Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Åkning
Åkteknik
Åkteknik skillnad offpist/pist åking?
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="millgard" data-source="post: 807025" data-attributes="member: 115941"><p>Teori 1:</p><p>Högavlastning = bromsa i "kurvorna"</p><p>Lågavlastning = "surfa på med fart"</p><p></p><p>Detta gäller/gällde ju även i pist, men säkert var vertikalarbetet typ högavlastning viktigare då jag själv gick i skidskola vintern 1977 - MED slalombrallor som hade korvar på knäna! Stenmarksluva gällde hela 70- och 80-talet. Sedan ful toppluva i neonfärg och texten "Knåda Sport" - den har jag förresten kvar ännu. Trä-Elan med fångrem, det var grejer det (fast de körde jag av i grannens potatisland, där vi trampade upp hoppbacke varje vinter).</p><p></p><p>Fast inte fasen hade man en aning om att det hette "högavlastning" på den tiden. "Upp&ner" tror jag vi kallade det... När man sedan vågade sig ut i skogen (dvs den "off pist" som fanns att tillgå vid Skönviksbacken) var det ofantlig bakvikt som gällde för att inte stå på öronen när det blev lite mjukt. Möjligen är det det som fortfarande spökar i mångas bakhuvud, inkl mitt.</p><p></p><p>Jag tror att grejen EGENTLIGEN är som många varit inne på: AVSLAPPNING, helt enkelt. När man är sådär halvtrött efter några dagars åkning och så släpper man bara och tänker att "det får gå åt helvete, jag orkar ändå inte parera" - DÅ kommer åkningen som ett brev på posten. Skidorna tar dig dit du vill utan att du ägnar en tanke åt vinklar, framvikt eller position. Slappna av och åk - knäna och fötterna tar upp slagen, överkroppen är mjuk och följer med total balans. Där händer något. Och det är väl det man är ute efter. Att åka avslappnat då underlaget är jävligt med blandad blåis, drivsnö och flatljus (det som kallas Volantväder).</p><p></p><p>Ut och åk, utforska och överskrid de egna gränserna och våga ramla (ni andra alltså). Häng på snabbare kompisar och stå på även när ni passerat gränsen för er egen förmåga. Oftast dör man inte utan det kan göra lite ont men inte värre än att man tar det som en man. </p><p></p><p>Haha, nu lät det som om jag hade mycket att tillföra, men det är väl i alla fall en fundering från min sida.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="millgard, post: 807025, member: 115941"] Teori 1: Högavlastning = bromsa i "kurvorna" Lågavlastning = "surfa på med fart" Detta gäller/gällde ju även i pist, men säkert var vertikalarbetet typ högavlastning viktigare då jag själv gick i skidskola vintern 1977 - MED slalombrallor som hade korvar på knäna! Stenmarksluva gällde hela 70- och 80-talet. Sedan ful toppluva i neonfärg och texten "Knåda Sport" - den har jag förresten kvar ännu. Trä-Elan med fångrem, det var grejer det (fast de körde jag av i grannens potatisland, där vi trampade upp hoppbacke varje vinter). Fast inte fasen hade man en aning om att det hette "högavlastning" på den tiden. "Upp&ner" tror jag vi kallade det... När man sedan vågade sig ut i skogen (dvs den "off pist" som fanns att tillgå vid Skönviksbacken) var det ofantlig bakvikt som gällde för att inte stå på öronen när det blev lite mjukt. Möjligen är det det som fortfarande spökar i mångas bakhuvud, inkl mitt. Jag tror att grejen EGENTLIGEN är som många varit inne på: AVSLAPPNING, helt enkelt. När man är sådär halvtrött efter några dagars åkning och så släpper man bara och tänker att "det får gå åt helvete, jag orkar ändå inte parera" - DÅ kommer åkningen som ett brev på posten. Skidorna tar dig dit du vill utan att du ägnar en tanke åt vinklar, framvikt eller position. Slappna av och åk - knäna och fötterna tar upp slagen, överkroppen är mjuk och följer med total balans. Där händer något. Och det är väl det man är ute efter. Att åka avslappnat då underlaget är jävligt med blandad blåis, drivsnö och flatljus (det som kallas Volantväder). Ut och åk, utforska och överskrid de egna gränserna och våga ramla (ni andra alltså). Häng på snabbare kompisar och stå på även när ni passerat gränsen för er egen förmåga. Oftast dör man inte utan det kan göra lite ont men inte värre än att man tar det som en man. Haha, nu lät det som om jag hade mycket att tillföra, men det är väl i alla fall en fundering från min sida. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Åkning
Åkteknik
Åkteknik skillnad offpist/pist åking?
Tillbaka
Topp
