Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Resmål
Utländska fjäll
Gym St Anton
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="LuxLuthor" data-source="post: 487602" data-attributes="member: 84027"><p>Har varit grymt upptagen i några dagar nu (har hållit förelsäningar m m) så jag har inte haft tid att svara förrän nu. Bättre sent än aldrig.</p><p></p><p>Många tycker kanske att vi tappat tråden en aning, och jag håller med. Själv är jag dock så pass intresserad av ämnet att jag fortsätter. Hade jag inte varit det hade jag inte jobbat heltid med det trots svältlönen <img src="https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f642.png" class="smilie smilie--emoji" loading="lazy" width="64" height="64" alt=":)" title="Smile :)" data-smilie="1"data-shortname=":)" /> Ni andra får säga till om ni tycker att vi ska ge oss.</p><p></p><p></p><p>Frågan kvarstår: vilka individer? Har man återigen gjort det enorma misstaget att studera elitidrottsmän inom en given idrottsgren - av vilka de flesta är tämligen lika varandra genetiskt sett, annars hade de inte kommit så långt som de kommit - för att sedan dra slutsatser som man hävdar stämmer för de flesta människor? Att det bara skulle skilja lite mellan olika individer är högst osannolikt om man tittar på hur det ser ut i världen. Allt tyder på att skillnaderna vad gäller energiupptag mellan individer är väldigt stora. Vissa människor tar upp energi extremt lätt och får delvis därför lätt problem övervikt. Andra kan äta hur illa som helst utan att lägga på sig så mycket som ett gram för mycket.</p><p></p><p></p><p>Senast jag kollade så var en bakad potatis kraftigt upphettad och en dadel i allmänhet torkad. Titta på rå potatis och färska dadlar så ser du nog att det glykemiska indexet ser lite annorlunda ut. Båda har alltså genomgått någon form av behandling före de äts. Behandling som delar sockerkedjorna och gör dem \"snabbare\" (läs mer lätta att ta upp för kroppen).</p><p></p><p></p><p>Fruktdrinken har pressats ner i ett glas och sedan druckits antar jag. Den har alltså inte genomgått upphettning m fl processer utan kroppen måste själv bryta ner kolhydraten hela vägen från sin grundform till en för kroppen hanterbar form. Du har dock rätt i att vissa kolhydrater i sin grundform ligger åt det snabbare hållet, så jag gjorde ett misstag i att inte skriva att en kolhydrat i ALLMÄNHET är långsam i sin grundform.</p><p></p><p></p><p>Ännu en gång: vilka individer är studierna utförda på? I allmänhet görs denna typ av studier på ett collage eller universitet någonstans i USA och försökskaninerna är högpresterande idrottsmän. Detta faktum gör resultaten mer eller mindre ointressanta för gemene man. Idag vet vi dessutom att steroider är väldigt vanligt förekommande i USA och därför bör vi ta studier utförda där med en ännu större nypa salt än vad vi gjort tidigare. Steroidernas främsta effekt är att all återhämtning och uppbyggnad går betydligt snabbare än utan dem.</p><p></p><p>Mike Mentzer var under ett antal år tränare för en av tidernas främsta kroppsbyggare; Dorian Yates. I Yates träning upptäckte Mentzer att optimala träningsresultat uppnåddes när träningsmängden var tre pass per vecka, och då rörde det sig om en steroidmissbrukande övermänniska (vad gäller förmågan att bygga muskelmassa). Detta gjorde Mentzer konfunderad. Han menade att om tre pass i veckan är optimalt under dessa extrema förhållanden så kan det aldrig vara optimalt med tre pass i veckan om genetiken är genomsnittlig och inget missbruk förekommer. Mentzers vidare studier i ämnet visade exempelvis att han själv - minst lika extrem vad gäller förmågan att bygga muskelmassa, men utan steroider - borde träna med mellan fyra och fem dagars mellanrum. Under de förutsättningarna gav varje enskilt träningspass ett tydligt framsteg. Vem tror att han/hon kan mäta sig med Mike Mentzer när det gäller snabb återhämtning och uppbyggnad?</p><p></p><p>Visst kan jag gräva fram studier som styrker det jag skrev. Tonvis av dem förmodligen, men jag tror inte att många här är så intresserade. Bättre om vi i så fall tar det mailledes mellan oss själva.</p><p></p><p></p><p>Må så vara att det skulle kunna vara på det viset. Nervsystemet är en del i de system som gör att vi kan prestera och det måste också återhämtas och förbättras. Om inte så kommer vi att överanstränga det och försämras.