Kristin_H

*** En sådan där morgon då jag väcks av solens första strålar som försiktigt letar sig in under mina ögonlock, solenergin omvandlas till rörelseenergi och jag studsar upp ur sängen, ut genom porten, gränslar cykeln. Trampar, fartvind, toffsar bak, det finns inget stopp, det finns ingen väg tillbaka, det finns bara rörelse. Och hjärtat som slår i mitt bröst, bergen som kallar, uppför, uppför, fortare, fortare. Och där, där solen möter himmelen och bergen möter vinden, där det ända ljud som hörs är mitt flämtande. Där smälter jag samman med naturen, mitt inre uppslukas av Jämtland, mitt leende svämmar över, jag är levande och jag är lycklig!***