FF sa:
Är det någon som prövat antingen 977 eller 916 och p18 och fks155 som kan berätta för mig vilken DIN jag bör utgå ifrån? Är skalorna relativa? Dvs, är 12-13 på en P18 samma som 12-13 på en fks155? Och hur förhåller sig denna skala till 916 eller 977/914?
Jag har ett par 977:or på mina Explosiv och har följdaktligen kört en del med den. Sen har jag numera 997 Equipe på resterande skidsortiment, med undantag för ett par slalomracers med FKS 155. Jag har även testat FKS:en på större skidor och har haft en dröse 914 genom åren. Plus lite 916 naturligtvis. P18 har jag inte testat speciellt ingående tyvärr.
Generellt sett kan man inte fullt ut jämföra "reell" DIN med verklig DIN, eller vad man nu ska säga mellan olika bindningsmodeller. Den tesen är inte svår att bevisa. Jämför man tex en Tyrolia FR12 eller en Marker 1200 inställd på 10 med en 916 eller FKS155 inställd på samma värde märker även en åkare som är relativt grön när det gäller prylar en enorm skillnad. Speciellt 916 sitter riktigt hårt redan på den fjäderspänningen. Skillnaden är så pass stor att jag egentligen har svårt att förstå hur det kan röra sig om en standardiserad märkning. I en laborationsmiljö med mätutrustning kan det möjligen vara så att samma sidoriktade kraft krävs för att få båda bindningarna att släppa, men det känns sannerligen inte så när man testar och egenskaperna i aktiv åkning, numera kallad "reell DIN" skiljer sig enormt mycket.
Skillnaderna är såklart mindre när man jämför två bindningar som ligger närmare varandra prestandamässigt, och det är svårare att definiera vad som egentligen skiljer. Ju hårdare bindning och ju högre fjäderspänning, desto svårare är det att testa hur den beter sig. Med en 10-bindning tex kan man utan större insats vrida ur tån med muskelkraft och på så sätt enkelt känna hur mycket det skiljer mellan olika bindningar. Men få kan göra det när de ska jämföra en 916 med en 920 när båda är inställda på 14. Då blir det mer en praktisk långtidstest i stil med "här skulle nog 916:en släppt, men 920 sitter kvar", eller "fan, där kände jag att knät var påväg att gå, men den släppte precis rätt. Tur att jag inte hade en 920. Då hade jag nog pajat knät"... osv.
Det är, precis som FF säger, lätt att dras med i race-bindningshetsen och dra dit ett par 916, eller tom 920 på sina nya bredlagg, men och det är ett stort MEN... Det gäller, som jag även sa ovan, att vara medveten om riskerna med att göra det. Just nu känns det som att många, speciellt yngre åkare, lockas till att testa 916, 920, P18 och liknande utan att egentligen ha koll på vad det innebär. FF har redan varit inne på det, men det gör inget att nämna igen. Man måste vara en mycket driven och avancerad åkare för att man ska ha behov av en bindning i den kalibern. En 920 exempelvis är väldigt, väldigt elak mot knäna om man ramlar i något annat än hård och snabb åkning. För det stora flertalet, inkluderat säsongare av "normal" standard, veckoturister, "gammelsäsongare som börjar närma sig 30" och jibbers som inte är på väldigt hög nivå skulle jag personligen säga att en 916 eller däröver innebär en förhöjd risk för skada jämfört med en 914Lab eller FKS155 (som förvisso går upp högt, men också börjar lågt).
