Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Fyra försäsongshelger i ord - skidtest 2010
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 604943" data-attributes="member: 12152"><p>... och så till testet av skidorna...</p><p></p><p>**********************************************************</p><p>**********************************************************</p><p></p><p><strong>Icelantic Shaman 184</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/4670_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>(bild på 2009 års modell)</p><p>160-110-130mm, 18m@184cm, traditionellt spann.</p><p>Testad i: Tandådalen, Åre, Tandådalen helg 2</p><p>Testad av: MarkusO, MnO, xJonx</p><p></p><p>Mina egna skidor och ej med i det officiella testet i Tandådalen, men i Åre var Icelantic på plats. Helt nya och oprövade dock sen innan och testades därför med samma förutsättningar som de övriga skidorna. Icelantic är ett märke som fokuserar på korta skidor med mycket skärning och udda grafik med fantasy-inslag. Tidigare säsonger har deras längsta modeller knappt nått upp till 175cm, men from förra säsongen har de insett att marknaden kräver längre skidor. Shaman är företagets bredaste skida och den finns i längderna 161, 173 och 184cm. Framänden är rejält bred i förhållande till resten av skidan och den har rent måttmässigt en utpräglad pintaildesign. Bakänden är påtagligt mjuk samtidigt som framänden istället är rejält hård, vilket ytterligare förstärker känslan av en pintail. Shaman styrs och hanteras med tippen, och sen hänger resten av skidan på i princip.</p><p></p><p>Väl på snön känns Shamanen förvånande neutral för att vara så pass speciell i form (och färg). Snökontakten är direkt, men något anonym i karaktären. Den känns som en klassisk träsandwich och det är bara att köra från första svängen. Det är mycket fiber och stuns, men ingen metall, vare sig i känsla eller bygge. Med tanke på skärningen och bredden är skidan lätthanterad i kortsväng, även om den hackar rejält i sladden om man pressar den på greppig hård snö. Isgreppet i sladd är under medel, om än inte katastrofalt dåligt. I skär finns mer svar, men skäret störs ofta av en driftande känsla. Förmodligen räcker helt enkelt inte vridstyvheten till för att ge en ren spårning hela vägen fram i den massiva spetsen. Även om skäret känns lite släpande så ger skidan ändå en relativt god trygghet iom att den är väldigt förutsägbar. Den släpper lite på isiga partier, men det är hela tiden utan konstigheter och precis som man förväntar sig. Har man väl tryck på skidan så bettar den ändå godkänt över isigare partier. </p><p></p><p>Skidan svänger, precis som måtten anger en hel del och när underlaget mjuknar lite så övergår skidan från att kännas lite oren i skäret till att bli en kraftfull och distinkt bred carvingmaskin som ger ren underhållning i pister av Sälenstorlek. Kortsvängar och mer slalomcarverliknande åkning känns lite seg i början, speciellt om man kommer från smalare skidor, men man vänjer sig snabbt vid hur skidan reagerar på input. Stabiliteten är bra så länge man åker aktivt och söker skäret, men om man kör rakt ner så är den väldigt orolig och vill hela tiden skära iväg. Skidan mår inte heller bra av att bakdelen överbelastas. Då släpper den direkt iom den mjuka tailen. </p><p></p><p>Byggkvaliteten ser ut att vara på topp, men på testparet är belaget rejält skåligt, konkavt och bara allmänt ojämnt om vartannat. Skidan testades med fabriksslip, men hade förmodligen presterat bättre framförallt på hårdare underlag med en rejäl planslip och lite aggressivare kantvinklar. </p><p></p><p>I Tandådalen helg två får jag möjlighet att testa Shamanerna i orörd lössnö som här och där upplevs som bottenlös. Jon sa redan efter ett teståk i pisten att "den här är för hård fram för att flyta bra utanför". Som vanligt har Jon precis rätt. Shaman flyter förvånande dåligt för att vara så bred fram. En del recensioner på nätet pratar om att spetsen ska vara "unsinkable" och liknande, men det upplever jag inte alls. Trots den massiva spetsen på 160mm så går det inte att gå fram något i vikten utan jag måste snarare gång på gång lägga på bakvikten för att inte spetsen ska dyka. Dock är den ganska kul, även om den flyter lite sämre än skidor som är mjukare och/eller har rocker. [EDIT - testad i Alperna i efterhand]. I lite äldre kallsnö visar Shamanen upp en extremt underhållande sida. I snö som inte är lika lätt som nyfallet puder behövs inte samma flyt. Då är Shaman mycket lättsvängd och rolig. Ibland gränsar den till överstyrd, men det är något som man snabbt vänjer sig vid. Så länge farten är låg till medel känns det som att skidan verkligen har servostyrning. Tailen är lätt att slasha ut med sitt mjuka flex och skärningen underlättar verkligen i skräpsnö när man kan gå över i lite mer skärande svängar. I högre fart blir skidan lite orolig och det är en prövning att köra rakt fram. Skidan är så pass svängvillig att man aktivt måste hålla den rakt. </p><p></p><p>Sammanfattat är Shaman en udda skida och en rätt rolig kamrat på berget. Den är väl värd ett test för den som gillar offpistskidor med mycket skärning. </p><p></p><p><strong>Whitedot Redeemer 190cm</strong></p><p><img src="http://www.exoticskis.com/ExoticSkis/Images/skis/WhiteDot/2010WDF_Redeemer_WEB800.JPG" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>138-142/128/132-128mm, platt under foten, tip- och tailrocker.