</p><p></p><p>För den oinvigde: Failure innebär att man i en given övning når ett stadium av tillfälligt funktionsbortfall hos den muskel som arbetar. I klartext innebär det att man efter exempelvis benpressen inte kan stå upp eftersom kraftnivåerna i lårmuskulaturen är nere på så låga nivåer att de inte bär kroppsvikten. Detta bör vara målet i varje övning i varje pass om man vill uppnå maximala resultat. Efter några minuters återhämtning kan man ställa sig upp igen. Tyvärr är det ytterligt få människor som upplevt failure i ett pass. Träning till failure leder till extrem muskeltillväxt bara kroppen får den vila den behöver. Extrem muskeltillväxt i förhållande till individens genetiska förmåga pratar jag då om. Själv har jag som bäst lagt på mellan ett och två hekto kroppsvikt per vecka med denna metod. Jag ska tillägga att jag har mycket svårt att bygga muskelmassa. Det häftigaste jag bevittnat på snart sexton år i denna branch är en ökning med cirka åtta kilo kroppsvikt på mindre än ett halvår. Då rörde det sig om en av de mest genetiskt extrema människor jag någonsin mött vad gäller förmåga att bygga muskelmassa. Nästan ingen kan mäta sig med David. Skulle väl vara Dorian Yates som jag nämnde ovan då.</p><p></p><p></p><p>Den studien tror jag att de flesta kan avfärda relativt snabbt om de bara tänker efter lite. Skulle den stämma så skulle det innebära träningsvärk efter varje enskilt träningspass, men det får vi inte. Träningsvärken uppkommer när vi haft längre vila eller när vi byter aktiviteter och sedan försvinner den. Skulle teorin stämma så skulle resultaten efter träning upphöra fullständigt efter några träningspass. Ingen smärta = inga svullna muskelfibrer = inget framsteg. Alla vet att det inte stämmer.</p><p></p><p>En observation jag gjort på vid det här laget tusentals människor är denna: de aktiviteter som ger mest träningsvärk är förenade med väldigt höga nedslagskrafter, snabba riktningsförändringar, kraftiga töjningar och/eller accelerationer. Ett exempel: kroppens känsligaste muskler vad gäller träningsvärk är bröst-, ljumsk- och vadmuskler. Gemensamt för dem allihop är att vi töjer dem mer eller mindre kraftigt. Kortar man ner rörelseomfånget något de första passen efter ett uppehåll så blir träningsvärken i dessa muskler lindrigare att leva med. Prova så får ni känna.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="LuxLuthor, post: 487602, member: 84027"] Har varit grymt upptagen i några dagar nu (har hållit förelsäningar m m) så jag har inte haft tid att svara förrän nu. Bättre sent än aldrig. Många tycker kanske att vi tappat tråden en aning, och jag håller med. Själv är jag dock så pass intresserad av ämnet att jag fortsätter. Hade jag inte varit det hade jag inte jobbat heltid med det trots svältlönen :) Ni andra får säga till om ni tycker att vi ska ge oss. Frågan kvarstår: vilka individer? Har man återigen gjort det enorma misstaget att studera elitidrottsmän inom en given idrottsgren - av vilka de flesta är tämligen lika varandra genetiskt sett, annars hade de inte kommit så långt som de kommit - för att sedan dra slutsatser som man hävdar stämmer för de flesta människor? Att det bara skulle skilja lite mellan olika individer är högst osannolikt om man tittar på hur det ser ut i världen. Allt tyder på att skillnaderna vad gäller energiupptag mellan individer är väldigt stora. Vissa människor tar upp energi extremt lätt och får delvis därför lätt problem övervikt. Andra kan äta hur illa som helst utan att lägga på sig så mycket som ett gram för mycket. Senast jag kollade så var en bakad potatis kraftigt upphettad och en dadel i allmänhet torkad. Titta på rå potatis och färska dadlar så ser du nog att det glykemiska indexet ser lite annorlunda ut. Båda har alltså genomgått någon form av behandling före de äts. Behandling som delar sockerkedjorna och gör dem \"snabbare\" (läs mer lätta att ta upp för kroppen). Fruktdrinken har pressats ner i ett glas och sedan druckits antar jag. Den har alltså inte genomgått upphettning m fl processer utan kroppen måste själv bryta ner kolhydraten hela vägen från sin grundform till en för kroppen hanterbar form. Du har dock rätt i att vissa kolhydrater i sin grundform ligger åt det snabbare hållet, så jag gjorde ett misstag i att inte skriva att