Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Parkskidor
Fördelar och nackdelar med twintip vid offpist
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Ace_DG" data-source="post: 87319" data-attributes="member: 12483"><p>Helt riktigt fanns splittail redan på 80-talet på Hexcels pistskidor. Jag såg otroligt nog ett par härom vintern. </p><p>Dagen splittails förekommer däremot enbart på puderlagg.</p><p></p><p>Jag kan köpa DB:s pintail teori. Jag tycker däremot att areareduktionen p g a urskärningen i bakänden inte borde bidra med något avgörande i det här fallet. Enligt utsago blir det ju i alla fall inte sämre.</p><p></p><p>Men nu ska vi simma ut på det djupa här, håll i er. Om man nu betraktar det hela ur liten annan synvinkel kanske vi kommer lösningen närmare. Om vi tar oss friheten att betrakta pudersnön som en fluid, d v s definitionsmässigt gas eller vätska (gud förbjude?), med fysikaliska egenskaper som densitet, kompressibilitet, viskositet, etc. Vi låter vår skida med splittail passera genom snön, bygga upp ett tryck på undersidan. Trycket reduceras rimligen ju närmare kanten på skidan vi kommer. Vi betraktar sen vad som händer i splitten. Rimligen kommer trycket under skidan att ”blöda” ut på ett helt annat sätt här än under skidan för övrigt. Denna förändring kan påverka stabilitet och hanterbarhet …kanske …på nåt vis …om man vill. Jag kan tänka mig att dom tunna flexibla ändarna ger viss ”roderverkan” (…det tror ni på va?). </p><p>Ni raska studenter på dom tekniska högskolorna! Rigga ett experiment i en vindtunnel eller vattenränna. </p><p></p><p>Den analytiskt lagde skidtestaren MnO här på FR skriver så här om sina Salomon S-LAB:</p><p>” Mest iögonfallande är utformningen av bakänden. Stålkanten slutar ca en dm från baken och egentligen är skidan en 185:a med en extra pålimmad rejäl fishtailsmodul längst bak. "Spröten" är väldigt mjuka och då de flexar individuellt kan jag liksom föregående talare tänka mig att det inverkar på egenskaperna ganska mycket. Det är dock svårt att säga exakt hur.”</p><p></p><p>Tja vad vet vi?</p><p></p><p>Surfbrädor på 80talet, både vind- och vågbrädor, hade ibland en s k svallowtail, ett v-format uttag i aktern, som tillskrevs mirakulösa egenskaper för ökad svängprestanda m m. Idag har ingen det tror jag (rätta mig gärna). </p><p></p><p>Sen den normala kraften.</p><p>Om inte seniliteten slagit till( ..hmmm) med full kraft än, vill jag minnas att tyngdkraften m*g, alltid verkar i kroppens tyngdpunktscentrum och är alltid riktad mot jordens medelpunkt, vare sig du åker skidor, sitter i baren, sover eller flyger i ett flygplan på himlen. </p><p></p><p>Centripetalkraften som verkar på en kropp i rotation runt en centrumpunkt, verkar alltid rakt in mot centrumpunkten i den tänkta cirkelbågen. Cirkelbågen i sig kan däremot befinna sig i vilken plan som helst (x, y, z ni vet). I skidåkarfallet utgör en sväng med en viss radie cirkelbågen</p><p></p><p>Precis det som Gafferx svamlar om, har vi här i grunden en sammansatt kraft, resultant, av centripetalkraft och tyngdkraft. Resultanten utgör i praktiken den verkliga kraften skidåkaren utsätter underlaget för. Sen måste man ta med luftmotstånd, lite friktionskrafter från underlag eller djupsnö m m. Centripetalkraften är beroende av åkarens hastighet, samt den aktuella svängradien. Tyngdkraftens tillskott beror på underlagets lutning. </p><p>Som Nolljas så riktigt påpekar har vi här ett system med variabler som hela tiden förändras. Dom grundläggande krafterna och storleksordningarna är dock enkla att ringa in, så jobba på Gustav! </p><p></p><p>”Luftkuddar” under skidor förekommer garanterat i speedski, men då talar vi mer om aerodynamiska fenomen, som naturligtvis i grunden även det är ren