</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: MarkusO</p><p></p><p>Whitedot har levt en okänd tillvaro i Sverige, men intresset har ökat markant sedan märket värvade den norske skidflygaren Fred Syversen till sitt team. Redeemer är märkets största skida och ska ses som en ren puderskida med möjlighet till piståkning av typen powder access. Turligt nog testas skidan i Hemsedal där snön var betydligt djupare än i Sälen och Åre. Redeemer är en klart trevlig bekantskap. Den är platt under foten och har tip och tail-rocker i ändarna. Den är som förväntat pga bredden lite långsam och sävlig, men å andra sidan är den därmed också lugn och trygg i det lösa. Skidan blir en solid plattform som lyder order, men som i övrigt ligger lugnt och väntar på input. I pisten svänger den en hel del på kant del trots att den rent visuellt ser ganska rak ut. Det beror på att en ganska kraftig skärning ligger i mitten på skidan, medan tip och tail i princip är raka. Redeemer framstår som en klart intressant skida i samma kategori som Kuro, dvs full fokus på offpist, men ändå med viss möjlighet att köra med skär i pisten. Tveksamheterna ligger i hur skidan kommer att kännas i hårdare åkning när det stökar till sig. Det är rejält med skida det här... Vad händer när man laddar över och skidan slår igenom? Det återstår att se. </p><p></p><p><strong>Kästle MX 88 188cm och MX 98 184cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/5311_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/5313_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>128-88-113mm, 22,5m@188cm resp. 132-98-117mm, 27m@184cm, traditionellt spann.</p><p>Testade i: Tandådalen (88 och 98) och Åre (98)</p><p>Testade av: MnO, MarkusO</p><p></p><p>Det anrika och oftast välpresterande märket Kästle återindroducerades på marknaden för drygt ett år sedan, men jag fick tyvärr inte möjlighet att testa deras modellprogram under förra vintern. Mina övriga testkollegor rosade dock skidorna kraftigt och de var en av de tydliga testvinnarna under 2009 års skidtestarhelger. I år har deras sortiment utökats med flera modeller, men MX 88 och 98 är oförändrade. Och tur är det. Det här är två makalöst bra skidor och även om mått och spannprofiler känns lite trötta så kan man inte göra annat än att bli bästa kompis med dom här skidorna redan efter ett par svängar. </p><p></p><p>88 och 98 är väldigt lika och det känns som att det är enbart bredden som skiljer. 88:an är lite lättare och rappare precis som förväntat och svänger mer, men parametrar som snökontakt, balans, spårvilja och grundkänsla är nära nog identiska hos de två modellerna.</p><p></p><p>Ett par teståk senare går det inte att göra annat än att konstera att bättre prestanda än så här finns inte på marknaden idag. Större delen av Kästles kollektion byggs på Heads racingavdelning och det märks. Det är handbyggda sandwichskidor med högdensitetsträkärnor, metall och fiber. Här har ingen hänsyn tagits till pris och effektivisering i tillverkningen. Det är inga konstigheter, utan bara rå prestanda och toppfinish rakt igenom. Om grafiken är snygg eller ful kan man diskutera, men den rimmar väl med skidornas egenskaper med sin rena och distinkta utstrålning. Responsen och känslan i skidorna är fantastiskt bra. Isgrepp och stabilitet likaså. Släktskapet med riktiga raceskidor är tydligt och det råder aldrig någon tvekan om att vad som än dyker upp så kommer skidan att kunna hantera det. Kantnärvaron är finkänslig och direkt på ett sätt som få, om ens några andra skidor, kan matcha. I vissa lägen blir greppet och spårningen svårhanterad. Det gäller framförallt på greppig snö av typen fast, men inte isig konstsnö. Då blir skidan lite bångstyrig och svårhanterad, men det är något man får räkna med om man vill ha ett riktigt bra isbett. Fartstabiliteten är svår att testa i Tandådalens testpist, men i Åre i området kring VM6:an går det att släppa lös skidan och det är precis som väntat absolut världsklass på hur den hanterar både fart och press i mer kraftfull åkning. Inget får 98:an att vika sig eller släppa. Det är ett sant nöje att stå på ordentligt med 98:an och 88:an är säkert inget undantag i den aspekten, även om det inte testas den här gången. </p><p></p><p></p><p><strong>Kästle MX108 187cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/5314_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>132-108-122, 31m radie, traditionellt spann</p><p>Testad i: Tandådalen</p><p>Testad av: MnO, MarkusO</p><p></p><p>Här tar vi ett steg upp i bredd i Kästles testhylla. 108:an har en lite annorlunda känsla än 88 och 98. Flexmässigt är 108 klart mjukare än sina mindre syskon. 