Extremskidåkning och media?

[Ted_bskier]

Vilken moralisk skyldighet har tidningar som Brant, Åka Skidor, diverse dagstidningar men även skidsajter som t.ex freeride.se när dom väljer att ge medialt utrymme till skidåkare som ger sig ut på uppenbart livsfarliga och riskfyllda äventyr? Tycker det är spännade att läsa om extremskidåkning men skulle gärna se att reportagen var lite mer nyanserade.

Många av dessa äventyr kräver ekonomisk uppbackning från sponsorer och då är den mediala uppmärksamheten oerhört betydelsefull. I svensk media glorifieras oftast skidåkarna och deras lek med döden. Tror det skulle vara betydligt svårare för en fransk eller schweizisk skidåkare att får sponsorer för att åka till t.ex Everest. I alperna finns så otroligt många välmeriterade klättrare och skidåkare och man måste i stort sett göra nyturer (first decents eller acents) för att få medial uppmärksamhet.

Extremskidåkning är en fascinerande sport men den kräver mycket av sina utövare. Dels ska man vara en oerhört skicklig klättrare och skidåkare men man måste vara mentalt stark och hela tiden vara beredd på att vara tvungen ta beslut om att vända. Det finns en uppenbar risk att beslutsfattandet påverkas negativt av att man har press på resultat från sponsorer och media.

Ett bra exempel på att man kan hålla på med extremskidåkning utan alltför mycket medial uppbackning är fransmannen Jean-Noel Urban (www.expeditions-urban.com).
Han är skidlärare i Serre Chevalier och har en lång meritlista med branta åk från både Alperna, Himalaya och Alaska. Men han har undvikt att åka utför de allra högsta bergen och blir då mindre beroende av sponsorer.

Får känslan av att svensk media och sponsorer indirekt ger personer som är relativt oerfarna chansen att ge sig ut på expeditioner som är oerhört svåra och farliga...

 

[carl_d]

prexis!

 

[Mickeee]

Det var en mycket intressant frågeställning, speciellt för en sajt med en till stor del ung publik. Jag tycker att det är positivt att möjligheten till sponsorer finns för de som är relativt oerfarna, det är ju just det som är en av huvudorsakerna till att vår sport kan växa. Givetvis finns det risker, vilket också är en stor bidragande faktor till att det är roligt att läsa om sporten eller se filmerna som produceras.

Angående ansvaret som media bör ta för de aktiva känns det som att den här branschens media tar mycket mer ansvar för vad som skrivs än media i t ex nöjesbranschen. Trots det håller jag till fullo med om att riskerna kring sporten till liten del uppmärksammas. Jag efterfrågar också den vinkeln i många artiklar. Däremot får det inte det fokus som idag finns på upplevelsen och glädjen i sporten förloras. De artiklar och filmer om lavinkunskap tenderar ju att ibland bli lite långsamma.

Det skulle vara intressant att höra vad erfarna och oerfarna åkare själva tycker om den press de känner från sponsorer och media. Får det dem att ta större risker?

 

[Utter]

Vilken moralisk skyldighet har tidningar som Brant, Åka Skidor, diverse dagstidningar och även skidsajter som freeride.se när dom väljer att ge medialt utrymme till skidåkare som ger sig ut på uppenbart livsfarliga och riskfyllda äventyr? Tycker det är spännade att läsa om extremskidåkning men skulle gärna se att reportagen var lite mer nyanserade.

Många av dessa äventyr kräver ekonomisk uppbackning från sponsorer och då är den mediala uppmärksamheten oerhört betydelsefull. I svensk media glorifieras oftast skidåkarna och deras lek med döden. Tror det skulle vara betydligt svårare för en fransk eller schweizisk skidåkare att får sponsorer för att åka till t.ex Everest. I alperna finns så otroligt många välmeriterade klättrare och skidåkare och man måste i stort sett göra nyturer (first decents eller acents) för att få medial uppmärksamhet.

Extremskidåkning är en fascinerande sport men den kräver mycket av sina utövare. Dels ska man vara en oerhört skicklig klättrare och skidåkare men man måste vara mentalt stark och hela tiden vara beredd på att vara tvungen ta beslut om att vända. Det finns en uppenbar risk att beslutsfattandet påverkas negativt av att man har press på resultat från sponsorer och media.

Ett bra exempel på att man kan hålla på med extremskidåkning utan alltför mycket medial uppbackning är fransmannen Jean-Noel Urban (www.urban-expeditions.com).
Han är skidlärare i Serre Chevalier och har en lång meritlista med branta åk från både Alperna, Himalaya och Alaska. Men han har undvikt att åka utför de allra högsta bergen och blir då mindre beroende av sponsorer.

Får känslan av att svensk media och sponsorer indirekt ger personer som är relativt oerfarna chansen att ge sig ut på expeditioner som är oerhört svåra och farliga...

