar väl ses som "lagom"!

  2. johan
    0
    johan | 2016-08-31 14:20          

    @Rikard_B det är pyjamasvikt som avses.

  3. ElSudderino
    0
    ElSudderino | 2016-03-10 23:00          

    Hejsan! Kollar på ett par soul7. Enligt guiden borde jag ha den längsta - 188 cm. Jag är 85 kg lätt, 176 cm lång och tävlade som junior (nu 40) och gillar att dra på. Men är det ändå inte litet långt med 188:orna? Någon som kan råda?

  4. Rikard_B
    0
    Rikard_B | 2016-01-12 21:26          

    Hej! Vilken vikt avses för viktfältet - pyjamasvikt eller fullt påklädd med pjäxor? Det skiljer ju en del. Tacksam för svar. Mvh Rikard

  5. FBacklund
    0
    FBacklund | 2011-07-09 18:35          

    riktigt dålig guide, jag får ju inte fram någonting...
    betyder det att jag ska sluta åka skidor...??? :(

    Nä, men bra annars. ännu bättre om det fungerar att räkna ut... :)

  6. elias88
    0
    elias88 | 2010-10-03 14:28          

    bra guide!
    en kort fråga. jag är inne på ett par armada jj 185. Är 1,85 lång och väger 87kg. Är jag för tung för dem och är dom för korta? jag åker offpist/bc-jibb främst. vill ha en lekfull skida.

  7. greggan
    1
    greggan | 2010-10-02 07:37          

    "(Om ankorna har en bred bakdel, vad heter dem då??)"
    Feta :0)

  8. Nojlas
    0
    Nojlas | 2010-09-25 10:57          

    Ääähum, helt rätt där Jarle.
    Jag tar på mig dumstruten och tillbringar hela lördagen i skamvrån...

    (Om ankorna har en bred bakdel, vad heter dem då??)

  9. Jarle
    0
    Jarle | 2010-09-24 16:00          

    Njae, nu får jag faktiskt ta att hålla med MarkusO
    Taper = Skillnaden mellan tip/tail
    Early taper = indragen skärning
    Pintail = väldigt avsmalnande tail i förhållande till resten av skidan (enligt wiki heter många ankor och en del fåglar något pintail just för att de kännetecknas av sin väldigt smala stjärt i förhållande till resten av kroppen)

    "Alla" förstår ju vad man menar när man säger taper beroende på sammanhang men rätt ska vara rätt :)

  10. Tricke
    0
    Tricke | 2010-09-22 20:58          

    Bra artikel!

  11. MarkusO
    0
    MarkusO | 2010-09-20 22:29          

    "Taper" som generellt begrepp är väl ändå skillnaden mellan framändens och bakändens bredd.. Tail taper eller tip taper är ju en annan sak, och det du beskriver ovan.

    Jag hävdar med andra ord att exempelvis EHP med måtten 129-116-123 har 6mm taper.

  12. Peraaa
    0
    Peraaa | 2010-09-18 11:03          

    Underbart artikel, tack!

  13. Nojlas
    0
    Nojlas | 2010-09-17 00:40          

    Bra fråga MaciekK.
    Jag har svarat på den också: http://www.freeride.se/forum/thread.php?t=72370

  14. MaciekK
    0
    MaciekK | 2010-09-16 22:54          

    Åh, vilken underbar guide! Bra jobbat Niklas! Flera frågor som besvarats! :)

    Däremot saknar jag information om bindningsmontering, vilken montering som ger vilka fördelar, etc (: (Vet att det har tagits upp lite redan, men inget annat än personliga åsikter kring mittmontering, ifall jag inte missat något)

    Sen, längdkalkylatorn påstår att jag ska ha skidor på runt 180-185cm, då är jag lite kortare och väger runt ~70 och aldrig åkt på skidor längre än 178 cm.
    Men jag tror att längd på skidor är något man själv måste testa och inte hänga upp sig för mycket på vad en kalkylator säger, visst är det bra att få veta något alls, därför tycker jag den är på sin plats i guiden, men man ska inte glömma att inte stirra sig blind på den ;)

    Återigen, grymt jobbat! Hoppas jag får veta lite mer om det jag undrar :)

  15. Nojlas
    0
    Nojlas | 2010-09-16 12:55          

    Micke_Bergfors:
    Jag svarade nyss på din fråga här: http://www.freeride.se/forum/thread.php?t=72370 :)

  16. windsurfer
    0
    windsurfer | 2010-09-16 12:15          

    Bra jobbat Nicklas.

    Uppslag till en ny artikel; Skidors (+bindningar) utveckling över tid med de tekniska framstegen som gjorts och när. Tex när kom carvingskärningen (föräldrarna har ett par ~80tals Rossignol med midja i garaget) och vem kom på den, vilken fabrikant använde kolfiber först och .... men det kanske bara är jag som är intresserad av produktutvecklingen inom skidsporten :-)

    Syns
    //T

  17. Hasse_Lindborg
    0
    Hasse_Lindborg | 2010-09-16 12:06          

    Jag skall tydligen ha 190 cm skidor. Har inte åkt på det i flera år. Passar inte in på min åkstil alls.

    Den där kalkylatorn ger jag inte mycket för.