108 uppvisar ett mer behärskat lugn och det känns som att skidan är dämpad med gummi istället för metall. Höga frekvenser filtreras bort, och skidan är mindre krispig än de andra Kästleskidorna. Spänsten är inte heller riktigt lika alert. </p><p></p><p>Radien är längre och det krävs mer utrymme för att få tryck på skidan. Isgreppet och spårvilja är snäppet sämre och hela skidan känns lite segare, oavsett om man bortser från bredden. Den här är inte lika lyckad som 108:ans mindre syskon, men eftersom vi jämför med marknadens kanske bästa skidor så är det i ett större sammanhang ändå så att Mx108 är en riktigt bra skida. </p><p></p><p>MarkusO gillar den i pisten, men konstaterar att den med sitt traditionella spann förmodligen kommer att ha svårt att hävda sig mot rockade skidor i samma segment i lösare snö. När man närmar sig 110 mm i midjan är det ändå så att man värderar offpistegenskaper högt, även om man samtidigt förväntar sig en acceptabel nivå av prestanda i pisten. I det här breddsegmentet räcker det inte riktigt att bygga riktigt potenta konstruktioner. Det krävs förnyelse. Som konkurrenterna ser ut idag måste man laborera med olika typer av rocker för att kunna hävda sig. Jag är övertygad om att den här skidan hade vunnit på att få en lätt tiprocker, eller i alla fall ett plattare spann. Men... visst är det en bra skida och det är lätt att glömma att det faktiskt går att åka puder med “bara" 108mm i midjan, trots avsaknaden av någon trendenlig rocker. </p><p></p><p></p><p><strong>Kästle FX 84 184cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/5616_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>122-84-110mm, 20 m radie, traditionellt spann</p><p>Testad i: Tandådalen</p><p>Testad av: MnO</p><p></p><p>En lättare variant av 88:an med samma grundkänsla, men med ännu mer sväng och ytterligare en dos rapphet. Spänst, isgrepp och åkglädje sammanfattar den här skidan. Efter testpersonalens beskrivning är det lätt att gå i fällan och klassificera in den här skidan som en ren turskida. Jag var själv lätt skeptisk till den, men tog den ändå ur stället när de andra skidorna var upptagna. Och ojojoj, det här är riktigt bra grejor. Den reducerade vikten ger en något sämre fartstabilitet och trygghet i uppträdandet, men å andra sidan får man mer pop och spänst i den lägre delen av fartskalan. Vid testet började pucklarna byggas upp i branten och isfläckarna var inte längre fläckar, utan snarare områden. Kortsvängar var helt nödvändiga och här briljerar 84:an. Det går att poppa till svängarna så mycket att man uttryckligen lyfter från underlaget i svängväxlingen. Onödigt och inte enligt skolbok precis, men väldigt kul. Ytterligare en fantastisk skida från Kästle. </p><p></p><p><strong>LibTech experiMental NAS Pow ReCurve 191cm</strong></p><p></p><p>153-117-143mm, hybridspann med tip- och tailrocker + spann i mitten</p><p>Testad i: Tandådalen</p><p>Testad av: MnO, MarkusO</p><p></p><p>LibTech är ett nytt märke för mig när det gäller skidor. På snowboardsidan har de länge varit en tillverkare som vågar ta sin egen väg och som gärna testar lite udda idéer. Tex deras mittplacerade “stuknings"-rocker med en böjpunkt mellan fötterna, som sen plattas ut på hårt underlag, men som hjälper till när det är mjukt. Inte så dumt tänkt. </p><p></p><p>LibTech har tagit hjälp av den högdroppande blådåren Jamie Pierre för att ta fram en serie skidor baserad på deras väl beprövade snowboardkonstruktion. Det borde rimligen innebära att skidorna är byggda för att hålla. Och skidorna känns också bastanta. Skidorna är överlag ganska tjocka, både under foten och i tip och tail. Det är dock inte det första som slår en när man tar sig en titt på bygget. Pow Recurve ser väldigt egen ut, minst sagt. Den är nämligen försedd med en annan av LibTechs innovationer i form av en kant som närmast kan liknas vid en Ultimate Grip i större format. Den har funnits på snowboards tidigare och nu kommer även en serie skidor med denna udda lösning. Under foten slingrar sig kanten fram, vilket skapar ett antal tryckpunkter mot snön. Tanken är att de ska göra att trycket ökar per ytenhet och därmed ge ett bättre isgrepp. Det är med andra ord precis samma princip som Ultimate Grip använder om än realiserat på ett annat sätt. Om det fungerar eller ej är svårt att säga, men skidan har i alla fall ett bett som man inte kan klaga på, men det är ändå inte så att den sticker ut just på den punkten. </p><p></p><p>Pow ReCurve är en tung och ganska trög skida i grunden, men den har livats upp med en anings tip och tailrocker. I kortsväng och lite stökigare åkning märker man den höga egenvikten, men den är ändå ganska lättkörd och svängvillig i relation till sin storlek. Pow ReCurve är lite släpig i spårningen och skidan driftar lite i skäret, vilket ger ett lite slött intryck. Snökontakten är åt det dova hållet. Dämpningen är medel. Nja, ingen hit precis, även om den inte gör bort sig. Det här är ett val främst för den som tycker den ser lite cool ut med den svängda kanten, eller för riktiga tungviktare som vill ha en skida som svänger mycket. </p><p></p><p></p><p><strong>Dynastar Pro Rider 184cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/5184_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>128-100-118mm, traditionellt spann. 