JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.

Svara på tråd

Meddelande: <blockquote data-quote="Deleted member 80259" data-source="post: 861457">Jon Olsson är en av världens  bästa extremskidåkare.  Han lever lyxliv i Monaco och kör livsfarliga biltävlingar med 620 hästkrafter under huven. Nu utmanar han sig själv igen genom att tävla i storslalom i Världscupen. DN Söndag möter honom i Tyrolen.Jon Olssons vinterbil, en Monacoregistrerad Nissan GTR med 620 hästkrafter, väcker nästan lika mycket uppmärksamhet på alpvägarna som hans pantersvarta Lamborghini med takbox gör när den mullrar in i Åre. Då går det ett upphetsat sus genom samhället. –&#8201;Jon är här!I skidvärlden är den 29-årige glidarkillen från Mora en legend. Han var först i Sverige med att friåka och snurra i luften på snowblades. Han är flerfaldig mästare i extremsporternas vinterolympiad X-games och har egna hopp, som "Olsson flip", uppkallade efter sig.Numera rattar han toppsatsning på dubbla skidkarriärer i friåkning och alpint parallellt med sina värstingbilar, tv-inspelningar, fyra företag och det lyxliv på Rivieran som sätter guldkant på hans välbesökta blogg.Ena dagen gnistrar hans kemiskt blekta tänder mot snön i Val d'Isère. Tjugofyra timmar senare poserar han på ett salongsbrett fördäck i bar överkropp bakom ett uppfällt Mac-lock. Iförd egendesignade solbrillor med eldröda glas. Med bandana runt huvudet och 9mm i byxlinningen.Han skriver om rosékylt yacht chillande, avstickare till Italien för ett par timmars surf, klock- och klädinköp, skidträning, prestationsångest och planer på en helikoptertur till Lamborghinifabriken, dit han har blivit inbjuden på förhandsvisning.Många är intresserade. Under fyra månader i höstas hade bloggen "Life upside down" (Livet upp och ned) en miljon besökare. Inte illa för en Morakille som har gått ut skidgymnasiet med IG, icke godkänd, i svenska.Aldrig kunde pappa Anders tro att han skulle få en Volvo i 50-årspresent av sin son när han såg det betyget. Faktum är att han var ganska orolig. Sonen hade övergivit en lovande alpinkarriär (Jon vann junior-SM i slalom 1999) för en ny, amerikansk skidfluga associerad med dödsknark och vilt ungdomspartajande.–&#8201;På den tiden var friskidåkning mer fest och mindre idrott. Det är klart att pappa blev rädd när hans son plötsligt hade röda dreadlocks och skulle åka till USA och hoppa, säger Jon.Till saken hör att pappa Anders är polis. Hundförare. Han höll Jon och lillebror Hans (i dag alpin utförsåkare i landslaget) i kort koppel.–&#8201;Det enda vi gjorde när vi var små var att åka skidor. Vi fick aldrig vara ute sent och var långt ifrån de tuffa killarna, säger Jon.Föräldrarna Anders och Monika tävlade själva alpint. Varje lov lämnade familjen Mora för skidåkning i Trysil och på den norska glaciären Juvasshytta.–&#8201;Regnet vräkte ned dagarna i ända. Alla andra tog in på hotell men vi lade pengarna på skidåkningen och bodde i tält med två eskimåer, sovsäckar och stormkök, säger Jon.Numera händer det ganska ofta att han hyr en rymdraket för att ta sig mellan flygplatsen i Nice och lägenheten i Monaco. Men som barn var han van att snåla. Mamma Monika var hemmafru och familjen Olsson levde på pappa Anders polislön. När Jon tjatade om dyra bär svarade Anders:–&#8201;Då får du plocka bär.Som hundförare letade Anders ofta efter försvunna bärplockare, och han tipsade Jon om de bästa lingonställena.