Ok, då ska jag försöka mig på att reda ut lite saker och ting. Denna studie som har utförts om att vallning i det närmsta är obetydlig, är ju i första hand riktad mot längdåkare. Den är ju ändå framtagen genom experiment på längdskidor. Att det finns skillnader mellan längd och alpint förstår nog alla här på forumet.
Om jag har förstått undersökningen rätt, handlar det om att en vallad skida samlar på sig mer smuts än vad en ovallad skida med RENT belag gör. Hur ska man då rengöra ett alpint belag när det väl blivit smutsigt? Enligt artikeln räcker det med att sickla med en stålsickel. Funkar säkert på längdskidor. Men på alpint? Visst, kanske de första gångerna. Jag tippar på att skidan ganska snart skulle bli konkav p.g.a stålkanter är betydligt mer svårsicklade än vad belag är. En konkav skida funkar betydligt mycket sämre rent åkmässigt. Man kanske kan göra rent belaget med exempelvis vallaväck eller dylikt, men jag tror att det inte direkt ökar glidegenskaperna i belaget. ASlltså får man valla ur smutsen som alla servicemän gör. Det blir alltså svårt att hålla belaget rent, utan att förstöra de bra egenskaperna.
Vad gäller brända belag, så är det ganska svårt att bränna ett par skidor. Vad som kan ställa till det är om underlaget är balkat, eller som underlaget kan vara nu. Mycket varma dagar och kalla nätter. Man får en stenhård manchester på morgonen som kan vara hemskt skadligt för belaget. Vad är det då som händer? Jo, den stora friktion som bildas gör att belaget helt enkelt smälter ärmast stålkanterna. Belaget liksom gröps ur och bildar en minimal "ränna" llängsmed stålkanterna. Detta resulterar i att skidorna beter sig som ett par med mycket råägg. Eller nästan som att de är konkava. Om skidorna bräns el. ej har snarare med hur hårt belag man har, än hur bra man har vallat, eller vilken valla man har använt för dagen.
Det var det. Jag har säkert glömt att skriva något, men nu ska kjag ut i solen!
Rock på