27m radie. </p><p>Testad i: Tandådalen</p><p>Testad av: MnO</p><p></p><p>Dynastar ProRider är en riktig klassiker i 100mm-segmentet. Den version som kom förra året och som i år är helt oförändrad är den snällaste hittills. Den största skillnaden mot den tidigare klart raceklingande modellen är att tippen har blivit avsevärt mjukare. Konstruktionen andas numera massproduktion istället för raceroom, även om en hel del ändå är nedärvt från "the real deal" till dagens skida. I lössnö och säkerligen också svår snö utanför pisten innebär troligen den nya mjukare tippen att skidan är mer lätthanterad än den tidigare ganska krävande skidan. I en stenhård och ojämn försäsongspist är dock den nya konstruktionen ett steg tillbaka i prestanda. Visserligen finns det fortfarande ett bra bett och en rapp respons som brukligt med Dynastar, men jag kan ändå inte annat än sakna den gamla råa, på gränsen till yxiga, prestandan som fanns hos modellen förr i tiden. </p><p></p><p>Balansen i skidan är speciellt i svänginiteringen lite tråkig tycker jag. Skidan är för snäll i inledningen av svängen och skidans självdrag in i sväng är diffust. Jag saknar känsla av glädje i kortsvängen, även om samma egenskaper också ger ett tryggt och förutsägbart beteende. Tanken med att i princip ta bort tippen i spårningen in i svängen är förmodligen att skidan inte ska kännas hooky i svår snö och just den punkten är uppnådd, men man tappar lite i andra änden som sagt. </p><p></p><p>I större och mer storslalomliknande åkning visar ProRider sin styrka. Den är stabil och trygg, men ändå kvick i svängväxlingar så länge man håller längden på svängarna. Returen är snäll, men går att styra mot mer tydlig om man jobbar lite i slutet på svängen. </p><p></p><p>Det här är otvivelaktigt ett par mycket bra skidor, men de är lite för anonyma i sin karaktär för att skapa ett intresse hos mig. </p><p></p><p></p><p><strong>Dynastar Big Dump 192cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/5187_pic2b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>142/120/132mm, lågt spann med tiprocker, 38m radie.</p><p>Testad i: Tandådalen</p><p>Testad av: MnO, MarkusO, xJonx</p><p></p><p>"En riktig köttarskida", säger Jon med förtjusning efter ett par teståk. "På gränsen till underhållande jävlig", fyller Markus i. Och frågan är om det går att sammanfatta den här skidan på ett bättre sätt. </p><p></p><p>Big Dump är stor och tung och känns väldigt bastant både i flex och i vridstyvhet. I kortsväng bettar den nästan för bra och det vrider ordentligt i fötter och knän. I rådande förhållanden i Tandådalen går det inte att släppa lös skidan i dess tänkta tempo. I de farter som är aktuella finns inget att hämta. Skäret kan man bara söka, men något tryck får vare sig jag eller de andra till. </p><p></p><p>I branten där kortsvängar var det enda alternativet hänger Big Dump med skapligt och gör i stort sett det man ber den om. Men det går segt och trögt med en aggressiv dov underton och åkglädje är i det läget ett ord som känns fruktansvärt långt borta. När jag försöker driva skidan och runda upp kortsvängarna händer absolut ingenting. Den bara ligger som ett strykjärn kvar i yttersvängen. Men det är ändå i viss mån underhållande. Det är oundvikligt att känna att det här är ett verktyg för riktiga stordåd om den hamnar på rätt fötter och i rätt sammanhang. Skidan är extremt riktningsstabil och det är nog få skidor som känns lika trygga i hög fart och i bra snö. </p><p></p><p>Frågan är om tiprockern räcker för att ge ett tillräckligt bra flyt. Skidan är hård och bootcenter sitter långt fram. Flyter spetsen tillräckligt bra så är förmodligen skidan rätt kvick när det är mjukare. Den känns lite som den gamla Monster 103 från Head som var ett riktigt kraftpaket i pisten, men som ändå var smidig och kvick i vissa typer av snö. Men nu är det rena spekulationer. Vid dagen för testet och i en smal del av stora backen i Tandådalen är den här skidan är fullkomligt bortkommen. Det går tyvärr inte att göra annat än att få en liten förnimmelse av vad den här skidan går för. </p><p></p><p></p><p><strong>Dynastar Contact Cross 178cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/5208_pic2b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>123-71-105mm, 18m@178cm.</p><p>Testad i: Tandådalen</p><p>Testad av: MnO</p><p></p><p>I brist på bredare grejor plockar jag ett par Contact Cross ur Dynastarstället och det visar sig vara ett bra val för dagen. Contact Cross är en skida ur det nästan oöverskådligt stora segmentet allroundcarvers. Det är en mainstreamskida som ligger strax under top of the line i sin modellserie. En riktig Stadiumskida med andra ord. Contact Cross är en ytterst trivsam bekantskap under de två åk vi spenderar tillsammans. Isgreppet är mycket bra och framförallt extremt lättfunnet. Det behövs knappt någon insats alls för att få fast skidan, utan den sitter som berget redan vid minsta kantning. Pressar jag den hårt viker den sig en aning, men under de förhållanden som råder så kommer man sällan till det läget. I områden med rullsnö blir skidan lite smålurig. Här vinner man på att ha lite mer bredd. En så här smal skida blir väldigt on-off i skäret när det släpper lite bland rullkulorna. Konstruktionen är spänstig och rolig, utan att bli överaktiv. Känslan i snökontakten är klassiskt Dynastaraktigt direkt och väl avvägd. En dag som den här när snöförhållandena är svåra, det är mycket folk och dålig sikt så passar en sån här skida riktigt bra. Bra svar i skäret redan från låga farter gör att man vågar testa. När det går för fort är skidan lättsladdad och snäll. I mjukare partier skär den ner lite och jag fastnar lite med ytterskidan, men det är också precis som man förväntar sig. Skidan är en lite trist och typisk skida för den stora massan som inte bryr sig om vad dom har på fötterna. Köp och kör. Mer än så behöver man inte fundera när det gäller Contact Cross.