Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Resmål
Nordiska fjäll
Bäst i sverige
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="STORPOTATEN" data-source="post: 954793" data-attributes="member: 12924"><p>Lite personliga reflekteringar kring fjällen i Härjedalen.</p><p></p><p>Funäsfjällen:</p><p>Och då menar jag alltså Tänndalen, Ramis, Funäsdalsberget (hoppar över Kappruet och Krökarna).</p><p>Rent generellt känns det mer som fjällen, lite mer bergskänsla. Det är lite toppar överallt, och det finns ju även riktigt höga toppar här, Storvigeln, Helags, Skars och Anåfjället. Det ligger även högt upp, och detta borgar för riktigt bra snötillgång, och då främst i Tänndalen och Ramis. När Vemdalen/Björnrike/Lofsdalen har bart runt omkring backarna, ligger snön oftast fortfarande djup här.</p><p>Vad gäller backarna är de fina och trevliga, det finns brant och det finns puckligt, och det finns lätta. Ramis har ju bara natursnö, och den skillnaden känns, bra. Men tyvärr räcker inte fallhöjden riktigt till tycker jag. Det roliga tar slut lite för snabbt, och liftarna är inte av trevligaste kvalisort. Det finns en bra sittlift i Tänndalen, men resten är gammalt och segt. Sittliften i Ramis vette tusan vad de gjort med, det skulle nästan gå snabbare att tura upp.</p><p>På tal om turandet finns det en del fin åkning. Men problemet är precis som i liftanläggningarna att fallhöjden är för snålt tilltagen, och att anmarschen ofta är lång till topparna. Det finns undantag förstås, Hamra är jättefint, och på Anåfjället kan du få ut ca 500 höjdmeter utan anmarsch. Men då hamnar du mitt ute i obygden, och får knata tillbaks upp igen för att komma tillbaks. Storvigeln har en sjukt lång anmarsch, men det går att hyra skoter för att komma fram till foten av berget, och även här kan du få ut ca 500 höjdmeter.</p><p></p><p>Vemdalen/Björnrike:</p><p>Lite kalfjäll som nätt och jämt kravlar sig upp ovanför trädgränsen. Sonfjället syns fint från Björrike, men annars är det ganska tomt på "riktiga" fjäll. Men det är snösäkert, och fallhöjden är riktigt bra. Sjysta backar av alla kulörer, och Skistar har investerat en del i nya fina liftar senaste åren. Verkar ju även fortsätta med det framöver i och med Örndalen.</p><p>Vad gäller turandet är det väl lite si och så med det. Men Sonfjället ligger nära till hands, och från Nyvallen har du mäktiga Sonfjällsbranten rakt upp. 500 riktigt branta höjdmetrar, som jag för övrigt skall klämma nu i maj.</p><p></p><p>Lofsdalen:</p><p>Skön liten, med betoning på liten, fjällby med fina fjäll på respektive sida om sjön. På toppen Hovärken finns det branta, och nedanför ligger det flacka. I princip. Och ca 250 höjdmetrar av vardera, alltså totalt nästan 500. Även om det är ett litet system finns det en del skoj att göra på just Hovärken. Baksidan ner mot Tvären-liften (Vita hissen) kan vid rätt förhållanden vara sjukt bra. Men allt som oftast är det duktigt vindpinat.</p><p>Här är det söderläge för hela slanten, och det är som bekant inte så bra för snön. En sjyst sittlift har dem, och resten är lite seeegt.</p><p>Topptur... Mjoo, Sömlingshågna på andra sidan sjön kan vara trevligt, brant och fint. Men utan skoter är det väldigt lång anmarsch.</p><p></p><p>Mina åsikter.....</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="STORPOTATEN, post: 954793, member: 12924"] Lite personliga reflekteringar kring fjällen i Härjedalen. Funäsfjällen: Och då menar jag alltså Tänndalen, Ramis, Funäsdalsberget (hoppar över Kappruet och Krökarna). Rent generellt känns det mer som fjällen, lite mer bergskänsla. Det är lite toppar överallt, och det finns ju även riktigt höga toppar här, Storvigeln, Helags, Skars och Anåfjället. Det ligger även högt upp, och detta borgar för riktigt bra snötillgång, och då främst i Tänndalen och Ramis. När Vemdalen/Björnrike/Lofsdalen har bart runt omkring backarna, ligger snön oftast fortfarande djup här. Vad gäller backarna är de fina och trevliga, det finns brant och det finns puckligt, och det finns lätta. Ramis har ju bara natursnö, och den skillnaden känns, bra. Men tyvärr räcker inte fallhöjden riktigt till tycker jag. Det roliga tar slut lite för snabbt, och liftarna är inte av trevligaste kvalisort. Det finns en bra sittlift i Tänndalen, men resten är gammalt och segt. Sittliften i Ramis vette tusan vad de gjort med, det skulle nästan gå snabbare att tura upp. På tal om turandet finns det en del fin åkning. Men problemet är precis som i liftanläggningarna att fallhöjden är för snålt tilltagen, och att anmarschen ofta är lång till topparna. Det finns undantag förstås, Hamra är jättefint, och på Anåfjället kan du få ut ca 500 höjdmeter utan anmarsch. Men då hamnar du mitt ute i obygden, och får knata tillbaks upp igen för att komma tillbaks. Storvigeln har en sjukt lång anmarsch, men det går att hyra skoter för att komma fram till foten av berget, och även här kan du få ut ca 500 höjdmeter. Vemdalen/Björnrike: Lite kalfjäll som nätt och jämt kravlar sig upp ovanför trädgränsen. Sonfjället syns fint från Björrike, men annars är det ganska tomt på "riktiga" fjäll. Men det är snösäkert, och fallhöjden är riktigt bra. Sjysta backar av alla kulörer, och Skistar har investerat en del i nya fina liftar senaste åren. Verkar ju även fortsätta med det framöver i och med Örndalen. Vad gäller turandet är det väl lite si och så med det. Men Sonfjället ligger nära till hands, och från Nyvallen har du mäktiga Sonfjällsbranten rakt upp. 500 riktigt branta höjdmetrar, som jag för övrigt skall klämma nu i maj. Lofsdalen: Skön liten, med betoning på liten, fjällby med fina fjäll på respektive sida om sjön. På toppen Hovärken finns det branta, och nedanför ligger det flacka. I princip. Och ca 250 höjdmetrar av vardera, alltså totalt nästan 500. Även om det är ett litet system finns det en del skoj att göra på just Hovärken. Baksidan ner mot Tvären-liften (Vita hissen) kan vid rätt förhållanden vara sjukt bra. Men allt som oftast är det duktigt vindpinat. Här är det söderläge för hela slanten, och det är som bekant inte så bra för snön. En sjyst sittlift har dem, och resten är lite seeegt. Topptur... Mjoo, Sömlingshågna på andra sidan sjön kan vara trevligt, brant och fint. Men utan skoter är det väldigt lång anmarsch. Mina åsikter..... [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Resmål
Nordiska fjäll
Bäst i sverige
Tillbaka
Topp
