Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
-
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Flygare" data-source="post: 138915" data-attributes="member: 56164"><p>Den här historien är helt sann!</p><p></p><p>En snubbe jag känner, vi kan kalla honom D, hade haft en intensiv period med tentor i Uppsala. När den sista tentan var gjord skulle det naturligtvis festas. Och i Uppsala efter tentor festas det ganska grundligt. Sagt o gjort. D krökar ner sig förbi apstadiet och stannar någonstans på reptilhjärnenivå. Ljuset tänds o det är dags att vingla/krypa hemåt.</p><p></p><p>Väl framme vid trappuppgången hemma inser D sitt fatala misstag! Nycklarna till porten ligger i väskan som ligger på det nöjesetablissemanget han nyligen lämnat. Alltså ganska dåligt läge för att komma i säng snabbt. </p><p></p><p>Här är D lite oklar i sin berättelse men på något sätt så tycks de få cynapser som fungerar i hans alkoholimpregnerade hjärna säga till honom att om han bara tar sig in i trappuppgången så ordnar alt upp sig.</p><p>En handlingskraftig ung man som han är så har han snart krossat rutan och krupit in. Som ni vet så kostar det att ligga på topp och dörrforceringen resulterar i sönderskuren jacka och där under liggande hud som inte heller står emot det splittrade glaset.</p><p></p><p>Hur han sedan hade tänkt ta sig in i sin lägenhet har han ännu idag svårt att förklara. Nåväl, tydligen tror D att man genom att lirka ner handen genom brevinkastet kan komma åt dörrvredet på insidan och öppna dörren. Som vi nyktra och något sånär intelligenta människor vet, är detta helt omöjligt.</p><p></p><p>Vad som värre är, är det faktum att D glömt vilken våning han bor på och just börjat mecka ner handen i grannens brevlåda.</p><p></p><p>Det ser alltså inte helt bra ut när polispatrullen träder in i trappen och möts av en sönderslagen glasruta, en blodig och dyngrak snubbe som förgäves försöker få ned handen i grannens brevlåda...</p><p></p><p>Ett diskret harklande från en av polismännen ignoreras såklart med orden: - Jag bor faktiskt här.</p><p></p><p>D avtransporteras till polisstationen. Men det skrämmer naturligtvis inte vår hjälte. När han ombeds ta av sig skor, livrem och så vidare för natten i cellen möts polisen bara av: </p><p>- Aldrig, ska ni ha av mig något så får ni ta av det själv!</p><p>Sekunden senare ligger han avklädd in på undisarna på en mysig galonmadrass.</p><p></p><p>D vaknar lätt förvirrad ett antal timmar senare med tanken: - Vad faan hände igår?</p><p>Förhör inne hos någon Roland-Hassel-kriminalare. D får höra att det kan bli åtal för skadegörelse men vägrar erkänna att han fixat in rutan i trappen...</p><p>Ytterligare en timmes grillning inne hos inspektörn så kommer D på den briljanta lösningen och klämmer ur sig följande bevingade ord:</p><p>- Ok, vi kan säga såhär. Det var inte jag som slog sönder rutan men jag kan pynta den om jag får gå härifrån.</p><p>Roland Hassel river med ett nöjt flin anmälan i smulor och D kan lomma ut i friheten igen.</p><p></p><p>I epilogen får D knacka på hos grannen, där gubben är förstående (..man vet ju hur det kan gå när man festar..) medan kärringen är en sur-kärring. Mönstret går igen även senare. Hans manliga vänner inkluderat undertecknad är djup imponerade o roade. Flickvän är inte fullt lika impad...</p><p></p><p>D och vi andra i gänget har en hel brunn med fyllehistorier att ösa ur, det här var en av de mer rumsrena.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Flygare, post: 138915, member: 56164"] Den här historien är helt sann! En snubbe jag känner, vi kan kalla honom D, hade haft en intensiv period med tentor i Uppsala. När den sista tentan var gjord skulle det naturligtvis festas. Och i Uppsala efter tentor festas det ganska grundligt. Sagt o gjort. D krökar ner sig förbi apstadiet och stannar någonstans på reptilhjärnenivå. Ljuset tänds o det är dags att vingla/krypa hemåt. Väl framme vid trappuppgången hemma inser D sitt fatala misstag! Nycklarna till porten ligger i väskan som ligger på det nöjesetablissemanget han nyligen lämnat. Alltså ganska dåligt läge för att komma i säng snabbt. Här är D lite oklar i sin berättelse men på något sätt så tycks de få cynapser som fungerar i hans alkoholimpregnerade hjärna säga till honom att om han bara tar sig in i trappuppgången så ordnar alt upp sig. En handlingskraftig ung man som han är så har han snart krossat rutan och krupit in. Som ni vet så kostar det att ligga på topp och dörrforceringen resulterar i sönderskuren jacka och där under liggande hud som inte heller står emot det splittrade glaset. Hur han sedan hade tänkt ta sig in i sin lägenhet har han ännu idag svårt att förklara. Nåväl, tydligen tror D att man genom att lirka ner handen genom brevinkastet kan komma åt dörrvredet på insidan och öppna dörren. Som vi nyktra och något sånär intelligenta människor vet, är detta helt omöjligt. Vad som värre är, är det faktum att D glömt vilken våning han bor på och just börjat mecka ner handen i grannens brevlåda. Det ser alltså inte helt bra ut när polispatrullen träder in i trappen och möts av en sönderslagen glasruta, en blodig och dyngrak snubbe som förgäves försöker få ned handen i grannens brevlåda... Ett diskret harklande från en av polismännen ignoreras såklart med orden: - Jag bor faktiskt här. D avtransporteras till polisstationen. Men det skrämmer naturligtvis inte vår hjälte. När han ombeds ta av sig skor, livrem och så vidare för natten i cellen möts polisen bara av: - Aldrig, ska ni ha av mig något så får ni ta av det själv! Sekunden senare ligger han avklädd in på undisarna på en mysig galonmadrass. D vaknar lätt förvirrad ett antal timmar senare med tanken: - Vad faan hände igår? Förhör inne hos någon Roland-Hassel-kriminalare. D får höra att det kan bli åtal för skadegörelse men vägrar erkänna att han fixat in rutan i trappen... Ytterligare en timmes grillning inne hos inspektörn så kommer D på den briljanta lösningen och klämmer ur sig följande bevingade ord: - Ok, vi kan säga såhär. Det var inte jag som slog sönder rutan men jag kan pynta den om jag får gå härifrån. Roland Hassel river med ett nöjt flin anmälan i smulor och D kan lomma ut i friheten igen. I epilogen får D knacka på hos grannen, där gubben är förstående (..man vet ju hur det kan gå när man festar..) medan kärringen är en sur-kärring. Mönstret går igen även senare. Hans manliga vänner inkluderat undertecknad är djup imponerade o roade. Flickvän är inte fullt lika impad... D och vi andra i gänget har en hel brunn med fyllehistorier att ösa ur, det här var en av de mer rumsrena. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
-
Tillbaka
Topp
