I slutet av förra säsongen tvingades jag medge att ett skidliv utan kruka var för mycket edge för att vara hälsosamt, när man nu är medelålders som jag!

Nya skidor i kombination med en ganska otränad fysisk form orsakade några fina framlängesvolter där skulten fick ta de värsta smällarna. Illamående och lätt hjärnskakning följde därefter. Inget vidare faktiskt.
Så sagt och gjort, en hjälm fick det bli trots ett oändligt motstånd. Men jag måste medge att tvångstankarna dök upp omedelbart, ni vet att leende brista ut i ett "Jättehjärna!" som svar på en fråga och sedan markera konturerna av sitt enorma, silverfärgade klothuvud med armarna.
Dessutom såg jag helt plötsligt ut som ett fullblodsproffs, eller kanske ännu värre ett "wannabee-fullblodsproffs". Och allt jag egentligen ville göra, var att ta udden av en smula vardagsedge i skidbacken. En hopplös ekvation helt enkelt!
Vi får se nu när nästa säsong kommer om smärtan gör sig påmind eller om fåfängan än en gång ska segra!

Men kräks och snö har väl aldrig varit en så aptitlig kombination, så jag lär väl få användning av min kruka igen.
Trevlig skidsäsong kära frirajders!
Annika