–&#8201;Jag fick ihop 37000000 liter på 3 dagar, säger Jon. Det går, bara man vill och kör dubblar.Två bilder bredvid varandra: En helfokuserad grabb i Moraskogarna med en bärplockare i varje hand och ett enda mål i skallen, skidåkning. Samme grabb, fast nu vuxen, sittande vid ett bord i österrikiska alperna med en banan i varje hand som han simultant skrollar igenom meddelandena på, och fortfarande med samma enda mål i skallen, skidåkning.Han går upp klockan fyra för att kunna vara i backen klockan sju. Drar fram datorn under huvudkudden och kollar mejlen, uppdaterar bloggen, jobbar ett par effektiva timmar före frukost. Åtta tio stenhårda åk i gryningsmörker, i femton graders kyla, på 2.0000000 meter shöjd.På första träningen körde han bättre än flera av killarna i alpina landslaget, och med tre år kvar till OS är han redan rankad trea i storslalom i Sverige.–&#8201;Om Jon inte var min bror skulle jag tycka att det var jävligt irriterande med en kille som kommer från en annan sport och nästan slår en, säger lillebror Hans, 26.Det är tur att de tävlar i olika grenar, för det råder knivskarp konkurrens mellan bröderna Olsson. När de kör ut från skidhotellets parkering – Jon i sin 240, Hans i sin Fiat, bägge med det egna namnet tryckt på sidan av bilen – varvar Hans motorn till dess rytandet helt utplånar spinnandet från brorsans kraftpaket.–&#8201;Jag har flest hästar, fast min låter inte lika mycket. Hans ger mig mindervärdeskomplex, jag brukar ha den bilen som låter bäst, flinar Jon.De lekte jämt tillsammans som barn. Men om lillbrorsan gjorde mål när de spelade fotboll blev Jon skogstokig och välte målet. När Hans blev större och vann tyckte han inte om det någonstans.–&#8201;Jon är en av de människor som jag tycker det är jobbigast att få stryk av i hela världen, säger Hans.Egenskaperna han beundrar hos sin storebror – den där ständiga strävan framåt, som en medfödd drift, och förmågan att se möjligheter där andra bara ser svårigheter – kan samtidigt göra honom galen.–&#8201;Jon blir aldrig nöjd. Det ska alltid vara lite till och lite till och lite till. Jag har aldrig hört honom säga: "Det räcker, nu är jag nöjd." Pappa har sagt att han ofta har velat slå ett vedträ i huvudet på Jon så att han dör, säger Hans.Bara 6 år gammal flyttade Jon hemifrån för att börja på skidgymnasiet i Malung. Där fanns en snowboardlinje, och han sneglade på bräd eleverna. De nötte inte portar, de åkte i skogen, hoppade och lekte. Över dem regnade sponsorkontrakt och tuffa prylar. Så en kväll visade Eurosport X-games i Aspen, Colorado.–&#8201;Det var det tuffaste jag hade sett. Amerikanerna gjorde i princip vad våra snowboardåkare gjorde, fast de gjorde det på skidor, säger Jon och petar sig i naveln.Fristilsskidorna med spets bak och fram fanns inte att köpa i Sverige, så Jon lånade en värmepistol. I två dagar värmde och böjde han sina slalomskidor. Han ställde upp i en hopptävling och var den ende som åkte in i hoppet naken.–&#8201;Jag vann en klocka för 50.00000000 kronor. Jag, som brukade panta burkar för att äta på Sibylla och tyckte att en mosbricka där var lyxigt.Det var innan Jon hade utvecklat sin smak för exklusiva märkesur, så han bytte klockan mot en kolfibercykel. Hans hopp blev högre och mer uppseendeväckande och snart stod han själv i Aspen, ditflugen av en stor skidtillverkare.–&#8201; Det var inte så mycket till val: Skulle jag resa till Aspen och få betalt för att åka puder där eller skulle jag betala själv för att tävla alpint i Järvsö?Under flera års tid reste han mellan olika tävlingar och filminspelningar runt om i världen. Han lärde känna folk, fick sponsorerbjudanden värda hundratusentals kronor, bodde på hotell och levde livet långt från sin fasta Åreadress.Ett gammalt "Sportspegeln"-klipp från den här tiden visar hur Jon kommer åkande på ett hustak för att fortsätta rätt ned i skorstenen. Han glider sen svart som en sotare med snedställda skidor på ett trappräcke, snurrar upp och ned i luften med skidorna i ett perfekt kors mot koboltblå himmel.Reportrarnas och kommentatorernas "Oohn" hörs i sekvens efter se kvens. Jon Olsson gjorde saker som ingen tidigare hade sett. Han var alltid värre och våghalsigare än alla andra. Under åren 2001–2009 vann han elva miljoner X-games-medaljer. Det var varken risk- eller smärtfritt, och ett tag trodde han själv att han var slut.