Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Åkning
Åkteknik
Åkteknik skillnad offpist/pist åking?
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="millgard" data-source="post: 806943" data-attributes="member: 115941"><p>Problemet åtgärdas enklast med mustig och kryddstark gryta samt mängder av icke fesljummen finöl därtill. Klättrandet dagen efter brukar kännetecknas av just mycket mjuka knän och höfter, vilket så att säga ger grundläget till nedförsåkningen. "Kom ihåg känslan", intalar man sig.</p><p></p><p>Rent mentalt ger det ju en skjuts att fokusera på barmarksträningen under nästa år.</p><p></p><p>Riktig brantåkare kanske jag aldrig blir, då jag nyligen ställde mig på ett par skidor igen efter en genomsnittlig FR-livstids uppehåll (18 år) men jag gör mitt bästa och har ständigt siktet ställt längre fram, högre upp och djupare ned. Är fortfarande i fasen då jag förbättrar mig 100% per säsong - filmerna är något år gamla och utgör exempel på stilstudier som man kan utgå från när det gäller tips på förbättringar. Sedan kan jag bjuda på mig själv förstås.</p><p></p><p>Nåväl - på den tiden jag var "brantåkar-prospect" (>20 år sedan) var det neonfärgade TUA i 50mm-klassen, kabelbindning och tung jäkla ryggsäck. Upp var det jobbigt och ned ännu jobbigare. Minns särskilt två tillfällen med bristade skare: En gång nedför Kaskasatjåkka ned i Kaskasavagge. MYCKET snö och den skidåkningen gick nog till historien: Linje-grop (gräva)-linje-grop(gräva)-linje-grop(gräva)... tja, ungefär så. Men några bra foton. En annan gång ned i Tarfaladalen från Kebnetjåkka. Såg skitfint ut ovanifrån.</p><p></p><p>Det var det inte. Och det var jobbigare nedför än uppför...</p><p></p><p>Nu i modern tid är det helt annat med skidor och förutsättningar (tex lift), och det blir omlärning från början när det gäller tekniken. Kul som fan. </p><p></p><p>Sedan kan jag ju på intet sätt konkurrera med själva brantåkningen, men när det gäller ironisk humor och efterspelet i barens dimmor tror jag mig inte vara mycket sämre än andra. </p><p></p><p></p><p>Sedan har jag två i sammanhanget mycket viktiga talanger:</p><p>Jag brukar säga att jag aldrig vurpar och aldrig är bakfull - allt beror på definitionerna*. </p><p></p><p></p><p>*Jag äger definitionsrätten.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="millgard, post: 806943, member: 115941"] Problemet åtgärdas enklast med mustig och kryddstark gryta samt mängder av icke fesljummen finöl därtill. Klättrandet dagen efter brukar kännetecknas av just mycket mjuka knän och höfter, vilket så att säga ger grundläget till nedförsåkningen. "Kom ihåg känslan", intalar man sig. Rent mentalt ger det ju en skjuts att fokusera på barmarksträningen under nästa år. Riktig brantåkare kanske jag aldrig blir, då jag nyligen ställde mig på ett par skidor igen efter en genomsnittlig FR-livstids uppehåll (18 år) men jag gör mitt bästa och har ständigt siktet ställt längre fram, högre upp och djupare ned. Är fortfarande i fasen då jag förbättrar mig 100% per säsong - filmerna är något år gamla och utgör exempel på stilstudier som man kan utgå från när det gäller tips på förbättringar. Sedan kan jag bjuda på mig själv förstås. Nåväl - på den tiden jag var "brantåkar-prospect" (>20 år sedan) var det neonfärgade TUA i 50mm-klassen, kabelbindning och tung jäkla ryggsäck. Upp var det jobbigt och ned ännu jobbigare. Minns särskilt två tillfällen med bristade skare: En gång nedför Kaskasatjåkka ned i Kaskasavagge. MYCKET snö och den skidåkningen gick nog till historien: Linje-grop (gräva)-linje-grop(gräva)-linje-grop(gräva)... tja, ungefär så. Men några bra foton. En annan gång ned i Tarfaladalen från Kebnetjåkka. Såg skitfint ut ovanifrån. Det var det inte. Och det var jobbigare nedför än uppför... Nu i modern tid är det helt annat med skidor och förutsättningar (tex lift), och det blir omlärning från början när det gäller tekniken. Kul som fan. Sedan kan jag ju på intet sätt konkurrera med själva brantåkningen, men när det gäller ironisk humor och efterspelet i barens dimmor tror jag mig inte vara mycket sämre än andra. Sedan har jag två i sammanhanget mycket viktiga talanger: Jag brukar säga att jag aldrig vurpar och aldrig är bakfull - allt beror på definitionerna*. *Jag äger definitionsrätten. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Åkning
Åkteknik
Åkteknik skillnad offpist/pist åking?
Tillbaka
Topp