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 604943, member: 12152"] ... och så till testet av skidorna... ********************************************************** ********************************************************** [b]Icelantic Shaman 184[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/4670_pic1b.jpg[/img] (bild på 2009 års modell) 160-110-130mm, 18m@184cm, traditionellt spann. Testad i: Tandådalen, Åre, Tandådalen helg 2 Testad av: MarkusO, MnO, xJonx Mina egna skidor och ej med i det officiella testet i Tandådalen, men i Åre var Icelantic på plats. Helt nya och oprövade dock sen innan och testades därför med samma förutsättningar som de övriga skidorna. Icelantic är ett märke som fokuserar på korta skidor med mycket skärning och udda grafik med fantasy-inslag. Tidigare säsonger har deras längsta modeller knappt nått upp till 175cm, men from förra säsongen har de insett att marknaden kräver längre skidor. Shaman är företagets bredaste skida och den finns i längderna 161, 173 och 184cm. Framänden är rejält bred i förhållande till resten av skidan och den har rent måttmässigt en utpräglad pintaildesign. Bakänden är påtagligt mjuk samtidigt som framänden istället är rejält hård, vilket ytterligare förstärker känslan av en pintail. Shaman styrs och hanteras med tippen, och sen hänger resten av skidan på i princip. Väl på snön känns Shamanen förvånande neutral för att vara så pass speciell i form (och färg). Snökontakten är direkt, men något anonym i karaktären. Den känns som en klassisk träsandwich och det är bara att köra från första svängen. Det är mycket fiber och stuns, men ingen metall, vare sig i känsla eller bygge. Med tanke på skärningen och bredden är skidan lätthanterad i kortsväng, även om den hackar rejält i sladden om man pressar den på greppig hård snö. Isgreppet i sladd är under medel, om än inte katastrofalt dåligt. I skär finns mer svar, men skäret störs ofta av en driftande känsla. Förmodligen räcker helt enkelt inte vridstyvheten till för att ge en ren spårning hela vägen fram i den massiva spetsen. Även om skäret känns lite släpande så ger skidan ändå en relativt god trygghet iom att den är väldigt förutsägbar. Den släpper lite på isiga partier, men det är hela tiden utan konstigheter och precis som man förväntar sig. Har man väl tryck på skidan så bettar den ändå godkänt över isigare partier. Skidan svänger, precis som måtten anger en hel del och när underlaget mjuknar lite så övergår skidan från att kännas lite oren i skäret till att bli en kraftfull och distinkt bred carvingmaskin som ger ren underhållning i pister av Sälenstorlek. Kortsvängar och mer slalomcarverliknande åkning känns lite seg i början, speciellt om man kommer från smalare skidor, men man vänjer sig snabbt vid hur skidan reagerar på input. Stabiliteten är bra så länge man åker aktivt och söker skäret, men om man kör rakt ner så är den väldigt orolig och vill hela tiden skära iväg. Skidan mår inte heller bra av att bakdelen överbelastas. Då släpper den direkt iom den mjuka tailen. Byggkvaliteten ser ut att vara på topp, men på testparet är belaget rejält skåligt, konkavt och bara allmänt ojämnt om vartannat. Skidan testades med fabriksslip, men hade förmodligen presterat bättre framförallt på hårdare underlag med en rejäl planslip och lite aggressivare kantvinklar. I Tandådalen helg två får jag möjlighet att testa Shamanerna i orörd lössnö som här och där upplevs som bottenlös. Jon sa redan efter ett teståk i pisten att "den här är för hård fram för att flyta bra utanför". Som vanligt har Jon precis rätt. Shaman flyter förvånande dåligt för att vara så bred fram. En del recensioner på nätet pratar om att spetsen ska vara "unsinkable" och liknande, men det upplever jag inte alls. Trots den massiva spetsen på 160mm så går det inte att gå fram något i vikten utan jag måste snarare gång på gång lägga på bakvikten för att inte spetsen ska dyka. Dock är den ganska kul, även om den flyter lite sämre än skidor som är mjukare och/eller har rocker. [EDIT - testad i Alperna i efterhand]. I lite äldre kallsnö visar Shamanen upp en extremt underhållande sida. I snö som inte är lika lätt som nyfallet puder behövs inte samma flyt. Då är Shaman mycket lättsvängd och rolig. Ibland gränsar den till överstyrd, men det är något som man snabbt vänjer sig vid. Så länge farten är låg till medel känns det som att skidan verkligen har servostyrning. Tailen är lätt att slasha ut med sitt mjuka flex och skärningen underlättar verkligen i skräpsnö när man kan gå över i lite mer skärande svängar. I högre fart blir skidan lite orolig och det är en prövning att köra rakt fram. Skidan är så pass