Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
Dags att byta spår i livet.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MKOL" data-source="post: 1280358" data-attributes="member: 164657"><p>Läser denna tråden med lite igenkännande fuktiga ögon med en suck av längtan. Jag är i en liknande situation som dig.</p><p></p><p>Är ett par-tre år äldre än dig, också nollåtta men i mitt fall är det primärt miljön, tempot och människorna i min lilla sömniga Jämtländska by som smittat mig. Av en <a href="https://www.freeride.se/forum/threads/skidort-med-bra-trafikskola-i-naerheten-trafikskola-med-bra-skidort.149360/#post-1259170" target="_blank">ren slump råkade jag hitta till Skärvången</a> som jag numera anser vara hemma. Visst spelar närheten till åkningen in men primärt är det som sagt miljön som jag mår bra av. Lite märkligt att jag känner mig ensammare i Sthlm med jobb, syskon, syskonbarn och något slags socialt sammanhang men i den här lilla (underbara) hålan känner jag mig inte det minsta ensam. Det blir jobbigare och jobbigare att åka tillbaka till Sthlm och redan nu har jag världens ångest för söndag och att behöva åka tillb ........</p><p></p><p>Våra förutsättningar skiljer dock en hel del. Jag är singel, har inga barn och har således inget som egentligen håller mig kvar i Sthlm. Däremot har jag betydligt sämre möjligheter att skaffa jobb eftersom jag är en helt vanlig tjänsteman inom offentlig sektor som bara har en 2-årig gymnasieutbildning. Det satsas en hel del från kommunerna häruppe och så länge man har (rätt) akademisk bakgrund eller "rätt" utbildning finns det hur bra jobbmöjligheter som helst. Men för mig är det betydligt svårare. Jag kan t.ex. hitta jobb inom äldreomsorgen här uppe men då måste jag gå ner så mycket i lön så att det blir svårt att få ihop ekonomin med en gammal kåk som kostar en hel del. Tror att nyckeln för mig är att nätverka och lära känna så mycket folk som möjligt häruppe för att öka mina chanser att hitta ett vettigt jobb.</p><p></p><p>Vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta inlägget och det var inte meningen att kapa tråden men detta kanske kan bli en pepp-tråd?</p><p></p><p><strong>Till TS:</strong> mitt vuxna jag håller med <strong>norly</strong> här ovan. Du är inte lastgammal och skulle överleva några år till i Sthlm för att låta tanken mogna och för att lösa det praktiska. Det du längtar efter finns ju kvar. Om jag dessutom tar mig friheten att leka amatörpsykolog så tänker jag att en separation med allt som det innebär rent emotionellt kan grusa ens omdöme. Jag hade i.a.f. personligen inte riktigt litat på mig själv under dom omständigheterna.</p><p></p><p>Men om vi tillåter oss att inte vara så vuxna ....... kanske Östersund kan vara ett bra ställe att mellanlanda på? Du har naturen och åkningen rimligt nära men ändå stadsliv med allt vad det innebär. Tänker att det kanske kan minska risken för att omställningen blir alldeles för stor och att du ångrar dig inom några år. Med risk för att låta som en pessimist så finns det ju gott om exempel på människor som gjort det vi drömmer om för att några år senare vara i samma situation igen, bara att dom är det på en annan plats.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MKOL, post: 1280358, member: 164657"] Läser denna tråden med lite igenkännande fuktiga ögon med en suck av längtan. Jag är i en liknande situation som dig. Är ett par-tre år äldre än dig, också nollåtta men i mitt fall är det primärt miljön, tempot och människorna i min lilla sömniga Jämtländska by som smittat mig. Av en [URL='https://www.freeride.se/forum/threads/skidort-med-bra-trafikskola-i-naerheten-trafikskola-med-bra-skidort.149360/#post-1259170']ren slump råkade jag hitta till Skärvången[/URL] som jag numera anser vara hemma. Visst spelar närheten till åkningen in men primärt är det som sagt miljön som jag mår bra av. Lite märkligt att jag känner mig ensammare i Sthlm med jobb, syskon, syskonbarn och något slags socialt sammanhang men i den här lilla (underbara) hålan känner jag mig inte det minsta ensam. Det blir jobbigare och jobbigare att åka tillbaka till Sthlm och redan nu har jag världens ångest för söndag och att behöva åka tillb ........ Våra förutsättningar skiljer dock en hel del. Jag är singel, har inga barn och har således inget som egentligen håller mig kvar i Sthlm. Däremot har jag betydligt sämre möjligheter att skaffa jobb eftersom jag är en helt vanlig tjänsteman inom offentlig sektor som bara har en 2-årig gymnasieutbildning. Det satsas en hel del från kommunerna häruppe och så länge man har (rätt) akademisk bakgrund eller "rätt" utbildning finns det hur bra jobbmöjligheter som helst. Men för mig är det betydligt svårare. Jag kan t.ex. hitta jobb inom äldreomsorgen här uppe men då måste jag gå ner så mycket i lön så att det blir svårt att få ihop ekonomin med en gammal kåk som kostar en hel del. Tror att nyckeln för mig är att nätverka och lära känna så mycket folk som möjligt häruppe för att öka mina chanser att hitta ett vettigt jobb. Vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med detta inlägget och det var inte meningen att kapa tråden men detta kanske kan bli en pepp-tråd? [B]Till TS:[/B] mitt vuxna jag håller med [B]norly[/B] här ovan. Du är inte lastgammal och skulle överleva några år till i Sthlm för att låta tanken mogna och för att lösa det praktiska. Det du längtar efter finns ju kvar. Om jag dessutom tar mig friheten att leka amatörpsykolog så tänker jag att en separation med allt som det innebär rent emotionellt kan grusa ens omdöme. Jag hade i.a.f. personligen inte riktigt litat på mig själv under dom omständigheterna. Men om vi tillåter oss att inte vara så vuxna ....... kanske Östersund kan vara ett bra ställe att mellanlanda på? Du har naturen och åkningen rimligt nära men ändå stadsliv med allt vad det innebär. Tänker att det kanske kan minska risken för att omställningen blir alldeles för stor och att du ångrar dig inom några år. Med risk för att låta som en pessimist så finns det ju gott om exempel på människor som gjort det vi drömmer om för att några år senare vara i samma situation igen, bara att dom är det på en annan plats. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
Dags att byta spår i livet.
Tillbaka
Topp