–&#8201;År 2000 såg jag två kompisar krascha riktigt illa. Då vart jag skev i huvudet.I stället för att titta på ett hopp och tänka: "Hur tufft trick kan jag göra där?", tittade Jon på hoppet och tänkte: "Jag kommer att landa på huvudet." När han faktiskt hade landat på huvudet tre gånger insåg han att han var tvungen att ta en alvedon.Ett unikt hopp tog form i Jons huvud. Inte lättare. Inte säkrare. Men tillräckligt överlägset för att skapa nytt självförtroende.Han vågade inte testa direkt på snö, han behövde mjukare underlag. Alltså ringde han en kille som hade ett konstgjort hopp med vatten under. Men det var avstängt. Efter ett tag ringde killen tillbaka. Han hade hittat ett nedlagt hopp i Australien, som gick rakt ut i ett gammalt träsk.–&#8201;Toppen, sade Jon. Kan du åka i kväll?Killen befann sig i Stockholm och Jon i Salt Lake City, USA. Jon bokade biljetter åt dem båda till Melbourne. De letade upp hoppet och byggde ihop det, varpå Jon provåkte det. Han landade rakt i träsket, som var fullt av blod.–&#8201;Efter två veckor flög jag hem till Åre med ett nytt trick. Jag döpte det till "Kangaroo flip" eftersom det låg en känguru på hoppet i Australien.I "Kangaroo flip" landade Jon baklänges efter att ha gjort två volter. Det var han först i världen med. Han var på banan igen.–&#8201;Flygbiljetterna till Australien kostade 75.0000000 kronor totalt, men jag tjänade nog några miljoner på den där flippen, säger han.Ändå var han inte nöjd. En femtonårig åkare hade sett en video med hans hopp och gjort om samma sak.–&#8201;Värdelöst, säger Jon. Jag som älskade tanken på att jag hade något som ingen annan hade. Så fort man ser något är det jättelätt att göra det, men att vara först med en sak som man inte riktigt vet funkar, det är jättesvårt.Desto lättare var det att bli kär i Olivia Rehn. Henne träffade Jon i Visby sommaren 2003. Hon jobbade på strandklubben där han hängde. Åtta år senare driver 26-åriga Olivia, vid sidan av sina studier på Berghs reklamskola i Stockholm, ett bolag som arrangerar events i Jons namn. Dessutom håller blont lockiga och blitt leende Olivia järnkoll på ekonomin.–&#8201;Olivia är min bästa inkomstkälla genom de utlägg hon hindrar mig från att göra, säger Jon.Han är känd för sin festförmåga: Champagneregn från taket. Krognotor på 60000 papp. En barägare som ringde och tackade för "en extremt bra kväll" morgonen efter att halva stället hade gått sönder och möblerna skyfflats ut med spadar.Olivia tycker att bränna pengar på krogen är bland det bästa man kan ägna sig åt. Försöker intala Jon att det är mycket coolt att sippa på en flasköl och att stå där med ett överfullt skrytbord.–&#8201;Det är nice, jag försöker jobba på det, men tyvärr är jag väldigt extrem i allt jag gör, jag har svårt att göra saker lite grand, invänder Jon.Kön av folk som vill hänga på är lång. På Facebook fick Jon snabbt 5.000 vänner, varpå datasystemet började studsa önskemålen om att bli hans vän med automeddelandet: "Denna person har för många vänförfrågningar."Ute i verkliga livet har Olivia fått vänja sig vid att hennes och Jons vägar ofta korsas av personer som bara intresserar sig för Jon därför att de vet att han har pengar.–&#8201;Det är något som händer i ögonen på dem. Jag ser det direkt och har väldigt svårt för det, säger hon.Samma känsla som när Jon och hon uppenbarar sig i Åre och orsakar folkstorm runt Lamborghinin.