svängvillig att man aktivt måste hålla den rakt. Sammanfattat är Shaman en udda skida och en rätt rolig kamrat på berget. Den är väl värd ett test för den som gillar offpistskidor med mycket skärning. [b]Whitedot Redeemer 190cm[/b] [img]http://www.exoticskis.com/ExoticSkis/Images/skis/WhiteDot/2010WDF_Redeemer_WEB800.JPG[/img] 138-142/128/132-128mm, platt under foten, tip- och tailrocker. Testad i: Hemsedal Testad av: MarkusO Whitedot har levt en okänd tillvaro i Sverige, men intresset har ökat markant sedan märket värvade den norske skidflygaren Fred Syversen till sitt team. Redeemer är märkets största skida och ska ses som en ren puderskida med möjlighet till piståkning av typen powder access. Turligt nog testas skidan i Hemsedal där snön var betydligt djupare än i Sälen och Åre. Redeemer är en klart trevlig bekantskap. Den är platt under foten och har tip och tail-rocker i ändarna. Den är som förväntat pga bredden lite långsam och sävlig, men å andra sidan är den därmed också lugn och trygg i det lösa. Skidan blir en solid plattform som lyder order, men som i övrigt ligger lugnt och väntar på input. I pisten svänger den en hel del på kant del trots att den rent visuellt ser ganska rak ut. Det beror på att en ganska kraftig skärning ligger i mitten på skidan, medan tip och tail i princip är raka. Redeemer framstår som en klart intressant skida i samma kategori som Kuro, dvs full fokus på offpist, men ändå med viss möjlighet att köra med skär i pisten. Tveksamheterna ligger i hur skidan kommer att kännas i hårdare åkning när det stökar till sig. Det är rejält med skida det här... Vad händer när man laddar över och skidan slår igenom? Det återstår att se. [b]Kästle MX 88 188cm och MX 98 184cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/5311_pic1b.jpg[/img] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/5313_pic1b.jpg[/img] 128-88-113mm, 22,5m@188cm resp. 132-98-117mm, 27m@184cm, traditionellt spann. Testade i: Tandådalen (88 och 98) och Åre (98) Testade av: MnO, MarkusO Det anrika och oftast välpresterande märket Kästle återindroducerades på marknaden för drygt ett år sedan, men jag fick tyvärr inte möjlighet att testa deras modellprogram under förra vintern. Mina övriga testkollegor rosade dock skidorna kraftigt och de var en av de tydliga testvinnarna under 2009 års skidtestarhelger. I år har deras sortiment utökats med flera modeller, men MX 88 och 98 är oförändrade. Och tur är det. Det här är två makalöst bra skidor och även om mått och spannprofiler känns lite trötta så kan man inte göra annat än att bli bästa kompis med dom här skidorna redan efter ett par svängar. 88 och 98 är väldigt lika och det känns som att det är enbart bredden som skiljer. 88:an är lite lättare och rappare precis som förväntat och svänger mer, men parametrar som snökontakt, balans, spårvilja och grundkänsla är nära nog identiska hos de två modellerna. Ett par teståk senare går det inte att göra annat än att konstera att bättre prestanda än så här finns inte på marknaden idag. Större delen av Kästles kollektion byggs på Heads racingavdelning och det märks. Det är handbyggda sandwichskidor med högdensitetsträkärnor, metall och fiber. Här har ingen hänsyn tagits till pris och effektivisering i tillverkningen. Det är inga konstigheter, utan bara rå prestanda och toppfinish rakt igenom. Om grafiken är snygg eller ful kan man diskutera, men den rimmar väl med skidornas egenskaper med sin rena och distinkta utstrålning. Responsen och känslan i skidorna är fantastiskt bra. Isgrepp och stabilitet likaså. Släktskapet med riktiga raceskidor är tydligt och det råder aldrig någon tvekan om att vad som än dyker upp så kommer skidan att kunna hantera det. Kantnärvaron är finkänslig och direkt på ett sätt som få, om ens några andra skidor, kan matcha. I vissa lägen blir greppet och spårningen svårhanterad. Det gäller framförallt på greppig snö av typen fast, men inte isig konstsnö. Då blir skidan lite bångstyrig och svårhanterad, men det är något man får räkna med om man vill ha ett riktigt bra isbett. Fartstabiliteten är svår att testa i Tandådalens testpist, men i Åre i området kring VM6:an går det att släppa lös skidan och det är precis som väntat absolut världsklass på hur den hanterar både fart och press i mer kraftfull åkning. Inget får 98:an att vika sig eller släppa. Det är ett sant nöje att stå på ordentligt med 98:an och 88:an är säkert inget undantag i den aspekten, även om det inte testas den här gången. [b]Kästle MX108 187cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/5314_pic1b.jpg[/img] 132-108-122, 31m radie, traditionellt spann Testad i: Tandådalen Testad av: MnO, MarkusO Här tar vi ett steg upp i bredd i Kästles testhylla. 108:an har en lite annorlunda känsla än 88 och 98. Flexmässigt är 108 klart mjukare än sina mindre syskon. 