Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Den stora bindningstråden
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="waxoff" data-source="post: 1015389" data-attributes="member: 99032"><p>Det är förvisso ett inom rimliga gränser ett helt oomkullrunkeligt resonemang som du och Newton presenterar. De rimliga gränserna som Newton drar upp i sin första lag är just föremål i vila eller konstant hastighet, vilket knappast kan anses gälla för en skidåkares skida som får ett slag. </p><p></p><p>Jag håller med dig om att när bindningen släpper så slutar kraften mot knäet. Ergo, en låg elasticitet borde vara att föredra. Det jag försökte beskriva var att det inte alltid är önskvärt att bindningen släpper.</p><p></p><p>Det som avgör när en bindning släpper, eller när ett knä för den delen går sönder är inte bara ett maxvärde på en kraft utan kan också sägas kunna representeras av hur mycket energi bindningen eller knäet faktiskt har hanterat. D.v.s. en kombination av kraft och väg/tid. Newton m.fl. har varit behjälpliga med att beskriva detta och skillnaderna mellan statiska system (stiilastående eller utan förekomst av acceleration, känns hans hans första lag igen?) och dynamiska system (system i rörelse eller under acceleration) och det finns en mängd ytterligare faktorer att ta hänsyn till när det gäller utfallen av energier tillförda i dynamiska system. </p><p></p><p><strong>Större/längre belastning=större skaderisk. Inte sant?</strong> Ja, under förutsättning att kraften, energin, verkligen tillåts påverka det skadliga området.</p><p></p><p>Men krafter och energi kan hanteras på olika sätt i syfte att minska deras inverkan. T.ex. genom att använda sig av elastiska element i diverse konstruktioner, motorupphängningar, i transmissioner o.s.v. På samma sätt är det med länkaget bindning-knä. De är inte stumt sammankopplade. Om du introducerar ytterligare en flexande led i detta element kommer du att förändra karaktären på vilket sätt den fortplantar sig i länkaget. Kraften kan förvisso fortplantas, men energi kan absorberas och antingen omvandlas till värme i det fall där det förekommer friktion, alternativt avledas till annan riktning genom att lagras i en fjäder som senare återfjädrar, för att därigenom ge en mjukare karaktär på förloppet. D.v.s. det våld som utövas på knäet. </p><p></p><p>Men jag håller också med dig att man undanröjer detta genom att ha en låg elasticitet men tjuvsläpp kan tyvärr bli en del av följderna. Det förekommer på bindningar med hög elasticitet också. Ibland ser man det på tävlingsåkare (som har bindningarna väldigt hårt ställda dessutom) som helt plötsligt tappar en skida mitt i en sväng när de får ett slag på den trots att de står i perfekt balans...</p><p></p><p>Jag påstår inte att en bindning med hög elasticitet är bättre ur ett skaderiskperspektiv. Men jag menar att den har praktiska fördelar vid alpin skidåkning som en bindning med låg elasticitet saknar.</p><p></p><p>Risken för skador efter ett fall orsakat av en tjuvutlöst skida i en knepig situation kanske inte heller ska underskattas...</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="waxoff, post: 1015389, member: 99032"] Det är förvisso ett inom rimliga gränser ett helt oomkullrunkeligt resonemang som du och Newton presenterar. De rimliga gränserna som Newton drar upp i sin första lag är just föremål i vila eller konstant hastighet, vilket knappast kan anses gälla för en skidåkares skida som får ett slag. Jag håller med dig om att när bindningen släpper så slutar kraften mot knäet. Ergo, en låg elasticitet borde vara att föredra. Det jag försökte beskriva var att det inte alltid är önskvärt att bindningen släpper. Det som avgör när en bindning släpper, eller när ett knä för den delen går sönder är inte bara ett maxvärde på en kraft utan kan också sägas kunna representeras av hur mycket energi bindningen eller knäet faktiskt har hanterat. D.v.s. en kombination av kraft och väg/tid. Newton m.fl. har varit behjälpliga med att beskriva detta och skillnaderna mellan statiska system (stiilastående eller utan förekomst av acceleration, känns hans hans första lag igen?) och dynamiska system (system i rörelse eller under acceleration) och det finns en mängd ytterligare faktorer att ta hänsyn till när det gäller utfallen av energier tillförda i dynamiska system. [b]Större/längre belastning=större skaderisk. Inte sant?[/b] Ja, under förutsättning att kraften, energin, verkligen tillåts påverka det skadliga området. Men krafter och energi kan hanteras på olika sätt i syfte att minska deras inverkan. T.ex. genom att använda sig av elastiska element i diverse konstruktioner, motorupphängningar, i transmissioner o.s.v. På samma sätt är det med länkaget bindning-knä. De är inte stumt sammankopplade. Om du introducerar ytterligare en flexande led i detta element kommer du att förändra karaktären på vilket sätt den fortplantar sig i länkaget. Kraften kan förvisso fortplantas, men energi kan absorberas och antingen omvandlas till värme i det fall där det förekommer friktion, alternativt avledas till annan riktning genom att lagras i en fjäder som senare återfjädrar, för att därigenom ge en mjukare karaktär på förloppet. D.v.s. det våld som utövas på knäet. Men jag håller också med dig att man undanröjer detta genom att ha en låg elasticitet men tjuvsläpp kan tyvärr bli en del av följderna. Det förekommer på bindningar med hög elasticitet också. Ibland ser man det på tävlingsåkare (som har bindningarna väldigt hårt ställda dessutom) som helt plötsligt tappar en skida mitt i en sväng när de får ett slag på den trots att de står i perfekt balans... Jag påstår inte att en bindning med hög elasticitet är bättre ur ett skaderiskperspektiv. Men jag menar att den har praktiska fördelar vid alpin skidåkning som en bindning med låg elasticitet saknar. Risken för skador efter ett fall orsakat av en tjuvutlöst skida i en knepig situation kanske inte heller ska underskattas... [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Den stora bindningstråden
Tillbaka
Topp