en kolhydrat i ALLMÄNHET är långsam i sin grundform. Ännu en gång: vilka individer är studierna utförda på? I allmänhet görs denna typ av studier på ett collage eller universitet någonstans i USA och försökskaninerna är högpresterande idrottsmän. Detta faktum gör resultaten mer eller mindre ointressanta för gemene man. Idag vet vi dessutom att steroider är väldigt vanligt förekommande i USA och därför bör vi ta studier utförda där med en ännu större nypa salt än vad vi gjort tidigare. Steroidernas främsta effekt är att all återhämtning och uppbyggnad går betydligt snabbare än utan dem. Mike Mentzer var under ett antal år tränare för en av tidernas främsta kroppsbyggare; Dorian Yates. I Yates träning upptäckte Mentzer att optimala träningsresultat uppnåddes när träningsmängden var tre pass per vecka, och då rörde det sig om en steroidmissbrukande övermänniska (vad gäller förmågan att bygga muskelmassa). Detta gjorde Mentzer konfunderad. Han menade att om tre pass i veckan är optimalt under dessa extrema förhållanden så kan det aldrig vara optimalt med tre pass i veckan om genetiken är genomsnittlig och inget missbruk förekommer. Mentzers vidare studier i ämnet visade exempelvis att han själv - minst lika extrem vad gäller förmågan att bygga muskelmassa, men utan steroider - borde träna med mellan fyra och fem dagars mellanrum. Under de förutsättningarna gav varje enskilt träningspass ett tydligt framsteg. Vem tror att han/hon kan mäta sig med Mike Mentzer när det gäller snabb återhämtning och uppbyggnad? Visst kan jag gräva fram studier som styrker det jag skrev. Tonvis av dem förmodligen, men jag tror inte att många här är så intresserade. Bättre om vi i så fall tar det mailledes mellan oss själva. Må så vara att det skulle kunna vara på det viset. Nervsystemet är en del i de system som gör att vi kan prestera och det måste också återhämtas och förbättras. Om inte så kommer vi att överanstränga det och försämras. För den oinvigde: Failure innebär att man i en given övning når ett stadium av tillfälligt funktionsbortfall hos den muskel som arbetar. I klartext innebär det att man efter exempelvis benpressen inte kan stå upp eftersom kraftnivåerna i lårmuskulaturen är nere på så låga nivåer att de inte bär kroppsvikten. Detta bör vara målet i varje övning i varje pass om man vill uppnå maximala resultat. Efter några minuters återhämtning kan man ställa sig upp igen. Tyvärr är det ytterligt få människor som upplevt failure i ett pass. Träning till failure leder till extrem muskeltillväxt bara kroppen får den vila den behöver. Extrem muskeltillväxt i förhållande till individens genetiska förmåga pratar jag då om. Själv har jag som bäst lagt på mellan ett och två hekto kroppsvikt per vecka med denna metod. Jag ska tillägga att jag har mycket svårt att bygga muskelmassa. Det häftigaste jag bevittnat på snart sexton år i denna branch är en ökning med cirka åtta kilo kroppsvikt på mindre än ett halvår. Då rörde det sig om en av de mest genetiskt extrema människor jag någonsin mött vad gäller förmåga att bygga muskelmassa. Nästan ingen kan mäta sig med David. Skulle väl vara Dorian Yates som jag nämnde ovan då. Den studien tror jag att de flesta kan avfärda relativt snabbt om de bara tänker efter lite. Skulle den stämma så skulle det innebära träningsvärk efter varje enskilt träningspass, men det får vi inte. Träningsvärken uppkommer när vi haft längre vila eller när vi byter aktiviteter och sedan försvinner den. Skulle teorin stämma så skulle resultaten efter träning upphöra fullständigt efter några träningspass. Ingen smärta = inga svullna muskelfibrer = inget framsteg. Alla vet att det inte stämmer. En observation jag gjort på vid det här laget tusentals människor är denna: de aktiviteter som ger mest träningsvärk är förenade med väldigt höga nedslagskrafter, snabba riktningsförändringar, kraftiga töjningar och/eller accelerationer. Ett exempel: kroppens känsligaste muskler vad gäller träningsvärk är bröst-, ljumsk- och vadmuskler. Gemensamt för dem allihop är att vi töjer dem mer eller mindre kraftigt. Kortar man ner rörelseomfånget något de första passen efter ett uppehåll så blir träningsvärken i dessa muskler lindrigare att leva med. Prova så får ni känna. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Resmål
Utländska fjäll
Gym St Anton
Tillbaka
Topp