108 uppvisar ett mer behärskat lugn och det känns som att skidan är dämpad med gummi istället för metall. Höga frekvenser filtreras bort, och skidan är mindre krispig än de andra Kästleskidorna. Spänsten är inte heller riktigt lika alert. Radien är längre och det krävs mer utrymme för att få tryck på skidan. Isgreppet och spårvilja är snäppet sämre och hela skidan känns lite segare, oavsett om man bortser från bredden. Den här är inte lika lyckad som 108:ans mindre syskon, men eftersom vi jämför med marknadens kanske bästa skidor så är det i ett större sammanhang ändå så att Mx108 är en riktigt bra skida. MarkusO gillar den i pisten, men konstaterar att den med sitt traditionella spann förmodligen kommer att ha svårt att hävda sig mot rockade skidor i samma segment i lösare snö. När man närmar sig 110 mm i midjan är det ändå så att man värderar offpistegenskaper högt, även om man samtidigt förväntar sig en acceptabel nivå av prestanda i pisten. I det här breddsegmentet räcker det inte riktigt att bygga riktigt potenta konstruktioner. Det krävs förnyelse. Som konkurrenterna ser ut idag måste man laborera med olika typer av rocker för att kunna hävda sig. Jag är övertygad om att den här skidan hade vunnit på att få en lätt tiprocker, eller i alla fall ett plattare spann. Men... visst är det en bra skida och det är lätt att glömma att det faktiskt går att åka puder med “bara" 108mm i midjan, trots avsaknaden av någon trendenlig rocker. [b]Kästle FX 84 184cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/5616_pic1b.jpg[/img] 122-84-110mm, 20 m radie, traditionellt spann Testad i: Tandådalen Testad av: MnO En lättare variant av 88:an med samma grundkänsla, men med ännu mer sväng och ytterligare en dos rapphet. Spänst, isgrepp och åkglädje sammanfattar den här skidan. Efter testpersonalens beskrivning är det lätt att gå i fällan och klassificera in den här skidan som en ren turskida. Jag var själv lätt skeptisk till den, men tog den ändå ur stället när de andra skidorna var upptagna. Och ojojoj, det här är riktigt bra grejor. Den reducerade vikten ger en något sämre fartstabilitet och trygghet i uppträdandet, men å andra sidan får man mer pop och spänst i den lägre delen av fartskalan. Vid testet började pucklarna byggas upp i branten och isfläckarna var inte längre fläckar, utan snarare områden. Kortsvängar var helt nödvändiga och här briljerar 84:an. Det går att poppa till svängarna så mycket att man uttryckligen lyfter från underlaget i svängväxlingen. Onödigt och inte enligt skolbok precis, men väldigt kul. Ytterligare en fantastisk skida från Kästle. [b]LibTech experiMental NAS Pow ReCurve 191cm[/b] 153-117-143mm, hybridspann med tip- och tailrocker + spann i mitten Testad i: Tandådalen Testad av: MnO, MarkusO LibTech är ett nytt märke för mig när det gäller skidor. På snowboardsidan har de länge varit en tillverkare som vågar ta sin egen väg och som gärna testar lite udda idéer. Tex deras mittplacerade “stuknings"-rocker med en böjpunkt mellan fötterna, som sen plattas ut på hårt underlag, men som hjälper till när det är mjukt. Inte så dumt tänkt. LibTech har tagit hjälp av den högdroppande blådåren Jamie Pierre för att ta fram en serie skidor baserad på deras väl beprövade snowboardkonstruktion. Det borde rimligen innebära att skidorna är byggda för att hålla. Och skidorna känns också bastanta. Skidorna är överlag ganska tjocka, både under foten och i tip och tail. Det är dock inte det första som slår en när man tar sig en titt på bygget. Pow Recurve ser väldigt egen ut, minst sagt. Den är nämligen försedd med en annan av LibTechs innovationer i form av en kant som närmast kan liknas vid en Ultimate Grip i större format. Den har funnits på snowboards tidigare och nu kommer även en serie skidor med denna udda lösning. Under foten slingrar sig kanten fram, vilket skapar ett antal tryckpunkter mot snön. Tanken är att de ska göra att trycket ökar per ytenhet och därmed ge ett bättre isgrepp. Det är med andra ord precis samma princip som Ultimate Grip använder om än realiserat på ett annat sätt. Om det fungerar eller ej är svårt att säga, men skidan har i alla fall ett bett som man inte kan klaga på, men det är ändå inte så att den sticker ut just på den punkten. Pow ReCurve är en tung och ganska trög skida i grunden, men den har livats upp med en anings tip och tailrocker. I kortsväng och lite stökigare åkning märker man den höga egenvikten, men den är ändå ganska lättkörd och svängvillig i relation till sin storlek. Pow ReCurve är lite släpig i spårningen och skidan driftar lite i skäret, vilket ger ett lite slött intryck. Snökontakten är åt det dova hållet. Dämpningen är medel. Nja, ingen hit precis, även om den inte gör bort sig. Det här är ett val främst för den som tycker den ser lite cool ut med den svängda kanten, eller för riktiga tungviktare som vill ha en skida som svänger mycket. [b]Dynastar Pro Rider 184cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/5184_pic1b.jpg[/img] 128-100-118mm, traditionellt spann. 