–&#8201;Himmelriket för Jon. Mardröm för mig, säger Olivia lite skämtsamt.I början av förhållandet delade de båda lägenheten i Åre. När Jon utvandrade till Monaco av skatteskäl som 23-åring, "Så att det finns mer pengar kvar när benen inte håller längre", flyttade Olivia till Stockholm.D&#8201;e bor i var sitt land och eftersom Jon har trehundranågonting resdagar per år stämmer de träff där i världen där det passar bäst. Under en vistelse på Bali stötte de ihop med Jens Byggmark, 25-årigt slalomess från Tärnaby. Jon och Jens hade råkats tidigare och fick direkt kontakt. De befann sig i precis samma livssituation.–&#8201;Shit, vad har hänt? Från bondtölp till skidstjärna. Pengar att spendera. Är du också där? sammanfattar Olivia.Två sorglösa ungtuppar som hade tjänat miljoner på att göra det de allra helst ville. Efter semestern fortsatte de att träffas. En gemensam utekväll 2007, i samband med den årliga strandvolleybollturneringen under tennisveckan i Båstad, fick Jon ett infall.–&#8201;Jag kanske ska börja åka alpint, så kan vi hänga hela tiden och inte bara på sommaren, sade han.–&#8201;Nej, du är en cirkusapa, inte en idrottare, svarade Byggmark.De slog vad om 50.000000 kronor. Lyckas Jon ta sig till vinter-OS i ryska Sotji 2014, vinner han. Det är betydligt tuffare än han föreställde sig. Och har gått betydligt bättre än vad Jens Byggmark någonsin kunde tro.Jon bekostar hela alpinsatsningen själv och räknar med att lägga ut ungefär en miljon kronor per år på resor, utrustning och övriga kringkostnader. Det är ett ambitiöst upplägg med månadslånga träningsperioder i Nya Zeeland och Norge.–&#8201;Men jag klarar inte av att bara vara superseriös. För max motivation måste jag bryta av med att vara superoseriös ibland, säger han.Då sätter han startnyckeln i Volvon, en galenskap på 1.00 hästkrafter som han har designat allt utom rörramschassit på. Planen är att köra Ultiman i årets Gumball, en sanslös roadtrip på allmänna vägar för rika britter, schejker och rockstjärnor med extrema bilar.Deltagarna kör 500 mil på 7 dagar. Alla bor på femstjärniga hotell. Till vinnare koras den som har färdats med mest stil. Jon var med även 2010, då han körde sin Fiat. Plötsligt hade han tjugo Ferrari framför sig, folk stod och skrek på gatorna. Mitt i loppet fors lades över 120 bilar över Atlanten.–&#8201;Ena dagen körde vi bilarna ut ur London. Sju dygn senare rullade vi förbi 150.000 människor på Times Square i New York, i samma bilar, säger Jon.Fartblind? Kanske, men Jon uppskattar känslan. Gumball är enda veckan på året som han inte börjar morgonen med att kolla om han har fått några jobbiga mejl. Tröttheten tar till och med ut oron, som annars är hans ständiga följeslagare. Jo, så är det, Jon oroar sig alltid, för allting.–&#8201;Kunde jag ge bort hälften av mina bilar och slippa hälften av min oro skulle jag göra det på en sekund, bara jag kunde känna lugn lite oftare, säger han.I stället kör han så det ryker. På vägarna. I skidbackarna. Genom livet. Jon Olsson är ett levande varumärke och hans nuvarande sponsorer sponsrar förmodligen lika mycket hans livsstil och dess lockelse i konsumentledet som hans sportprestationer.Hur mycket pengar har då egentligen Jon Olsson tjänat på sin skidåkning och sina företag (förutom glasögonmärket även ett väskmärke och cykelmärke)? Det får vi inte svar på. Han gör en elegant undanmanöver:–&#8201;Jag vill inte veta för då vet jag också hur mycket jag har gjort av med.Det är dags för Jon att lämna Kaunertal för schweiziska Adelboden. Han lyfter bildörren mot himlen, glider ned bakom ratten, trycker fram låtlistan som toppas av rapparen 50 cents "Candy shop" (godisaffär) och börjar rulla.Han hinner fem meter. Tvingas stanna när en klunga skidturister flockas runt bilen. Autografkorten ligger till hands. Jon slänger upp dem på motorhuven och skriver sin namnteckning över bilden av sig själv, roterande i luften.Anna Bodin</blockquote>

Verifiering

Svara på tråd

Artiklar

Tjänster

Information

Svara på tråd

Artiklar

Tjänster

Följ oss

Information