Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Övrigt
Hälsa
Hjälp - känslig & mono ute i spenaten
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="blom" data-source="post: 1079904" data-attributes="member: 28759"><p>Bra tråd. Välbehövlig tråd. För min egen del har livet varit fyllt av höga toppar och djupa dalar (både fysiska och emotionella). Det var rent av i en sådan svacka, nyss fyllda 20, som jag fattade beslutet att inte åka iväg för mig första säsong. Jag var så nere att det kändes omöjligt och att jag troligtvis skulle ha gett mig ut för första bästa klippa för att få ett slut på allt. I stället flyttade jag till Örebro, en stad utan höga klippor och med en snäll farmor som tog hand om mig. Det ena ledde till det andra och efter några turer med diagnos(er), behandlingar och medicinering har jag nu landat där jag är. Ganska mycket klokare och med en hel del upplevelser, inklusive skiddagar, på mitt samvete, även om jag (ännu) inte gjort någon säsong. </p><p></p><p></p><p></p><p>Jag måste göra dig lite besviken här. Men är det något som människor sällan/aldrig önskar då de blickar tillbaka på livet är det att de jobbat mer. Snarare tvärt om. De ångrar att de inte spenderat mer tid med människor som betytt något och gjort saker som betytt något. Så, jag tror att det du beskriver som kortsiktig lycka, kommer att ge dig både kortsiktig och långsiktig lycka. </p><p>Och "ro i själen" av ett jobb. Då blir jag verkligen nyfiken på vad det är för jobb...?</p><p></p><p></p><p>Jag känner igen det. Livet igenom har jag följt samma rutin: först jonglerat med en boll, sen en till, sen en till, en till... tills jag tappat dem alla. Då har det dröjt ett tag, tills jag plockat upp en ny boll, och en till, och en till... Jag börjar bli van. Och samtidigt bättre på att hålla ordning på de bollar jag faktiskt lattjar med för stunden och inte tro att nästa boll skulle vara bättre eller göra mig lyckligare/smartare/rikare/bättre/snyggare eller var det nu skulle vara. Man lär sig!</p><p></p><p>En sak till... Och nu menar jag inte att utnyttja den varma stämning som råder i tråden (bara lite). Men om någon vill stötta min Movember-kampanj är det fritt fram. Alla pengar går oavkortat till forskning för att främja mäns psykiska hälsa. Om inte donera, så dela gärna länken i diverse sociala medier. </p><p><a href="http://mobro.co/jonashjalmar" target="_blank">Grow a Mo – Help a Bro!</a></p></blockquote><p></p>
[QUOTE="blom, post: 1079904, member: 28759"] Bra tråd. Välbehövlig tråd. För min egen del har livet varit fyllt av höga toppar och djupa dalar (både fysiska och emotionella). Det var rent av i en sådan svacka, nyss fyllda 20, som jag fattade beslutet att inte åka iväg för mig första säsong. Jag var så nere att det kändes omöjligt och att jag troligtvis skulle ha gett mig ut för första bästa klippa för att få ett slut på allt. I stället flyttade jag till Örebro, en stad utan höga klippor och med en snäll farmor som tog hand om mig. Det ena ledde till det andra och efter några turer med diagnos(er), behandlingar och medicinering har jag nu landat där jag är. Ganska mycket klokare och med en hel del upplevelser, inklusive skiddagar, på mitt samvete, även om jag (ännu) inte gjort någon säsong. Jag måste göra dig lite besviken här. Men är det något som människor sällan/aldrig önskar då de blickar tillbaka på livet är det att de jobbat mer. Snarare tvärt om. De ångrar att de inte spenderat mer tid med människor som betytt något och gjort saker som betytt något. Så, jag tror att det du beskriver som kortsiktig lycka, kommer att ge dig både kortsiktig och långsiktig lycka. Och "ro i själen" av ett jobb. Då blir jag verkligen nyfiken på vad det är för jobb...? Jag känner igen det. Livet igenom har jag följt samma rutin: först jonglerat med en boll, sen en till, sen en till, en till... tills jag tappat dem alla. Då har det dröjt ett tag, tills jag plockat upp en ny boll, och en till, och en till... Jag börjar bli van. Och samtidigt bättre på att hålla ordning på de bollar jag faktiskt lattjar med för stunden och inte tro att nästa boll skulle vara bättre eller göra mig lyckligare/smartare/rikare/bättre/snyggare eller var det nu skulle vara. Man lär sig! En sak till... Och nu menar jag inte att utnyttja den varma stämning som råder i tråden (bara lite). Men om någon vill stötta min Movember-kampanj är det fritt fram. Alla pengar går oavkortat till forskning för att främja mäns psykiska hälsa. Om inte donera, så dela gärna länken i diverse sociala medier. [url=http://mobro.co/jonashjalmar]Grow a Mo – Help a Bro![/url] [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Övrigt
Hälsa
Hjälp - känslig & mono ute i spenaten
Tillbaka
Topp