27m radie. Testad i: Tandådalen Testad av: MnO Dynastar ProRider är en riktig klassiker i 100mm-segmentet. Den version som kom förra året och som i år är helt oförändrad är den snällaste hittills. Den största skillnaden mot den tidigare klart raceklingande modellen är att tippen har blivit avsevärt mjukare. Konstruktionen andas numera massproduktion istället för raceroom, även om en hel del ändå är nedärvt från "the real deal" till dagens skida. I lössnö och säkerligen också svår snö utanför pisten innebär troligen den nya mjukare tippen att skidan är mer lätthanterad än den tidigare ganska krävande skidan. I en stenhård och ojämn försäsongspist är dock den nya konstruktionen ett steg tillbaka i prestanda. Visserligen finns det fortfarande ett bra bett och en rapp respons som brukligt med Dynastar, men jag kan ändå inte annat än sakna den gamla råa, på gränsen till yxiga, prestandan som fanns hos modellen förr i tiden. Balansen i skidan är speciellt i svänginiteringen lite tråkig tycker jag. Skidan är för snäll i inledningen av svängen och skidans självdrag in i sväng är diffust. Jag saknar känsla av glädje i kortsvängen, även om samma egenskaper också ger ett tryggt och förutsägbart beteende. Tanken med att i princip ta bort tippen i spårningen in i svängen är förmodligen att skidan inte ska kännas hooky i svår snö och just den punkten är uppnådd, men man tappar lite i andra änden som sagt. I större och mer storslalomliknande åkning visar ProRider sin styrka. Den är stabil och trygg, men ändå kvick i svängväxlingar så länge man håller längden på svängarna. Returen är snäll, men går att styra mot mer tydlig om man jobbar lite i slutet på svängen. Det här är otvivelaktigt ett par mycket bra skidor, men de är lite för anonyma i sin karaktär för att skapa ett intresse hos mig. [b]Dynastar Big Dump 192cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/5187_pic2b.jpg[/img] 142/120/132mm, lågt spann med tiprocker, 38m radie. Testad i: Tandådalen Testad av: MnO, MarkusO, xJonx "En riktig köttarskida", säger Jon med förtjusning efter ett par teståk. "På gränsen till underhållande jävlig", fyller Markus i. Och frågan är om det går att sammanfatta den här skidan på ett bättre sätt. Big Dump är stor och tung och känns väldigt bastant både i flex och i vridstyvhet. I kortsväng bettar den nästan för bra och det vrider ordentligt i fötter och knän. I rådande förhållanden i Tandådalen går det inte att släppa lös skidan i dess tänkta tempo. I de farter som är aktuella finns inget att hämta. Skäret kan man bara söka, men något tryck får vare sig jag eller de andra till. I branten där kortsvängar var det enda alternativet hänger Big Dump med skapligt och gör i stort sett det man ber den om. Men det går segt och trögt med en aggressiv dov underton och åkglädje är i det läget ett ord som känns fruktansvärt långt borta. När jag försöker driva skidan och runda upp kortsvängarna händer absolut ingenting. Den bara ligger som ett strykjärn kvar i yttersvängen. Men det är ändå i viss mån underhållande. Det är oundvikligt att känna att det här är ett verktyg för riktiga stordåd om den hamnar på rätt fötter och i rätt sammanhang. Skidan är extremt riktningsstabil och det är nog få skidor som känns lika trygga i hög fart och i bra snö. Frågan är om tiprockern räcker för att ge ett tillräckligt bra flyt. Skidan är hård och bootcenter sitter långt fram. Flyter spetsen tillräckligt bra så är förmodligen skidan rätt kvick när det är mjukare. Den känns lite som den gamla Monster 103 från Head som var ett riktigt kraftpaket i pisten, men som ändå var smidig och kvick i vissa typer av snö. Men nu är det rena spekulationer. Vid dagen för testet och i en smal del av stora backen i Tandådalen är den här skidan är fullkomligt bortkommen. Det går tyvärr inte att göra annat än att få en liten förnimmelse av vad den här skidan går för. [b]Dynastar Contact Cross 178cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/5208_pic2b.jpg[/img] 123-71-105mm, 18m@178cm. Testad i: Tandådalen Testad av: MnO I brist på bredare grejor plockar jag ett par Contact Cross ur Dynastarstället och det visar sig vara ett bra val för dagen. Contact Cross är en skida ur det nästan oöverskådligt stora segmentet allroundcarvers. Det är en mainstreamskida som ligger strax under top of the line i sin modellserie. En riktig Stadiumskida med andra ord. Contact Cross är en ytterst trivsam bekantskap under de två åk vi spenderar tillsammans. Isgreppet är mycket bra och framförallt extremt lättfunnet. Det behövs knappt någon insats alls för att få fast skidan, utan den sitter som berget redan vid minsta kantning. Pressar jag den hårt viker den sig en aning, men under de förhållanden som råder så kommer man sällan till det läget. I områden med rullsnö blir skidan lite smålurig. Här vinner man på att ha lite mer bredd. En så här smal skida blir väldigt on-off i skäret när det släpper lite bland rullkulorna. Konstruktionen är spänstig och rolig, utan att bli överaktiv. Känslan i snökontakten är klassiskt Dynastaraktigt direkt och väl avvägd. En dag som den här när snöförhållandena är svåra, det är mycket folk och dålig sikt så passar en sån här skida riktigt bra. Bra svar i skäret redan från låga farter gör att man vågar testa. När det går för fort är skidan lättsladdad och snäll. I mjukare partier skär den ner lite och jag fastnar lite med ytterskidan, men det är också precis som man förväntar sig. Skidan är en lite trist och typisk skida för den stora massan som inte bryr sig om vad dom har på fötterna. Köp och kör. Mer än så behöver man inte fundera när det gäller Contact Cross. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Fyra försäsongshelger i ord - skidtest 2010
Tillbaka
Topp