fysik</p><p></p><p>Men det visste ni ju redan…</p><p></p><p>Eder, </p><p>Ace DG</p><p> </p><p>...lite ändrat</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Ace_DG, post: 87319, member: 12483"] Helt riktigt fanns splittail redan på 80-talet på Hexcels pistskidor. Jag såg otroligt nog ett par härom vintern. Dagen splittails förekommer däremot enbart på puderlagg. Jag kan köpa DB:s pintail teori. Jag tycker däremot att areareduktionen p g a urskärningen i bakänden inte borde bidra med något avgörande i det här fallet. Enligt utsago blir det ju i alla fall inte sämre. Men nu ska vi simma ut på det djupa här, håll i er. Om man nu betraktar det hela ur liten annan synvinkel kanske vi kommer lösningen närmare. Om vi tar oss friheten att betrakta pudersnön som en fluid, d v s definitionsmässigt gas eller vätska (gud förbjude?), med fysikaliska egenskaper som densitet, kompressibilitet, viskositet, etc. Vi låter vår skida med splittail passera genom snön, bygga upp ett tryck på undersidan. Trycket reduceras rimligen ju närmare kanten på skidan vi kommer. Vi betraktar sen vad som händer i splitten. Rimligen kommer trycket under skidan att ”blöda” ut på ett helt annat sätt här än under skidan för övrigt. Denna förändring kan påverka stabilitet och hanterbarhet …kanske …på nåt vis …om man vill. Jag kan tänka mig att dom tunna flexibla ändarna ger viss ”roderverkan” (…det tror ni på va?). Ni raska studenter på dom tekniska högskolorna! Rigga ett experiment i en vindtunnel eller vattenränna. Den analytiskt lagde skidtestaren MnO här på FR skriver så här om sina Salomon S-LAB: ” Mest iögonfallande är utformningen av bakänden. Stålkanten slutar ca en dm från baken och egentligen är skidan en 185:a med en extra pålimmad rejäl fishtailsmodul längst bak. "Spröten" är väldigt mjuka och då de flexar individuellt kan jag liksom föregående talare tänka mig att det inverkar på egenskaperna ganska mycket. Det är dock svårt att säga exakt hur.” Tja vad vet vi? Surfbrädor på 80talet, både vind- och vågbrädor, hade ibland en s k svallowtail, ett v-format uttag i aktern, som tillskrevs mirakulösa egenskaper för ökad svängprestanda m m. Idag har ingen det tror jag (rätta mig gärna). Sen den normala kraften. Om inte seniliteten slagit till( ..hmmm) med full kraft än, vill jag minnas att tyngdkraften m*g, alltid verkar i kroppens tyngdpunktscentrum och är alltid riktad mot jordens medelpunkt, vare sig du åker skidor, sitter i baren, sover eller flyger i ett flygplan på himlen. Centripetalkraften som verkar på en kropp i rotation runt en centrumpunkt, verkar alltid rakt in mot centrumpunkten i den tänkta cirkelbågen. Cirkelbågen i sig kan däremot befinna sig i vilken plan som helst (x, y, z ni vet). I skidåkarfallet utgör en sväng med en viss radie cirkelbågen Precis det som Gafferx svamlar om, har vi här i grunden en sammansatt kraft, resultant, av centripetalkraft och tyngdkraft. Resultanten utgör i praktiken den verkliga kraften skidåkaren utsätter underlaget för. Sen måste man ta med luftmotstånd, lite friktionskrafter från underlag eller djupsnö m m. Centripetalkraften är beroende av åkarens hastighet, samt den aktuella svängradien. Tyngdkraftens tillskott beror på underlagets lutning. Som Nolljas så riktigt påpekar har vi här ett system med variabler som hela tiden förändras. Dom grundläggande krafterna och storleksordningarna är dock enkla att ringa in, så jobba på Gustav! ”Luftkuddar” under skidor förekommer garanterat i speedski, men då talar vi mer om aerodynamiska fenomen, som naturligtvis i grunden även det är ren fysik Men det visste ni ju redan… Eder, Ace DG ...lite ändrat [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Parkskidor
Fördelar och nackdelar med twintip vid offpist
Tillbaka
Topp