Jag kan inte resonera utifrån FF:s syn, iom att jag inte åker med så höga din. Men jag kan kortfattat redogöra för hur jag ser på min egen fjäderspänning:
Jag väger 75kg och kör med din 10,5 som ökas något till 11 i slutet på säsongen. 10,5 är min inställning på FKS155 och 997Eq/977/914. Jag använder alltså samma värde på både Look och Salomon. 977 och 997 ger en aningen mer solid känsla på 10,5 än vad 914 ger, men rent fasthållningsmässigt har jag inte känt någon skillnad. Looken stretar pga sin högre grad av elasticitet emot lite mer i ändläget på tådelen, men de ligger nära varandra när det gäller knäbelastning strax innan släpp. P18 kontra FKS155 kan jag inte uttala mig om tyvärr, men det är att anta att samma förhållande råder mellan dessa två som mellan de flesta andra närbesläktade modeller med olika dinskalor, dvs att den övre av dom framstår som bastantare och hårdare i ändläget strax innan släpp. Det är trots allt en rejäl fjäder som ska komprimeras.
FKS155/997/977/914 inställda på 10,5 har under efter år av testande visat sig vara perfekt för mig i praktisk användning. Jag får extremt sällan tjuvsläpp och grejorna ramlar av när jag känner att dom ska göra det.
Jag hade ett antal 916 ett tag och provade mig fram till vart jag skulle ligga på den skalan. Där känner jag mig inte trygg med 10,5, utan får gå ner lite till 9,5, men även så lågt så är det i hårdaste laget för mina numera rätt ålderstigna knän. Jag var ytterst nära några gånger att verkligen sabba ett knä i vridfall i låg fart i skogsåkning, men klarade mig med lätta vridskadesymptom och värk i någon månad. I det läget släppte inte 916 och det kändes inte direkt som att dom var nära att göra det heller, trots att jag verkligen upplevde det som att jag stog och balanserade på gränsen för vad mina knän klarade av. Efter den upplevelsen insåg jag att jag inte behöver 916, utan har gått ner till 914Lab/997 rakt över i skidgarderoben.
Tyrolia och Marker är en annan historia. För att få samma "reella DIN" med en FR13 tex behöver jag gå upp ett par snäpp. The Marker/Tyrolia standard +2 addon, som det heter på Teton är en bra beskrivning. Jag kan inte åka med 10,5 med Tyrolia eller Marker. Då får jag tjuvsläpp alldeles för ofta. Att skruva upp till 12,5-13 avhjälper problemet med tjuvsläpp, men ger å andra sidan biverkningar i form av ökad belastning vid lågfartsfall. Båda dessa märkens racemodeller (FR17 och Marker 1800 exempelvis) dras i mina ögon med samma problem. Det är förvisso stabila och pålitliga metallkontruktioner, men för att de ska sitta måste jag gå upp minst 2 steg på skalan i jämförelse med Salomon/Look och då ökar risken ännu mer för skador i lågfall.
Tänk på att 977 och 997 är gamla bindningar. Det kan ha hänt saker med fjädrarna om dom har legat komprimerade under lång tid. Det kan röra sig om att bindningarna tappar i dinskalan och att dom är ojämna inom samma par. Gör därför det traditionella "slå ur skon ur bindningen"-testet och jämför med en ny bindning. Ställ båda på samma DIN och knacka/vrid ur pjäxan. Jämför de två bindningarna i paret och mellan den gamla och den nya. När du ändå är igång kan du ju fortsätta med att testa igenom dina olika bindningar. Då får man en tydligare bild om vad olika elasticiteter och fjäderhårdheter egentligen innebär i praktiken.
Sammanfattningsvis:
914: Likvärdig släppkraft och elasticitet som nästa grupp, men känns lite mesigare.
977Eq/997Eq/914Lab: Likvärdiga egenskaper för samma DIN.
FKS155: Säger ifrån aningen mer än föregående grupp i ändläget, men i stort sett samma. Fördel att den börjar så lågt på skalan.
FKS185/P18: Ännu mer stuns i ändläget.
916: Känns jävligt stum i ytterlägen, både i häl och tå. Går att gå ner 1-2 steg i din-skala utan att riskera tjuvsläpp.
920. Samma bindning som 916, men med en extra avtagbar fjäder. Fullständigt overkill för friåkning.
Tyrolia FR13-17. 11-13-modeller är skit. Högdin är fina saker, men kräver +2 på skalan för att sitta. Ökad skaderisk iom det.
Marker 12-18. Dso.
