Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Övrigt
Hälsa
Hjälp - känslig & mono ute i spenaten
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Heddious" data-source="post: 1079911" data-attributes="member: 77701"><p>[USER=154180]@johngustafsson[/USER]</p><p></p><p>Apropå att du är orolig för att fortsätta må dåligt när du kommer ner till Alperna:</p><p>Mina egna erfarenheter från kombinationen säsong + ledsen i själen är att inte hålla allt inne i sig. Prata med någon, antingen att du bestämmer fasta dagar/tider då du ringer någon hemma eller de ringer dig och bara stämmer av läget, även om det inte är något speciellt som hänt just då, eller om du har någon på plats som du känner dig trygg med som du kan prata med när det behövs.</p><p></p><p>Förra vintern hade jag en period på flera månader då jag pratade i telefon med mamma på förutbestämda tider. Varje tisdag klockan halv åtta, typ. Det kanske låter jättelöjligt att en (då) tjugosjuåring behövde göra det, men som många i den här tråden säkert vet så är en typisk depressions-grej att initiativförmågan liksom går i stå, och att då få lite hjälp på traven av nån och prata av sig, även om det är på distans, kan faktiskt hjälpa. Vissa gånger var det bara fem minuter av "jodå, läget är bra, det snöar hela jävla tiden" och andra gånger var det betydligt längre samtal. Poängen var iallafall att jag inte skulle ha massa grejer som låg och gnagde eller staplades på alldeles för stora känslohögar.</p><p>Det är så himla lätt att säsong blir mycket ytligt snack men inga ordentliga samtal, vilket inte är så konstigt eftersom det är en orgie i nya bekantskaper, skidpepp och öl, men det kan få till följd att det blir tufft för grubblare ibland.</p><p></p><p>Och, nu kan jag bara snacka utifrån mig själv såklart, men såhär har det oftast varit för mig: så länge jag är på berget mår jag bra, oavsett snökvalité och väder. Bästa plåstret för själen som finns. Det är de av dygnets timmar som jag inte tillbringat med pjäxor på fötterna som brukar bli svåra, för då har jag tid att tänka på annat, och det är inte alltid bra tyvärr.</p><p></p><p>Men ja, TL;DR – du behöver inte berätta för hela världen hur du mår, men snacka av dig med någon/några ibland så att du inte blir som en tidsinställd bomb av ledsenhet. För det tar ett jävla tag att städa upp efter att en sån bomb har sprängts.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Heddious, post: 1079911, member: 77701"] [USER=154180]@johngustafsson[/USER] Apropå att du är orolig för att fortsätta må dåligt när du kommer ner till Alperna: Mina egna erfarenheter från kombinationen säsong + ledsen i själen är att inte hålla allt inne i sig. Prata med någon, antingen att du bestämmer fasta dagar/tider då du ringer någon hemma eller de ringer dig och bara stämmer av läget, även om det inte är något speciellt som hänt just då, eller om du har någon på plats som du känner dig trygg med som du kan prata med när det behövs. Förra vintern hade jag en period på flera månader då jag pratade i telefon med mamma på förutbestämda tider. Varje tisdag klockan halv åtta, typ. Det kanske låter jättelöjligt att en (då) tjugosjuåring behövde göra det, men som många i den här tråden säkert vet så är en typisk depressions-grej att initiativförmågan liksom går i stå, och att då få lite hjälp på traven av nån och prata av sig, även om det är på distans, kan faktiskt hjälpa. Vissa gånger var det bara fem minuter av "jodå, läget är bra, det snöar hela jävla tiden" och andra gånger var det betydligt längre samtal. Poängen var iallafall att jag inte skulle ha massa grejer som låg och gnagde eller staplades på alldeles för stora känslohögar. Det är så himla lätt att säsong blir mycket ytligt snack men inga ordentliga samtal, vilket inte är så konstigt eftersom det är en orgie i nya bekantskaper, skidpepp och öl, men det kan få till följd att det blir tufft för grubblare ibland. Och, nu kan jag bara snacka utifrån mig själv såklart, men såhär har det oftast varit för mig: så länge jag är på berget mår jag bra, oavsett snökvalité och väder. Bästa plåstret för själen som finns. Det är de av dygnets timmar som jag inte tillbringat med pjäxor på fötterna som brukar bli svåra, för då har jag tid att tänka på annat, och det är inte alltid bra tyvärr. Men ja, TL;DR – du behöver inte berätta för hela världen hur du mår, men snacka av dig med någon/några ibland så att du inte blir som en tidsinställd bomb av ledsenhet. För det tar ett jävla tag att städa upp efter att en sån bomb har sprängts. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Övrigt
Hälsa
Hjälp - känslig & mono ute i spenaten
Tillbaka
Topp