Den sortens skidåkare du talar om här verkar snarare vara klättrare som åker skidor, dvs det som kallas "fransk extremskidåkning". Det är ytterst få svenskar som sysslar med den här sortens skidåkning(?) då det bara handlar om att ta sig upp och sedan ner i ett stycke ofta medelst hasning utför. Vet inte om jag vill kalla det skidåkning om du inte kan "åka" skidor ner.

Ditt resonemang angående J-N Urban förstår jag inte riktigt, bara för att du bestiger ett lägre berg innebär det inte att det kostar mycket mindre. Oftast behövs i princip samma utrustning oavsett så det handlar mest om vart berget är beläget. Förövrigt så existerar inte hemsidan du nämner.
Sen är jag tveksam till om du vet hur svårt det är för fransmänn etc att få sponsorer till liknande expeditioner (om du inte har studerat detta??) då det handlar om mest nationella nyheter. Förmodligen är det inte så många utanför Sverige som hör talas om de svenska expeditionerna.

Givetvis förekommer pressen från media och sponsorer men när det gäller "äventyraren" (Göran Kropp o dyl) så kommer oftast den största pressen ifrån dem själva. Har de bestämt sig för något så ser de till att fixa det.

Jag anser att medias roll endast ligger i att rapportera. Det är inte deras skyldighet att proklamera moral och säkerhetstänkande, givetvis bör de informera om risker och bot/förebyggnation av dessa men det är också allt de kan/ska göra.

 

[Ted_bskier]

Svar till Herr Utter

Sorry fel adress på länken... men nu har jag fixat den.

Kostnaden för att bestiga berg är faktiskt till stor del beroende av höjden på berget. Du måste betala en s.k "peak fee" och därutöver måste sherpas hyras, kanske en kock allt beroende på hur lyxigt man vill ha det. Dyrast är såklart Everest och särskilt från den nepalesiska sidan. Kostar mellan 200,000-500,000 kr att köpa plats i en expedition. Det är billigare i Tibet och i Pakistan. Men det är nog svårt att klättra en 8000m-topp för under 100,000 kr och sen tillkommer kostnaden för resa och utrustning. Att bestiga en topp under 7000 m är dock en ekonomisk möjlighet för dom flesta svenskar som har lust. och ork.

Angående hur lätt det är för svenska jämfört med franska skidåkare att få sponsorkontrakt så gör jag den bedömningen utifrån att konkurrensen är mycket hårdare i Frankrike. Sverige har kanske en handfull aktiva extremskidåkare och Frankrike flera hundra. Antalet klätter- och skidtidningar (det mediala utrymmet) är dock inte särskilt mycket större i Frankrike än i Sverige.
Marco Siffredi som åkte snowboard nedför Everest hade stora problem att finansera sina expeditioner trots att hade flertalet "first decents" både i Himalaya, Anderna och Alperna.
Mvh/Ted

 

[Utter]

Svar till Herr Utter

Sorry fel adress på länken... men nu har jag fixat den.

Kostnaden för att bestiga berg är faktiskt till stor del beroende av höjden på berget. Du måste betala en s.k "peak fee" och därutöver måste sherpas hyras, kanske en kock allt beroende på hur lyxigt man vill ha det. Dyrast är såklart Everest och särskilt från den nepalesiska sidan. Kostar mellan 200,000-500,000 kr att köpa plats i en expedition. Det är billigare i Tibet och i Pakistan. Men det är nog svårt att klättra en 8000m-topp för under 100,000 kr och sen tillkommer kostnaden för resa och utrustning. Att bestiga en topp under 7000 m är dock en ekonomisk möjlighet för dom flesta svenskar som har lust. och ork.

Angående hur lätt det är för svenska jämfört med franska skidåkare att få sponsorkontrakt så gör jag den bedömningen utifrån att konkurrensen är mycket hårdare i Frankrike. Sverige har kanske en handfull aktiva extremskidåkare och Frankrike flera hundra. Antalet klätter- och skidtidningar (det mediala utrymmet) är dock inte särskilt mycket större i Frankrike än i Sverige.
Marco Siffredi som åkte snowboard nedför Everest hade stora problem att finansera sina expeditioner trots att hade flertalet "first decents" både i Himalaya, Anderna och Alperna.
Mvh/Ted

Ok, visste inte om det där ang. Peak Fee. Men om du nu pratar om dylika toppar så handlar det knappast om skidåkning. Det är ett fåtal som försökt men det är knappast detta du menar med orginaltexten? Skidåkning över 7000m existerar i princip inte för annat än en handfull människor. //Utter

 

[Backcountrybob]

På din fråga svarar jag
- JA, media har ett ansvar att rapportera om åkningen/klättringens positiva och negativa sidor, låt oss kalla det för åkglädje kontra olycksrisk.

Dock har individen alltid ett ansvar för sin egen handligen då den besitter en fri vilja. Detta är något fantastiskt och denna fria vilja bör vi kämpa för att bevara i DDR-sverige.
Annars kanske Herr Perrson med sin vapendragare kontrollsamhällesBodström stiftar en kloklag mot den fria viljan..

/B