  18. Mountain_Man
    0
    Mountain_Man | 2010-09-16 11:10          

    Skidlängdskalkylatorn är från 2001 ser jag nu! Då var ett par 195 cm Salomon X-Scream series med 68 mm (?) i midjan bland det hetaste för en freerider ... det har pressats en hel del skidor sedan dess...

  19. Mountain_Man
    0
    Mountain_Man | 2010-09-16 11:05          

    Två tummar upp! Gillar speciellt texten som förklarar att TT inte är detsamma som jibb, mycket bra!

    Däremot behöver Olas skidlängdskalkylator från 2004 (?) uppdateras. Anno 2010 är längdvalet till stor del beroende av skidmodellen och 180 cm kan vara lika rätt som 190 cm beroende på hur den specifika skidan är formad och uppbyggd. Som exempel kan nämnas att kalkylatorn tycker jag ska välja ett par 182 cm slalomcarvers ... ähum, jag håller nog fast vid mina 165 or!

  20. Nojlas
    0
    Nojlas | 2010-09-15 23:45          

    Tack för all positiv feedback. Jag hoppas det bringar klarhet och gör skidvalet lite lättare för folk.

    Jag har svarat på de frågor som dykt upp här under, kolla in tråden här: http://www.freeride.se/forum/thread.php?t=72370&p=0#r802669

  21. Heinz_p
    0
    Heinz_p | 2010-09-15 22:32          

    Gött skrivet Nojlas!

  22. Jarle
    0
    Jarle | 2010-09-15 22:11          

    Jag visste det! Carled har gått och blivit(?) smygjibber! Erkänn att du köpte ett par nithward och grills istället för RP112 ;)

    Gött jobbat Niklas!

  23. Carled
    0
    Carled | 2010-09-15 22:10          

    All makt åt Nojlas, vår befriare! (med tanke på vad Per skrev)

    Jag hade velat ha lite mer riktad information om parkskidor (i förebyggande syfte) och kanske lite mer filosoferande kring spann, tailrocker, pintail och taper och vad de gör för åkningen... Men då hade det blivit långt!

    I övrigt är Twenty twelve precis så smutta som de ser ut på flexbilden! ;-D

  24. PNyberg
    0
    PNyberg | 2010-09-15 21:55          

    bra initiativ och välskrivet :) Detta bör ta ner antalet "vilken skida ska jag ha" trådar ordentligt...på gott och ont :P

  25. hyllengren
    0
    hyllengren | 2010-09-15 20:17          

    bra grejer! men det är kanske lite farligt att skriva att man ska frammontera en parskida lite, frammonterat för en parkåkare är ju inte samma sak som det ni menar i det här fallet

  26. Nojlas
    0
    Nojlas | 2010-09-15 19:42          

    Mulleson:
    Visar skidväljaren att bu bör ha 195cm så lär allt som är 190cm och uppåt fungera. Istället för att bara välja längre längd bör man kika på faktorer som vridstyvhet, styvhet och bredd.
    Men vill du ha 195cm+ så finns det, bara att ställa in det i skiddatabasen.

    Blide:
    Jag tycker det är rätt skönt att ha en liten semitip. Bra när man letar sig in i branta rännor, och är lätt att fästa stighudarnas bakre fäste (vissa modeller). Dessutom ger det en jämn och följsam avslutning på din kant, så bakdelen inte hakar i lika mycket.
    Den enda fördelen som jag kan se det med platt tail är att man lättare kan göra ett snöankare av skidorna.

  27. Lannemar
    0
    Lannemar | 2010-09-15 17:25          

    Lärde mig mycket av att läsa detta! Gött ;D

  28. OlaMelin
    0
    OlaMelin | 2010-09-15 16:46          

    @ Blide:
    Kul att du gillar guiden och tack för din input.

    Bra idé med forum-tråd. Kom gärna med konstruktiv kritik här:
    http://www.freeride.se/forum/thread.php?t=72370&p=0#r802669

  29. Mulleson
    0
    Mulleson | 2010-09-15 16:44          

    Bra guide i skiddjungeln. Men vars är skidorna för oss >85kg >190 Tycker det är lite skidor som är 195 cm

  30. Blide
    0
    Blide | 2010-09-15 16:33          

    Bra skriver och snygg grafik!
    Saknar definitioner på hur en tur-specifik skida skall väljas och förklaring av skidor med hybridspann (saknas väl egentligen förklaring av spann helt och hållet?). Kanske starta en forum-tråd för konstruktiv kritik till guiden och sen fixa en andra version?

    Sen tänkte jag på:
    Generellt sett köper folk för smala skidor.
    - Rätt!

    Twintip innebär att skidans bakände är uppböjd och är mer eller mindre standard idag på en friåkningsskida.
    - Riktiga friåkarskidor har inte twintip ;-)

  31. lgrstdt
    0
    lgrstdt | 2010-09-15 16:17          

    Härlig guide!

  32. MedlemJapaner
    0
    MedlemJapaner | 2010-09-15 16:15          

    Värt att jag tydligen ska ha 177 cm långa skidor. Känns väldigt kort...

    Men bra sammanfattning av de olika begreppen och termerna tycker jag. Bra jobbat!

  33. Corin
    0
    Corin | 2010-09-15 15:51          

    Ja! Gött jobbat Noljas!

  34. jeppenator
    0
    jeppenator | 2010-09-15 15:44          

    Bra jobbat nojlas! väl värt att läsa!